hora – Fanny Åström

Vem ska ta orden tillbaka?

Ofta så hör en folk argumentera för att ord ska ”tas tillbaka”, alltså sluta ses som något ”negativt” och istället uppbäras med stolthet. Orden kan vara hora, slampa, neger och liknande, alltså ord som länge använts som kränkande tillmälen riktade mot en given grupp som dessutom är förtryckt i samhället.

Det intressanta är dock att de som propagerar för att orden ska ”tas tillbaka” nästan aldrig själva tillhör den grupp som dessa ord brukar ritas emot. Det är ofta vita män som försvarar sig rätt att säga hora, neger och liknande med att dessa ord måste sluta vara så laddade.

Jag tänker att det ju måste vara upp till den grupp som faktiskt drabbas av dessa tillmälen att avgöra om, när och hur ett ord ska tas tillbaka. Privilegierade personer ska inte komma och avgöra hur andra ska känna inför vissa ord.

Vidare så är det väldigt ofta som dessa ord även av de personer som tycker de ska ”tas tillbaka” och frigöras från laddning används på ett sätt som utnyttjar, och därmed såklart även förstärker, denna laddning. Om du använder ”hora” som ett skällsord eller kraftuttryck så kan du inte sedan komma och säga att du tycker det ska vara oladdat. Om ordet hade varit oladdat så hade det inte kunnat användas på detta sätt, och att det används på detta sätt markerar och förstärker också dessa laddning.

Jag är trött på att få förklarat för mig att ord som använts för att skämma och förtrycka kvinnor under mycket lång tid inte alls är fula eller laddade och att jag borde sluta reagera. Detta är helt enkelt inte sant. Dessa ord är laddade med tusentals år av förtryck, och deras laddning utnyttjas även av de som påstår att de saknar laddning.

Säkerligen finns det kretsar där dessa ord används på ett oladdat sätt eller där folk tycker att de har en positiv laddning. Detta betyder inte att orden i samhället i stort har fråntagits sin traditionella roll som skällsord för att förtrycka en grupp. Och det utgör ytterligare ett led i detta förtryck att förklara för dessa människor hur de ska känna, tycka och tänka inför dessa ord.

Det är inte din roll att som privilegierad ta ord tillbaka. Ord ska tas tillbaka av de som drabbas av dem, ingen annan.

”Hora” är laddat för att det har en historia.

Detta med vilka ord man får använda och hur man får använda dem är en debatt med anor. Jag tillhör inte de mest radikala på området men tycker ändå att ord som slampa/slyna, neger eller white trash är problematiska. Delvis i sig själva men också för att folk tenderar att använda dem på ett visst sätt. Detta gjorde mig alltså sjukt konfunderad och ganska upprörd:

Jag menar inte att trashtalka Lady Dahmer för jag tycker överlag att hon är grym, men att såhär lättvändigt kalla dåliga mammor för ”horor”, det tycker jag är konstigt. Hon menade att ”hora” kan användas om en person som ”säljer sig” oavsett om det är sexuellt eller inte. Jag köper att man ofta använder ”hora” som en avslutning på något annat, t.ex. ”uppmärksamhetshora” för att indikera någon slags mental utförsäljning men att använda ordet ”hora” i sin rena form som ett skällsord är ju faktiskt att säga att en person säljer sex för pengar, ty det är vad ordet betyder.

I mina ögon är ordet ”hora” lite för kvinnor vad ”neger” är för svarta. Ett ord med en lång historia av kvinnoförakt som har använts för att trycka ner kvinnor med ett visst sexuellt beteende. Det har alltid varit ett nedsättande ord. Visst kan ord ”tas tillbaka” men inte genom att användas som skällsord.

Här anför Lady Dahmer att det inte är ordet ”hora” i sig som är förolämpningen utan betydelsen av det. Om man ens kan göra en sådan definition är jag osäker på, men låt oss anta att det går. Jag skulle säga att anledningen till att ordet ”hora” är laddat inte är att det betyder att man säljer sig själv känslomässigt. Då skulle man kunna kalla personen sellout eller något liknande. Ordet ”hora” har en laddning som sträcker sig bortom den betydelse Lady Dahmer tillskriver ordet i kontexten och den laddningen kommer från det sexuella och kvinnoförtryckande i ordet. När man använder ”hora” som ett skällsord så utnyttjar man dessa århundraden av kvinnoförtryck som finns i ordet för att skapa sensation.

Att vissa ord är starka beror generellt på att de har vissa laddningar. Även om det inte är precis vad man menar i kontexten så följer ordets laddning med och lever sitt eget liv, skapar sensation. Ord är inte ”starka” bara i sig själva, de blir starka för att de har en historia.

