Etikett: surrogatmödraskap

Det går utmärkt att bryta heteronormen utan att den patriarkala normen ”mäns rätt till kvinnors kroppar” bryts.

Svarade igår på en fråga om hur jag ser på homosexuella mäns delaktighet i patriarkatet. Lägligt nog kom denna debattartikel från Öppna Moderater (som verkar va moderaternas hbtq-förening) upp.

Rätta oss gärna om vi i Öppna Moderater har fel, men när man läser punkterna i ställningstagandet, och som vi har förstått det vill Fi inte bara stänga alla vägar till föräldraskap genom surrogatmoderskap för bög- och heteropar där kvinnan inte kan bära ett barn samt singelmän i vårt land. Dessutom vill man kriminalisera för de svenska par och individer som genomgår denna process i ett land där metoden är tillåten.

Såhär går det om en tycker det är bra med ”normbrytande” eller att ”alla ska få älska vem de vill” men saknar grundläggande maktperspektiv och feministiskt perspektiv, eller perspektiv på någonting över huvud taget.

Det blir utifrån en sådan utgångspunkt helt rimligt att tycka att det är okej att män har rätt att köpa sig rätten att förfoga över en kvinnas kropp under en nio månader lång period och betala för att hon ska gå igenom en mycket riskfylld process som innebär smärta och stora hälsorisker. Detta är arbetsvillkor som inte skulle accepteras i något annat sammanhang, det är inte humant. Det är ett arbete som pågår dygnet runt under en lång period och som tar hela personens kropp och liv i förfogande.

Att någon skulle ha ”rätt till barn” är en absurd tanke, att någon skulle ha rätt till att köpa en kvinnas kropp för att skaffa fram dessa ”barn” är etter värre. Dessutom handlar det inte ens om någon rätt till barn, det handlar om rätten att köpa ett barn för den som har de ekonomiska resurserna. Detta är ingenting som kommer tillfalla alla barnlösa. Det handlar om den starkes rätt att konsumera andra människor.

Alla män som på något vis tycker att de har rätt till kvinnors kroppar är patriarkala förtryckare, och så är det med den saken. Även kvinnor som tycker att de har rätt till kvinnors kroppar bidrar till detta förtryck.

Avslutningsvis tycker vi att det är djupt olustigt att Feministiskt initiativ, som profilerat sig stenhårt i Hbtq-frågor och som gärna viftar med regnbågsflaggor och rosa boor på landets alla Pridefestivaler, gör detta ställningstagande i frågan om surrogatmoderskap.

Hela idén om att det skulle vara ”hbtq-vänligt” att låta de som kan betala för sig få rätt att köpa sig till någon slags kärnfamilj visar så oerhört tydligt vilka kroppar det är som prioriteras; det är de västerländska männen som prioriteras framför de rasifierade kvinnor vars kroppar ställs till förfogande. De som kan betala för sig ska ha ”rätten” att köpa från de som har det sämre. Patriarkatet, rasismen och klassamhället är närvarande även i hbtq-sammanhang.

Hbtq-kamp antas ofta per definition vara feministisk eftersom mycket av det en kämpar emot har sin grund i patriarkala strukturer, men det går utmärkt att jobba för ”normbrytande” utan att den grundläggande patriarkala normen ”mäns rätt till kvinnors kroppar” bryts. För ett feministiskt parti som F! är det såklart viktigt att bryta denna norm och inte hamna i något allmänt ”normbrytande” trams där den rika vita cismannen som alltid hamnar överst.

Mer om surrogatmödraskap.

Igår var det någon som skrev till mig på twitter att denna tycker att det är ”fantastiskt” att en kan hyra en livmoder, apropå grejer jag skrivit om surrogatmödraskap. Jag tänker att det säkert finns många som tycker det är fantastiskt att de kan köpa sig rätten att våldta en kvinna, det betyder inte att det är en bra grej.

