Etikett: fejka

Entusiasm.

Jag är inte en energisk person, i alla fall inte i mitt kroppsspråk. Jag kan vara energisk i mina åsikter och min argumentation, men jag är inte energisk i mitt sätt att umgås med andra människor rent socialt. Det är inte min grej helt enkelt. Ofta kan jag känna att andra människor vill att man ska vara väldigt reflekterande i sitt kroppsspråk och sin mimik, om någon berättar något ledsamt så ska jag inte bara visa medlidande i ord utan även i handling, men vad värre är att man också ska visa entusiasm inte bara i ord utan även i handling. Jag vet att detta är en normal del av det så kallade sociala spelet och jag förstår varför det är så men jag kan bli så förbannat trött på detta att ständigt behöva skriva ut min entusiasm med hela mitt varande.

Det var något som tröttade ut mig enormt under min första tid här i Belgien, detta att man alltid skulle vara så förbannat övertydlig i sin entusiasm inför än det ena och än det andra, vilket såklart var förståeligt med tanke på att alla var nya inför varandra och därmed nervösa inför vad alla andra tyckte. Jag är van vid att hänga med människor som tar mig på mitt ord, för det är sån jag är. Jag låtsas inte att jag tycker att en ide är skitbra om jag inte tycker det, jag är tydlig med att säga när jag verkligen vill att någon till exempel ska sova över och när jag kan tänka mig att upplåta sängplats om behovet är skriande och så vidare.

Jag kan bli så trött på personer som kräver att jag ska vara entusiastisk för att de själva ska våga ta plats eller tro på sina egna idéer och det är ändå något jag upplever som väldigt vanligt. Människor som kräver att andra ska delta i deras projekt med motivationen att de inte kan ta sig för det själva. Jag är inte intresserad av att delta i andra människors livsprojekt och jag avkräver inte heller andra personers stöd för mitt eget.

Det rör sig väl i grunden om någon slags dålig självkänsla detta att människor inte litar tillräckligt mycket på sin egen beslutsförmåga att på egen hand kunna känna entusiasm inför saker som de uppenbarligen vill ta sig för, för det är ju aldrig så att dessa personer vill ah ett projekt vilket som helst utan de är ju väldigt målinriktade i vad de försöker få med en på.

Fattar ni vad jag menar för personlighetstyper? Jag tycker i alla fall att det är sjukt jobbigt, mest för att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Jag är så himla dålig på att fejka entusiasm, och även när jag är positivt inställd till något så har jag sällan sådär översvallande fantastiska känslor.

Feminism del tre, den kvinnliga orgasmen.

Det talas mycket om kvinnor och deras orgasmer. Om g-punktorgasmer och klitorisstimulans och att den kvinnliga orgasmen borde ses som lika självklar som den manliga.

Jag var tvungen att vara sexuellt aktiv i flera år innan jag kunde komma och det är fortfarande bara under vissa mycket specifika omständigheter jag kan göra det. Det kräver en viss ställning, en viss sorts sex och så vidare. Vad jag tror gör mig lite speciell är att jag har lättare att få orgasm via penetration, utan stimulans på klitoris. Framförallt är det skönare.

I varenda tjejtidning kan man läsa om hur man ska gå tillväga för att få orgasm. Om en massa olika spännande orgasmer som tydligen ska vara lite extra sköna. Jag kan bli otroligt trött på detta orgasmtjat. Jag trodde att det var fel på mig för att jag inte kunde komma. Jag fejkade och hade mig. Jag hade till och med dåligt samvete för att jag inte förmådde njuta ordentligt. När jag väl lyckades få orgasm så blev det plötsligt otroligt viktigt och sexet kändes ”ofärdigt” utan den, så är det fortfarande.

Det är tråkigt att det enda sex ska handla om är att och hur man får orgasm. Missförstå mig inte nu: orgasm är skönt och en viktigt komponent i mitt sexliv. Jag skulle tycka det var trist att aldrig få orgasm eller att få det väldigt sällan. Men samtidigt kan jag fundera på om denna jakt på orgasm inte begränsar mig lite för mycket i mitt sexliv också. Ganska ofta kan jag känna att jag inte orkar med sex helt enkelt för att jag inte orkar med hela proceduren som krävs för att komma, men att jag kanske skulle ha orkat litegrann, så att det ändå kunde vara skönt. Eller att jag inte ids testa nya saker eftersom jag vet hur jag kan komma, och inte intresserar mig för att ta sexet till en nivå utöver det.

Många får nog mest prestationsångest av denna eviga orgasmpropaganda vi utsätts för i våra liv. Vi blir ju verkligen matade med tjat om hur man ska uppnå den bästa orgasmen, hur man ska få flest orgasmer, vilka hjälpmedel man ska använda för att få orgasm och så vidare. Men inget av dessa tips har någonsin hjälpt mig. Vad som har hjälpt är att experimentera våga testa nytt och våga köra på det man faktiskt gillar. Om man har sex ofta och inte är rädd för att testa nya grejer så kommer nog orgasmen förr eller senare, och dessutom har man det skönt på vägen.

Faktum kvarstår dock att den manliga orgasmen ses mer som en självklarhet i samhället. När killen har kommit är sexet för det mesta slut, och annars fortsätter de flesta nog tills killen kommer. Killar som inte får orgasm så enkelt tycker i regel att det är jobbigt och tjejer känner sig misslyckade om de inte lyckas få killen att komma. Kvinnlig orgasm ses inte alls på på samma sätt, det är mer så att killen ”lyckas” eller är ”snäll” om tjejen faktiskt kommer, men om hon inte gör det hör det till det normala. Detta trots att många tjejer säkert skulle kunna komma med ganska enkla medel.

Jag tror inte att lösningen på detta är att utropa orgasm som någon slag kvinnlig rättighet. Tvärtom tror jag att man måste sänka orgasmfixeringen i samhället överlag, både för män och kvinnor. Vara nöjd med sexet om det var skönt även om man inte nådde hela vägen fram och sluta se den manliga orgasmen som slutpunkten i ett samlag. För att börja fokusera mer på orgasmer i allmänhet kommer nog inte att resultera i något gott för de flesta. Det kommer att ta fokus från allt annat trevligt som finns i sex. Och faktiskt så tror jag att orgasmkvoten i samhället kommer höjas markant om folk istället för att läsa orgasmtips i Cosmopolitan istället började ha sex ofta och själva försökte ta reda på vad de gillar och inte gillar.