Dag elva, mina syskon.

Jag har två syskon. Boel och Elis.

Boel är nio är gammal och socialt inkompetent. Elis är sjutton och går elgymnasium.

Det finns egentligen inte så mycket att skriva om dem. Jag älskar dem som man älskar sin familj men vi är ganska olika. Speciellt jag och Elis. Boel, däremot, är som en mindre intelligent version av mig: skrikig och krävande.

Det bästa är dock derasrelation till varandra. Elis tycker att det är jätteroligt att reta Boel för allt. Det roliga är dock att han bara retas när mamma eller pappa är med, fast om han och Boel hänger ensamma är han hur gullig som helst.

Jag gillar verkligen den här bilden eftersom Elis ser så kärleksfull ut.

”Seriösa bloggare”.

Såhär skriver min favorit konsumtionsdrottningen Mogi om att hon inte fick plats att medverka i det där hemska debattprogrammet om bloggar.

Hade varit roligt att representera den mer seriösa bloggaren i sammanhanget som tar till vara på möjligheterna som ges som bloggare.

Alltså. Vad krävs egentligen för att en person eller blogg ska klassas som ”seriös”.

För det första så tycker jag det är otroligt tråkigt att höra av Alex Schulman att han tycker att dessa modebloggerskor enbart skriver om blaj när vi tipsar om mode osv. Jag förstår absolut om man reagerar på skandalbloggarna, att det dom gör inte skapar något positivt utan ger bara unga tjejer helt fel bild av hur man ska föra sig. De får en skruvad bild på vad som är normal och vad som inte är det.

Tydligen så ska man ge en positiv och nyanserad bild av hur man som ”ung tjej” ska föra sig. Det ska tydligen också vara ”normalt”. Jordnära.

Herregud. Ingen människa i hela världen ser Kissie som en förebild, ett ideal eller på något sätt representativ för verkligheten. Den här iden om att ”unga tjejer” är som öppna sår inför omvärlden och bara helt onyanserat och utan kritiskt tänkande insuper varenda litet intryck de får.

Men för helvete. Unga tjejer kan tänka själva de också. Och de flesta tänker att Kissie inte är en person man är ute efter att likna. Seriöst. Alla unga tjejer jag diskuterat Kissie med har tyckt att hon är efterbliven.

Och allvarligt talat, om folk nu skulle vilja likna Kissie så ser jag det faktiskt som ett mindre problem än om alla skulle vilja vara söta överklassungar som lever i sina rosa bubblor i sann Foki/Mogi-anda. Folk växer upp från att vara som Kissie men ett på riktigt skadligt ideal är denna nya moderata världsfrånvända konsumtionsandan. Jag ryser bara av att tänka på det.

Sen undrar jag om det är jordnära att shoppa tunikor för 20 000 i månaden. Vem utom en person med extremt rika föräldrar har råd med det?

Välj inte en halvbra lösning på ett betydligt större problem.

När det rör sig om papperlösas rätt till vård har jag några invändningar.

Givetvis är det skitfint att folk ska få rätt till vård och det gör det mycket enklare för sjukvårdspersonal. Om någon är svårt sjuk så tycker jag att den ska vara berättigad vård oavsett omständigheter. Däremot är det ju sant att det kommer innebära omkostnader, (som man kanske skulle kunna jämna ut genom att förbjuda vårdbesök vid förkylningar, jävla ofog att folk går till sjukhuset för sådant).

Risken för att folk skulle tjäna på att ”armbåga” sig fram känns också obefintlig, eftersom du har betydligt mycket mer att tjäna på ett medborgarskap än att kunna gå i skolan och få sjukvård. Socialbidrag, SFI, lättare att få jobb med mera. Dessutom har jag fått intrycket av att detta i regel rör sig om folk vars fall handläggs och under den tiden måste stanna i Sverige. Det är klart att man ska ha vissa rättigheter även i väntan på asyl.

Vad jag däremot ställer mig emot är att det känns som en jävla fejklösning på ett betydligt större problem: de långa handläggningstiderna för asylsökande. Det är extremt problematiskt att det ibland kan ta över två år för en person eller familj att veta om de får asyl. Att leva i det limbot i två år är hemskt och vad jag vet dessutom ett brott mot eu-konventionen. Med så långa handläggningstider är det också mer troligt att den som sedan får avslag nödgas stannan kvar ändå eftersom man gjort sig hemma.

Visst, ge papperslösa rätt till vård, men se till att fixa handläggningstiderna också. Välj inte en halvbra lösning på ett otroligt stort problem.