Etikett: islam

Den Andra Kvinnan.

Ni kanske har märkt av uttrycket Den Andra/e när jag skriver både på twitter och i bloggen. Det handlar om att definiera någon annan som är helt olik en själv som det verkliga problemet. Detta är något människor gör hela tiden. Typ: det är muslimerna som är de verkliga kvinnoförtryckarna, underklassmän som är de verkliga rasisterna och så vidare. Det handlar om att täcka över och bortförklara sin egen del i förtrycket genom att definiera något annat som mycket värre, som den verkliga källan till problemet.

Jag tycker att det här har en intressant parallell i hur västerländska kvinnor ofta ser på framförallt muslimska kvinnor. Ofta så ska till exempel förtrycket i att bära slöja dryftas, medan det ses som hotfullt att ta upp att även rakning och sminkning är resultat av förtryckande strukturer. Den västerländska kvinnan som ägnar sig åt skönhet antas vara kapabel att göra sina egna val, medan kvinnan som bär slöja antas vara förtryckt.

Båda slöjan och sminkandet är delvis resultatet av patriarkala strukturer, men i det ena fenomenet antas individen ha mycket mer eget val än i det andra. Den västerländska kvinnan antas kunna komma till insikt om det patriarkala i hennes vanor och sedan välja själv, medan den muslimska kvinnan inte tillmäts samma kraft att själv kunna definiera sin egen situation och medvetet agera utifrån den. Om en muslimsk kvinna säger att hon själv valt att bära slöja så misstros hon, den västerländska kvinnan som kallar benrakningen hennes eget val hyllas till skyarna för sin ”utvecklade feministiska analys”.

Här finns också Den Andra, nämligen Den Andra Kvinnan. Den kvinna som är förtryckt ”på riktigt”, till skillnad från västerländska kvinnor som visserligen är lite förtryckta men inte riktigt så förtryckta som Den Andra Kvinnan är.

Genom att utmåla Den Andra Kvinnan som den verkligt förtryckta så slipper en se hur en själv också agerar efter patriarkala strukturer. Att falla för förtrycket i det västerländska samhället, där kvinnan ska sminka sig, raka sig och så vidare för att behaga blir okej för att Den Andra Kvinnan lägger sig ännu mer platt för förtrycket.

Kvinnoförtrycket finns överallt, i alla samhällen. Däremot är det alltid bekvämt att låtsas att den är Den Andra som står för det, både för den som förtrycker och den som är förtryckt. Idén om Den Andra använder vi för att slippa rannsaka oss själva, för att kunna gå omkring och reproducera en förtryckande ordning och samtidigt se oss själva som upplysta kämpar emot förtryck.

Mer om ”kritik” av Islam.

Jag vill besvara tre frågor/vanliga invändningar kring mitt inlägg om att kritisera Islam som religionskritiker:

