Fy fan. Idag har jag en riktig såndär dag när man inte pallar göra något alls. Att springa upp för trapporna i huset ter sig som en oöverstiglig utmaning. Vill bara äta choklad och tycka synd om mig själv.
Men ändå har jag gått till skolan och lärt mig lite om hur man böjer saker på franska. Synd bara att en kille i klassen vägrar lämna mig ifred och typ sätter sig bredvid mig och ”rättar” mig fast det är han som har fel. Herregud säger jag bara.
Igår när jag satt ute på kvällen så kom det fram två killar och fotade under min kjol. Jag är inte den som tänker på hur jag sitter, så jag hade benen uppe och man kunde säkert se mina trosor genom hålen i strumpbyxorna. På detta reagerar jag inte genom att gå iväg, jag bli skitförbannad, går fram till killarna och säger åt dem att lägga ner. När de börjar fåna sig så stirrar jag bara surt och ber dem att gå iväg. Ändå står de kvar i flera minuter och försöker få mig att tycka att dem är roliga samt mina vänner att tycka att jag är hopplöst fientligt inställd mot sexuella trakasserier. Till slut fattar de och går iväg samtidigt som de gör ”slicka fitta”-tecknet som jag inte vet om set skulle anspela på att jag var lesbisk eller bara ”sex” i största allmänhet.
Det finns så många saker jag skulle kunna göra för att göra det enklare för mig. Bara strunta i dem från första början, gå därifrån eller skratta bort det. Men så fan heller! Även om de tycker att jag är en tråkig jävla fitta och även om de inte fattar varför de gör fel så tänker jag helt enkelt inte finna mig i att bli utsatt för den typen av saker utan att bita ifrån. Jag vill kunna sitta på en jävla parkbänk med bena uppdragna utan att någon ska fota min trosor, faktiskt.
Och jag är glad för att ha utvecklats till den här personen. En person som säkert upplevs som hopplöst fientlig, jobbig och fittig av en massa människor. Men jag låtar mig inte bli trampad på, jag står upp för mig själv och mina värderingar och jag skulle aldrig skratta bort att någon utsätter mig för sexuella trakasserier. Det är inte enkelt att vara den människan som alltid sätter sig på tvären, ifrågasätter och inte ger sig, men det är fan så tillfredsställande när de där människorna försvinner utan att jag har behövt förminska mig själv eller göra mig till.
När vi var ute i söndags hittade vi det här stället som verkar vara ett övergivet hus där folk boxas.
Jag rakar benen. Det är en såndär grej som vissa feminister tycker är okej och andra tycker är fel. Jag rakar i alla fall benen för att det får mig att känna mig mer bekväm när jag har kjolar och bara ben, för att det får mig att känna mig trevligare att ligga bredvid. Jag rakar dem dock inte så ofta, kanske en gång varannan vecka.
Jag förstår att anledningen till att jag rakar benen är för att det är ett skönhetsideal som har pådyvlats mig. På samma sätt som ideal är anledningen till att jag sminkar mig, har vissa kläder eller gärna skulle vilja vara lite smalare och lite mer vältränad. Men jag fortsätter raka benen trots att jag är medveten om varför jag göra det.
För när jag är medveten om att detta inte bara rör sig om mitt fria val utan att det är så mycket mer i rörelse kring mina skönhetsrutiner så kan jag granska dem och värdera den funktion de fyller i mitt liv och det besvär det medför. Jag har slutat banta och sminka mig dagligen för det tog så mycket tid, så mycket tid som jag mycket hellre ägnar åt andra saker.
Men att raka benen är okej för att jag tycker att det är okej. För att jag tycker att det är en värd ansträngning att lägga ner på det jag får ut av det. Och för att jag inte känner mig tvingad till det, för att jag kan avstå om det tar för mycket tid och energi i anspråk. För att jag kan strunta i att göra det på flera veckor om jag inte känner orken eller lusten.
