Skräcksjukdomen.

Det här är så otroligt sorgligt tycker jag. Det finns vissa sjukdomar jag finner extra hemska, och det att ständigt vara trött verkar så fruktansvärt jobbigt. Fatta att bara palla var uppe 5 timmar per dygn.

En annan hemskt sjukdom tänker jag måste vara alzheimers. Att känna hur minnet och förmågan till att tänka glider en ur händerna. Jag kan knappt tänka mig något hemskare.

Jag brukar inte noja över sjukdomar så himla mycket faktiskt (lite lustigt med tanke på hur mycket jag nojar över precis allt annat) men tanken på en framtid av sängliggande och dålig psykisk kondition får mig ur balans.

Vad har ni för skräcksjukdomar?

Utmattad.

Satan alltså. Jag känner mig helt matt av alla nya intryck idag men allt känns himla bra. Jag har träffat pojkarna och mamman nu och känner mig himla välkommen faktiskt. Undrar för närvarande hur lång tid det kommer ta innan man hjärna fungerar normalt igen så jag kan skriva något vettigt här. Just nu känns den söndertrasad av all jävla information.

LCHF inlägg nummer 759.

Det är med LCHF…

Ja, det finns vegetarianer som äter LCHF. Men merparten är inte vegetarianer.

Vissa hävdar att man inte äter mer kött inom LCHF. Okej, jag köper det. Men det är ju inte bara köttet som är miljöfarlig, även ägg, mejeriprodukter och ovanjordväxande grönsaker tar skitmycket på miljön i förhållande till andra livsmedel som är nyttiga men inte accepterade inom LCHF, såsom rotfrukter. Kan någon snälla berätta vad man äter om man äter LCHF men inte drar upp på något av dessa?

Sen finns det säkert någon som äter LCHF men ändå äter miljövänligt. Grattis! Jag hävdar dock att LCHF som samhällstrend drar oss till mer miljöfarlig ätande.

Liten lägesupdatering.

Såhär är det alltså för tillfället: jag har inte träffat barnen eller mamman än, däremot hämtade pappan (de har separerat) mig vid flygplatsen och nu har jag hängt med mormodern hela dagen. Familjen bor i ett så kallat townhouse som är typ som ett lyxigare radhus som jag fattar det. Det är sinnessjukt stort. Och staden är så himla fin.

När jag hade hängt upp alla mina kläder så tänkte jag att jag skulle äta lite, så jag gick ner och letade runt i hela huset efter mormodern. Hittade henne inte så jag värmde upp lite mat själv. När jag satt och åt kom hon i alla fall in och ba: ”vad bra att du tar för dig”. Behöver jag säga att jag flippade fullkomligt?

Kände ungefär såhär: jaha, hon tycker att jag kommer här och tar mig friheter. Ska nog lägga mig under en filt och ruttna bort. Hehe.

Nejmen det har varit trevligt. Vi har diskuterat politik och arbetsrätt och jag har till och med ansträngt mig för att inte svära. Inte ens sagt emot så himla mycket heller faktiskt. Jag känner mig märkligt tom, men det löser sig väl. Det är ju inte som att jag var ett sprudlande energiknippe innan jag åkte…

Att vara för fri abort är inte samma sak som att vara för abort.

När det gäller abortmotstånd finns det en uppfattning som jag ser som den absolut allra värsta. Nämligen att människor som är för fri abort är för abort.

Jag är för fri abort för att jag tycker att man ska få bestämma över sin egen kropp och för att jag inser hur otroligt problematiskt det skulle bli om abort förbjöds, samtidigt som jag inte ser att abort utgör ett stort problem idag. Alltså av principiella och pragmatiska skäl. Av samma anledning anser jag att folk ska få äta godis, även om det är onyttigt.

Däremot är det såklart jättebra om aborterna hålls till ett minimum och folk istället skyddar sig på andra sätt. Detta anser jag inte för att en abort dödar ett potentiellt liv, för det struntar jag faktiskt i. Däremot är abort ett ingrepp som kan vara smärtsamt att gå igenom och som dessutom innebär vissa risker.

Så det är klart som fan att jag skulle vilja ha ner antalet aborter till noll. Men inte lika mycket som jag vill ha ner antalet oönskade barn till noll. Och framförallt vill jag att aborterna ska försvinna för att de inte längre finns ett behov av dem, inte motverka dem bara för sakens skull.