  1. Tycker du att en inte få kritisera Islam alls? Det jag vände mig emot var att Islam ”kritiseras” (avskyr verkligen det ordet eftersom det kan betyda typ vad fan som helst) i högre utsträckning än andra religioner. Jag tänker mig att som religionskritiker borde en vara mer intresserad av att kritisera till exempel kristendom, eftersom det är en religion som har betydligt större inflytande i samhället idag. Givetvis kan en kritisera Islam också som religionskritiker, men en borde fråga sig varför en väljer att ta upp det som exempel när en gör det. Det kan vara enkelt att rida på den rasistiska våg som går just nu och ta upp Islam som exempel, och jag menar att en måste vara självkritisk och syna hur rasismen i samhället hänger ihop med ens eget beteende. Däremot tycker jag generellt att religionskritik tenderar att vara ganska platt och att de som utövar den saknar förståelse för vad religion är. Jag har helt enkelt svårt att se syftet med det ganska ofta. Men det är en fråga som jag får avhandla senare.
  2. Men vadå kristendomen kritiseras ju mycket oftare, Islam får en ju knappt kritisera? Detta menar jag är rent skitsnack. Islam kritiseras fan hela tiden. Dessutom målas den upp som ett hot på ett sätt som kristendomen absolut inte görs när den hamnar i siktet. Givetvis finns det gott om dumma fördomar och idéer även om kristna liksom mot alla religioner, men jag anser inte att det pågår någon specifik hets mot kristna just nu, vilket är fallet med Islam.
  3. Det handlar om att kritisera idéer. Religion har inget med etnicitet/ras att göra. Jo, det har det visst det. Religion är till stor del kulturellt och geografiskt betingat, vilket gör att det är nära sammankopplat med olika folkgrupper. Jag menar inte att alla som kommer från vissa områden är anhängare av en viss religion, men det är absolut sammankopplat. Vissa utseenden/ursprung är förknippade med vissa religioner. Om någon snackar om muslimer är det liksom inte en blond och blåögd person som dyker upp i de flesta människors huvuden. Men oavsett hur det är med ihopkopplande av religion och etnicitet så är det även så att vissa kristna praktiker är såpass inlemmade i vår kultur att de inte anses problematiska, även om de faktiskt är religiöst anknutna. Ta bara en sådan sak som högtider, de firas ofta av människor som inte är troende för att det är en fel av kulturen. Kultur och religion går i många fall inte att åtskilja, utan de påverkar varandra. Att misstänkliggöra ”främmande” religioner kommer oundvikligen leda till att även ”främmande” kultur misstänkliggörs, oavsett om den utövas av troende eller ej. Jag tycker såklart att folk ska få utöva såväl religion som kultur som de vill, men jag vill ändå påtala just detta att det som kanske uppfattas som religiöst betingat lika gärna kan vara en fråga om kultur, och ber er fundera på hur denna ”religionskritik” kringskär människors möjligheter att utöva sin kultur oavsett om de är troende eller inte.

Generellt tycker jag att det är en självklarhet att en försöker förstå sitt agerande utifrån ett samhällsperspektiv, både varifrån det kommer och hur det påverkar. Jag tycker att ateister som till störst del kritiserar Islam är ett utmärkt exempel på hur en ofrivilligt kan delta i en rasistisk diskurs för att det är enklare så, för att det är det som ”ligger i tiden” och så vidare. Är en intresserad av att inte bidra till rasism borde en tänka på detta när en uttrycker sina åsikter.

Ta lite jävla ansvar för hur det som kommer ur din mun tolkas.

Det finns en del ”religionskritiker” som menar att de ”kritiserar all religion” men i princip enbart fokuserar på Islam och muslimska praktiker när de ska exemplifiera religionens baksidor. Jag menar att detta är rasistiskt, dels för att det grundar sig på en nu rådande rasistisk diskurs men också för att det bidrar till den. Anledningen till att folk väljer Islam som exempel när de ska kritisera religion är troligen inte att Islam egentligen är så mycket värre, utan snarare att det är så att säga på ”tapeten” just nu. Alltså: alla pratar om Islams ”baksidor” just nu, att tro att en inte influeras av detta som ”religionskritiker” är bara naivt.

När en själv väljer att föra vidare denna ”kritik” av Islam så kritiserar en inte bara religion, utan bidrar till en viss diskurs i samhället, nämligen den rasistiska. Oavsett om detta är ens mening eller inte så är det så, detta för att vi lever i en tid där ”kritik” av just Islam ett av rasismens starkaste trumfkort. Om du i det läget går in och kritiserar islam så bidrar du till att sprida dessa idéer, oavsett vad din intention med det hela var.