Rättelse: Hade tydligen misstolkat första tweeten som att LD menade att mammorna var horor, när hon i själva verket menade tv3, därför blev jag väldigt sur. Jag står dock fast vid min slutsats om att laddningen i ordet inte kommer av den tänkte betydelsen utan av århundranden av kvinnoförtryck. Värt att tänka på.

Prostitutionsromantisering.

Alexander Bard intervjuas i Aftonbladet och pratar bland annat om sin ”tid som prostituerad”. För det oinsatta har Bard alltså sålt sex för att han ville ”pröva något nytt” och ”förbjudet”. Detta är Bards åsikt om horor (som han för övrigt inte säger som ett skällsord utan i positiv bemärkelse):

Horor är bra, horor avslöjar hur världen fungerar. Horor är de mest uppriktiga människorna som finns. Att gå till jobbet är att göra något mot ersättning för du skulle inte göra det gratis. Alla som jobbar är horor. Alla som tar emot en lön är en hora.

Jag kan förstå prostitutionsliberalism, det kan jag verkligen. Vad jag däremot tycker är osmakligt är detta upphöjande av horan till någon slags ikon.

Det finns såklart olika sidor av prostitutionen men när jag var med svenska kyrkan på Malmskillnadsgatan för det reportage jag gjorde om prostitution så såg jag inga ”sanningssägare” och jag såg inte heller något som jag skulle likna vid vanliga löntagare. Jag såg människor som var beroende av tunga droger, som var trasiga och misshandlade.

Många säger att det inte är fult att vara en hora. Nej, det är inte ”fult”. Däremot är det ett för många djupt tragiskt levnadsöde som leder dit, och det är en plats som många som befinner sig där inte har någon lust att vara på.

Så jag använder varken ordet ”hora” som en förolämpning eller som något positivt. Jag använder det som en beteckning för vad det är: en människa som säljer sexuella tjänster för betalning i form av pengar eller varor. Varken mer eller mindre.

Ni får väl runka istället.

Ett annat efterblivet argument för prostitution är det där med att person x inte har förlorat sin oskuld, och ska göra nån jävla sak som hen kanske inte kommer levande ifrån. Då är det viktigt att knulla innan, så man inte dör oskuld. Senast använt för att berättiga att några snubbar som drar till Afghanistan ska få köpa sig en hora innan.

Jag förstår att det suger att inte ha knullat när man är 20 någonting, men hur ger det dig rätten att köpa sex? Anledningen till att knullandet inte skett än är väl troligen för att du inte lyckats attrahera någon tillräckligt och det är väl ändå ett personligt tillkortakommande får man anta.

Dessutom finns det en massa saker man inte får gjort som man skulle vilja få gjort. Varför är ju förlorandet av oskulden så otroligt viktigt, och speciellt för män. Varför är det så otroligt sorgligt med och synd om killar som inte har fått knulla. Herregud, ni kan väl nöja er med att runka.

Ibland kan det vara jävligt rätt och sunt att vara en utåtagerande, bråkig stökig tjej.

En kommentar jag fick på mitt att vara hora som revolt-inlägg löd såhär:

asså… de flesta ”horor” jag känt har varit ganska trasiga tjejer med EXTREMT behov av bekräftelse. De har sökt kärlek på fel sätt och legat runt och betett sig på ett visst sätt för att de tror att det är det enda sättet för dem att få just kärlek. De har inte varit speciellt lyckliga alls.
Så jag tror inte riktigt att det är ett medvetet val.
Själv var jag den där bråkiga och högljudda och struliga tjejen som söp, skolkade, stal bilar, snattade och umgicks med grabbarna och det var kanske i viss mån nåt jag ytterligare spädde på – men inte av ett egentligt val, utan för att jag inte visste nåt annat sätt att få bekräftelse på. Jag ville bli sedd. Jag tror det är det det bottnar i. Behovet att bli sedd. Behovet att vara någon.

– Lady Dahmer

Ingen mår väl bra av att pressa ner sig i en mall av hur man ska vara, det är väl klart. I slutändan vill väl alla vara människor.

Men jag tror knappast att madonnan mår särskilt bra hon heller. En madonna kan nog beskrivas som en ”duktig flicka”. Någon som gör sig till, inte är till besvär och presterar på löpande band, som inte knullar runt eller dricker.

Jag var också den bråkiga och högljudda tjejen. Jag strulade inte särskilt mycket med folk, men whatever. Och jag mådde inte heller så bra, men vem fan gör det när man är tonåring? Men jag tror inte att tjejerna som satt tysta längst fram i klassrummet och ritade perfekta kartor över Sverige mådde bättre än jag gjorde, snarare tvärtom.

