Kan inte kristna bara sluta lägga beslag på allmänna värderingar?

Fumikofem uppmärksammade mig om att Göran Hägglund har skrivit en debattartikel om skuldkrisen där han framför tesen att anledningen till kristen är bristen på kristna värderingar. Han skriver att krisen beror på att kortsiktighet har gått före långsiktighet och ansvarstagande.

Jag vet inte jag, men i mina värld är det fullt möjligt att värdera långsiktighet och ansvarstagande samtidigt som man inte är kristen. Jag gör till exempel det men det är snarare i egenskap av konsumtionskritisk.

Kan inte kristna bara sluta försöka lägga beslag på saker och ting som är positiva som faktiskt inte är exklusiva för kristendomen? Som till exempel när de börjar prata om ”kristna värderingar” i lagstiftningen som om det skulle vara något speciellt för kristendom att fördöma t.ex. stöld och mord. Det är så fånigt och så fel.

Så Göran, snälla sluta komma här och hävda att värderingar som delas av många i vårt samhälle skulle ha något med just kristendom att göra, för det har det inte. Kan du inte bara nöja dig med att framföra din åsikt utan att hävda att kristendomen skulle ha något speciellt med den att göra?

Vad som är fel med världen.

Hittade denna på facebook idag.

Nu ska jag berätta vad som är fel med världen: att alla ”intellektuella” har ett sådant fruktansvärt behov av att trycka ner folk som inte är det!

Såhär känner jag: ”okej, jag fattar att du tycker att det är ett bättre helgnöje att kolla på Kosmos (mannen på bilden heter Carl Sagan och gjorde en tvserie om rymden som heter så) än att kolla på Jersey Shore men för helvete… Get over it!

Jag är ledsen att behöva säga det men det gör dig inte till en bättre människa att du är mer intresserad av rymden än av ungdomar som super sig fulla och knullar eftersom du tydligen har detta behov av att köra upp det i folks ansikten.

Jag tänker att den som är intresserad av att människor ska ägna sig åt t.ex. rymden och andra ”viktiga” saker skulle kunna ta och försöka få folk att bli intresserade av detta istället för att sitta på sina höga hästar. Herregud, vilken mycket bättre plats världen hade kunnat vara då.

Det är helt okej att du mår dåligt, men missunna inte mig att må bra.

Efter en diskussion på twitter med Cissi Wallin och Orchidpussy så fick jag klarhet i min tankar kring Quetzala Blancos bloggande. Problemet med Quetzala är inte att hon själv mår dåligt och skriver om det, det är såklart helt okej att göra det. Jag tycker även att det kan vara okej att vara romantiserande.

Problemet däremot är hur Quetzala inte ger andra rätten att vara glada, att komma ur sitt mörker. Minns ni #prataomdet? Kampanjen som uppstod i och med våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange där en massa personer skrev texter och spelade in videos om sex och sexuella övergrepp. I samband med det skrev även Cissi Wallin en krönika om att hon blivit våldtagen. Hon nämnde inte av vem.

Quetzala, som är en vän till mannen som Wallin åsyftar som jag förstått det, reagerar genom att skriva på sin blogg om äckliga feministbrudar och undrar varför inga ”mäktiga mediemän” våldtagit henne. Sen, när folk blir arga, skriver hon ett inlägg om det hela där hon insinuerar att hon själv blivit våldtagen och att hon vet hur jobbigt det är och att det gör ont men att hon fortfarande tycker att det är fel att anklaga någon (fortfarande inte namngiven) på det sätt som Wallin har gjort.

Det är otroligt modigt att gå ut och prata om det. Det är inte modigt att gå ut och prata om det och sedan känna sig hånad. Vakna upp för fan. Vad är nästa steg– känna sig kränkt? Men det är väl inte rättvist att bli hånad och kränkt? Nej det är sjukt orättvist. Men så är det.

Och det är det här som jag tycker är så fel. Jag fattar att Quetzala har blivit utsatt och att hon har valt att hantera det genom att skriva om det på det sättet hon gör. Att hon ännu inte har kommit ut ur mörkret efter övergreppet. Det är okej med mig, hon får hantera det hur hon vill och hon får må dåligt om hon vill. Men när man kommer och tycker att andra ska hantera liknande situationer på samma sätt som hon gör; bara genomlida det hela och gå omkring med skulden och skammen utan att någonsin prata om det, då går det för långt.

Och på samma sätt så tycker jag att hennes kritik mot Blondinbella är så fel. För det är inte så att Blondinbella försöker dölja det jobbiga i livet bakom någon slags fasad. Blondinbella skriver om det jobbiga i livet men hon skriver också om vägen ut och om att vilja må bra.

Quetzala tycker att det måste finnas förebilder för tjejer som kanske inte orkar, som kanske inte vill göra karriär eller som inte mår bra. Jag håller med om att det måste finnas utrymme för personer som inte är genomglada och perfekta. Det är klart att Quetzala ska få skriva om hur jobbigt livet är när man är på botten och det är klart att det finns många som kan bli hjälpta av det. Men om hon ska få göra det så måste andra också få skriva om hur man klättrat ut ur kaninhålet utan att hon ska komma och missunna dem det.

Det är en jävla skillnad på att själv må dåligt och skriva om det och att vilja att andra ska göra det. Bara för att Quetzala inte själv förmår hantera det som hänt henne eller komma över sina ätstörningar så betyder inte det att hon ska dra ner alla andra i sitt kaninhål. Jag är helt säker på att både Cissi och Blondinbella tycker att det är helt okej att hon sitter där. Däremot vill de helt enkelt inte sitta där själva. Det måste respekteras på samma sätt som det måste respekteras att Quetzala inte har kommit upp ur kaninhålet än och att hon inte ljuger om det.