När en säger detta så vill vissa bli betraktade som ”individer” och inte ta ansvar för vad andra tycker och tänker. Jag har nyheter till er: ingen människa är en jävla ö. Vad ni säger kommer obönhörligen att påverka andra i er omgivning. Att ni inte tycker att en borde ”behöva” ta ansvar för detta gör det inte mindre relevant att faktiskt göra det. Hur du ”tycker” att världen borde se ut spelar ingen roll, för just nu lever vi i ett samhälle där rasismen gror mycket tack vara denna ständiga ”kritik” mot Islam.

Vissa menar att en låter ”rasisterna” styra debatten när en ber folk tänka på hur det de säger kan komma att tolkas. Vet ni vad: ”rasisterna” styr redan debatten, och framförallt er. Att Islam är på agendan just nu är inget som skett av sig självt, det är resultatet av rasism dolt bakom prat om ”kultur” och ”religion”. Det är dumt att tro att anledningen till att det är just Islam som kritiseras så mycket är att det faktiskt är mer befogat. Även religionskritiker påverkas av samhällsstrukturer oavsett hur ”rationella” och ”objektiva” de tror sig vara. Om en kommer på sig själv med att ständigt exemplifiera ”religionens baksidor” med just Islam borde en kanske fundera på varför en gör detta. Varför är det ständigt Islam som hamnar i skottelden och inte någon annan religion. Jag menar, kristendomen har ju betydligt mycket mer inflytande i svensk politik, varför är det inte den som ständigt tas upp som exempel?

Det finns en stark ovilja att ta ansvar hos många människor som deltar i den så kallade samhällsdebatten. De vill inte ta ansvar över vad de bidrar till för idéer eller liknande, utan de vill att deras ord ska stå för sig själva. Men det är inte så det fungerar, för ord tolkas alltid i kontexter. Om vi lever i ett samhälle där Islam kritiseras dagligen, där muslimer får utstå massivt misstänkliggörande så kommer den där texten om problemen med niqab bara att bli ännu en tegelsten i alla detta, oavsett vad tanken med det var. Det går inte att särskilja inlägg i samhällsdebatten från samhällsdebatten, allting verkar i sin kontext. Som barn går dessa ”humanister” omkring och bölar om att det ”inte är deras fel” eller ”inte var meningen” istället för att som vuxna människor ta lite jävla ansvar för hur det en säger påverkar människor. Istället för att se att en inte är någon jävla ö, utan påverkas av och själv påverkar andra. Lite självkritik, om jag får be.

Sedan finns det alltid stolpskott som kommer misstolka allt som sägs, men det är inte det jag pratar om här. Det handlar inte om enskilda individer som tolkar ”fel” utan hur samhällsdebatten formas, vad det fokuseras på, vad som beskrivs som Problemet™. Sedan kan en såklart ”välja” att se det som att en inte har något ansvar för detta när en säger sina åsikter, men då kommer en tyvärr att bidra till rasism och troligen också ett gäng andra förtryckande strukturer. För debatten eller dagordningen är inte objektiv, den är precis som resten av samhället färgad och formad av rasism, sexism, kapitalism och så vidare. Och om du vill motverka detta så måste du tänka ett varv till innan du deltar i den.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken.

Detta är verkligen ingen kritik mot den norska polisens agerande, för de har verkligen gjort helt rätt i sak när de stoppade alla spekulationer om extremistisk islamism genom att direkt gå ut och säga att gärningsmannen var etniskt norsk. Men satan vad skönt det hade varit om man hade kunnat vänta med att delge den informationen ett dygn eller så, så att alla efterblivna islamofober hade fått spekulera röven av sig innan det kom fram att den här killen faktiskt inte hade något med islam att göra alls.

På bara några timmar han ju väldigt många människor visa färg genom att antyda att det skulle röra sig om extremistisk islamism. Så tänk om det hade fått fortsätta lite till, om det hade skapats en debatt om vad man ska göra åt detta islamistiska våld. Det hade med sådan otrolig slagkraft och effektivitet visat på vad som är fel i människors attityder.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken. För nu kan vissa komma undan med att de inte tänkte så, men vi vet väl alla att det var precis vad de gjorde.