Det talas om kvinnors fria val, om att vissa kvinnor faktiskt vill bli surrogatmödrar. Som om det var det det handlade om. Det en glömmer med ett sådant perspektiv är maktaspekten. Vilka är det som blir köpta som surrogatmödrar? För det mesta är det fattiga kvinnor. För mig är det mer relevant att värna om dessa kvinnor än om de kvinnor vars högsta dröm eventuellt är att föda någon annans barn. Precis på samma sätt som jag är mer intresserad av de kvinnor som lider av prostitution än av de kvinnor som inget hellre vill än att sälja sex. Dessutom handlar det inte bara om just dessa kvinnor, det handlar om synen på kvinnokroppen i samhället som helhet. Ska den vara en handelsvara? Ska den kunna exploateras på det sättet? Nej, jag tycker inte det.

Vidare har jag fått invändningar i stil med ”men om två kvinnor hyr ut sina livmödrar till varandra, vem ska straffas då”, och jag undrar bara: varför skulle någon vilja göra något sådant? Varför ska vi anpassa vår lagtext efter sådana extremfall? Det känns rimligare att utgå från det som faktiskt generellt är fallet. Den här typen av ”argument” som bygger på att gå in i de mest absurda exempel och fråga ”hur skulle du tillämpa din lag i det här fallet?”, och jag har väl minst sagt svårt att se syftet med det. Ja, jag kan väl tycka att det är viktigare att skydda utsatta kvinnors rätt från att deras kroppar exploateras än att skydda två kvinnors rätt att samtidigt bära varandras barn, men det är ju bara jag. Alla lagar kan vridas och vändas i det absurda, i slutänden är det en fråga för jurister som ju är experter på att författa och tolka lagtext.

Jag tycker att surrogatmödraskap ska vara olagligt på samma sätt som prostitution, det vill säga att köparen är den som ska straffas eftersom det är köparen som sitter i en maktposition. Jag tycker att straff ska utgå oavsett om den som bär barnet bor utomlands eller inte, det borde vara ganska lätt att kontrollera.

Nej, jag tror inte att det hjälper fattiga kvinnor i Indien om ideellt surrogatmödraskap tillåts i Sverige, snarare skapar det en större acceptans för att nyttja den typen av tjänster oavsett plats och övriga omständigheter. Ideellt surrogatmödraskap är dessutom knappast oproblematiskt, det kan finnas extremt mycket press även i det. Eftersom egna barn anses vara så viktigt för många så är det inte alls svårt att tänka sig en situation där en person ingår i en sådan överenskommelse under press. Vidare så kan en ändå erbjuda olika former av ersättning, till exempel bekosta dyra levnadsvanor under graviditeten.

Folk frågar hur en ska genomföra ett sådant förbud. Det är inte särskilt svårt, idag i Sverige har vi i praktiken redan ett förbud. För att kunna genomföra surrogatmödraskap så måste det dels ske en operation, dels någon slags juridisk överenskommelse. Det handlar om att en helt enkelt inte låter sjukvården i Sverige bistå med den typen av ingrepp och inte godkänner den typen av avtal juridiskt. Sedan kommer det såklart ändå att finnas möjligheter att göra det, men det kommer inte att äga någon juridisk giltighet och därför kommer surrogatmodern har rätten på sin sida. Jag skulle också kunna tänka mig en situation där en som surrogatmoder kan få ut skadestånd från den som köpt tjänsten. Jag tror nog att just detta är ett område som är ovanligt enkelt att lägga under juridisk kontroll.

Surrogatmödraskap, exkluderande feminism och klassmakt.

Surrogatmödraskap håller tydligen på att bli mer poppis, och jag tänkte att jag ska skriva min syn på det hela.
Jag tycker att surrogatmödraskap, liksom prostitution och pornografi, är helt oacceptabelt om det sker på en kommersiell basis. Detta för att det utgör en dubbel exploatering av dessa människor, dels en patriarkal exploatering av de reproduktiva förmågorna och dels en kommersiell exploatering av fattiga människor. Även på ideell basis tycker jag att surrogatmödraskap är oacceptabelt. Jag tycker inte att en ska kunna göra en överenskommelse om att skänka bort sitt barn som äger någon slags juridisk giltighet, jag tycker inte heller att sjukvården ska bistå med de eventuella behov som måste tillgodoses. Detta för att jag inte tycker att kvinnors reproduktiva förmågor ska vara till för att exploateras. Graviditet är en smärtsam och riskfylld process och ingenting som borde göras för någon annans skull än kvinnans och barnets.

