Tji fick jag.

Jag har hittills varit invaggad i föreställningen att man inte kan hitta min blogg om man googlar mitt för- och efternamn.

För några dagar sedan dubbelkollade jag i alla fall bara för att vara säker. Om man googlar mitt namn så hittar man en bild jag lagt upp på bloggen, som har mitt fullständiga namn i filnamnet. ”Det var då själva…” tänkte jag och ändrade filnamnet men bloggen dyker ändå upp.

Det är inte så att jag skäms över min blogg, men jag skriver trots allt om sex och, hemska tanke, politik. Jag skulle hur som helst vilja att ingen kunde hitta min blogg med hjälp av mitt för- och efternamn, vet nån hur man kan göra för att få bort den här typen av ”spår”.

Kalla det vid dess rätta namn.

Om det hade varit en muslimsk man istället för någon, visserligen galen, helylleamerikan som gjort detta så hade det kallats terrorism. Vad annars? En enskild extremist som dödar folk för att nå politisk förändring, uppmanad till det av en ”profet”. Om syftet är att sätta skräck i civilbefolkningen vette fan, men det är i alla fall det som är resultatet, inte sant?

Man kan ju fråga sig om de handlingar som begås av muslimer får terrorstämpel lite väl snabbt, eller om de handlingar som begås av vita får det alltför sällan. Idag är tyvärr terrorism synonymt med religion och framförallt Islam, trots att bara ett fåtal av de terrordåd som begick i Europa förra året hade något att göra med Islam. Terrorism behöver emellertid inte ha något alls med religion att göra, många terrorbrott begås till exempel av miljöaktivister. Men det är ändå inte det vi talar om när vi talar om terror.

Allt blir så mycket obehagligare när man sätter stämpeln ”terrorism” på det. Då får man bilden av stora nätverk, nån bister man i turban och helskägg som mumlar om Allah och pekar med hela handen och delegerar order till sina underhuggare, som så gärna dör för sig sak. En enorm rörelse med massa människor som bara står på kö för att offra livet för gud. Och framförallt: den är blind.

Men terrorn är inte blind, den har ett mycket specifikt mål i det att man vill nå politisk förändring, kosta vad det kosta vill. Jag skulle önska att man kallade allt vid dess rätta namn och om vi ska utgå från hur man använder ordet terrorism idag så borde detta helt klart gå in i definitionen.

Adam och Eva.

När jag läste titeln till mitt förra inlägg så kände jag instinktivt att det var något fel, något som var grammatiskt inkorrekt. Jag läste om det jättemånga gånger innan jag kom på grejen: jag hade satt kvinnlig före manlig, annars sätter man automatiskt i princip alltid mannen före kvinnan (tänk på alla par ni känner, vem kommer först när ni rabblar dem?). Spännande grej, det där, hur patriarkatet sitter i språket.