Etikett: kd

Påtryckande av värderingar.

Ah. Detta underbara uttalande av Göran Hägglund:

Kristdemokratin är så jävla ambivalent! Den står mellan å ena sidan idéer om ”verklighetens folk” som ska få bestämma själva och ”politikens gränser”, på andra sidan finns det där förbannade värnandet om kärnfamiljen. Hur sammanföra dessa tu? Jo, givetvis genom att säga att ”politiker inte ska bestämma” men fastslå att kommuner ändå ska erbjuda äktenskapsrådgivning. Det är såklart inget som påtvingas någon, lika lite som någon blir påtvingad att läsa böcker om lyckliga skilsmässor. Icke desto mindre är det en värdering som Kd ger uttryck för och vill införa ett visst system för att värna om.

Det är inte politikens sak att avgöra hur människor ska hantera sina familjerelationer. Men att kommunerna ska erbjuda stöd och hjälp till krisande makar är för mig lika självklart som att de ska erbjuda exempelvis friskvård och annan rådgivning till enskilda personer. Och den hjälpen måste, precis som vård, kunna erbjudas snabbt.

Alltså, jag håller ju med om att det kan vara vettigt att erbjuda äktenskapsrådgivning som någon form av friskvård. På samma sätt anser jag att andra typer av relationsrådgivning ska erbjudas på samma premisser. Jag utgår från att ingen kommer tvingas till relationsrådgivningen för att förhållandet krisar men man kan väl inte komma ifrån att Kd här försöker få ”verklighetens folk” att anta och leva efter värderingen att äktenskapet är mycket skyddsvärt. Jag menar, det kommer ju att gå skattepengar till denna samhällstjänst. Om kommuner erbjöd skilsmässovägledning (utöver juridisk som jag antar redan finns) skulle väl det ses som ett påtryckande även om ingen tvingas dit. Eller?

Så jävla jobbigt att avgränsa vad som rör sig om att en elit trycker på ”verklighetens folk” vissa värderingar och vad som rör sig om fria val. Hittills verkar trenden vara ett en åtgärd som underlättar något Kd värderar är ett fritt val och en åtgärd som underlättar något de inte gillar är påtryckande.

Hur svårt kan det vara?

Orkar inte denna debattartikel från Kd där det i princip står: ”vi är för att ta bort steriliseringskravet men vi måste ta i beaktning att detta är en komplicerad fråga”. Vad som gör frågan komplicerad är de juridiska komplikationerna om en person som juridiskt sett är man blir mamma och tvärtom. Jaja, Kd, vi fattar att det blev för pinsamt att vara bromsklossen för att få bort tvångssteriliseringarna, men ni behöver faktiskt inte göra så mycket mer än att bara ge er i frågan och således låta tvångssteriliseringskravet försvinna. Ni behöver inte skriva debattartiklar där ni försvarar att ni tog så lång tid på er, det enda ni behöver göra är att komma till skott och få bort den där jävla lagen. Hur svårt kan det vara?

Att jag inte förstår spelar absolut ingen roll för jag har vett nog att begripa att alla ska ha rätt att definiera sitt kön på ett sätt som är bekvämt.

Lennart Sacrédeus bröstar upp sig och tycker att det är himla bra att Kd som enda parti står för ”försiktighet” i frågan om tvångssteriliseringar av transsexuella. För det första använder debattören genomgående sig av begreppet ”kvinna som vill bli en man”/”kvinna som blivit en man” och vice versa vilket i sig är ett tecken på djup okunskap i frågan: som transsexuell så är ditt psykiska kön alltid det rätta, det är bara kroppen som behöver korrigeras. Du ”byter” inte kön, du korrigerar ditt yttre så att det ska passa ditt inre. Att man inte ens anstränger sig för att ta reda på så simpel terminologi innan man sätter sig ner och skriver en debattartikel är otroligt arrogant. Lennart Sacrédeus tycker att det problematiska med ett ”halvt könsbyte”, som han väljer att kalla det, är att man banar väg för ett tredje kön i form av män som kan bli gravida.