Ett vanligt argument är det så kallade skademinimeringsargumentet. Det sägs att dessa kvinnor i alla fall ”får det bättre” när de har möjlighet att sälja sina kroppar. Det en glömmer här är dels att detta inte handlar om enskilda kvinnor, det handlar om en industri. Det handlar om att olika krafter tjänar jävligt mycket på att dessa kvinnor är desperata nog att sälja sina reproduktiva förmågor. Liksom med prostitutionen så lär detta öppna upp för människohandel, och detta sker troligen i en större omfattning om en del av verksamheten är laglig. Vi kan inte heller ignorera risken att kvinnor kommer utsättas för betydande press från sin omgivning, till exempel familjen, om att göra detta då de befinner sig i en ekonomiskt svår situation. Det är helt enkelt att öppna upp för att kvinnor i än lägre grad ska ha makt att bestämma över sina kroppar. Om kvinnokroppen görs till en handelsvara så kommer det att finnas fler möjligheter till exploatering och därmed incitament för förtryck, detta är och kommer aldrig vara ett steg i någon kvinnofrigörelse.

Att människor kan tjäna på människor i desperata situationer kommer troligen inte att leda till att vi får färre människor i desperata situationer, snarare skapas incitament för att hålla människor i dessa situationer. Fattigdom är inget som bara råkar existera, helt kontextlöst, utan det är något som skapas i det samhälle vi lever i och som även återskapar samhället. Fattigdom ska inte kunna vara en källa till vinst hos någon annan.

Mitt största problem är dock hur fattiga kvinnor utnyttjas för rika kvinnors frigörelse. Detta sker inte bara med surrogatmödraskap, utan även när det kommer till till exempel hushållsnära tjänster. Vad detta leder till ur ett feministisk perspektiv är ganska tragiskt. Istället för att engagera sig i kampen för en bättre mödravård och i slutänden ett automatiserat barnafödande eller mot ojämn arbetsfördelning i hemmet så köps fattiga kvinnor in för att kunna befria rika kvinnor från dessa könsliga villkor. Kvinnofrigörelsen bli högst exklusiv, och bygger på ett än större exploaterande av de fattiga kvinnorna.

Den kapitalistiska exploateringen av kvinnokroppen slår sönder solidariteten kvinnor emellan. En sak som barnafödande är inte längre något alla ciskvinnor berörs av som problem, utan något en kan köpa sig fri ifrån, på bekostnad av andra kvinnor. Även om det idag mest verkar vara människor som inte kan skaffa ”biologiska” barn på egen hand som köper surrogatmödrar så öppnar detta upp för att det ska kunna göras för att kvinnor inte vill avbryta sin karriär eller riskera att förstöra eller förfula  sin kropp.

Vi måste tala om barnproduktion som ett politiskt problem som berör alla, inte bara ett problem för kvinnor som inte vill offra sin karriär. Att tillåta vissa kvinnor att köpa sig fria från kvinnliga levnadsvillkor kommer att skapa stora svårigheter i att bedriva en samlad kvinnokamp på dessa områden. Istället för att tillåta den kapitalistiska exploateringen av fattiga kvinnor för rika kvinnors frigörelse borde vi diskutera barnproduktionen som sådan, istället för att ge avdrag för den som vill köpa sig fri från den ojämlika fördelningen av hushållsarbete så borde vi diskutera hur det kommer sig att kvinnor fortfarande utför betydligt mycket mer obetalt arbete om ingen annan, lågbetalda kvinna, går in och gör det istället. Att låta rika kvinnor köpa sig fria kommer inte leda till att vi får mindre av ett patriarkat, utan bara att ett privilegierat skikt kvinnor kommer kunna köpa sig fria från några av patriarkatet negativa verkningar. Det är inte feminism, det är bara ännu mer av samma gamla klassmakt.

