Så jävla bra när Feminist frequency uppdaterar och dessutom göra det med en video om hur feminister porträtteras i populärkultur. Extremt bra, ni borde kolla in det! Fattar inte hur folk kan häva ur sig saker som att feminism inte behövs längre.
Ett annat glädjeämne är såklart era uppmuntrande historier. Tack!
Denna debattartikel stör mig så jävla mycket. Den handlar om att kärnkraften inte fungerar eftersom den inte producerar tillräckligt mycket ström och är omodern. Sveriges kärnkraftsverk är tydligen väldigt dåliga i förhållande till andra länder.
Men av någon anledning han man kört fast i gamla lösningar.
Maud Olofsson har nu haft fem år på sig att bygga ett hållbart och pålitligt energisystem. Det var ett område där Centerpartiet en gång i tiden hade stor trovärdighet.
Såhär va: om det hade funnits något utrymme för att förnya kärnkraftsverken utan att alla galna kärnkraftsmotståndare ska komma och protestera och hänvisa till den där idiotiska omröstningen som hölls så skulle kärnkraften kanske vara en aning effektivare.
Erkänn för guds skull att ni är emot kärnkraft av ideologiska skäl och inte för att det funkar dåligt. För anledningen till att det funkar dåligt är att det anses så jävla fel att bygga ut kärnkraften eller förnya den.
Herregud vad trött jag är på människor och världen i stort. Snälla snälla, tipsa om något fint. Och ingen jävla hemsidan med cupcakes eller kaniner. Snarare någon politiker som faktiskt gjort nytta eller något vettigt beslut som har tagits.
Jag orkar inte gå omkring med denna känsla av hopplöshet inom mig. Snälla?
Folk som försvarar sitt tjat om hår under armarna och på benen och fittan och allt vad det är med att det är deras ”preferenser”. Ärligt talat så har jag absolut inge problem med om en person jag ligger med ber min raka fittan. Då är det relevant och då rör det sig just om preferenser, eftersom vi har sexuellt umgänge och det alltså rör den personen personligen vilken fittfrisyr jag har. Sedan kanske jag inte gör det, men jag skulle inte bli arg om någon frågade.
Däremot när personer känner sig nödgade att berätta om sin preferenser sådär i största allmänhet. Jaha, tack för informationen. Jag kan berätta att jag också har en massa preferenser när det kommer till partners men vet ni vad, jag behöver inte berätta om dem precis hela tiden för alla. Det räcker med att jag har dem och att jag väljer mitt sexuella umgänge utifrån det.
Men när vi ändå är inne på ämnet kan jag säga att jag tycker att idioti och oförmåga att inse när ens åsikt är relevant för precis alla att veta och inte är en stor turn-off för mig. Så kan alla ni som ägnar er åt sådant vänligen sluta så att jag ska kunna tänka på er när jag onanerar i framtiden. Ni är såklart inte tvungna, men det är ett litet tips från mig till er om ni vill ha möjligheten att betraktas som sexobjekt i mina ögon.
Jag gick till Cinquantenaireparken.
Catrin.
Therese.
Det är himla varmt här fortfarande så man kan gå omkring i sommarkläder.
Catrins schyssta elefantfilt.
Senare på kvällen fikade vi och fick in mycket avancerat te med kamomillextrakt/lampolja.
Hanna.
En liten grej vill jag klargöra kring underbaraClaras ovilja att berätta om könet på sin unge. Såhär var det: UnderbaraClara födde barn. Hon skrev inte vilket kön barnet hade under de första typ tre dagarna. Folk började fråga. Clara undrade varför det var så himla viktigt för dem att veta och då bröt helvetet löst. Hur kunde Clara undanhålla människor denna information? Hur kunde Clara göra en så stor grej av vad barnet hade mellan benen?
Clara hade inte gjort någon grej av detta alls, det var alla som frågade som gjorde en grej av det. Faktiskt. Clara skrev absolut inte såhär: ”jag har fött barn men jag kommer inte berätta vilket kön det har”. Däremot så förutsattes det att hon skulle berätta om sitt barns kön så till den milda grad att det var provocerande bara det att hon inte skrev det. Är inte det konstigt?
Varför är man en ”fåntratt”, som Calle så fint uttrycker det, bara för att den första informationen man delger om sitt barn är könet? Varför kan man inte får prata om lyckan med att ha fått ett barn utan att behöva skriva om det är en kille eller tjej? Varför är det så förbannat viktigt för människor att veta barnets kön att de till och med minns denna oförrätt typ ett år efter att det inträffade?
Och så undrar jag vem det är som tvingar någon till något här. De som tycker att det är ett fruktansvärt brott och stöld på sin två dagar gamla bebis identitet att inte skriva vilket kön hen har det absolut första man gör efter födseln, eller vi som tycker att det är helt okej att man kanske inte berättar könet det första man gör utan pratar om andra saker istället. Som hur mycket man älskar när ens barn ler eller att det är friskt eller att det ens lever. Hur glad man är att man har fått sätta ett liv till världen. Varför kan man inte få prata om det utan att först säga om barnet är en kille eller tjej?
