Ett antiklimax.

Jag måste säga att Kissies nya bloggdesign var lite av ett antiklimax. Bilden på henne i headern var schysst och ”kissiestyle” men jag fattar inte vad den där ”fläcken” i ”tapeten” är och jag tycker att texten var på tok för liten och trist. Jag hade hoppats på mer bling, pratbubblor och shoppingpåsar.

Sen tycker jag att det är lite märkligt att sidomenyn ligger så långt in under headern. Jag tycker ju då att alla delar av bloggen, såväl själva textfältet som headern ska gå kant i kant med varandra. Det ser lite amatörmässigt ut annars.

Jag tycker att Kissie borde skaffa sig bättre samarbetspartners gällande detta.

Vad som är viktigt.

Jag har sökt in till två saker till hösten. Armén och Statsvetenskap A.

När man söker till armén så gör man ett så kallat lämplighetstest på internet som består av en massa frågor. Dessa frågor är indelade i olika kategorier som hälsa, fysik och personlighet.

Hälsodelen var omåttligt lång. Jag skulle besvara frågor om besvär i minsta lilla kroppsdel. Har du besvär i foten? Har du besvär i lillfingret? Har du besvär i smalbenet? Och så vidare. Sen kom jag till personlighetstestet som bestod av endast två frågor. Jag har för mig att det var om jag var bra på att ”samarbeta” och liknande.

Jag tycker bara att det är en ganska lustig fördelning av intresse de har där hos försvarsmakten.

Växthus.

Jag var i blomaffären häromdagen. Jag tycker verkligen om krukväxter och växthus som motiv av någon anledning.

För närvarande är det synd om mig. Jag är sjuk och har fruktansvärt ont i halsen och vill bara att någon ska komma och bjuda mig på glass och bädda ner mig i sängen. Men samtidigt är jag på tok för rastlös för att vara så passiv.

Sverige borde tagga ner sexualpolitiskt.

Jag tycker såklart att det är jättetråkigt för den här kvinnan som uppenbarligen blivit våldtagen i Grekland, men som blivit åtalad för förtal när hon anmält händelsen. Det är givetvis en oförlåtlig rättsröta som aldrig bör få inträffa och jag beklagar detta djupt. Jag tror inte heller att den utsatta kvinnan har agerat oförsiktigt eller överreagerat i efterhand. Så, färdigbraskat nu.

Men samtidigt så känns det som att Sverige kanske borde se detta som en signal till att tagga ner en aning i fråga om sexualpolitiken. Typ förslag som att kriminalisera sexköp även utomlands och att en våldtäktsanklagad ska kunna uppvisa bevis på att samtycke ingåtts för att gå fri är helt enkelt inte rättssäkra eller rimliga.

Om vi försätter i samma anda så kommer vi inte att kunna räkna med att bli tagna seriöst rörande sexualpolitik utrikespolitiskt. Redan idag tycker man ju i många länder att Sverige är helt nippriga rörande detta, speciellt i våra envisa försök att exportera sexköpslagen, som man i många länder helt enkelt inte önskar införa för att man har en helt annan syn på det hela. Vi kan bråka i evigheter om vad som är ”rätt”, men hur vi än vrider och vänder på det så bör Sverige inte spela moralisk världspolis. Speciellt inte gentemot ansedda demokratiska nationer.

Feminism och kamp mot sexhandel i all ära men se då till att göra det på ett smidigt sätt så att alla svenska kvinnor slipper gå omkring med stämpeln att vi är radikalfeministiska slampor som ringer polisen så fort vi fått kuk. Vi måste även respektera att olika länder har olika definitioner av olika brott, såsom våldtäkt eller sexköp. Svensk definition råder helt enkelt inte överallt, det är ett utrikespolitiskt faktum som vi måste förhålla oss till.

Den urholkade respekten för läraryrket.

Karin tar upp en sak jag tycker är skrämmande. Tydligen så har hela sveriges jobbcoach (den där jävla människan i jobbjägarna) sagt att det är helt okej att jobba som lärare utan utbildning. Begränsningarna sitter nämligen bara i huvudet, inte i kompetensen får vi veta. Fem års utbildning hit eller dit, vem bryr sig om sånt larv om man bara har självkänsla nog.

Jag har jobbat som gymnasielärare. Hur många års högskoleutbildning tror du jag har? Noll! Gränserna sätter du här! hojtar jobbcoachen och petar sig i huvudet.

Jag har tänkt himla mycket på detta nu när jag vikarierat på samma ställa under en längre tid (som klasslärare i ungefär två veckor). Jag är såklart skitglad över att få vara på samma ställe en längre tid, men jag märker ju att jag saknar kompetensen som krävs för att ta hand om en klass på det sättet. Nu har det funkat dessa två veckor, för att det var så kort och för att jag hade en annan person till hjälp och för att jag hade kontakt med ordinarie lärare.

Lärare är verkligen en yrkesgrupp som saknar den status den förtjänar. Det är ett otroligt viktigt yrke som verkligen förändrar folks liv. Ett fungerande utbildningsväsende är en grundpelare i ett relativt jämlikt samhälle, för utan utbildning är det väldigt få som kommer någonvart. Om man är utbildad lärare så har man verkligen en stor kompetens, det rör sig ju om en minst 3,5-årig utbildning (tror jag) vilket knappast är att vifta bort.

Det är himla trist att folk inte fattar vilken katastrof en dålig lärare kan vara. Jag minns själv en lärare från gymnasiet som var en stor faktor i att jag blev tvungen att ta en termin extra, och fick ett helt onödigt G där jag kunde ha fått ett betydligt högre betyg, om läraren bara skött sitt jobb korrekt. Samtidigt som jag minns de lärare som inspirerat mig och faktiskt förändrat mina intressen och värderingar. Sen jag började jobba som lärarvikarie så har min respekt för yrket ökat något enormt, för jag fattar verkligen vilket jävla jobb det kan vara att ansvara för 20, ibland fler, barns kunskapsmässiga utveckling.

Jag tycker inte att utbildningen är det enda som spelar roll, erfarenhet borde värderas högre än det görs idag. Det finns fenomenala lärare som inte har gått klart lärarhögskolan, eller som jobbar i ”fel” årskurser. Men iden om att läraryrket skulle vara en barnlek är fruktansvärt felaktig. Vem som helst klarar väl att sitta i samma rum som ett gäng barn men att lära dem något på köpet är det inte alla som fixar, tyvärr.

Inga spontana jävlar här tack.

Om det finns något jag är trött på är det folk som beskriver sig antingen som festmänniskor eller ”spontana”. ”Spontana” människor brukar vara otroligt tråkiga enligt min erfarenhet.

Jag undrar varför det är sånt jävla mode på att beskriva sig som nån lättsinning och oeftertänksam person. Världen behöver fan i fler spontana festprissar, världen behöver mer eftertanke.