Så jävla skönt att det inte var en blatte.

Jaja, det här som har hänt i Norge är jättetragiskt och det suger att sånt händer.

Men. Fan vad skönt det är att det inte var en muslim som gjorde det. Eller ens en invandrare. Så jävla skönt.

Så just nu är jag mest glad för det faktiskt. Min första tanke var ungefär: ”fan, nu kommer allt främlingsfientlig pack gå igång med sitt jävla skitsnack”. Det skulle inte ens behöva ha en vederlagd koppling till Islam, det skulle räcka med att förövaren var mörk.

Det kanske är okänsligt av mig det här, jag vet inte. Kanske inser jag inte vidden av denna tragedi. Men vad fan, nu när det ändå har skett är det bättre att folk får en mer nyanserad bild av terrordåd istället för att främlingsfientligheten närs.

Farliga idéer.

Anna-maria (satan vad jag skriver om BK, jag ska fan byta inriktning till att bara kommentera bloggkommentatorerna) har skrivit om DennisMs påhopp på Islam. DennisM tycker att Islam är en farlig religion, och Anna-maria intar den vanliga ståndpunkten ”religionen är inte farlig utan utövarna”.

Religion är ett hemskt känsligt ämne. En vanlig teori folk har är att idéer inte är farliga utan att det är utövarna som använder religionen som täckmantel för diverse illdåd. Så kan det absolut vara, jag tvivlar till exempel starkt på att det står i bibeln att man ska våldta småpojkar. Men samtidigt måste man inse att om en person tror, alltså verkligen tror, att en given bok är skriven av fan GUD, universums jävla skapare som dessutom råkar bestämma om du ska dömas till evig plåga eller ett liv i himmelriket så tenderar de nog att följa det som påbjuds i denna bok. Det är ju det som är att vara religiös; att tro att det finns en gud och dessutom ofta ha en uppfattning om vad denna gud vill att du ska göra av ditt liv.

Därför så måste ju olika religioner kunna vara mer eller mindre farliga, för det står olika saker i de olika påbuden. Man kan inte bara hävda att alla är lika eftersom man ”tror på samma gud”, man måste erkänna att det finns skillnader i de olika skrifterna. Olika regler att följa och så vidare. Sen finns det många som sållar ut det som inte gillar, men det står ju fortfarande i koranen att homosexualitet är ett brott och därför är det ju mer troligt att en som tror att koranen är guds ord också ogillar homosexuella. Jag skulle tycka att det var himla märkligt att förneka att det sambandet finns; sambandet mellan vilken bok man tror är guds ord och vad man tycker.

Men sen finns det såklart andra aspekter också. Alla typer av extremism gror ur missnöje och olycka. Det finns såklart dem som är galna helt av sig själva också, men för att en rörelse ska kunna växa sig stark så måste det finnas någon slags grund för den. Frågan är sedan hur den färdiga rörelsen ser ut, det är sär värderingarna kommer in.

DennisMs kritik känns däremot extremt märklig. Han nämner att homosexualitet är synd enligt Islam. Det stämmer, men det är synd enligt kristendom också. Samma sak med otrohet, som han också nämner. Det är inte som att det är okej enligt bibeln, men de flesta kristna i Sverige är ganska sekulära och har valt att sålla bort värderingar som inte passar in i det övriga samhället eller som de tycker känns helt fel. Men om de verkligen läst bibeln, pärm till pärm, och tog till sig allt i den boken, så skulle de nog ha en massa obekväma värderingar de också.

Man måste kunna skilja vad som beror på själva tron och vad som beror på hur sekulariserat samhället är. Jag tycker att all religion är skit och jag tycker att man ska eftersträva ett sekulärt samhälle. Om kristendomen hade haft samma inflytande här som Islam har i Saudiarabien så tror jag att det hade varit illa här också.