Man ska ifrågasätta det man gör, granska det och förstå varför man gör det. Man behöver inte sluta med allt som man ägnar sig åt för att det är pådyvlat från samhället men om man skaffar sig kunskap om det så blir det så mycket lättare att värdera det utifrån sig själv och inte utifrån vad som förväntas. Och det blir så mycket lättare att sluta känna tvång.
Bilder från lägenheten som familjen jag jobbar hos ska hyra ut. Fint med tomma rum tycker jag.
Amanda Widell har skrivit ett inlägg om en genusförskola. Hon berättar om att det finns föräldrar där som förbjuder pedagogerna från att byta blöjor på barnen så att de inte ska kunna se vilket kön de har. Om den historian nu stämmer så tycker jag också att det är konstigt, men jag vill påpeka att den inte låter trovärdig och att det finns idioter i alla läger. Jag hörde t.ex. om en heteronormativ familj som slog sina barn. Inte betyder det att alla heteronormativa gör så.
Med Amanda är inte bara sur på dessa föräldrar hon är arg på hela genusdagiskonceptet. Hon är arg för hon tycker att det är så himla hemskt att helt ta bort kön. Att inte låta pojkar vara pojkar och flickor vara flickor. Hon tänker på UnderbaraClara som inte ville berätta vilket kön hennes barn hade de första veckorna. Så hemskt! Så radikalt! Vilken fruktansvärd stöld på barnets identitet.
Jag blir rädd för sådana här människor. Och jag tycker så fruktansvärt synd om barnen. Charlie är helt fri att leka med precis vad hon vill, men hon väljer att gå i mina klackar och prova mammas halsband framför pappas skor och portfölj. Vi har inte uppfostrat henne så, hon har valt det själv. Och är det så farligt? Finns det något fult med det? Tydligen ska det inte vara någon skillnad alls på män och kvinnor. Fy fan vilken tråkig och hämmad värld!
Det är väl klart att Charlie (som ju dessutom är ett könsneutralt namn, vilket jag tycker är lite roligt i kontexten) får leka med vilka jävla leksaker hon vill. Det som är problemet är inte en rosa tröja, ett par klackskor eller en mascara. Problemet är att barn fostras in i att bete sig på ett speciellt sätt om de är killar eller tjejer. Problemet är att det där ”fria valet” som det så ofta snackas om inte alltid är så fritt, utan snarare beror på att man har blivit överöst med vissa värderingar som flicka och andra som pojke.
Amanda har säkert inte aktivt uppfostrat Charlie till att gilla klackskor på samma sätt som ingen uppfostrar sitt barn till att vara elakt eller ha dåligt självförtroende. Ändå finns det en massa barn som har det så och det beror ju på något. Det kommer ju inte från ingenting. Barn tar till sig mer än bara det man säger direkt till dem och som vuxen så behandlar man ofta flickor och pojkar mer annorlunda än man vill tro.
Det är därför dessa genusdagis finns. Inte för att tjejer absolut inte får bära rosa och killar blått, inte för att alla ska vara lika. De finns för att försöka jämna ut hur vi behandlar pojkar och flickor så att de kan bli mer jämlika och utveckla intressen och talanger som inte är relaterade till de förväntningar de har på sig i och med sitt kön. Om en av flickorna där sedan tycker att en rosa tröja är fin, låt så vara. Jag tror knappast att hon skulle bli stoppad i dörren.
Jag förstår att Amanda inte vill säga ”hen” till Charlie och jag respekterar det. Samtidigt så fattar jag inte varför inte andra föräldrar ska få försöka uppfostra sina barn på ett könsneutralt sätt. Det övergår mitt förstånd att det är så extremt provocerande att man på en enda förskola inte säger hon och han utan hen. Att man försöker vara genusmedveten på en enda förskola. Det finns gott om förskolor för er som tycker att flickor ska vara flickor och pojkar ska få vara pojkar, så varför kan inte de som tycker att det är viktigt att barn få hitta sina identiteter bortom könet få göra det utan att era uppfattningar om barnuppfostran och kön ska pådyvlas oss.