Jag fick ett utlopp i och med allt detta. Jag kunde visa för folk hur jag kände, jag kunde vara arg och ledsen. Jag var inte tvungen att dölja något. Och nu, när jag har växt ifrån det där, så är jag glad över att jag gjorde som jag gjorde då. För det är en bekväm roll att växa i, att vara den bråkiga och stökiga tjejen. När man har ägnat hela sin tonår åt att ursäkta sig och prestera så tror jag att det blir svårare att ta sig ur, eftersom omgivningen förväntar sig mer av en. Jag hade däremot fria tyglar.

Nu menar jag väl inte att jag var ”hora” sådär, för som sagt så är ju denna iden om att kvinnor är antingen horor eller madonnor inte något som har bäring i hur folk verkligen är, det är bara en teori kring hur samhället vill dela upp oss. Men jag var definitivt ingen fin flicka.

Sen tycker jag att det är himla tråkigt att ”unga tjejer” som knullar runt och super väldigt ofta får sitt beteende förklarat med att de mår dåligt är är självdestruktiva, att de bara söker bekräftelse och annat. Vad fan, alla söker väl bekräftelse? Alla behöver väl få utlopp. Sen kan man ju prata om vilka utlopp som är bra och dåliga, vilka som tar en framåt och när det går över gränsen, men man måste kunna supa och knulla runt utan att automatiskt bli borträknad som en trasig människa.

Att vara hora som revolt.

Anna-Maria skriver om Kissie. Jag älskar när folk skriver om Kissie.

Det är en vanlig myt bland folk att tjejer inte vill se ut som Kissie. Detta är emellertid falskt, om man kollar på stan så ser man ju folk som ser ut som Kissie precis överallt. Anna-Maria menar att detta handlar om att man inte passar in i den där typiska Blondinbellamallen, att vara ”någon”. Någon med bra betyg, entreprenörsdrömmar och ”driv”. Man säger ”fuck you” till världen genom att göra sig till ett våp. Hon menar också att detta är klassrelaterat vilket jag är helt övertygad om stämmer, men jag pallar inte gå in djupare i det nu.

Detta anspelar också på hora/madonna-myten. Hora/madonna-myten är en feministisk teori som bygger på att samhället vill dela in alla kvinnor i horor eller madonnor, där horan är den smutsiga kvinnan och madonnan är mamman. Madonnan vill man gifta sig med och horan vill man ta ut sina lustar på. Blondinbella och Kenza är madonnor, Kissie är hora. Kissie gör sig till hora för att hon inte kan vara madonna, då blir det en revolt att vara horan. En revolt mot madonnaidealet, men fortfarande inom samma struktur. Och ett sätt att slippa försöka leva upp till madonnaidealet, för det är ju redan kört.

Madonnorna behöver horan för att upplevas som så fina och goda. Varför skulle man annars hacka så mycket på Kissie och lyfta fram hur dålig hon är? De vill väl lyfta upp sig själva, för om inte horan finns finns inte heller madonnan. Hela konceptet bygger på att de står i motsats till varandra. Idén med att vara madonna är att man får vara ”god” och accepterad. Horan behöver inte bry sig om att vara artig och vän, för hon är redan en ”fallen kvinna”. Därför är det inte så konstigt att många väljer att ta rollen som hora, om man inte pallar leva upp till madonnaidealet.

Vad jag tycker är jävligt intressant relaterat till detta är en trend som finns i Japan; ganguro. Hela konceptet är att man sminkar sig ”svart” och klär sig i sjukt skrikiga kläder.

Detta är en slags extremversion av fjortisar. Det är så överdrivet att det bara blir absurt. I konceptet ingår även att vara skrikig och högljudd, precis som fjortisar är. Det finns många teorier om varför detta har uppstått men en är att det är en slags motreaktion på striktheten i det japanska samhället. Ungdomen tvingas in i att prestera, vara duktiga, vara timida och inte vara till besvär. Sedan ska de utbilda sig och skaffa jobb och knega på utan att klaga. När samhället ser ut så blir det en revolt att vara en skrikig jobbig tonåring.

Detta är en revolt för att man självmant tar över den minst önskvärda kvinnorollen och gör den extremare. Men samtidigt är det sorgligt att det hela fortfarande görs inom madonna/hora-mallen. Att göra revolt är att vara ouppfostrad, att göra saker som en ”fin flicka” inte ska göra.

