Den som vill ska vara skyddad av arbetslagstiftningen upp till 75 års ålder.
Jag är helt med ungmoderaterna på att man borde införa möjlighet att jobba till 75 år, givetvis med bibehållen pension för de som går i pension vid 65. I det ingår två komponenter, dels att göra heltidskontrakt obundna till ålder vilket jag inte ser några som helst problem med. Vad som också bör ingå är att förlänga anställningsskyddet så att arbetsköparen inte kan sparka någon efter sin 67årsdag bara sådär, utan måste vänta ett par år till, så många som man nu tycker är rimligt. Utan detta så har ”rätten” att jobba till 75 strängt taget ingen större tyngd för en massa människor i arbetslivet.
En stor fördel med anställningslagstiftningen som den ser ut idag är att den skapar incitament för arbetsköpare att ta hand om sin arbetskraft på ett sätt som gör att de faktiskt kan jobba upp till 67. Om åldern för när man kan säga upp en tillsvidareanställd höjdes så skulle det ju utgöra ett ännu större incitament för förbättrad arbetsmiljö, vilket jag tycker låter jättebra och som en stor samhällsvinst. Den som vill ska absolut kunna vara skyddad av arbetslagstiftningen ändå upp till 75 års ålder, och den som inte vill ska såklart kunna gå i pension vid tidigare påbjuden ålder.
En riktig skola.
Hoho. Idag ska jag jobba på ett ställe som på sin hemsida marknadsför sig som ”en riktigt skola”. Till skillnad från alla andra låtsasskolor, får man anta. Vi får väl se hur stor skillnad det är.
Betala din egen jävla arbetskraft.
Tyra Sjöstedt söker en praktikant till hennes företag style by Tyra. Tydligen så har företaget växt jättemycket och de har ingen praktikant just nu, så de behöver en. Som praktikant får man lön från arbetsförmedlingen som betalas med skattepengar. Alltså: ett privat företag profiterar på en persons arbete men slipper betala lön. Jag tror till och med att företaget FÅR en summa.
Jag tycker praktik kan vara bra i vissa sammanhang. Ibland behöver en specifik person verkligen mer arbetslivserfarenhet, så kan det vara. Ibland kan det vara enda vägen in i en specifik bransch. Men en praktikant ska aldrig aldrig ersätta en eventuell anställd som får sin lön från företaget. Du ska inte kunna strunta i att ansälla någon på vanligt vis eftersom du lika gärna kan få arbetskraften gratis av staten. Det är ju fan i mig stöld av båda arbetskraft och skattepengar att göra så.
Tyra säger att hon vill anställa sin praktikant sen. Jaha, men kan du inte bara anställa människan direkt istället. Om det nu går så jävla bra för din smyckesbutik så kan du väl punga ut med en lön istället för att låta samhället stå för notan.Om det handlar om att du är rädd för att det ska bli svårt att bli av med en som är dålig på grund av LAS så kan jag informera om att det finns något som kallas provanställning.
Eller handlar det om att den som ska jobba hos dig måste visa ”driv” genom att jobba för skitlåg praktikantlön tre månader?
Nej. Om du behöver en ny anställd så ska du banne mig anställa den personen på riktigt också. Och ge personen lön från företaget. Det kan du fan ta och punga ut om du nu är så jävla framgångsrik.
Älskade Kissie.
Över 87 % har inte röstat på oss.. Herregud. Kissie måste vara världens sämsta reklam för moderaterna. Jag garvar verkligen åt tanken på henne som står där och bara ”bråkar” med vänsterpartiet och tycker att hon för fram vettiga argument som de inte kan svara på, när hon i själva verket bara står och är blåst. Jag älskar även resonemanget med att 87 % av Sveriges befolkning inte röstar på vänstern, och eftersom så många inte håller med så har dem fel. Det är en ganska stor del av befolkningen som inte röstar på Moderaterna också. Hon tycker typ att man som enskilt parti måste ha mer än 50 % för att ha något att komma med. Jämförelsen med ”hiteler” är också bra.
