Ingen konspirationsteori.

Pratade med Emanuel för ett par dagar sedan och vis diskuterade regeringens arbetslöshetspolitik. Jag nämnde detta som jag trodde numera var allmän vetskap om att regeringen mål har varit att sänka den så kallade reservationslönen, alltså den lägsta lön som en person kan tänka sig att ta ett arbete för. Reservationslönen sänks såklart dels genom att arbetslöshetsersättningen blir lägre, men också genom att arbetslösheten som sådan blir mer smärtsam. Att detta är sant har dels framkommit från läckta interna dokument, men man kan också tycka att det är en ganska given slutsats med tanke på att den arbetslöshetspolitik som förts knappast har gjort något för att minska arbetslösheten, bara för att göra de arbetslösa än mer desperata.

Emanuel tyckte att detta lät som en ”marxistisk konspirationsteori” vilket fick mig att fundera lite. Jag har väldigt svårt att se varför detta är ett orimligt scenario. Jag menar, det är klart som fan att arbetsgivare gärna vill sko sig själva och nu när vi fått ett högerparti vid makten, som dessutom har fått en massa hemliga donationer, så kan man ju absolut tänka sig att de är intresserade av att gynna deras intressen. Om man dessutom kan täcka upp det i tal om ”arbetslinjen” och därmed lura människor att detta görs med några slags goda intentioner så är det än bättre. Men jag tänker att om regeringen verkligen hade velat sänka arbetslösheten så hade de tagit alla jävla fas3-pengar och anställt folk för istället, det är ju ett ur alla samhällsnyttoperspektiv mycket rimligare tillvägagångssätt.

Ofta när man har idéer om hur makten tjänar varandra, alltså hur den ekonomiska eliten frotterar sig med den politiska, stödjer varandra och tjänar varandras intressen, och i vissa fall till och med är samma sak eller använder sin maktposition i den ena gruppen för att skaffa en likvärdig i den andra, så anklagas man för att vara en foliehatt. Men om man funderar lite närmare på saken så förefaller det väl ändå ganska naturligt att dessa personer tjänar sin egen samhällsgrupps intressen? Om detta låter sig göras genom att sänka reservationslöner, vilket såklart är en vinstaffär för alla företag, och låta staten betala gratis arbetskraft för företag med skattepengar, så varför inte?

Jag har mer och mer börjat överge perspektivet att statsmakten skulle vara inkompetent. Det tror jag inte. Jag tror att de vet att oavsett om folket lackar ur så lyckas de ändå sko sig. Det är ju fan bara att göra en pudel och sedan använda de kontakter man skaffat genom att göra rätt saker under sin tid vid makten för att skaffa något välbetalt styrelseuppdrag. Inte så att jag tror att allt är en gigantisk konspiration heller, men jag tror att det faller sig naturligt att den politiska eliten, nu när den alltmer smälter samman med den ekonomiska, också börjar tjäna samma intressen. Och jag tycker inte det är någon konspirationsteori, snarare jävligt naivt att inte tro det.

Jag ber om självrannsakan.

Vaccineringen mot svininfluensan räddade alltså enbart sex liv. Det är inte mycket, speciellt inte i proportion till att betydligt fler brukar stryka med i den vanliga influensan årligen. Människor har blivit skadade av vaccinet, till exempel fått narkolepsi, och hela historian har kostat stora summor pengar och tagit resurser från den reguljära sjukvården.

Jag kommer ihåg hur sura folk var när jag inte vill vaccinera mig på grund av just detta; att svininfluensen knappast var något hot mot gemene man och att min vaccination bara skulle bidra till att göra läkemedelsföretagens fickor fetare och bidra till den allmänna hysterin. Det finns få saker jag tycker så illa om som masshysteri. Framförallt mina föräldrar tyckte att jag var oerhört fånig och en foliehatt. Jag vägrade följa med när resten av familjen vaccinerades, något jag är glad för att jag upprätthöll nu. Inte för att jag tror att jag hade blivit drabbad av någon hemsk biverkning eller att mitt beslut gjorde någon skillnad i samhällsdiskursen utan helt enkelt för att det känns bra att omsätta sina värderingar i praktisk handling.