Det är väl klart som fan att en idé inte kan vara farlig om ingen tror på den, men olika idéer skapar olika farliga utövare. På samma sätt som nazism är en farligare idé än socialdemokrati så kan olika religioner vara olika farliga. Och jag ser absolut ingen anledning till att förneka detta.

Kalla det vid dess rätta namn.

Om det hade varit en muslimsk man istället för någon, visserligen galen, helylleamerikan som gjort detta så hade det kallats terrorism. Vad annars? En enskild extremist som dödar folk för att nå politisk förändring, uppmanad till det av en ”profet”. Om syftet är att sätta skräck i civilbefolkningen vette fan, men det är i alla fall det som är resultatet, inte sant?

Man kan ju fråga sig om de handlingar som begås av muslimer får terrorstämpel lite väl snabbt, eller om de handlingar som begås av vita får det alltför sällan. Idag är tyvärr terrorism synonymt med religion och framförallt Islam, trots att bara ett fåtal av de terrordåd som begick i Europa förra året hade något att göra med Islam. Terrorism behöver emellertid inte ha något alls med religion att göra, många terrorbrott begås till exempel av miljöaktivister. Men det är ändå inte det vi talar om när vi talar om terror.

Allt blir så mycket obehagligare när man sätter stämpeln ”terrorism” på det. Då får man bilden av stora nätverk, nån bister man i turban och helskägg som mumlar om Allah och pekar med hela handen och delegerar order till sina underhuggare, som så gärna dör för sig sak. En enorm rörelse med massa människor som bara står på kö för att offra livet för gud. Och framförallt: den är blind.

Men terrorn är inte blind, den har ett mycket specifikt mål i det att man vill nå politisk förändring, kosta vad det kosta vill. Jag skulle önska att man kallade allt vid dess rätta namn och om vi ska utgå från hur man använder ordet terrorism idag så borde detta helt klart gå in i definitionen.

Mer Islamofobi och övervakningsmani är att vänta.

Det var länge sedan jag blev så ledsen över en nyhet som över denna, en man sprängde sig på Drottninggatan och Carl Bildt tycker att det är ”försök till terrordåd”, vilket det uppenbarligen är. Killen har lämnat ett brev där han skriver om att vi ”för ett krig mot Islam” (vilket jag kan hålla med om) och att Lars Vilks är dum.

Terrordåd är ju trist, men vad som är etter värre är den övervakningsmani och islamofobi som kommer med dem. Detta kommer bara bli ytterliggare ett argument för mer övervakning, mer poliser, för ett ”tryggare samhälle”, för ett tätare samarbete med USA i ”kriget mot terrorismen”. Ta er jävla trygghet och ert jävla terroristkrig och kör upp den i röven, jag tänker inte ställa upp på detta. Ni vet väl att om man är rädd så har terroristerna redan vunnit, de vinner om vi förändrar vårt samhälle efter deras vilja!

Sen blir jag så trött på alla företrädare för ”äkta Islam” som ba: ”detta går emot Islam”. Måhända gör det det,  men faktum kvarstår att religion suger för det bygger avstånd mellan människor och får folk att göra vansinniga grejer. De flesta heliga texter innehåller uppmaningar som går emot vad vi anser okej idag, typ Jihad eller att man ska stena bögar, så att påstå att religion är endast fint och gulligt är lögn.

Faktum är att de flesta terrordåd görs av människor som är religiösa, så att förneka kopplingen däremellan vore idioti, ungefär som att förneka kopplingen mellan borgerlig regering och utförsäkringar. Jag blir så arg på hur man totalt avskriver religionen ansvaret för detta genom att påstå att det inte är ”äkta”, vem fan bryr sig? Det är ju ändå i den kontexten det uppstår, vilket innebär att det är där en måste bekämpas.

Det farliga är inte alltid det mest extrema, det farliga är det som får tid att växa medan vi kollar åt ett annat håll.

