Etikett: lady dahmer

Hårväxt är inte samma sak som mens.

Vi Lady Dahmer så hittade jag denna helt sanslösa sida på Gillettes hemsida som handlar om att raka benen för första gången. Utgångspunkten är att rakning inte är en fråga om man ska göra det över huvud taget, utan när man ska göra det. Detta är ju fan bara sinnessjukt.

Där det står tips till föräldrar så ger Gillette bland annat svar på frågan vad man ska göra om man inte tycker att ens dotter är redo för rakning.

Vi vill inte att våra barn ska växa upp för fort, men eftersom puberteten styrs av hormoner och inte modetrender, är det ganska säkert att om hon verkligen vill raka sig, då kan det vara dags. Idag kan forskare konstatera att dagens tonåringar kommer in i puberteten tidigare än föregående generationer. Tänk på att det är en del av den naturliga uppväxtprocessen och det finns inte någon rätt ålder att börja raka sig.

Puberteten styrs inte av trender utan av hormoner. Men rakning är, hur mycket man än vrider och vänder på det, inte ett naturligt steg i allas uppväxt. Folk kom i puberteten även innan rakhyveln var uppfunnen och jag tror knappast att någons utveckling hindrades av det. Att raka sig är ju dessutom att avlägsna tecken på mognad, så jag har himla svårt att fatta kopplingen.

Ger du din dotter information tidigt om hur man rakar sig kan det hjälpa henne att avgöra om hon är redo eller inte.

Givetvis kör de på det gamla hederliga informationskortet. Men varför skulle man vilja informera sin dotter om rakning? Om dottern inte får bilden av att det är något ”naturligt” som alla måste gå igenom så slipper hon kanske ta ett beslut över huvud taget. Det finns ingen nödvändighet i att fatta beslut kring rakning, lika lite som någon behöver fatta beslut om huruvida de ska operera brösten eller ej. Att avlägsna hårväxt är varken nödvändigt eller naturligt och således inget man behöver informera om.

Gillette försöker uppenbarligen att få rakning att framstå som typ trosskydd. Att raka benen ska vara en lika naturlig del av att växa upp som att samla upp blod som kommer från fittan så att man ska slippa sitta i en blodpöl.

Och förstås, hanterar du samtalet på ett stödjande och positivt sätt gör du det lättare för din dotter att börja raka sig.

Ja ni ser ju. Inte ett ord om att man kanske skulle kunna nämna att rakning faktiskt inte är en naturlag. Gu va bra att dottern får det lättare att raka sig! Fan vad lättad man blir.

Och ja, jag fattar att detta är reklam för Gillette och att de därför inte är särskilt intresserade av att marknadsföra håriga ben. Men det finns fan gränser för allt. Denna reklam är hemsk och den förälder som tar den på allvar borde utredas av socialen omgående.

Konsumentmakt är inte allt.

OLIKA förlag har startat någon slags upprop mot de här barntidningarna som Egmont släppt.

Genast tycker Viktor Barth-kron (som jag annars brukar hålla med i det mesta) att de istället ska använda sig av ”konsumentmakt” och strunta i att köpa tidningarna. Förvisso kan det ju verka dumt att köpa tidningar vars innehåll man inte sympatiserar med men enbart konsumentmakt är verkligen inte lösningen på alla problem.

Han talar också om tryckfriheten och antyder därmed att någon har sagt att dessa tidningar ska förbjudas. Det är klart att ingen kan lagstifta mot dessa tidningar, det är inte heller så jag har uppfattat uppropets syfte. Det är dock ändå relevant att göra sin röst hörd och opponera sig mot saker man ställer sig emot, oavsett som det sker i politiken eller på den fria marknaden. Dessa listor ska skickas till Egmont, inte till lagstiftarna eller de som ger ut presstöd (jag hoppas verkligen inte att pressstödet går till sån här skit, btw), alltså finns det absolut inget yttrandefrihetsproblem i detta.

Ingen skulle väl börja snacka om konsumentmakt istället för protest om ett företag utnyttjade barnarbetare? Klart man använder konsumentmakt också, men inte enbart. Då fattar alla att det är okej att sätta press på förtaget utöver att inte handla där. Typ genom att ställa dem till svars, låta dem försöka förklara sig och framförallt försöka engagera andra till att inte handla där. Informationskampanjer är ju någon slags nödvändighet för att konsumentmakt över huvud taget ska ha någon verkan, för hela konceptet bygger på att folk vet vad de konsumerar.

Hur lite man än vill det så har företag makt och då kan de även ta ett ansvar. En grundförutsättning är att företag vill gå med vinst, men trots detta så kan man ta avstånd från oetiska produkter och arbetsmetoder, även som företagsledning. Och det kan man försöka få folk att göra, till exempel genom upprop.

Att tycka att det enda sättet som folket kan påverka företagen på är genom att välja ett köpa eller inte köpa deras produkt är som att tycka att man bara kan påverka politiken en gång var fjärde år, i vallokalen. Men för att man ska kunna tala om riktigt konsumentmakt så måste arbetet sträcka sig utöver valet att köpa eller inte köpa, man kan till exempel försöka få andra konsumenter att inte köpa produkten, sätta press på företagsledningen att förklara sitt initiativ och hoppas på att dem tar sitt förnuft till fånga.

