Svar på frågor del 1.

Nu kommer de första svaren på frågorna. Jag delar upp det eftersom jag vill svara så utförligt jag kan på dem. Ställ gärna fler om ni vill.

Varför just Bryssel?

Att jag ens har åkt iväg är en slump. Jag hade inte ställt in mig på att åka som au pair, men letade barnvaktsjobb över sommaren på en hemsida. Då stötte jag på annonsen till det här jobbet och sökte det och så fick jag det. Detta var det enda jag sökte, helt enkelt, och det råkade ligga i Bryssel. Väl här så känner jag att det var ett bra val. Stämningen här är trevlig, staden är otroligt vacker och lagom stor.

Oj jag har en massa frågor! (men du behöver ju inte ta med alla såklart)

Klart jag tar med alla!

Blev du klar med gymnasiet (har för mig att du nämdne något om att det hade trasslat här om dagen) Vilken linje, och var det givande?

Jag gick ut gymnasiet ett halvår senare än vanligt. Anledningen till det var att jag var väldigt deprimerad och inte orkade med tempot, så då senarelades några av mina kurser. Nu har jag gått ut och det syns inte i mitt betyg att jag gick senare, det är helt enkelt ett vanligt gymnasiebetyg.

Jag gick natur-natur. Jag är nöjd med valet även om jag såhär i efterhand fått ett större intresse för samhällsfrågor. Jag tror fortfarande att det var bra att gå natur eftersom jag troligen inte fördjupat mig i de ämnena på egen hand, vilket jag har kunnat göra med samhällsämnen.

Min skola var väl lite sådär halvbra. Jag gick på en skola där man göra mycket av sitt arbete på egen hand, vilket var jätteskönt för mig eftersom jag var otroligt bitter i början av gymnasiet och därför var helt omöjlig att komma överens med, då var det skönt att slippa ägna så mycket tid med sina klasskompisar, å andra sidan hade det kanske varit bra för mig att träffa lite nya människor. Men vad fan, det kan jag göra nu istället.

Vissa kurser har jag fått ut otroligt mycket av, som till exempel psykologin, historian och projektarbetet. Under mitt sista halvår i gymnasiet blev jag otroligt mycket mer ödmjuk för jag insåg hur mycket det finns här i världen som jag faktiskt inte kan, och att man kan lära sig saker. Om jag tänker på mig själv när jag började gymnasiet är jag otroligt glad över den stora utveckling jag faktiskt har gått igenom, sedan kan man alltid fråga sig vad som beror på gymnasiet och vad som beror på andra saker som skedde under den perioden.

Vad tycker du om skolsystemet i Sverige, och skoldebatten senaste åren?

Detta är en sjukt stor och svår fråga. Rent spontant så kan jag känna att ett av de största problemen är att det finns många elever som inte får det stöd man behöver från skolan när man har psykisk ohälsa. På min skola hjälpte de mig otroligt mycket när jag skulle läsa ett halvår extra, vi fixade det redan på vintern året innan så jag slapp få ig i en massa kurser och sedan läsa om dem. Däremot finns det många som inte får det stödet, jag har bland annat en vän vars mamma dog som inte fick någon hjälp alls med att lägga om sin kursplan, utan var tvungen att ta det i samma tempo som alla andra eller få ig och gå om/läsa på komvux. Jag tycker att det ska krävas mycket mer av skolan när det gäller att hantera elever som blir sjuka eller får andra förhinder.

Sedan finns det också ett stort resursproblem i skolan, vilket jag har märkt av väldigt mycket när jag har jobbat som lärarvikarie. Det är ju ett sånt problem som man bara kan lösa på ett sätt; genom höjda anslag. När man jobbar i olika skolor ser man tydligt hur stor skillnad det är på olika skolor och i olika kommuner, och därför tycker jag att man ska förstatliga skolan så att skolorna får lika mycket resurser istället för att som nu vara väldigt beroende av vilken kommun de ligger i.

När det gäller friskolor så har jag inget emot det ideologiskt, men jag anser att kontrollen måste vara högre både på friskolor och i kommunala skolor. Om man har ett fungerande kontrollsystem så ska friskolor inte vara något problem.

Jag har typ tusen andra tankar om detta men det här får räcka för nu. Kan skriva mer om det i framtiden, för det är ett sjukt intressant område som jag har mycket tankar kring men som har kommit i skymundan eftersom jag har haft så stor fokus på feminism på sista tiden.

Alltid varit politiskt/ -samhällsintresserad eller var det någon spec tid i ditt liv som fick det att utvecklas?

Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor men på olika sätt. Däremot började jag väl utveckla mina direkt politiska åsikter när jag var en sådär 15-16. Innan dess var det bara lösryckt tyckande men det var då jag började sätta in det i ett sammanhang och formulera en övergripande ideologi. Sedan dess har mina åsikter förändrats mycket, men jag har alltid haft en liberal syn på människan på det sättet att jag tycker att människor ska få forma sina egna liv.

Jag trodde först du var äldre än mig, dvs 20 år (för att du skriver så intelligent och påläst), men det var du ju inte! Jag undrar var och hur du (främst) förkovrar dig? Te x blir intresserad av något du stöter på och googlar fram mer info, eller läser mkt tidningar, bloggar, böcker, pratar med vänner?

Tack tack! Jag har alltid haft väldigt lätt för att skapa åsikter om saker och ting och resonera. Jag vänder nästan automatiskt alla samtalsämnen så att de kommer att handla om politik eller samhällsfrågor, vilket kan vara väldigt störigt ibland men för det mesta är en trevlig egenskap. Jag läser tyvärr väldigt lite böcker. Den mesta av min input kommer från människor jag samtalar med och från bloggar jag läser och så självklart från er som kommenterar här som ger mig väldigt mycket intellektuellt. Men det är ju så att mitt absolut största intresse är politik och samhällsfrågor, och så blir det ju naturligt så att man lägger märke till det i sin vardag.