Detta är nog det vettigaste jag läst angående Sd i media på ett bra tag.

Själv har jag flera gånger upprört mig över att man bara ser huruvida Sd kommer över fyraprocentspärren eller ej. Det enda som spelar roll är hur många röster specifikt Sd får, inte hur opinionen och retoriken i övrigt ser ut. Jag har innan skrivit om att vi redan har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och att man borde sluta se det så jävla svart och vitt utan fatta att det finns gråtoner på främlingsfientlighetsskalan.

Det viktiga är ju trots allt inte vilka partier som sitter där dem sitter, utan varför de gör det och vilka människor som har röstat fram dem och varför. Om det finns ett problem med en utbredd främlingsfientlighet så bör vi fokusera på att ändra folks attityder, inte  på att motarbeta Sd i riksdagen, även om det givetvis också är viktigt.

Vad man glömmer i allt tjafs om utskottsposter och stödpartier är att det finns riktiga människor som faktiskt har röstat på Sd, som faktiskt håller med dem. Är det inte dem som i slutänden påverkar detta? Dessutom har hela retoriken i den politiska debatten mer  och mer dragits åt att man ska ha så kallad ”ordning och reda”, ställa krav (är att bry sig) och strängare straff. En sån politik drabbar alltid de svagare grupperna i samhället och nog fan kan man räkna invandrare till dem.

Även om man inte rakt ut säger att Islam är som nazism och det största hotet mot västvärlden så kan man föra en politik som i sitt utslag missgynnar invandrare och det är det vi går mot i samhället. Även om folk inte per definition tycker att folk med annan hudfärg är mindre värda så vill man inskränka invandrares utrymme att utöva sin kultur, man vill ta ”hårdare tag” mot folk som inte sköter sig trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det är en effektiv metod (snarare motsatsen) och det är ju där främlingsfientligheten börjar. I en önskan efter att människor ska ”göra rätt för sig”, i en oförståelse för att folk kan ha trauman och problem och i en önskan efter likriktning och absurd trygghet. Sån politik slår mot invandrare.

Jag skulle nog kunna övertyga dem flesta till att delar av Sd:s politik är bra om jag bara hade rätt ingång i diskussionen. Många tycker att saker som hårdare krav är fina grejer, många tycker att ”i Sverige ska man tala svenska” men inser inte att det är precis det som är främlingsfientlighet. Människor som tycker att folk gärna får vara mörka i hyn och fira ramadan och andra helt ofarliga traditioner, så länge de inte stör och så länge de har jobb och talar bra svenska. Sådana personer identifierar sig inte som främlingsfientliga eftersom de inte per definition tycker illa om just invandrare. Men å andra sidan: vem gör egentligen det? Det är bara extremt efterblivna nynazister som tycker att det är hudfärgen och endast hudfärgen som räknas, vanlig rasism ser inte ut så.

Så jag kan inte annat än hålla med: vi måste acceptera att Sverige inte är den toleransens fanbärare som vi vill få det att framstå som. Vi måste definiera vad främlingsfientlighet egentligen är, vilken retorik och politik som drabbar invandrare. Vi måste sluta se det som att främlingsfientliga bara är personer som vill ”spöa negrer” och föra en seriös debatt om vad som kan räknas som främlingsfientligt och inte. För det farliga är inte de mest extrema, det farliga är det som långsamt smyger sig på, det vi inte märker. Och vad som är ännu farligare är det extrema som får oss att vända våra blickar bort från det smygande, alltså precis det Sd är.

Det är skillnad på att tro och att gå till kyrkan lite när man känner för det.

Jag diskuterade invandring med en polare för några dagar sedan och kom till huruvida starkt religiösa homosexuella kunde tänkas fly från diverse länder där de på grund av att deras religion är den rådande inte kan utleva sin sexualitet. Min tes var att man som starkt troende homosexuell knappast kommer vara villig att erkänna detta varken för sig själv eller andra, medan hon tyckte att man känner sånt oavsett övriga värderingar hos en själv.

