Nu har folk börjat trilla in i fas tre av arbetslöshet.
Personligen är jag inte orolig för min situation. Jag är ganska anställningsbar och kan i värsta fall vidareutbilda mig utan problem, mina föräldrar har pengar (inte mycket, men tillräckligt) så det är nog ingen risk att jag inte kan betala mitt uppehälle. Det värsta som kan hända är att jag måste skära ner på min ölkonsumtion ett halvår.
Men jag tänker på alla dem som är lite keffa. Som har svårigheter med att röra sig eller tala eller som har någon form av socialt handikapp. Fan vad jobbigt det måste vara.
När jag först fick nys om fas tre så skrev jag om det här på bloggen, och då var den en tjej som tyckte såhär:
Ja, fy fan! Arbeta för ersättning? Det låter ju fasansfullt likt ett… jobb? Jag bor i ett land utan arbetslöshetsersättning och känner rent spontant att om man som arbetslös inte bara erbjuds ersättning utan även sysslesättning så är ju det dubbel jackpot. Meningen är väl ändå att arbetsföra medborgare ska försörja sig själva? Att ersättningen kommer först (i hela 450 dagar!) är en obeskrivlig lyx!
Hon bodde för övrigt i USA. Jag kan väl bara säga att det finns en anledning till att jag inte skulle vilja flytta dit under några som helst omständigheter. Den vidriga individualismen, den äckliga entreprenörsandan, detta ständiga ”alla vill om de kan”- tänk. Jag orkar inte med det. Det finns en anledning till att USA är ett av de mest klassegregerade i-länderna.
Regeringen har ett ansvar och det är att ta hand om medborgarna. I det ingår att ta hand om de som har det sämst men framförallt att i situationer som denna stimulera ekonomin så att det finns jobb. Om det nu innebär att satsa pengar i den offentliga sektorn eller på yrkesutbildningar skiter jag i, men det är banne mig regeringens ansvar.
Det enda jag personligen kan göra är att söka en jävla massa jobb och hoppas på att någon vill ha mig. Jag personligen kan inte förändra arbetsmarknaden, av uppenbara skäl. Det enda jag kan göra är att försöka vara bäst, så att jag klarar av konkurrensen. Och det är mycket riktigt det alla försöker göra. Så fort du slår upp en tidning så finns det reportage om hur du ska göra för att bli mer konkurrenskrafting på arbetsmarknanden. Allt från att skaffa en ny frisyr till att gå en retorikkurs.
Problemet med detta är att det kanske fungerar för den enskilda individen men det fungerar inte för att sänka arbetslösheten totalt. För tråkigt nog kan inte alla vara bäst. Tråkigt nog finns det gott om folk som helt enkelt är lite keffa. Som man helt enkelt helst inte anställer om det finns någon annan tillgänglig, även om den skulle göra jobbet lika bra. Det är detta som Moderaterna vägrar fatta i sin arbetslinje: det kommer alltid att finnas ett par sämsta tio procent!
Om man nu ska ha denna fas tre så föreslår jag tre åtgärder för en mer human behandling av arbetslösa:
- Låt de 5000 som företaget som tar emot denna hemska börda vi kallar arbetskraft gå till personen istället. Hen gör ju trots allt ett jobb, och borde därför får högre ersättning än om hen inte gör det. Dessutom förstår jag inte varför ett företag ska få pengar för att ta emot gratis arbetskraft.
- Ställ krav på företaget att de ska vidareutbilda personen på något sätt. Man ska inte bara slava utan att få minsta lilla ut av det hela.
- Försök få majoriteten av alla jobb till sektorer som faktiskt tjänar samhället. Som sjuvården. Jag ogillar nämligen tanken på att privata företag ska profitera på ett stort samhällsproblem.
Gulligt, men det kommer helt enkelt aldrig att förverkligas. Lika bra att du inser detta. 🙂
Tycker inte att det är en helt orimlig tanke att åtminstone punkten om vidareutbildning införs, så att fas tre mer liknar praktik/lärlingsplatser. Oppositionen driver det vilket ändå tyder på ett politiskt intresse.
Ja men jag tror att de mäktigaste politiska krafterna vägrar att låta reella arbetstillfällen ätas upp av ALU-muppar. Det mesta pekar på det, uppfattar jag det som. Fast vem vet? 😀
Fattar inte hur du menar? Om det nu är ”riktiga arbetstillfällen”, dvs att nån rä villig att betala för det, ska det givetvis ges lön från företaget. Men om nu företaget ändå, i rådande system, får gratis arbetskraft så kan de ju vidareutbilda personalen lite. Om man inte är villig att göra det så tycker jag inte man ska betraktas som seriös at arbetsförmedlingen.
Fast många arbetsgivare skiter väl fullständigt om AF betraktar dem som ”seriösa”. Och vad jag menar är att det inte är politiskt enkelt att tillsätta arbetstillfällen med offentliga medel.
Äta eller ätas, så enkelt är det.
Jamen så är det säkert. Om AF inte betraktar dem som seriösa så ska de heller inte få gratis arbetskraft. Inga konstigheter.
Klart det aldrig förverkligas om folk inte försöker göra något åt det eller ens ta upp ämnet för diskussion. Om alla resonerade som du skulle världen aldrig röra sig framåt.
