Spotify begränsas.

Gratisversionen av Spotify ska tydligen begränsas till max fem lyssningar per låt och max tio timmar total lyssningtid per månad (undrar om reklamen ingår i lyssningstiden). Jag har alltid tyckt att Spotify är himla smarta när de inte inskränker sin gratistjänst utan istället utökar fördelarna i betaltjänsten. Och redan idag så är ju betaltjänsten långt bättre än det konstnadsfria, speciellt om man har smartphone.

Det tråkiga är att jag tror att Spotify verkligen inte behöver detta för att fler ska betala. Dels är det en del som betalar för att de helt enkelt diggar Spotify som ide och tycker om företaget, ofta av anledningar som att de faktiskt låter folk lyssna gratis. Dessutom sån expanderar ju marknaden för smartphones explosionsartat och där måste man ju köpa betaltjänsten, det ingår ju till och med i flera abonnemang.

I längden tror jag faktiskt att Spotify kommer förlora på detta. De riskerar dels att folk går över till andra tjänster, som grooveshark, men framförallt att folk börjar ladda ner mer. För hur många har dömts enligt Ipred? Typ en? Jag kommer i alla fall inte att börja betala för Spotify. Dessutom tror jag att de kommer utsättas för en viss bojkott, i alla fall i Sverige, eftersom många av de som använder Spotify är piratpartister eller i alla fall engagerade i frågan.

Vad jag skulle vilja veta är om detta är en ekonomisk nödvändighet för Spotify eller om det handlar om girighet. Om det är så att Spotify inte skulle ha gått runt annars så har ju det eviga exemplet på hur gratis musik visst kan löna sig gått om intet. Trist i så fall. Om de gör det fast det inte är nödvändigt så tror jag sannerligen att de gör ett gigantiskt misstag.

Föräldern till det begåvade barnet.

En typ av förälder som man stöter på ca dagligen är den så kallade ”föräldern till det begåvade barnet” som alltid ska informera mig om hur otroligt före deras barn är. Hur otroligt smarta intelligenta och begåvade dem är.

Då känner jag såhär: herregud, jag märker väl för helvete vilken nivå barnen i min klass ligger på. Om jag måste hjälpa dem med allt så är de väl helt enkelt inte sådär överdrivet begåvade, och om dem är klarar med allt så försöker jag utmana dem. Inga konstigheter där.

Hur smart min unge än blir så ska jag fan i mig aldrig säga till lärare, eller någon annan heller, hur begåvad hen är. Om det nu skulle vara så så kan de väl bevisa det själva kan man tycka.

En stilla undran.

Om man nu tycker att det ska ”löna sig att jobba” (i motsats till att supa och röka) varför vill man då sänka ingångslönerna för vårdbiträden och diverse andra kommunalanställda? Jobbar inte dem? Tycker Anders Borg att det inte ska löna sig med arbete fören man har arbetat minst fem år i trogen tjänst?

En stilla undran, sådär i alla välmening.

Arbetsköparna måste helt enkelt göra sig mer konkurrenskraftiga.

Ungdomar är inte intresserade av att ta jobb som städare. Eller tulpanodlare. Vi är för lata.

För att lösa detta problem har jag ett förslag: förbättra arbetsvillkoren och lönen! Ett av de mest beprövade knepen på den så kallade fria marknaden är nämligen att förbättra ”produkten” (om man nu kallar arbetsplats för ”produkt”). Samma sak som vi förväntas göra när ingen vill ha vår arbetskraft.

Antalet exempel på företag som inte hittar arbetskraft är skyhögt. Jag vet tulpanodlare på Ekerö som får hämta arbetskraft från utlandet, säger Stefan Holm på Svenskt näringsliv.

Att stackars tulpanodlare måste ta in arbetskraft från utlandet beror väl på att svenskar är van vid en viss standard. Sverige är helt enkelt inget u-land vilket innebär att folk inte tar vilka skitjobb som helst för vilka pisslöner som helst. Och det är ta mej fan bra! Klart lönen ska vara skälig för det arbete manutför, och det är den ju uppenbarligen inte om ingen vill ta arbetet.

Sen kan jag hälsa till alla tulpanodlare att om deras företagside inte fungerar med svensk lönestandard så kanske de får ta och förändra företaget och prioritera lönesättningen. Och om ingen vill utföra deras pissarbete ändå så får de väl inse att deras företagside kanske inte fungerar. Sånt är livet som företagare: riskerna är stora.

Och herregud: sedan när är företag ”offer” för att de ”måste” ta in underbetald arbetskraft från utlandet för att de uppenbarligen inte erbjuder tillräckligt bra villkor för den nationella standarden. Jävla efterbliven begreppsförvirring.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Jag har då äntligen läst ut Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En bok jag velat läsa sedan jag såg titeln som jag tycker är helt genial.

Boken är självbiografisk och handlar om hennes självmordstankar, hennes ångest och hennes sjukdom. Den är otroligt starkt och medryckande skriven. Hon beskriver på ett ypperligt sätt den där känslan av desperation, att verkligen inte kunna se något ljus på andra sidan hur mycket man än försöker.

Det finns inte så mycket mer att säga. Läs den och älska den.