Om jag hade trott, alltså verkligen trott, alltså verkligen varit övertygad om att verkligheten förelåg på det sättet att man som utövande homosexuell blir bestraffad för all evighet i livet efter detta och att det dessutom är ett tecken på ren och skär ondska så skulle jag ha stora problem med att erkänna min läggning för mig själv.

I religionsdebbaten finns en tendens att förneka sambandet mellan religion och terrordåd, könsstympning och andra hemskheter. Man påstår att religionen missbrukas av onda människor för att de ska kunna utföra onda handlingar. Problemet här tror jag är att folk inte inser vad det egentligen är att tro. Om man verkligen tror någonting så är man ju per definition övertygad om att det föreligger på ett visst sätt, således så är man som kristen bokstavstrogen övertygad om att man kommer brinna i helvetet om man har begär till sin nästas åsna , då det är det som står i bibeln och det ju är bibeln man tror på.

Vad folk missar är att Koranen eller bibeln för den bokstavstrogne är ett substitut för verkligheten, de tror verkligen att det som står där är hundra procent sant, på samma sätt (om inte mer) som du tror på de senaste forskningsrönen eller att ett plus ett är två. Och i Koranen så står det faktiskt att man ska föra heligt krig mot det som angriper religionen, vilket bland annat kan tolkas som en person som gör en rondellhund föreställande Muhammed, sharialagstiftning säger verkligen att det är rätt att döda den som går från islam till annan religion eller ateism, det står även att den som dör för att skydda islam kommer hamna i himlen med ca 70 oskulder, man får även ta med ca 17 nära vänner/släktingar som man väljer själv(jag är inte exakt säker på antalen, men det var nog där nånstans), jag tror även att koranen uttrycker sig starkt emot homosexualitet men jag vet inte exakt vad den säger.

Det är liksom det som står och om man upphöjer den boken till absolut sanning och den högsta av alla sanningar så kommer det ju automatiskt ur det att man följer det som står där i sitt dagliga liv. Om du faktiskt på allvar tror att du komme brinna i helvetet om du inte bekämpar din homosexualitet så tror jag inte att det spelar någon roll att du ”innerst inne” är det, för helvetet är nog ganska skrämmande, om du faktiskt tror att du och de 17 personer du bryr dig mest om har en säkrad plats i det eviga himmelriket om du spränger world trade center i luften så spelar det nog ingen roll hur skrämmande döden är, du gör det ändå.

Här i Sverige så är religion för många något man plockar upp när det känns bra, man går kanske i kyrkan på söndagar för att få lite andlighet eller hämtar styrka ur bibeln då och då, men man täcker inte sitt hår för att inte väcka begär och man stenar inte homosexuella. Det är ett rimligt och sekulärt förhållningssätt till religion, men då måste man också ha i åtanke att Sverige är ett sekulärt land. Utövande av religion ser inte likadant ut i alla andra länder eller på alla platser ens i Sverige.

Poängen är att religion säkert kan vara ett bra inslag i individers liv om den tillämpas vettigt och med måtta, men om man verkligen tror att världens förhåller sig enligt guds egna ord som står i bibeln eller Koranen eller vilken helig skrift man nu hänger sig till så leder det oundvikligen till att man handlar på sätt som skadar andra människor, speciellt om ett helt samhälle bygger på en helig skrift. Därför så borde man debattera och kritisera religion i högre utsträckning är man gör. Men framförallt borde man ladda ordet ”troende” med vad det faktiskt innebär: att man tillskriver en urgammal text med okänd upphovsman absolut sanningsvärde, att man upphöjer vad som skulle kunna vara vilket pladder som helst till den högsta av alla sanningar. Och då spelar det nog ingen roll om man egentligen vill stoppa kuken i andra mäns rövhål.