Jamen hu. Dom har det så snålt och dåligt i USA och vi är så bortskämda så vi har absolut ingen rätt att klaga och försöka förändra ett system som skulle kunna vara bättre. Det är ju helt logiskt. Låt allt bara vara som det är, det finns ju alltid någon som har det sämre.
Äsch, skrev precis ett långt inlägg, men sen kände jag att nej, jag orkar inte debattera just nu. Det är jobbigt att vara arbetslös, jag vet. Men gör något då, bli politiskt aktiv inom något parti så att du kan få din röst hörd. Det finns gott om arga internetister, men få som faktiskt jobbar utanför tangentbordet (på egen domän därtill) eller fika/öldiskussioner.
Jag valde att flytta ifrån Sverige (inte p.g.a politiken, så radikal är jag inte), men har inte ångrat mig än. Toppen för mig. Om det inte funkar för dig föreslår jag att du tar en mer aktiv roll i förändringen så att du slipper vara så himla arg jämt. Vore det inte bättre om dina texter (väl grundade, oavsett vad min ståndpunkt är) lästes av folk med inflytande istället för bara oss andra inaktivister?
Fast du har aldrig tänkt tanken att Fannys texter kanske lyckas få en del människor att tänka om & peppa dem till att försöka förändra tillsammans..? Bättre att göra lite än att göra ingenting alls, men ens engagemang kanske bara är godkänt om man försöker att göra ALLT?
Fanny gör skillnad. Vet inte hur många gånger jag sagt ”På en av mina favoritbloggar – den skrivs av en tjej som heter Fanny och som är arg mest hela tiden – läste jag…”. Får mig en tankeställare var och varannan dag och eftersom jag är en jobbig typ tvingar jag människor tänka efter och ta ställning i frågor de inte visste att de brydde sig om.
Jag vill förresten fråga om det kan tänkas att du kunde skriva något om KRAV-märkning på djur Fanny? Satt igår och försökte förklara att jag inte tycker att det är bättre att krav-kalvar får några dagar med sin mamma mot typ en halvtimme, vilket annars är standard, är det så mycket begärt att kalvarna ska få vara med sin mamma i några månader? Är det försvarbart att skylla på att det skulle vara omständigt och skylla på platsbrist?
Tack så mycket.
Just gällande djurrätt är jag sjukt oinsatt. Men jag kan hålla med om att köttindustrin på många sätt är jävlig. och nej, att barnenska få spendera tid med sina föräldrar borde dte fan inte behövas en speciell märkning för.
Nej, man måste ju välja sina slagfält, det förstår ju jag med. Köttindustrin är förjävlig och att det är standard att sälja och forsla iväg kalven en halvtimme efter att den föds får mig att vilja köpa en gård typ imorgon och behandla djuren så som de ska behandlas. Fy. Blir förbannad över folk som blir arga över hur hästar behandlas men bryr sig inte ett dugg om maten de äter.
Du vet ju inget om vad jag gör utanför bloggen. Är politiskt aktiv, om du undrar. Sitter i förbundstyrelsen för ett nystartat ungdomsförbund.
Kan du inte skriva mer om ditt politiska arbete då? Mer proaktiva inlägg? Jag menar inte att du måste anpassa dig efter mig, men du kanske kan förstå att man till slut börjar sucka när folk bara är arga, men inte själva presenterar något bättre alternativ?
Dessutom motsätter jag mig å det bestämdaste kritiken om att ”bara för att det är sämre i USA får väl vi vilja förbättra vår situation”. Det är ju självklart och om någon valt att tolka min kommentar annorlunda så är det självvalt.
Som ett sidospår motsätter jag mig även de fördomar som finns om det amerikanska samhället. Jag hör ofta väldigt upprörande och mestadels ogrundad kritik mot ”det amerikanska samhället”. Oftast kommer den från mycket oupplysta personer som fullständigt saknar egen erfarenhet. För nej, varken G. W. Bush, Oprah eller Mark Zuckerberg speglar den amerikanska ”själen”. Den finns nämligen inte. USA är ungefär lika homogent som hela Europa och Ryssland tillsammans, både geografiskt och kulturellt sett. Ungefär på samma sätt som att varken Olof Palme, ABBA eller Max Martin reflekterar medelsvenssons åsikter eller erfarenheter. USA är absolut ett klassamhälle, men att förenkla saken så till den milda grad att man påstår att detta fullständigt beror på ”kapitalismen”, är enormt naivt.
Jag skriver inte om Ung liberal här eftersom jag inte har tagit mig för än, i och med att vi är i ett uppstartsskede och ännu inte börjat ragga folk. Jag presenterar rentav tre stycken möjligt förändringar i mitt inlägg. Vad är det om inte bättre alternativ.Du kasnke tycker att jag ska behöva sitta i riksdagen att presentera dem, eller kanske skriva en bok.
Du gjorde en utsaga om hur det är i USA och jag tyckte att det var dåligt. Du framhöll det som något bra och att vi svenskar lever i lyx och är bortskämda. Trist inställning tycker jag.
En väldigt viktig fråga och ett väldigt bra inlägg. Bra Fanny!