Att det ses som en stöld på någons identitet att inte behandla en person utefter sitt kön säger ju något om hur otroligt mycket kön betyder i vårat samhälle. Om det inte var så viktigt så hade Amanda inte brytt sig, men hon tycker att det är viktigt att flickor får vara flickor och pojkar får vara pojkar. Varför kan inte bara både pojkar och flickor helt enkelt bara få vara människor med olika särdrag, utseenden och favoritfärger?
I förrgår sprang jag på ett övergivet hur när jag var ute och promenerade. Hann tyvärr bara ta en bild eftersom jag sedan upptäckte att någon låg därinne och sov. Inte för att jag är rädd, men man ska väl respektera folks hem även om det inte är deras rent juridiskt (antar här helt sonika att det var en uteliggare som ockuperat huset).
Jag älskar att fota övergivna och nedgångna platser men ibland kan det kännas så hemskt att det som för mig är en spännande vy på grund av förfallet är någon annans hem. När jag inser det känner jag mig som en vidrig människa.
För eller emot kvotering?’
Det bästa vore om snedfördelningen kunde lösas genom bättre upplysning i frågan först och främst. Sedan beror det på vilka poster det gäller tycker jag. En smart form av kvotering tycker jag är den som miljöpartiet har genom att de alltid har ett manligt och kvinnligt språkrör, för alla grupperingar inom partiet som jag förstått det. Jag tycker inte att man ska sätta en kvinna på ett jobb bara ”för att”, däremot ska man kanske försöka kolla efter begåvade kvinnor lite extra eftersom de tenderar att bli osynliga.
Vilka frågor/problem tycker du inte diskuteras nog mycket i media och bloggar?
Klasskillnader framförallt. Feminismen upplever jag får ganska stort utrymme, särskilt i bloggvärlden, men de flesta är helt blinda för vad klasstillhörigheten kan betyda. Men det handlar inte så mycket om vad som diskuteras utan hur det diskuteras. Världen mest intressanta ämne kan ju bli skittrist om det inte diskuteras på ett meningsfullt sätt, vilket jag tyvärr ofta tycker är fallet.
1 ditt största irritatonsobjekt i bloggvärlden
Jag stör mig väldigt mycket på Tyra för jag tycker att hon är extremt omogen och elak trots att hon ständigt gör en grej av att vara ”snäll”.
2 din största förolämpning bloggmässigt (mot dig)
Kan inte komma på någon sådär på rak arm. Folk anklagar mig ju för att vara till exempel analfabet och ”helt jävla dum i huvudet”, infantil och så vidare, men jag kan inte säga att jag tar åt mig av det. När någon säger att jag är bitter blir jag ledsen, för det är en kritik jag vet att det kan ligga något bakom.
3 värsta/bästa bloggdiskussionen du deltagit i
Den värsta måste ju ha varit alla diskussioner jag har haft med Patria och andra antifeminister. Fattar inte att jag lägger ner tid på det. De bästa är de jag har med folk som faktiskt vill diskutera och ta till sig på riktigt och som också har något nytt att säga mig. Kan inte peka ut värsta eller bästa sådär dock. Det handlar mer om vilka personer som deltar.
Hej, hur gammal är du? Har inte fattat det, kanske står någonstans och jag har missat det?
Jag är 20 år gammal. Fyllde i juli.
När gick du ut gymnasiet och vart gick du?
Jag gick ut gymnasiet i vintras och jag gick natur-natur.
Vad vill du bli när du blir stor?
Jag vill helst ägna mig åt politik på något sätt. Antingen som politiker, forskare inom statsvetenskap eller opinionsbildare. Politik är ju mitt stora intresse och jag vet att jag dessutom är ganska bra på att diskutera och fundera ut smarta lösningar på problem, så jag hoppas att det inte är en omöjlighet. Jag skulle även kunna tänka mig att jobba som högstadie- eller gymnasielärare.
Och vilken är en bästa bok du någonsin läst? 