Personer som antar rollen som hora anklagas ofta för att vara ”ofeministiska”. Tänk på alla utvikningstjejer, alla skandalbloggar. De anspelar ofta på ett uppenbart sätt på sex. Men att vara hora är också att vägra anpassa sig efter vad folk vill ha. Madonnorna hatar horan för att visa avståndet mellan henne och de själva, killarna utnyttjar horan; henne kan man knulla, men när allt kommer omkring vill man ha en madonna att föda ens barn. De flesta i samhället ser ner på eller tycker synd om horan.

Genom att välja att vara hora och leva ut hor-myten utan att försöka nå madonnastatus så säger man på sätt och vis fuck you till allt det här, även om man gör det inom ramarna för rådande system. Men man lyckas ändå vända upp och ner på den här dikotomin.

Felet med att kalla sin fru för ”hora”.

Calle Schulman har kallat sin fru hora på sin blogg. Vad är problemet med att kalla ”sin egen fru” för hora, undrar Mia från bloggkommentatorerna. Det finns tre problem:

Om frun misstycker med att bli kallad hora är det såklart problematiskt. Om hon inte misstycker så är det en annan sak, men huruvida det är en fru eller inte spelar väl ingen roll? Ingen ska bli kallad något de inte vill, oavsett om man är gifta eller ej. Nu tror jag förvisso inte att bloggkommentatorerna menade så, det kom väl mest ur lite klantigt.
Om man, som Calle gör, använder ordet ”hora” som en förolämpning så vittnar det om en enligt mig fett keff kvinnosyn. Visst, det är skämtsamt menat, men det handlar fortfarande om ett nedsättande ord för någon som säljer sex för pengar. Hur ofta hör man någon säga ”sexköpare” som skällsord? Torsk används i och för sig ibland, men inte i närheten av lika ofta och det är inte heller lika grovt.
Men framförallt: hora är ett ord med en innebörd. Hora betyder att man säljer sex för pengar. Det kan säkert härledas till något annat från början, men i våran kultur och vår tid så betyder det alltid alltid det. Jag tycker inte att man ska använda det till något annat, dels för att det är kränkande mot riktiga horor, dels för att det skapar begreppsförvirring. På samma sätt som man ska kunna säga bög utan att någon antar att man bara menar något allmänt nedsättande så ska man kunna tala om horor utan att folk tror att man bara menar ”nån jävla brud” som var lite keff eller kanske till och med ens fru.
Nu kommer många säkert tycka att jag överreagerar men det skiter jag faktiskt i. Man ska kalla saker vid dess rätta namn och om man vill vara lite skämtsamt nedsättande emot sin fru kan man väl säga idiot eller pucko eller något annat som inte har en lika konkret och framförallt helt annorlunda faktiskt betydelse.
Jag tycker att det är extremt problematiskt när begrepp urlakas på det här sättet. Inte för att jag på något vis är språkkonservativ, jag tycker att det är trevligt när nya ord skapas och man experimenterar med böjningar och ord. Men jag tycker inte att man ska använda ord med en klar och vitt etablerad betydelse en annan innebörd, så som sker med ordet hora. Dessutom är hora knappast ett helt vanligt nedsättande ord utan åsyftar ju fortfarande till en kvinna som beter sig ”fel” sexuellt även när det används som förolämpning. Effekten av det hela är att idéer om kvinnor och sex lever kvar i språket samtidigt som begreppets ursprungliga betydelse urlakas.

Importfruar.

Det är jättetråkigt att så kallade importfruar blir misshandlade och hållna i hemmet. Det borde vara praxis att de blir upplysta om sina rättigheter när de kommer in till landet.

Men jag vågar ändå påstå att de flesta gör ett uppköp när det kommer till jämställdheten. Svenska män är sjukt jämställda (eller kuvade som Patria skulle tycka). Till och med horor märker det; kvinnor som kommer till Sverige för att prostituera sig är ofta av åsikten att svenska män är mer artiga och liksom lättare att ha att göra med.

Det finns ju en anledning till att asiatiska fruar är så kuvade och det är inte att det ligger i deras blod, utan att samhället de lever i är extremt patriarkalt. Så det är inte som om de skulle ha levt i någon slags jämställdhetsdröm om de inte gift sig med en svensk man.

Därför kan det göra mig lite irriterad med alla som ska komma och klaga på fruimporten ur en jämställdhetssynvinkel, för ur det perspektivet så är dte inte synd om de flesta importfruarna. De kanske får en mer grisig man än vad en genomsnittlig svensk tjej har, men de får i alla fall lämna ett land där man kan köpa skolflickors använda trosor ur godisautomaterna (har hört att man gör detta i Japan). När det gäller Thailändskorna så tror jag att det är vanligt att de är ”eskortflickor” och då har de nog en bättre chans till ett värdigt liv i Sverige.

