Etikett: sperma

Kan inte cismän bara skärpa sig och ta lite ansvar för sin jävla utlösning någon gång?

Vi måste prata om det här med barnalstrande sex. Kuk-i-fittan-sex, oskyddat sex, sex där en cisman kommer i en ciskvinnas underliv. Det är väldigt problematiskt att detta är normen för hur vi idkar samlag i detta samhälle.

Jag tänker på cismän som kommer för tidigt, alltså som lovat att dra ut den när det är dags men som inte gör det för att de ”glömmer”, och så ligger en där med deras jävla sperma i ens underliv och måste börja oroa sig för om en kanske kommer bli gravid. Det är inte särskilt respektfullt.

Samma sak gäller även om en skulle ha kondom. Det här med män som liksom bara gör sin grej och kommer och sedan tänker sig att samlaget är slut. Det är så oerhört respektlöst att bara ”glömma” att tillfredsställa sin partner innan samlaget tar slut, för det brukar ju ofta vara just slut när mannen har fått sig sin utlösning.

Hur svårt kan det vara att planera ett samlag efter att en inte ska komma i någons underliv? Typ ta på sig en kondom, eller se till att avbryta innan utlösning. Om en nu vet att en har svårt att undvika utlösning så kan en väl strunta i att ha så mycket omslutande sex. De flesta män kan ju också träna upp sin förmåga att kunna förhindra utlösning så det kan vara en bra idé långsiktigt. Hur svårt kan det vara att inse sina begränsningar och planera utefter detta?

Alltså okej om det händer typ nån gång, men många män verkar sätta denna ignorans i system. Jag har varit med om det lite för många gånger för att det ska rör sig om enskilda händelser, och det är jag knappast ensam om. Det är ju ett problem som många människor har, till och med såpass att det dyker upp i en massa populärkultur.

Saker och ting ”händer” inte bara, saker och ting tillåts väldigt ofta hända på grund av ignorans inför risken att det ska hända. Såsom det här med sex fungerar för många idag så kan mannen bara köra medan det är kvinnan som får ta ansvar för om något ”händer”. Det är hon som ska se till att ha en backup, att skydda sig med till exempel p-piller. Det är hon som måste påminna om att mannen inte ska komma inuti henne, och ha överseende med om han ändå gör det.

Det går att planera ett samlag utefter den risk som finns för att någon ska bli gravid. Ibland sker misstag, men det är knappast förklaringen till den stora mängd män som ”råkar” komma i olika underliv. Kan inte män ba skärpa till sig och ta lite ansvar för sin utlösning någon gång?!?

Mer om insemination.

Mycket blandade tankar om mitt inseminationsinlägg. Vissa hävdar att singelkvinnor ska behandlas likadant som kvinnor med partner. Jag förstår resonemanget bakom det men jag vill peka på att mitt resonemang bygger på en grundläggande skillnad mellan sjukvård och friskvård. En kvinna som saknar person eller vilja till att ha barnalstrande sex men vill ha barn är i regel inte sjuk i någon egentligen mening. Jag vägrar faktiskt se brist på manlig sexpartner som sjukdom. Homosexualitet är förvisso inte heller en sjukdom men det är ett tillstånd du inte kan röra dig ifrån.

Jag har som sagt inget emot att kvinnor som vill betalar för att insemineras. Däremot har jag väldigt svårt att se varför det ska gå skattepengar till det. Till saken hör att jag är lite halvskeptisk även mot skattefinansierad insemination av par men tycker att det är mer förståeligt eftersom det i de fallen i regel handlar om folk som saknar andra möjligheter till att skaffa barn.

Sedan om men har något slags nyttoperspektiv på hela samhället och till exempel tänker att vi behöver ökad befolkningstillväxt så är det en annan fråga men att tillmäta singelkvinnor som av olika skäl valt att skaffa barn på egen hand samma rätt till offentligt finansierad hjälp som personer som på grund av sjukdom eller sexuell läggning är att likställa livsstilsval med sjukdom eller sexuell läggning. Jag tycker helt enkelt inte att det är rimligt.

Vill även påpeka att det även för en singelkvinna kan finnas hinder i vägen utöver livsstilsval. Det är något jag tycker att man ska ta hänsyn till genom att omformulera lagen så att man även inkluderar dessa. Men att bara inkludera alla kvinnliga singlar i samma lagstiftning som par som har faktiska sjukdomar eller sexuella läggningar som hindrar dem från att skaffa barn känns lite väl.