Vems är barnet?

Fick en kommentar angående inlägget om surrogatmödraskap, en invändning som dyker upp ganska ofta när detta diskuteras.

Fast skänka bort ett barn är väl ändå inte riktigt rätta benämningen? Det är ju inte ens eget barn, man bär ju det bara (ok ”bara”.) Eller finns det surrugatmödrar som använder sina egna ägg? Är inte för surrugatskap, men tycker man bör använda rätt termer annars kan det bli överdrivet ”att ge bort sitt barn” osv.

Nej, det tycker jag inte. Att bära ett barn är en jävligt stor grej. Det dras igång en massa kemiska processer och man blir praktiskt taget tvingad av sin kropp att älska barnet. Det är inget man kan styra hur mycket man än vill det. Att bära ett barn är inte bara att upplåta sin livmoder som en behållare, man blir oundvikligen psykiskt involverad i det hela.

Jag anser att föräldraskap framförallt är något som beror på känslomässiga band, inte biologiska. Ens föräldrar är de som brytt sig om en, tagit hand om en och fostrat än, inte någon som man råkar dela arvsmassa med (även om dessa tu väldigt ofta hänger ihop). Och vad är att ta hand om om inte att bära ett barn, dela blodomlopp, bidra med näring och syre i nio jävla månader. Kroppen förbereder sig ju för att kunna ta hand om barnet, till exempel genom att mjölkproduktionen sätts igång.

Jag tycker att detta band väger tyngre än genetiska band. Jag tycker att det barn man burit är man förälder till, även om ägget var en annan kvinnas från första början.

Jag vill dock påpeka att det är ett helt nytt problem vi ställs inför nu. Vi är vana vid att den person vars ägg det är också bär barnet, såvida det inte är donerat då. När man avgör vem som är far till ett barn gör man det via gentester och därför tänker vi att detsamma ska gälla för kvinnor. Ärligt talat tycker jag inte det, jag tycker att man ska lägga en större värdering vid de band som skapas mellan kvinnan och barnet under graviditeten än de genetiska band som finns.

Biologi är inte politik.

Vissa personer tycker att det är något slags jämställdhetsprolem att homosexuella män inte har samma tillgång till att skaffa barn som homosexuella kvinnor. Som kvinna behöver man ju som känt bara gå till en spermabank, medan man som man antingen måste ordna någon slags surrogatmoder (som ju är olagligt i Sverige) eller adoptera.

Det är måhända tråkigt att män inte har det lika lätt att skaffa barn på ”egen hand” som man har som kvinna, men det är fan inte ett jämställdhetsproblem. Det är ju banne mig som att påstå att mens, att kvinnor i genomsnitt är kortare eller det faktum att det är kvinnor som måste bära barn är ett jämställdhetsproblem. Det är ingen fråga om jämställdhet, det är ett biologiskt faktum som vi tyvärr inte kommer ifrån.

Sedan tycker jag att man ska göra vad man kan för att överkomma de biologiska hinder vi har i våra liv men man måste ju också fundera på vad det sker på bekostnad av. Det är en större sak att kräva av en människa att hon ska bära ens barn i nio månader än vad det är att vilja ha en spermie. Om det hade varit så att spermadonation var extremt problematisk så hade jag varit emot det också.

Biologi är inte politik. Däremot är det politik hur långt vi kan gå för att överbrygga biologiska skillnader, det är det som måste diskuteras. Så ta av er offerkoftan och sluta klaga över att ni inte kan bära barn.

Dagens idioti.

Satan vad jag lackar på följande argument från vissa idioter: Surrogatmödraskap borde vara okej eftersom spermadonationer är det.

Herregud. Om jag hade kunnat ge bort ett ägg så det kunde växa ett barn nån annastans än i min mage för att hjälpa någon stackars barnlös familj så hade jag gjort det. Det är ju en jävla skillnad i förhållande till att bära en unge man sen förlorar all rätt till i nio månader.