Jag undrar om det är som Bloggkommentatorerna skriver att vissa bloggerskor är uppköpta av Moderaterna. Då undrar jag dels om det är lagligt att göra betalt politisk reklam utan att berätta det och dels om Kissie är en av dessa bloggerskor. För om Kissie är det så äre väl ta mej fan det sämsta användandet av sociala medier i en valrörelse jag nånsin sett.
Alla kan bli entreprenörer, få allt dem pekar på, Brad Pitt till pojkvän och även bli mångmiljonärer.
Hos bloggkommentatorerna läste jag detta om Blondinbellas äckliga motivationstjat och var bara tvungen att skriva om det.
Jag har förvisso politisk hemvist liberal, men det finns något så vidrigt och hemskt och äckligt som liberaler brukar anamma och det är individualism. Visst är jag individualist, jag tycker att alla människor i ett samhälle ska stå för sig själva, men idag har det vuxit fram en fruktansvärd superindividualism som jag ställer min starkt emot. Jag antar att det är en import från USA, ni vet, drömmarnas land där precis alla kan blir vad de vill eller ”leva drömmen”.
Linda Skugge tycker att arbetslösheten beror på att ungdomar är lata. Det kan väl säkert ligga något i att jag som enskild individ har lättare att få jobb om jag försöker bättre, det är ju så arbetsmarknaden funkar, men om man gör ett enkelt matematiskt tankeexperiment så ser man att det alltid kommer finnas de som ligger på botten, som är under medel. Hela femtio procent kommer faktiskt alltid att behöva vara under medel. Med andra ord kan det inte vara din enskilda prestation som räknas, utan du ingår alltid i en kontext med andra människor som presterar, och om alla försöker så hårt dem kan så kommer det tillslut att bli den som är bäst från början som vinner.
Blondinbella tycker samma sak, men hon uttrycker det annorlunda. Hon tycker att alla kan lyckas med vad de nu vill lyckas med i typiskt självhjälpsboksstil:
Herregud, vad jag hatar självhjälpsböcker. Det är superindividualismens materialisering, ett föremål som i sin har samlat allt det som är dåligt med vårat samhälle. Iden om att bara man tänker rätt så blir det rätt, att man alltid ska tänka positivt, vara glad, visa sig från sin bästa sida, se motgångar som utmaningar och helt enkelt bara försöka och le och fejka tills det bara går.
Och de lär oss att vi aldrig kan skylla på samhället, på våra föräldrar eller andra omständigheter, det är förtäckt i tjat om att man inte ska se sig själv som ett offer för omständigheterna men jag vet nog vad det egentligen handlar om. Det handlar om att det samhälle vi lever i förpassar in alla sjuka, alla deprimerade i en djup alienation eftersom de ständigt blir matade med budskapet att vill du så kan du, och det finns alltså ingen annan än du själv som kan hållas ansvarig för hur ditt liv ser ut. Men ibland är det fan så att det är fel på samhället, ibland är det så att det är ekonomisk kris och det inte finns så jävla mycket jobb. Att då alla skyller sina tillkortakommanden på sig själva är fan farligt, för det gör att det aldrig kommer växa fram någon vilja att ändra på hur samhället ser ut.
Vi unga vuxna som nu ska ut på arbetsmarknaden är fan i mig inte bortskämda. Vi jobbar för skitlöner (ibland bara baserade på provision), med osäkra anställningar vi har via bemanningsföretag, på timlön och med kassa arbetstider. I vårat samhälle så får man vara glad för minsta lilla jobb, det finns folks om suckar avundsjukt när nån berättar att de har deltidsanställning i kassan på ica. Och säkert finns det dem som är slöa och omotiverade, men det är verkligen inte standard. Vi har drömmar som alla andra, vi vill lyckas med det vi företar oss och ah ett roligt jobb, det är väl inte så jävla konstigt? Men alla kommer inte att lyckas, vissa kommer få jobba som städare hela sitt liv för det är så samhället ser ut, alla kan bara inte bli entreprenörer. Och därför borde ni självhjälpsboksförfattare och superindividualismsförespråkare lägga ner och erkänna att det är så, att alla inte kan lyckas med allt och att det i slutänden handlar om att vara bra på något, så att de som inte lyckas slipper sitta och gråta och gräma sig för att de ju ”egentligen” kunde, men att de bara inte var tillräckligt motiverade.
Kommentarer.