Vad vill du göra i framtiden? Plugga ngt speciellt?

När jag kommer hem från Bryssel så tänker jag nog plugga statsvetenskap och nationalekonomi och försöka engagera mig politiskt.

hur uttalas arsinoe?

Det finns inget särskilt med uttalet, det låter helt ”vanligt”.

Haha, kan ju passa på att fråga; Känner igen dig jättemycket, gick du på Kunskapsgymnasiet Globen? :o

Stämmer! Slutade där i vintras.

Vilket är ditt livs hittils största misstag?

Att jag ägnat så mycket tid och energi åt att oroa mig över saker och ting, såsom min vikt, mitt utseende eller bara livet sådär i största allmänhet. Att jag inte bara har kunnat släppa det, göra vad jag gillar och tänka att ”det löser sig”. Men jag kan inte säga att något enskilt val var ett stort misstag.

Positiva fördomar är också fördomar.

När man pratar om fördomar brukar man nästan alltid fokusera på de negativa fördomarna. Att vissa tror att mörkhyade är mer benägna till brott, eller att tjocka är ohälsosamma. Det är inte konstigt att fokus hamnar där eftersom de flesta reagerar starkare på att någon tror illa om en än att någon tror bra om en. Men det finns även en massa positiva fördomar som jag tror kan vara mint lika problematiska för den som blir utsatt.

En grupp som blir utsatt för extremt mycket fördomar är bögar. Både fördomar som har en negativ innebörd för den som har dem, som till exempel att bögar vill bli ihop med precis varenda kille i hela världen. Men också positiva fördomar, som att bögar är så himla härliga och trevliga killar som man kan mysa med. Den senare fördomen tycker jag är extremt vanlig bland personer (framförallt kvinnor) som gör en stor grej av att vara öppna och fördomsfria och därför liksom överdriver för att verkligen markera hur otroligt okej man tycker att det är med homosexuella. Det är även väldigt vanligt att dessa personer gör en stor grej av att ha en ”bögkompis”.

Det är såklart bättre att folk har dessa fördomar än att de till exempel tror att alla bögar kidnappar och våldtar barn. Men det handlar fortfarande om att man ser förbi individen och definierar hela personen som ”bög” rakt av, utan att försöka lära känna honom först. Jag tänker mig att det kanske blir lättare att komma ut om det finns många människor omkring en som har positiva fördomar om bögar men jag tror också att det upplevs som begränsande för hur man sedan uttrycker sin personlighet. Att man förväntas ha en massa personlighetsdrag man kanske inte har och att det därmed blir något man måste leva upp till.

Den som vill vara fördomsfri kan inte bara rannsaka sina negativa fördomar om olika grupper, utan måste ta tag i de positiva också. För de flesta människor vill inte ses enbart som bögar, flator eller blattar utan som hela människor med en massa olika egenskaper. På samma sätt som heterosexualitet eller vithet inte definierar hela ens personlighet så ska inte heller homosexualitet eller mörk hy göra det, oavsett om det skulle leda till positiva fördomar eller ej. Att vara fördomsfri är inte att höja upp grupper som andra ser ner på, att vara fördomsfri är att se bortom kön, sexualitet och hudfärg och se människan.

Försoven.

Idag har jag försovit mig till min franska och ägnar mig således åt självstudier, som kanske inte är sådär överdrivet effektiva. Mamman har varit bortrest hela helgen och jag har mest varit ute på krogen och hängt på stan. Det går åt mycket pengar här.

Senare idag kommer det nog ett inlägg om att även positiva fördomar är fördomar, men jag måste fila lite på det. Har ni några positiva fördomar? Typ saker som att alla från Göteborg är sjukt trevliga eller så? Jag kan faktiskt inte komma på någon egen sådär på rak arm, men det är klart att jag har dem. Kanske att kvinnor aldrig beter sig som svin oberättigat i relationer?

Att betala.

En grej som är förbannat dryg med euron är att de fan har encentare, vilket alltså motsvarar en hundradels euro eller tio öre. Det är så otroligt meningslöst och ligger bara och skramlar i plånboken. Så förr eller senare måste man ta sig samman och betala med alla de där mynten. Igår la vi det i alla fall i fina små högar för att göra irritationen lite mindre.

Bara för att man är nyfiken så behöver man kanske inte veta allt.

En grej jag tycker är så himla lam är folk som alltid måste fråga och spekulera i andra människors sexualitet. Alltså, jag förstår ju själv varför man tycker att det är intressant men vissa bara måste veta vem som är homo- och bi.

Även om jag kan begripa intresset så tycker jag illa om denna tendens att tycka vara sig berättigad att fråga och framförallt berättigad att få svar. Kan inte folk bara lägga lite band på sig själva och fatta att även om de är jävligt intresserade så är det faktiskt inte riktigt okej att bara, rakt ut ur ingenting, fråga någon om vilket kön hen tänder på.

Och så undrar folk varför folk måste spöka ut sig så på Pride. Jadu, om sexualiteten faktiskt hade tillåtits vara ens privatsak så hade behovet kanske inte varit lika stort. Men nu ska den enbart vara en privatsak om när det passar sig för samhället och samtidigt fritt för alla att gräva i och fråga om de önskar. Den dagen det slutar vara socialt accepterat att fråga en ytlig bekant eller en vilt främmande människa om vilket kön hen tänder på bara för att ”man är nyfiken” så har vi kommit jävligt långt, och vi kommer nog inte vara där än på ett tag.