För det första så handlar detta med tvångssterilisering inte bara om att man förstör de fysiska möjligheterna till reproduktion, att man skär av äggledare eller sädesledare. Det är även så att man måste förstöra eventuella spermier som man lagrat. Hur detta skulle skapa komplikationer hälsomässigt har jag svårt att se, ingen kan väl bli skadad av att ha fryst ner sina spermier? Det är dessutom inte ett problem för könsidentifikationen eftersom det är spermier från ett tidigare liv. Man måste alltså för att få genomföra ett juridiskt könsbyte ta bort alla eventuella möjligheter att någonsin i framtiden kunna få biologiska barn. Detta trots att det är fullt möjligt för vissa att skaffa sådana, dessutom helt utan komplikationer.

Det finns alltså situationer där problematiken Lennart Sacrédeus över huvud taget inte gäller. Det finns inget behov av att skapa ett ”tredje kön” för att transsexuella kvinnor ska kunna använda spermier de har fryst in. Detta är inte en fråga om att värna om den transsexuella personens hälsa eller om att ett tredje kön skapar komplikationer, det är en fråga om ren rashygien. Om att man inte vill att transsexuella ska få sprida sina gener vidare.

Att det kan finnas goda medicinska skäl till att en transsexuell man inte ska bli gravid är inget jag tvivlar på. Det är dock en fråga som ska avgöras av den transsexuella personen själv i samrådan med läkare och inte av ett juridiskt krav. Det finns en massa personer som egentligen inte borde skaffa barn eftersom det utgör en risk för deras egen hälsa men vi tvångssteriliserar inte dessa människor.

Men till den stora grejen: om det nu var så att en transsexuell man kunde bli gravid och föda ett barn och alltså, enligt Lennart Sacrédeus, vara något slags mellanting mellan man och kvinna, vad är det stora problemet? När jag läste rubriken på debattartikeln, ”Ett halvt könsbyte öppnar för ett tredje kön”, så tänkte jag bara: men vad bra! Det är väl helt fantastiskt om vi kan få ett tredje juridiskt kön eftersom många personer faktiskt har ”otydliga” könstillhörigheter. Det bästa vore enligt mig om man helt avskaffade det juridiska könet, men det lär ju inte ske. Då är ett tredje kön en utmärkt mellanväg för alla de som inte riktigt vet. Så att intersexuella barn slipper opereras för att passa in i ett kön, så att den som är osäker slipper välja. Det finns ju för fan ett behov av mindre snäva könsuppdelningar inte bara i detta hypotetiska scenario utan i också världen som den ser ut idag.

Jag kan personligen inte förstå hur det känns att inte vara bekväm i sitt kön. Jag förstår att Lennart Sacrédeus skulle tycka att det kändes sjukt konstigt att ha en unge i magen på samma sätt som jag personligen skulle tycka det kändes skitskumt att ha en penis. Jag förstår också att han är bekväm i att kalla sig man och aldrig skulle vilja tillhöra ett tredje kön, liksom jag är bekväm i att kalla mig kvinna och troligen inte skulle byta till ett tredje kön. Grejen är att det varken är min eller hans kropp detta handlar om, det handlar om andra personer som har andra upplevelser av sina kön och kroppar och som absolut inte nödvändigtvis behöver känna så. Jag kan inte förstå hur transsexuella personer känner men det spelar absolut ingen roll, för jag kan ha vett nog att begripa att de också ska ha rättigheten att definiera sitt kön på ett sätt som är bekvämt, att få välja hur mycket man vill ändra i sin kropp och slippa anpassa sig efter krav om tvångssterilisering.

Jag förstår att alla inte tycker att det viktigaste är att man är en ”hel” man eller kvinna utan att man faktiskt kan plocka det bästa från båda sidor. Och om det nu är så att det går och om de nu vill, varför kan ni inte bara låta dem? Varför kan inte bara Lennart Sacrédeus ta och leva sitt liv som en person som är bekväm i det kön han blivit tilldelad och acceptera att andra personer vill definiera sig på andra sätt?

