Legalize it.

Vilken grej! Unga brukar cannabis ”helt öppet”. Kanske är det ett tecken på att min generation inte är så förblindad av antidrogpropaganda att vi fattar att en joint då och då är precis lika ofarligt som en öl då och då. Attityden till narkotika blir i samma veva mer och mer liberal, något som måste brytas enligt socialborgarrådet.

Anledningen till detta är, enligt många ungdomar, att cannabis är lättare att få tag på än alkohol. Nu är nästan samtliga mina vänner 20 fyllda så jag har inte längre några problem, men jag minns så väl hur pissigt det var att försöka skaffa sprit som ung. Det man fick var dessutom alltid äcklig smuggelsprit. Och att be någon alkis köpa ut var ju på tok för läbbigt. Annat var det att köpa hasch, då var det ju bara att ringa ett samtal och möta dealern. Visserligen kan dealers vara fittor de också men generellt var det inte alls lika omständligt.

Detta beror i sin tur på att distributionsnätverket för cannabis av naturen blir större, eftersom det är olagligt. Om samtliga i Sverige som brukar cannabis måste vända sig till dealers så blir det såklart fler. Många som brukar cannabis säljer för att finansiera sitt bruk, och de flesta som brukar ofta driver också en småskalig lagningsverksamhet. Detta blir problematiskt även senare, eftersom samma personer som distribuerar cannabis även kan distribuera tyngre droger. Cannbis blir därmed en inkörsport, helt enkelt för att man kommer i kontakt med nätverket för andra droger.

Men cannabis är ingen inkörsport i sig. Det finns inget ämne i cannabis som gör att man per automatik blir sugen på annat, mer farligt, knark. Allt handlar om vilka grupper man hamnar i.

Trots hårda lagar (Sverige är bland annat typ det enda landet efter någon obskyr skitdiktatur som räknar droger i blodet som innehav) och massiv antidrogpropaganda i skolan och medier så knarkar Svenska ungdomar. Detta kommer inte att gå att bekämpa om man ska hålla sig inom rimlighetens gränser. Jag tycker att det vore bättre att legalisera cannabis och sälja det under systembolagsliknande former. Då skulle man dessutom kunna påverka varifrån det kommer, vilket är humant ur ett globalt perspektiv. Idag leder lagarna mest till att vissa blir väldigt hårt straffade, men totalkonsumtionen påverkas nog marginellt.

Jag skulle även tippa på att den massiva kampanjen mot hasch leder till att ungdomar förlorar respekt för myndigheter och lagar, för om något så ofarligt betecknas som det farligaste i världen så är det ju någon som ljuger. Dessutom skulle jag tippa på att cannabisbrukare är betydligt mycket mindre våldsamma generellt än fulla människor. Fokusera på att bekämpa de farliga drogerna, för sådana finns det gott om.

Det farliga är inte alltid det mest extrema, det farliga är det som får tid att växa medan vi kollar åt ett annat håll.

Detta är nog det vettigaste jag läst angående Sd i media på ett bra tag.

Själv har jag flera gånger upprört mig över att man bara ser huruvida Sd kommer över fyraprocentspärren eller ej. Det enda som spelar roll är hur många röster specifikt Sd får, inte hur opinionen och retoriken i övrigt ser ut. Jag har innan skrivit om att vi redan har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och att man borde sluta se det så jävla svart och vitt utan fatta att det finns gråtoner på främlingsfientlighetsskalan.

Det viktiga är ju trots allt inte vilka partier som sitter där dem sitter, utan varför de gör det och vilka människor som har röstat fram dem och varför. Om det finns ett problem med en utbredd främlingsfientlighet så bör vi fokusera på att ändra folks attityder, inte  på att motarbeta Sd i riksdagen, även om det givetvis också är viktigt.

Vad man glömmer i allt tjafs om utskottsposter och stödpartier är att det finns riktiga människor som faktiskt har röstat på Sd, som faktiskt håller med dem. Är det inte dem som i slutänden påverkar detta? Dessutom har hela retoriken i den politiska debatten mer  och mer dragits åt att man ska ha så kallad ”ordning och reda”, ställa krav (är att bry sig) och strängare straff. En sån politik drabbar alltid de svagare grupperna i samhället och nog fan kan man räkna invandrare till dem.

Även om man inte rakt ut säger att Islam är som nazism och det största hotet mot västvärlden så kan man föra en politik som i sitt utslag missgynnar invandrare och det är det vi går mot i samhället. Även om folk inte per definition tycker att folk med annan hudfärg är mindre värda så vill man inskränka invandrares utrymme att utöva sin kultur, man vill ta ”hårdare tag” mot folk som inte sköter sig trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att det är en effektiv metod (snarare motsatsen) och det är ju där främlingsfientligheten börjar. I en önskan efter att människor ska ”göra rätt för sig”, i en oförståelse för att folk kan ha trauman och problem och i en önskan efter likriktning och absurd trygghet. Sån politik slår mot invandrare.

Jag skulle nog kunna övertyga dem flesta till att delar av Sd:s politik är bra om jag bara hade rätt ingång i diskussionen. Många tycker att saker som hårdare krav är fina grejer, många tycker att ”i Sverige ska man tala svenska” men inser inte att det är precis det som är främlingsfientlighet. Människor som tycker att folk gärna får vara mörka i hyn och fira ramadan och andra helt ofarliga traditioner, så länge de inte stör och så länge de har jobb och talar bra svenska. Sådana personer identifierar sig inte som främlingsfientliga eftersom de inte per definition tycker illa om just invandrare. Men å andra sidan: vem gör egentligen det? Det är bara extremt efterblivna nynazister som tycker att det är hudfärgen och endast hudfärgen som räknas, vanlig rasism ser inte ut så.

Så jag kan inte annat än hålla med: vi måste acceptera att Sverige inte är den toleransens fanbärare som vi vill få det att framstå som. Vi måste definiera vad främlingsfientlighet egentligen är, vilken retorik och politik som drabbar invandrare. Vi måste sluta se det som att främlingsfientliga bara är personer som vill ”spöa negrer” och föra en seriös debatt om vad som kan räknas som främlingsfientligt och inte. För det farliga är inte de mest extrema, det farliga är det som långsamt smyger sig på, det vi inte märker. Och vad som är ännu farligare är det extrema som får oss att vända våra blickar bort från det smygande, alltså precis det Sd är.

Men ja för fan.

Det enda vettiga lagförslaget från en kristdemokrat någonsin: förbjud kamphundar. Självklart med det obligatoriska ”tänk på barnen”-argumentet, men ändå.

Nu är väl förbud alltid kefft på sitt sätt, men just kamphundar är faktiskt en ganska absurd företeelse. En sån hund kan liksom döda en människa och gör det också då och då, både spontant och uppmanat.

Så finns det en massa personer som säger att kamphundar ju faktiskt kan vara fina familjehundar. Ja, och Hitler var en djurvän. Faktum kvarstår att en kamphund är ett potentiellt dödligt vapen som vem som helst får inneha.

Sen tycker jag väl att förbud är lite att ta i, men lämplighetstester och en ansvarsförskjutning från hund till ägare om något bara går fel. Det som händer nu om hunden flippar är att den får bära munkavle, blir avlivad och i värsta fall att ägaren förbjuds att ha hund i framtiden, men ägaren kan inte åtalas för vårdslöshet*. Ansvaret ligger i min mening hos ägaren, i och med att hen beslutat att skaffa en såpass farlig hund.

*Jag är inte 100 procent säker på detta, så jag reserverar mig för eventuella fel.