Etikett: jihad

Mer Islamofobi och övervakningsmani är att vänta.

Det var länge sedan jag blev så ledsen över en nyhet som över denna, en man sprängde sig på Drottninggatan och Carl Bildt tycker att det är ”försök till terrordåd”, vilket det uppenbarligen är. Killen har lämnat ett brev där han skriver om att vi ”för ett krig mot Islam” (vilket jag kan hålla med om) och att Lars Vilks är dum.

Terrordåd är ju trist, men vad som är etter värre är den övervakningsmani och islamofobi som kommer med dem. Detta kommer bara bli ytterliggare ett argument för mer övervakning, mer poliser, för ett ”tryggare samhälle”, för ett tätare samarbete med USA i ”kriget mot terrorismen”. Ta er jävla trygghet och ert jävla terroristkrig och kör upp den i röven, jag tänker inte ställa upp på detta. Ni vet väl att om man är rädd så har terroristerna redan vunnit, de vinner om vi förändrar vårt samhälle efter deras vilja!

Sen blir jag så trött på alla företrädare för ”äkta Islam” som ba: ”detta går emot Islam”. Måhända gör det det,  men faktum kvarstår att religion suger för det bygger avstånd mellan människor och får folk att göra vansinniga grejer. De flesta heliga texter innehåller uppmaningar som går emot vad vi anser okej idag, typ Jihad eller att man ska stena bögar, så att påstå att religion är endast fint och gulligt är lögn.

Faktum är att de flesta terrordåd görs av människor som är religiösa, så att förneka kopplingen däremellan vore idioti, ungefär som att förneka kopplingen mellan borgerlig regering och utförsäkringar. Jag blir så arg på hur man totalt avskriver religionen ansvaret för detta genom att påstå att det inte är ”äkta”, vem fan bryr sig? Det är ju ändå i den kontexten det uppstår, vilket innebär att det är där en måste bekämpas.

Det är skillnad på att tro och att gå till kyrkan lite när man känner för det.

Jag diskuterade invandring med en polare för några dagar sedan och kom till huruvida starkt religiösa homosexuella kunde tänkas fly från diverse länder där de på grund av att deras religion är den rådande inte kan utleva sin sexualitet. Min tes var att man som starkt troende homosexuell knappast kommer vara villig att erkänna detta varken för sig själv eller andra, medan hon tyckte att man känner sånt oavsett övriga värderingar hos en själv.

Om jag hade trott, alltså verkligen trott, alltså verkligen varit övertygad om att verkligheten förelåg på det sättet att man som utövande homosexuell blir bestraffad för all evighet i livet efter detta och att det dessutom är ett tecken på ren och skär ondska så skulle jag ha stora problem med att erkänna min läggning för mig själv.

I religionsdebbaten finns en tendens att förneka sambandet mellan religion och terrordåd, könsstympning och andra hemskheter. Man påstår att religionen missbrukas av onda människor för att de ska kunna utföra onda handlingar. Problemet här tror jag är att folk inte inser vad det egentligen är att tro. Om man verkligen tror någonting så är man ju per definition övertygad om att det föreligger på ett visst sätt, således så är man som kristen bokstavstrogen övertygad om att man kommer brinna i helvetet om man har begär till sin nästas åsna , då det är det som står i bibeln och det ju är bibeln man tror på.

Vad folk missar är att Koranen eller bibeln för den bokstavstrogne är ett substitut för verkligheten, de tror verkligen att det som står där är hundra procent sant, på samma sätt (om inte mer) som du tror på de senaste forskningsrönen eller att ett plus ett är två. Och i Koranen så står det faktiskt att man ska föra heligt krig mot det som angriper religionen, vilket bland annat kan tolkas som en person som gör en rondellhund föreställande Muhammed, sharialagstiftning säger verkligen att det är rätt att döda den som går från islam till annan religion eller ateism, det står även att den som dör för att skydda islam kommer hamna i himlen med ca 70 oskulder, man får även ta med ca 17 nära vänner/släktingar som man väljer själv(jag är inte exakt säker på antalen, men det var nog där nånstans), jag tror även att koranen uttrycker sig starkt emot homosexualitet men jag vet inte exakt vad den säger.

Det är liksom det som står och om man upphöjer den boken till absolut sanning och den högsta av alla sanningar så kommer det ju automatiskt ur det att man följer det som står där i sitt dagliga liv. Om du faktiskt på allvar tror att du komme brinna i helvetet om du inte bekämpar din homosexualitet så tror jag inte att det spelar någon roll att du ”innerst inne” är det, för helvetet är nog ganska skrämmande, om du faktiskt tror att du och de 17 personer du bryr dig mest om har en säkrad plats i det eviga himmelriket om du spränger world trade center i luften så spelar det nog ingen roll hur skrämmande döden är, du gör det ändå.

Här i Sverige så är religion för många något man plockar upp när det känns bra, man går kanske i kyrkan på söndagar för att få lite andlighet eller hämtar styrka ur bibeln då och då, men man täcker inte sitt hår för att inte väcka begär och man stenar inte homosexuella. Det är ett rimligt och sekulärt förhållningssätt till religion, men då måste man också ha i åtanke att Sverige är ett sekulärt land. Utövande av religion ser inte likadant ut i alla andra länder eller på alla platser ens i Sverige.

Poängen är att religion säkert kan vara ett bra inslag i individers liv om den tillämpas vettigt och med måtta, men om man verkligen tror att världens förhåller sig enligt guds egna ord som står i bibeln eller Koranen eller vilken helig skrift man nu hänger sig till så leder det oundvikligen till att man handlar på sätt som skadar andra människor, speciellt om ett helt samhälle bygger på en helig skrift. Därför så borde man debattera och kritisera religion i högre utsträckning är man gör. Men framförallt borde man ladda ordet ”troende” med vad det faktiskt innebär: att man tillskriver en urgammal text med okänd upphovsman absolut sanningsvärde, att man upphöjer vad som skulle kunna vara vilket pladder som helst till den högsta av alla sanningar. Och då spelar det nog ingen roll om man egentligen vill stoppa kuken i andra mäns rövhål.