Bild från förra årets Pride där det bland annat demonstrerades mycket emot tvångssteriliseringarna av transpersoner.

Jag hoppas innerligt att Kd för sota för detta.

Jag blev verkligen himla ledsen när jag läste att steriliseringen vid könsbyte blir kvar. För det mesta hyser jag inget större hopp om ett bättre samhälle men i steriliseringsfrågan så gjorde jag verkligen det, jag trodde verkligen att det skulle ros i hamn. Nu tror jag förvisso bara att det är en tidsfråga innan man faktiskt tar bort det korkade kravet men det är sorgligt att ett parti med så marginellt väljarstöd som Kd tillåts ha det inflytandet, tillåts ytterligare skjuta upp en förändring som egentligen aldrig skulle ha behövt vara nödvändig. Ändå är folk nöjda, ty det har ju trots allt gjorts framsteg (kravet att vara ogift har tagit bort):

Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp.

Att säga att ”det här kan man leva med” i en fråga där det rör sig om institutionaliserade övergrepp på transsexuella är bara absurt. Säg det till alla de personer som nu trots allt kommer tvingas till sterilisering.

Kd har inte ens sagt definitivt nej, de har bara sagt att man ska ”gå försiktigt fram” med att förändra lagstiftningen. Så otroligt fegt. Man sabbar för en massa människor och man gitter inte ens säga att man faktiskt är av åsikten att man som transsexuell inte ska få skaffa barn utan gömmer sig bakom en massa blaj om försiktighet. Hade ni inte kunnat vara lite mer försiktiga när ni började med utförsäkringarna eller arbetslinjen?

Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på.

Försiktighetsprincipen är ju en bra grej på det stora hela men i det här fallet tycker jag att den borde appliceras omvänt. Om man ska ha statlig tvångssterilisering så anser jag att man ska ha jävligt goda skäl för det, inte tvärtom. Det är inte de transsexuellas sak att bevisa att de ska ha rätten att kunna skaffa barn, det är Kd:s sak att bevisa att de skulle sakna rättigheten.

Ett vanligt argument folk droppar är att tvångssterilisering skulle ske för de transsexuellas egen skull, av medicinska skäl. Ungefär som att steriliseringarna av fattiga och ”hysteriska” kvinnor kan tänkas ha motiverats med att de ändå inte kunde ta hand om ett barn. Jag har för det första aldrig innan hört talats om att man skriver in medicinska nödvändigheter i lagboken. Eftersom tvångssteriliseringen inte bara innefattar att själva möjligheten att skaffa barn hos människan tillintetgörs utan även innefattar att man måste förstöra eventuella ägg eller sperma man har fryst in så torde det vara ganska uppenbart att det inte rör sig om någon omtanke utan är en fråga om någon slags folkhygienisk tanke. Fräscht.

Att den här lagen har varit kvar tills nu är en jävla skam och jag hoppas innerligt att Kd för sota för detta i nästa val, liksom jag vill att alliansen som helhet ska få sota för att de givit efter för Kd:s krav.

Sandlådefasoner.

Det här sätter på ett sätt fingret på vad jag tycker är så otroligt kefft med svensk politik. KD är sura på M för att de har ”snott” deras äldrevårdspolitik. Om man verkligen var intresserad av politik borde man ju i en sådan situation bli glad för att ens idéer får genomslag, det är ju jättebra! Men nej, istället surar man och anklagar den andra för stöld, precis som ett barn som tycker att kompisen snor ens idéer när de också ritar en prinsessa.

Nu väntar jag bara på den obligatoriska självömkande krönikan.

Jag fattar inte hur Marcus Birro resonerar. Hur kan en människa vara så otroligt världsfrånvänd att man inte fattar hur det är ett jävligt stort problem om man som ledare för ett debattprogram kandiderar till en roll som partiledare. Han tycker att han ska få ”en chans” att ”rätta till felet”. Han hade fan sin chans men valde tyvärr att sumpa den genom att göra ett otroligt ogenomtänkt utspel. Hade han haft en uns professionalism så hade han i alla fall frågat tv4 innan han gick ut med sin kandidatur.