Insemination av singlar.

Jag lovade ju att jag skulle skriva om detta med insemination så här kommer det. Låt mig först och främst påpeka att det finns två olika scenarion som kan diskuteras här, dels att man gör det lagligt att inseminera singelkvinnor och sedan låter marknaden sköta resten. Det andra alternativet, som jag också förstått är det aktuella, är att ge singelkvinnor samma rättigheter som par. Vad detta innebär vet jag inte, men jag tolkar det som att inseminationen är statligt bekostad eller subventionerad. Och det, det tycker jag faktiskt är fel.

Inseminering är sjukvård. För att få statligt bekostad hjälp med insemination så måste du vara sjuk. Du kan inte gå till sjukhuset ens som par och ba: ”hej, vi vill ha barn men pallar inte knulla, kan vi bli inseminerade?”. Det finns absolut inget rimligt skäl till att singelkvinnor som är fullt kapabla att skaffa barn på annat sätt, kanske genom att skaffa sig en partner eller knulla tills man får träff, ska få bli befruktade på statens bekostnad.

Om man däremot lider av någon slags åkomma, till exempel är asexuell eller har något slags problem med att ingå i förhållanden eller knyta sexuella kontakter så skulle man väl kunna få inseminering bekostad av sjukvården även som singel. Det ser jag inga konstigheter med. Däremot har jag lite svårt att tänka mig vilka tillstånd det skulle kunna röra sig om och jag tror inte det förekommer i särskilt stor utsträckning.

Jag vill påpeka att det finns en stor skillnad på att vara sjuk och få hjälp att leva ett ”normalt” liv trots det och på att få ekonomisk uppbackning för att göra vissa livsval. Om du vill vara singelmamma, absolut, men förvänta dig inte att det ska ge dig samma rättigheter som personer som faktiskt har medicinska hinder i vägen för att skaffa barn.

Vad jag även ser som problematiskt med att ge singelkvinnor offentligt finansierad insemination är att iden om att människor har rätt till barn skulle förstärkas. Jag tycker inte att människor har rätt till barn, däremot tycker jag att de har rätt till sjukvård. Jag tycker även att människor ska ha rätt till frihet att skaffa barn, vilket jag alltså definierar som att ingen ska kunna hindra dig från det, det betyder inte att någon har skyldighet att hjälpa dig med det. Om singelkvinnor skulle ges rätten till barn på det viset att de kan kräva att deras inseminationer ska bli offentligt finansierade så skulle nog även diskussionen om singelmäns rätt till barn blossa upp, och den vet vi var den landar: i surrogatmödraskap.

Frågan om insemination av singlar är ett problem som uppstår i länder där sjukvården är så reglerad som i Sverige. Även om man som läkare skulle vilja inseminera singelkvinnor mot betalning så skulle man inte få. I det här fallet tror jag att det beror på hanteringen av sperman som väl ses som något slags organ, för jag har svårt att tänka mig att en insemination är en särskilt riskfylld operation. Det enda rimliga är att öppna upp marknaden på det här området.

Nu kanske jag har förstått förslaget helt fel och det kanske aldrig har varit på fråga att dessa inseminationer ska vara offentligt finansierade. Oavsett så är detta min hållning i frågan. Vad tänker ni?

Spermadonation.

Många menar nu att inte heller spermadonation och äggdonation är jämförbar. Må så vara, oavsett så tycker jag att det är en bra mycket rimligare jämförelse än surrogatmödraskap och spermadonation. Jag vill påpeka att jag inte tycker att någon ska känna en skyldighet att donera varken ägg eller sperma till någon annan lika lite som någon har skyldighet att donera organ eller blod. I diskussionen känns det ofta som att vissa antar att män skulel anses ha någon slags donationskyldighet vilket ju absolut inte är fallet. Donation är något man ska göra av egen fri vilja, inte för att man är nödgad ekonomiskt eller för att man känner något slags socialt tvång till det (lite skillnad när det gäller närstående som blivit akut sjuka såklart).

Har för övrigt diskuterat detta men insemination av singlar med Emanuel idag och kommit fram till ett för mig hållbart ställningstagande. Är inte längre lika säker på att regeringens beslut är vettigt. Kommer med inlägg om det snart!