Varför måste ens psykiska tillstånd alltid tolkas in i ens vikt?

Det här tycker jag är så sorgligt. Dels att en kvinna som varit stolt över sina kurvor nu ändå har börjat gå ner i vikt stadigt, men också hur det rapporteras kring det. Det blir som ett dubbelt skambeläggande; först av idealen som råder och sedan för att hon inte lyckats motstå dem.

Det är det som är så tråkigt med rapportering om kändisars ätstörningar eller att de har kommit tillbaka till en ”sund” vikt, att trots att man är emot ätstörningar så förflyttas fokuset aldrig någonsin bort från kroppen.

Det kan mycket väl vara så att den här personen har ätstörningar men varför måste alltid ens psykiska tillstånd tolkas in i hur ens kropp är formad? Jag blir så trött bara jag tänker på det.

Diskutera gärna, men förbjud den för guds skull inte.

Vissa personer verkar vilja att Tintin i Kongo ska förbjudas eftersom den är glorifierande rörande kolonialiseringen och rasistisk. Med det argumentet hävdar jag att man även bör förbjuda bibeln eftersom den förespråkar extremt brutal behandling mot till exempel homosexuella.

Det är tråkigt att Hergé tecknade en serie som är så rasistisk. Man kan tycka att det är oansvarigt av förlaget att ge ut den. Men för guds skull, förbjud den inte. För det är så jävla stor skillnad på att säga sin åsikt och sätta press på företag, som i fallet med kinapuffarna, och på att faktiskt förbjuda böcker, förpackningar eller tavlor för att den är rasistisk. Jag tycker att det ska gå väldigt långt för att man ska kunna hindra saker som dessa på laga väg, och jag tycker inte att Tintin i kongo passerar den gränsen.

Sen tycker jag att böcker som är rasistiska, kvinnofientliga eller liknande ska få vara kvar på grund av historiska skäl. Även om det inte är något vi ser som acceptabelt idag kan man inte bara radera ut det ur historien som man inte tycker om. På samma sätt som jag läser nazistisk propaganda för att förstår historien kan jag läsa Tintin. Jag tycker att Bonnier har löst det på ett bra sätt genom att publicera ett förord som förklarar den historiska kontexten. Jag har förvisso inte läst förordet, men om det är bra skrivet så tycker jag att det är den bästa lösningen.

Sen tycker jag att det är helt rätt att ta upp frågan till debatt, att sätta press på Bonnier genom brev, debattartiklar och liknande. Om argumenten är bra nog och tillräckligt många håller med så kommer ju deras vilja att hörsammas. Men jag tycker inte att boken ska förbjudas, lika lite som jag tycker att kinapuffsgubben ska förbjudas. För det handlar inte bara om vilka böcker och förpackningar som försvinner, utan varför och hur de gör det.

Jag vill bara sova.

Det kan vara väldigt ansträngande när alla man umgås med är nya människor för en. Det är mycket svårare att ”bara” sitta hemma en kväll för man känner sig så otroligt ensam då, och rotlös. Man har inte ens egna familj som omger en eller ens ”riktiga” rum.

Just nu känner jag mig bara helt matt av alla intryck och alla nya personer i mitt liv. Jag vill liksom bara stänga av men när jag gör det så känns det som om jag går miste om något stort och betydelsefullt här. Det är inte så att jag misstror mina vänner här, men platsen man har känns alltid mindre säker med människor som man bara känt i några veckor än med vänner som man har haft sen flera år tillbaka.

Märkliga värderingar i Facebookcensuren.

Det här med att facebook tillåter grupper som ”skämtar” om våld mot kvinnor, att kvinnor är slampor/horor etc är ett ämne jag är kluven till. Rent generellt ställer jag mig negativ till alla former av censur, speciellt på så stora sajter som facebook eftersom de faktiskt kan styra stora delar av vår kommunikation.

Men med bakgrund emot allt annat de censurerar, typ bilder på barn som ammar och nakna kroppar som i deras ögon ses som ”porr”, så tycker jag att det är mycket märkligt att skämt om faktiska lagbrott passerar nålsögat. Jag har svårt att tänka mig att motsvarande riktat mot till exempel ”negrer” skulle passera.

Okej om de hade en fri sajt som inte censurerade saker alls eller i väldigt liten mån. Men nu är det inte så, Facebook är en hemsida som censurerar precis allt för att framstå som mer familjevänliga och politiska korrekta. Så hur kan det komma sig att dessa skämt ses som acceptabla?

Om det inte hade varit så provocerande hade jag inte brytt mig för en sekund.

Detta med hår under armarna och på benen och allt vad det är. Grejen är att jag inte skulle ha brytt mig det minsta om saken om det inte varför att folk blir så jävla förbannade när en kvinna har hår under armarna och dessutom visar det. ”Varför måste du visa upp det?” undrar folk. Kan man inte bara låta folk ha sitt hår under armarna kvar och sköta sitt eget liv?

Jag har, ärligt talat, inte stött på en enda feminist som tycker att kvinnor som rakar sig gör fel. Jag har stött på personer som ifrågasätter rakningsnormen och som tycker att det är onödigt men jag har aldrig stött på någon som dömer kvinnor som rakar sig. Så hur kan vissa personer på allvar anse att det är feminister som gör fel och prackar på folk värderingar i det här fallet? Jag tycker att det är så jävla konstigt.

Om det inte hade varit såhär hade jag inte brytt mig ett skit. Då hade jag rakat benen i godan ro utan att ens reflektera över det. Men eftersom folk är så jävla måna om att jag ska raka mig så kan jag inte låta bli att börja överväga mitt val att göra det lite.