Nu riskerar han att behöva flytta från lägenheten som tv4 har ordnat åt honom, vilket såklart är föremål för gråt och tandagnisslan. Det stör mig att han inte fattar hur extremt priviligerad han är som ens har fått möjligheten att vara programledare och få sin lägenhet fixad av jobbet, att han anser sig orättvist behandlad nu uppfattar jag faktiskt som riktigt hånfullt.

Nu väntar jag bara på hans självömkande krönika rörande detta. Troligen kommer den att levereras med inslags av så kallad ”jantelagskritik” eftersom Sverige är ett så jävla inskränkt land eftersom vi misstror Birros förmåga att bedriva objektiv journalistik samtidigt som han kandiderar som partiledare. Kanske även någon svada om hur vi diskriminerar kristna i detta land. Vad vet jag. Att det inte kommer någon krönika alls ser jag däremot som extremt osannolikt.

Om straff som hämnd.

Jag läser debattartikeln rörande KD och läser följande:

Det är viktigt att personer som begår brott bestraffas och döms till straff som står i rimlig proportion till den kränkning av brottsoffret som brottet faktiskt utgör.

Detta är en syn på brott och straff jag tycker är djupt obehaglig.

I min värld så ges straff dels för rehabilitering av sjuk individer som begår brott, dels för att hålla vissa mycket farliga människor borta från samhället och dessutom finns de ju till för ett avskräckande syfte. Men att straffet ska ses som en institutionaliserad hämnd tycker jag är absurt.

Straffen ska ju finnas till för att ett tryggare samhälle ska skapas, inte för att brottsoffer ska få någon slags känslomässig kompensation, det har vi skadestånd till. Och samhällets dömande, dessutom.

Straffen ska inte ta mer pengar i anspråk än vad som krävs för att det här med trygghet ska uppnås, för fängelser kostar faktiskt, även om inte tänker på det. Och jag kan säga att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till orimliga straff ur en samhällssynpunkt bara för att brottsoffer ska tycka att det känns skönt att gärningsmannen får vad han förtjänar.

I grund och botten är väl detta en typisk kristen, i alla fall djupt konservativ(och således också kristet influerad), ståndpunkt. Och det kan nog vara därför KD bemöts av så många ”fördomar”, helt enkelt för att det strängt taget inte är fördomar vi talar om, utan fakta.

Detta är faktiskt att gå för långt.

Det här är fan att gå för långt. För det första fattar jag inte varför det hållas gudstjänst för de som ska arbeta i regering och riksdag om vi nu är så jävla sekulära? (svaret: för att det är en myt att kyrka och stat är åtskilda i Sverige) Nu kommer det väl vara en massa människor som tycket att det ”trots allt är en del av det svenska kulturarvet med kristendom” men det är för det första inte sant och för det andra inte relevant. Jag hade tyckt att en liten offerritual i typisk asatrosstil hade varit lika malplacerad, det passar sig helt enkelt inte att ägna sig åt religion eller nån slags vidskepelse när man sysslar med politik i ett så kallat sekulärt land.

Om man nu nödvändigtvis ska ha detta ofog så ska det vara just en ritual, inget annat. Partierna får gärna göra vad de kan för att gå emot Sd och minska deras inflytande men man ska inte göra om något som i det ”sekulära” Sverige ska vara en trevlig liten tradition till ytterligare en arena för dem som redan har makten att få sina åsikter lyfta. Då börjar man komma närmre det som verkligen kan räknas som mobbing av ett politiskt parti, det vill säga att hoppa på dem i helt ovidkommande sammanhang där de inte ens yttrar sig. Det är typ som att låta Sd-ledamöter ha speciella ingångar till riksdagen eller speciella mindre bekväma stolar för att vara elak, det passar sig inte i en demokrati.

Göran Hägglund tycker till:

– Det är en skandal. Det var extremt olämpligt att i Storkyrkan, i kungliga familjens närvaro, resa sig upp och gå.