Nåväl, det visade sig ju att jag hade rätt till slut. Det är dock inte bara en lycklig slump att jag lyckades träffa rätt i handling utan baserade sig på att jag faktiskt läst mig in en aning på ämnet. Det blandat med en allmän motvilja mot alla former av masshysteri och ogenomtänkta satsningar gjorde att jag fattade det beslutet. Vetskapen att jag hade rätt hela tiden är tillfredsställande. En så kallad egoboost för mitt kritiska tänkande.

Vad som  är tråkigt när sådana här historier uppdagas är att personerna som tyckt att de skeptiska håller på med en massa fjantiga konspirationsteorier nästan aldrig uppmärksammar att vi faktiskt hade rätt i efterhand, ty i deras huvuden har det redan gått till historien. När det nu uppdagas att massvaccineringen var en otrolig miss så ses det som ett förargligt misstag, att folk påpekade att det kunde vara så redan då har glömts bort. Jag tror absolut inte att man mamma som blev så besviken när jag vägrade följa med resten av familjen till vårdcentralen eller min pappa som tyckte att jag var fånig kommer att på egen hand inse att de faktiskt hade fel och jag rätt. Jag tror inte att de minns att de pushade mig till att ta sprutan som ju faktiskt kunde ha gett mig narkolepsi men som uppenbarligen inte skulle ha räddat mitt liv.

Jag menar givetvis inte att de ville mig illa genom sitt agerande, däremot tycker jag att det finns en viktig lärdom att dra. Den att det är jävligt lätt att förlöjliga folk som är skeptiska mot hur saker och ting ordnas i samhället. Det är desto svårare att i efterhand dra sig till minnes vilka motargument man stötte på och hur man hanterade dem. I en sådan situation tycker jag att det är på sin plats att fundera lite över hur man bemötte motargumenten mot vaccinering då och hur man skulle betrakta desamma idag.

Visst kommer det alltid finnas någon som är skeptisk mot vad som än hittas på och bara för att någon av dem råkar träffa rätt betyder inte det att de var värda att lyssna på. Det är dock en viss skillnad på enskilda bråkstakar och en så stor mängd människor som opponerade sig emot vaccineringarna med faktiska argument. Jag menar inte att anklaga de som var positiva till vaccinering, på det stora hela ligger felet hos de bestämmande som var inkapabla att fatta ett vettigt beslut. Däremot så ber jag er rannsaka er själva: vad tänkte ni om vaccineringen? Genomförde ni den och i så fall varför? Stötte ni på några motargument och hur hanterade ni dem? Hur ställde ni er till alla de personer som vände sig emot projektet?

Sluta marginalisera mitt parti.

För några dagar sedan var det ett par våp som gjorde en ”undersökning” på skolan om hur vi som är röstmyndiga kommer lägga vår röst. På papperet med valbara partier fanns sjuklövern, F! och Sd, men givetvis inte PP. Jag kommenterade detta, det är märkligt att F! står med när inte PP gör det, då F! vad jag vet ligger sämre till i opinionsmätningarna och framförallt om man ser till förstagångsväljarna.

”Vi tar med de partier som har varit omtalade i media just nu”, sa brudarna som om det vore en självklarhet. Om man gör en opinionsmätning så ska man väl inte utesluta vissa alternativ?

Dessutom så har väl PP också varit omtalat, i alla fall om man vidgar sin mediesfär lite utanför SvD:s ledarsidan. F! har knappt varit omtalade alls, förutom deras pengabål vilket ändå var ett tag sen om man tänker på hur mycket som hinner hände i den politiska debatten när ett val är närstående.

Jag stör mig på hur folk, som de här tjejerna eller diverse politiska debattörer låtsas som om piratpartiet inte finns, när de faktiskt är ett parti man kan räkna med. De fick fan 7,1 % i eu-valet, mycket mer än vad både F!, Kd, centern, vänsterpartiet och Sd fick och ändå ignoreras de i programmet debatt (där det fick betydligt mindre tid än F! och Sd), klumpas ihop som ”övrigt” i opinionsmätningarna och så vidare.

Visste, vi är små, men inte så jävla små. Trots allt valde 7,1 % av de som röstade i Eu-valet att rösta på oss. Och jag skriver oss nu, för jag är fan stolt piratpartist, förvisso inte aktiv i partiet, men jag stöder idéerna, politikerna och utförandet med själv och hjärta. Sluta marginalisera oss som ett oviktigt och foliehattigt småparti.