Blev ju en hel massa frågor.. Älskar din blogg btw! 
Jag läser så himla lite tyvärr. Den bok som satt absolut största avtryck i mig under mitt liv är nog Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman som fick mig att omvärdera min syn inte bara på prostitution utan på samhället i stort.
Jag röstade på MP i riksdagsvalet 2006.
Folkpartiet eller MP är mina förstahandsval, men 2010 röstade jag för Alliansen/FP.
Miljöpartiet riskerar att förlora liberala väljare om man fortsätter samarbete med Vänsterpartiet.
Kvoteringsförslag och ensidig feminism är inte heller en attraktiv och modern politik för en liberalt sinnad väljare.
Fanny; Vad är dina tankar om detta?’
Jag tycker inte att miljöpartiet ska gå mer åt höger men jag tycker inte heller att de ska ha en allians med de rödgröna. Helst skulle jag se att blockpolitiken upphörde och partierna fick stå för sig själva istället för att behöva kompromissa. Det som attraherar mig med miljöpartiet är att de har ett frihetspatos utan att för den sakens skulle förlora förmågan till strukturanalys och kollektiva lösningar. Jag tycker att de ska fortsätta på den inslagna banan och stå som ett nytänkande mittenalternativ som kan tänka sig samarbete med båda blocken.
Vad skulle du plugga på uni om du var tvungen att börja nu i vår?
Jag sökte in till statsvetenskap innan jag visste att jag skulle åka till Bryssel, så det får nog bli det.
Tror du på livslång kärlek?
Jag tror inte att man kan ha brinnande passion för en person hela livet, men jag tror att man kan känna stark kärlek för samma människa hela livet, även om känslorna byter form.
Vad är dina största rädslor?
Att inte våga eller orka göra allt det jag vill göra och som jag vet att jag kan. Att gå omkring hela livet och vara bitter och sur på samhället utan att förändra något.
Varför MP?
Motiverar det lite ovan. Jag gillar mp för att de är liberala men fortfarande kan se strukturella problem. Dessutom är de nytänkande och har ingen jättestark partipiska eller något krav på att man ska ha varit partitrogen sedan 13 för att komma någonstans. GU:s nuvarande kvinnliga språkrör har varit med i två år, vilket är en kort tid i sammanhanget. Jag tycker att det är bra att de släpper in nya personer för då kan man få nya perspektiv och diskussioner istället för att alla blir fostrade i partikulturen hela sitt politiskt aktiva liv.
Hur blev du hängiven feminist?
Har alltid haft ett intresse för feminism. Det stora genombrottet kom dock när jag skrev projektarbete om prostitution, och fick upp ögonen för väldigt mycket feministisk teori.
Dina favoritbloggar samt motivering?
Bloggkommentatorerna för att de är roliga och hjälper mig att hålla koll på alla bloggar jag inte orkar läsa själv. Lady Dahmer för att hon alltid skriver om saker som intresserar mig och rör upp debatt. Marielle för hennes fantastiska unika språk och ständigt intressanta analyser. Det är nog mina tre favoriter just nu, men det där ändras ju alltid.
Hur var du som barn?
Naiv, snäll, socialt klumpig, ganska tjock och fundersam. Hade mycket problem med impulskontroll.
Satan vad skönt det är att slippa känna den där pressen att visa upp sitt liv som perfekt inför andra som vissa människor gör. Jag har absolut inga problem med att visa mina dåliga sidor och mina misslyckanden för andra personer eller här på bloggen. Jag förstår inte hur man orkar ha den där perfekta ytan upprätthållen hela tiden. Jag tänker att man på något sätt blir urholkad inuti, men jag kan ju ha fel.
Snart ska jag skriva om att konsumera sig till det perfekta livet och hur det kan hänga ihop med det där behovet av att visa upp allt hela tiden. Att det man konsumerar framförallt inte är en sak utan en ide om ett liv där den saken ingår. Jag har skrivit så himla lite om konsumtionssamhället och konceptualisering på sista tiden.