Men åh nej, ett riksdagsparti vanhedrar inte bara kristendomen utan även Sveriges konung genom att agera såhär. Gu vad hemskt! Jag som alltid tyckt att alla politiker ständigt ska visa respekt och vördnad inför konungahuset och kristendomen, som har gjort så mycket gott för vårt land.

– När de lämnade visade de upp sig som de som biskopen pratade om.

Men som om det inte var uppenbart? Inte för att Sd är ett rasistiskt parti, utan för att Eva Brunner talade om demonstrationen mot Sd när hon sa att flera tusen männsikor har samlats för att ”ropa ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor”. Vad jag vet så var det ingen annan demonstration där folk ropade ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor igår kväll, i alla fall ingen som flera tusen deltog i. Att försöka förneka att detta var ett direkt påhopp på Sd är sandlåderesonemang, ungefär som att det fanns en enda människa som inta fattade vad Eva Brunner syftade till.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Det är så himla uppenbart att detta handlar om Sd, och att Eva Brunner tog partipolitisk ställning. Det är under inga omständigheter okej och jag tycker att Jimmie och Co gjorde helt jävla rätt i att resa sig upp och gå. Även om det var inför kungen och allt.

Jag och alla människor som är emot Sd är fan också en del av ”vanligt folk”.

Vad jag hatar mest med diverse Sd-sympatisörer är att de alltid ska göra sken av att representera ”vanligt folk”. I den mån ”vanligt folk” betyder bittra, av systemet ”missgynnade” (dvs avskedade pga att deras bransch inte längre var lönsam), fördomsfulla och demokratiskt omedvetna människor så har de absolut helt rätt. Jag skulle dock snarare definiera vanligt folk som det som en majoritet av den svenska befolkningen står för och allt jag vet om matematik säger att 5,7 % INTE är en majoritet eller ens i närheten av en sådan.

Många av de som höjer sina röster mot Sd är verkligen vanligt folk. Människor som bor i nån lägenhet i en förort, jobbar på sjukhus eller på restaurang, var medelmåttiga i skolan och har en medelmåttig lön, har drömmar och visioner som folk har mest, kanske går till kyrkan nån söndag och sätter sina barn i scouterna. Vad är detta, om inte ”vanligt folk”?

Jag är också ”vanligt folk”. Jag bor i en villa i förorten, gick på en helt vanliga skola, har medelmåttiga betyg, extrajobbar lite som barnvakt. Min morsa jobbar som arbetsterapeut, min pappa är arkitekt, min lillebror går på elgymnasium och min lillasyster har fått gå om ett år på sexårs. Mina föräldrar har visserligen inte ont om pengar, men vi är knappast rika. Vi brukar göra köttfärssås eller fläskpannkaka till middag, vi sitter och äter den och pratar om dagen som varit, som alla jävla familjer gör.

Jag eller min familj representerar på intet sätt någon jävla ”elit”. Vi är däremot helt vanliga människor. Ändå är vi emot främlingsfientlighet, emot Sd. Detta är enligt mig på grund av att vi bryr oss om politik, sätter oss in i frågor, diskuterar med varandra. Det är väl inget uttryck för elitism, att bry sig om det samhälle man lever i är inte att vara pk-elit, det är att göra sin jävla plikt som röstberättigad medborgare.

Jag hatar att vissa grupper i samhället, som rasisterna och de konservativa, har lagt beslag på rätten att vara ”vanligt folk”. Har bestämt att de representerar ”vanliga människor”. Kristdemokraterna har till och med varumärkesskyddat sin slogan ”verklighetens folk”, vilket jag tycker symboliserar det hela ganska bra. Vissa tycker till och med att det är skämmigt att kalla sig själva ”vanliga” eftersom det är så jävla förknippat med trångsynthet i politiken.

Jag är i alla fall en vanlig jävla människa och jag står, tillsammans med en massa andra vanliga jävla människor, emot Sd och deras politik. Jag tycker om kebab, turkaffärer, hasch och turbaner, men jag tycker inte om trångsynthet som stöd av argumentet att det skulle vara jag, min familj, mina vänner och ovänners röst ni för. För så är det fan inte.