Jag vägrar acceptera att den enda makt jag har är de pengar jag kan konsumera, eller den röst jag kan lägga var fjärde år. Man kan ha mer inflytande än så och det är utrymme man måste roffa åt sig, för det är såklart skitbekvämt för företag om ingen opponerar sig mot deras verksamhet.

Analysen av kvinnobilder i media måste sträcka sig utanför objektifiering.

Lady Dahmer har skrivit om den här reklamen från jack&jones.

Jag måste säga att jag tyckte den var utomordentligt fånig och inte riktigt förmår uppröra mig över den. Den är såklart skamlöst sexualiserad, det går inte att komma ifrån.

Jack & Jones har tagit sexualiseringen ett steg längre. De framställer inte längre kvinnan som ett passivt objekt. Här är hon aktiv. Hon förför. Hon simulerar samlag och avsugningar och jag blir alldeles grinfärdig och illamående när jag inser att allt går baklänges.

Vad jag inte begriper är varför detta är att gå ett steg längre. Det man alltid tjatar om rörande sexualiseringen av det offentliga rummet är ju att kvinnor framställs som objekt så enligt den analysen måste ju detta i någon mån vara bättre, ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det känns som att objektifiering är ett ganska irrelevant begrepp i sammanhanget. Objekt betyder ju att man är passiv, det är ju liksom den där passiviteten som hela analysen bygger på.

Jag tycker att man istället borde tala mer om likriktning då det är en mer adekvat analys i sammanhanget. För även aktiva viljestarka kvinnobilder kan vara negativa som ideal.

Det är tråkigt att man inte kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att bli jämförd med Fredrik Reinfeldt.

Lady Dahmer skrev ett inlägg om att man är delvis ansvarig för sin egen lycka och i kommentarsfältet skriver folk att hon har samma inställning som nya moderaterna.

Jag kan inte säga att jag helt håller med. Inställningen du uttrycker osar samma typ av värderingar som den sittande regeringen uttrycker om att de som misslyckas bara inte har ansträngt sig nog mycket…

…Ditt inlägg osar av värderingarna ”om det går dåligt i livet är det alltid ditt fel” rätta mig gärna om jag missuppfattat dig men den typen av resonemang är ett slag i ansiktet på alla som har ingen eller mycket liten möjlighet att förbättra sin situation. För oavsett vad nya moderaterna säger så kan alla inte bli egna företagare, eller akademiker eller bo i villa (och nej, jag är inte bara avundsjuk eller bitter, jag är nöjd med mitt liv, går på universitetet, har extrajobb och ett förstahandskontrakt vilket är mycket mer än många andra i min ålder har, men jag har också solidaritet och kan se samhället från ett ovanperspektiv).

Eller kanske såhär:

Så besviken jag blir! Lady Dahmer, som har så sunda åsikter om genus och – vad det verkat hittills – i övrigt också, skriver ett sådant här PRO-Allians-inlägg. Alla de strukturer och orättvisor som finns när vi talar om kön, de finns ju även bland klass, etnicitet m.m. Jag förstår faktiskt inte alls attityden i det här inlägget.

Det roliga med detta är att hennes inlägg handlar om att hon har gjort val i livet som har tagit henne till den sitaution hon är i idag. Att hon har kommit från jobbiga förhålladen, gått på soc och haft det allmänt jävligt, men att hon har jobbat mycket för att vara där hon är idag. Hon skriver att ingen har kommit och gett dem vad de har utan att de har fixat det själva, och det får man väl tro på.

Jag blir ofta jävligt nedslagen av den individualism som präglar vårt samhälle idag. Denna ”skyll dig själv”-attityd som präglar det politiska samtalet. Men samtidigt: det finns något som heter personligt ansvar och man kan skaffa sig kontroll över sin situation. Speciellt i Sverige, där hög utbildning är gratis och där det finns ett socialt skyddsnät. Det är inte som att vi lever i en liten by i Uganda där den enda tillgängliga anställningen är på ett bomullsplantage som man blir steril av att jobba på.

Det är tråkigt att man inte längre kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att folk jämför en med Fredrik Reinfeldt. Det är ju inte som att Lady Dahmer har haft det bra förspänt. Det är liksom inte som att socialbidrag är något överklassen brukar ägna sig åt. Och att då komma och snacka om att det bara är strukturer som tagit henne dit hon är idag är fan i mig ett hån.

Människan påverkas av bakgrund, strukturer, klass, etnicitet och allt möjligt. Men hon påverkar också sig själv och sin egen situation. Och det är viktigt att man kan se båda delarna för om vi hade ett samhälle där struktur var det enda vi trodde kunde påverka våra liv så skulle det troligen vara ett otroligt allienerande samhälle. Vem vill få tryckt i ansiktet att de inte har någon makt över sin situation och att man aldrig kan göra något för att hjälpa sig själv utan att allt beror på samhället.

Troligen vill folk höra det lika lite som folk vill höra att allt pissigt som sker i deras liv är deras eget fel eftersom de inte var tillräckligt positiva.