Ibland undrar man. Om de måste dra till med sådana argument så kan de ju fan inte ha så mycket vettigt att komma med.

Surdegsbröd och den delade människan.

Idag har jag lånat Kajsa Ekis (jävla namn det där) Ekmans mycket eminenta bok ”Varat och varan – Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan”. Det är det bästa debattinlägget emot prostitution jag läst, alla gånger. Jag kan starkt rekommendera den till alla som är intresserade.

Men det jag tänkte skriva om var att jag fler gånger idag läst titeln fel och istället fått det till ”Varat och varan – Prostitution, surdegsbröd och den delade människan”. Snacka om att vara färgad av sin samtid.

Surrogatmödraskap.

Jag läste om surrogatmödraskap i Dn, det var ett utdrag från en bok som hette Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, som tyvärr inte finns på webben(av upphovsrättsskäl antar jag).

Hela frågan om surrogatmödraskap är intressant, jag är givetvis positiv i egenskap av liberal, då jag tycker att det är upp till var och en vad den ska göra med sin kropp och hur den får exploateras.

Vad jag däremot upprörs starkt över i den här debatten liksom i prostitutionsdebatten är att vissa anser att man har en medfödd ”rätt” till att kunna få egna biologiska barn alternativt sex. För det första är ingetdera en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet kan i och för sig enligt mig endast vara saker man redan har och som inte får ifråntas en, som rätten till sin kropp och rätten att skörda frukten av sitt arbete. Jag kan även acceptera fri skolgång och sjukvård som mänskliga rättigheter, eftersom dessa dels tjänar samhället mycket och dels är relevanta för att man ska kunna styra sitt eget liv i någon mån, vilket jag tycker är en mänsklig rättighet. Det är jävligt svåra frågor och det medger jag, det här inlägget är dock inte ämnat att handla om det.

Vad som däremot inte kan accepteras som en mänsklig rättighet är att få knulla eller bilda familj, för det innebär alltid att en annan person har en skyldighet att knulla med dig eller skaffa ett barn med dig. Visserligen kan man jämföra detta med att rätten till skolgång innebär att någon är skyldig att undervisa dig, dock är det väl inte riktigt så i och med att riktigt jobbiga elever titt som tätt blir utvisade från skolor, på samma sätt som jag antar att en hemtjänsteman kan vägra åta sig en patient som beter sig svinigt.

Men vad det framförallt handlar om är att sex och barnafödande är jävligt personligt för många (barnafödande måste ju vara personligt för alla psykiskt friska individer och troligen för de flesta ickefriska också), med detta säger jag inte att det inte får kommersialiseras, men jag vill inte ha ett samhällsklimat där folk går omkring och utgår från att de har en naturgiven rätt till det. Om de är för vidriga för att ha sex med ska de inte kunna kräva det av samhället.

För min del får både barnafödande och sex kommersialiseras men det får inte utropas till en rättighet, det är att förlöjliga och underminera hela debatten som egentligen bör handla om rättigheten att upplåta sin kropp åt sådana aktiviteter man önskar utföra, alltså avtalsrätt, och hur detta bör göras på ett sätt som undviker exploatering i största möjliga mån.

Överlag tycker jag att alltför många saker utropas till rättigheter när det egentligen handlar om saker du får från samhället antingen för att man demokratiskt kommit fram till att det är en rimlig sak att ge sina medborgare eller för att det är rimligt rent samhällsekonomiskt (som att du får socialbidrag för att inte behöva begå brott för att försörja dig eller ligga på gatan och se ”skräpig” ut). Det är egentligen inte en fråga om rättigheter, det är en fråga om allmän trivsel för de övriga som ingår i samhället som kanske inte vill riskera att bli rånade eller som har för mycket empati för att orka se uteliggare dag och om samhällsekonomi. Att kalla allt detta för rättigheter är inte korrekt, det är snarare fördelar du får i och med att du är medborgare.