Vem är det egentligen man ska bry sig om i den här röran? Om någon så är det väl den faktiska kvinnan och hon får det nog i majoriteten av fall bättre, det tror jag verkligen. Och om man nu vill försäkra sig om något annat så kan väl sätta alla på SFI så att de har någon slags myndighetskontakt.

Mötet med verkligheten.

Jag tycker det finns något så skönt i när svenska turister inte kan åka till sina paradisländer eftersom det är inbördeskrig där. Det är liksom ett sånt möte med verkligheten. Jag undrar om de tänker på att det finns människor som bor där och som lever i det där. Att det finns människor som ser Egypten som sitt hemland, inte som ett skönt litet semesterresmål.

Turism till lite sådär halvdemokratiska men varma länder kan kännas så himla unket. Nu ska jag tyvärr själv åka till Turkiet om några månader så jag kan inte riktigt moralisera här men jag kan säga att jag redan nu har dåligt samvete för det (vad som nu skulle bli bättre av det?).

Mitt favoritresmål att hata är Thailand. Svenskar älskar Thailand, tror faktiskt vi har högst antal Thailandsresenärer per capita. Tänker mig följande: en svensk blekfet familj som åker till Thailand över julen och tar med sig en hopfällbar julgran och gör allt precis som hemma, fast där. Är nog egentligen mest bitter för att jag aldrig fick åka till Thailand som barn, mina föräldrar åker aldrig utomlands.

Minns en brud i skolan som ba: ”läskit me Thailand, de har farliga maneter där”, jag ba: ”mmmm (irriterat). Och INBÖRDESKRIG!”. Hon såg helt chockerad ut.

Minns även en person som ba: ”höhö, alla roliga horor”. Kul skämt med folk som måste sälja sig till rika västerlänningar för att överleva… (finns säkert nån hora där som vill, men tillåt mig tvivla på att det är den allmänna ordningen).

Om kulspel och konflikthantering.

Min lillasyster berättade igår att man inte få ha med sig spelkulor till skolan. Det leder nämligen till konflikter att elever byter kulor med varandra, någon blir kanske ledsen för att hen har bytt fel, hemska tanke!

Jag blir så jävla irriterad på överdrivet beskyddande av folk överlag, men i synnerhet barn. Barn måste får möta verkligheten också, speciellt när de är åtta år gamla. Kulspel måste visserligen inte ingå i verkligheten, men insikten om att man ger sig in i leken och således bör tåla den kan nog komma därifrån.

Jag hade en tjej i min klass som hängde i ett gäng hon var jävligt divig mot. Hon betedde sig som alltings drottning, var fittig mot sina kompisar och pratade alltid om hur snygg hon var, att hon skulle bli modell och så vidare. Till slut så lackade hennes kompisar på henne och frös ut henne, med all rätta.

Vad gör hon då? Jo, hon snackar med sin morsa som ringer lärarna som i sin tur snackar med hennes vänner och i princip tvingar dem att umgås med henne igen, inte för att hon har skärpt sig, utan för att man inte vill ha några konflikter i klassen. Notera att detta var i sjuan, alltså då folk är tretton år gamla. När man är tretton så ska man kunna lösa konflikter som denna utan att blanda in sina föräldrar.

Jag blev faktiskt själv uppringd av hennes pappa, jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort men det var knappast på nivån sparka och slå, eller ens kalla henne hora. Det var mer så att jag hade frågat hennes bästis hur hon pallade med sin jobbiga vän, vardagsmat med andra ord.

Jag förstår inte hur man kan göra sina barn en sån gigantisk otjänst och själv gå in och lösa alla konflikter hen hamnar i, fattar de inte att det bara förvärrar situationen sen, eftersom de aldrig får öva sig på att hantera det sociala spelet. Samma sak med kulspel: skolan ska inte bara vara en institution där du lär sig räkna och skriva, skolan är också en viktig tid rent socialt, eftersom man lär sig otroligt mycket av att bli ihopbankade med personer man inte har något för och sedan lösa konflikter som uppstår i den gruppen, alternativt lära sig att skita i att bry sig om dem som är elaka.

Fröknarna ska inte radera alla orosmoment bara för att barnen blir ledsna. Regelrätt mobbing är visserligen inte bra och ska såklart motverkas, men utfrysning, skitsnack och bråk i ens kompisgäng är något alla måste lära sig att hantera, för människor är fittor och om man alltid blir skyddad mot fittiga människor så kommer man få en jävla chock när man inte blir det längre.