Etikett: dricka

Alkoholen.

I helgen var jag full, och helgen innan dess och den innan dess också. Men den här jävla alkoholen alltså, jag orkar fan inte med den mer. Inte i något slags utfall av ”hälsosamhet” eller liknande, men jag är så jävla trött på att vara full. Problemet är att inte ens fyllan lyckas döva mina sinnen mycket nog för att jag ska lyckas glömma bort detta jävla skitsamhälle.

Vidare så brukar dagen efteråt ägnas åt avgrundsdjup ångest. Inte på grund av jobbiga grejer som inträffat dagen innan, men det är väl helt enkelt som så att alkohol påverkar mig så rent kemikaliskt. Och grejen är att det är helt omöjligt för mig att tänka typ: ”nejmen det är bara bakfylleångest, det går över” för jag vet ju att det finns en miljon grejer som det är fullt rimligt att ha ångest över, och det är dessa saker jag brukar ligga och grunna på. Vissa ångestmoment kan man liksom trycka undan, som den om att man är ful och tjock. Andra är det svårare att ta itu med, som det om hela jävla skitsamhället och ens egen otillräcklighet för att få någon förändring.

Jag vet att jag flyr från något när jag dricker, jag vet det smärtsamt väl nu när jag vet vad det är ju flyr ifrån. Och jag vet också att det jag flyr ifrån aldrig kommer att försvinna av sig själv, utan finnas kvar där när fyllan har runnit ur kroppen. Jag tänker på vad jag hade kunnat göra istället: skriva, bilda mig, ägna mig åt aktivism och så vidare. Saker och ting som kanske hade kunnat leda någonstans. Ångesten kommer jag nog att gå omkring med oavsett, men det handlar ju om vilken potential en har att göra något vettigt av den. Antingen ligger jag och deppar i sängen eller så skriver jag någon arg text om sakernas tillstånd.

Men samtidigt. Alkoholen. Det handlar ju verkligen inte bara om rus utan om en hel jävla kultur, sociala umgängesformer och så vidare som n får tillgång till genom alkoholen. Speciellt som student är det en oroväckande stor del av livet. Detta är i och för sig i sig ett skäl till att avstå alkohol och som den motvalskärring jag är så blir det nästan peppande.

Om svensk alkoholkultur.

Lady Dahmer har skrivit ett inlägg om svensk alkoholkultur appropå den här hetsen som finns bland mammor att man absolut inte får dricka alkohol inför sitt barn. Hon skriver om hur det var i hennes familj, att där var det mer naturligt att man drack inför sina barn, att barnen fick hänga med ut på krogen och så vidare.

Men svenskar super. Vi har inte alkoholen i vår vardag och det är ju verkligen så det är. Vi dricker mer sällan (även om det har börjat förändras) men mer när vi väl dricker, och alkoholen är mer skambelagd. Vi har en lång tradition av nykterhetsrörelser som har sitt ursprung just i att vi söp för mycket, det var fan till och med nära att alkohol blev olagligt i och med omröstningen som hölls någon gång på 50-talet (tror jag, Karl vet säkert svaret).

Man kan dricka alkohol så gott som dagligen och vara beroende utan att för den sakens skull skada sig själv och sin omgivning (mer än vad man skadar sin lever, då). Folk är beroende på olika sätt och bara för att man är beroende av det där glaset vin för att riktigt lugna ner sig efter en stressig dag så betyder inte det att man blir skitfull och slåss eller gråter. Nu menar jag inte att beroende är något bra för det, men man kan hantera det på så otroligt olika sätt och detta glöms tyvärr ofta bort när alkohol diskuteras.

Svensk alkoholkultur handlar om att dricka för att döva smärtan. Jobba hela veckan i gruvan och sedan komma hem, dricka en flaska brännvin och slå sin fru, och sen skäms man. Medelhavets alkoholkultur handlar om att dricka för att njuta. Självklart kan man inom dessa båda kulturer bruka fel och för mycket men det är inte konstigt att den svenska leder till mer skuld och skam, mer smusslande och en större stigmatisering för den som ändå blivit beroende.

De flesta har sin första fylla någon gång vid 15-16, de blandar en häxa av sina föräldrars sprit och sedan super de sig asfulla i nån park. Det är inte ett särskilt skonsamt sätt att introduceras för alkohol på. I andra familjer så låter man barnen smaka och kanske få lite vin själva till maten utan att de berusar sig. Personligen så tror jag att det skapar en betydligt mycket sundare syn på alkohol, med fokus på smak och att ha trevligt med alkoholen som ett schysst komplement snarare än alkohol och fylla i fokus.

Dagens sämsta nyhet.

Dagens sämsta jävla nyhet: systembolaget vill införa extraskatt på lådvin. Jag som alltid dricker lådvin när jag ska supa till. Och det är ingen liten höjning det rör sig om heller.

Sen känner jag ungefär såhär: det har länge upphöjts som något positivt att svenskar har fått mer kontinentala dryckesvanor, dvs dricker mer och bättre vin och mer i samband till måltider än att supa sig redlös. En stor anledning till detta är bag in box-vinerna. Så varför vill man göra dem dyrare? Det kanske leder till en tillbakagång till hederlig sprit.

Krögare är inga jävla storkapitalister.

Att driva en restaurang är ingen vinstaffär, det innebär i regel en massa jobb för en verksamhet som knappt går ihop. Det finns en anledning till att svartjobb är så vanligt i just restaurangbranschen.

Hur som helst så är den största inkomstkällan för krögare i regel alkoholen, helt enkelt för att man inte kan ta så mycket för en måltid som man egentligen skulle behöva göra. Dessutom dricker folk ofta mycket och sitter gärna kvar ett tag efter maten och tar ett glas extra eller dricker ur flaskan. En måltid som inkluderar vin tar ofta längre tid än en utan.

Därför kostar vin hutlöst mycket pengar, för att den typiska vindrickaren sitter och drar sig länge och helt enkelt för att man kan ta mycket pengar för vin. Den som vill ha bättre priser på krogen borde snarare engagera sig i skattesänkningar och liberalare alkoholpolitik för att nå framgång, för krögarna gör i regel bara det dem måste för att få affärerna att funka.