Var finns de här ligorna egentligen?

Moderaten Solberg har skrivit en debattartikel om att det vore bra att förbjuda tiggeri. Bland annat skriver hen detta:

Samhällsmodellen i Sverige utmanas av fattigdom, attityder och utanförskap. Vi befäster utsattheten och diskrimineringen när vi inte tydligt tar avstånd från tiggeri i regelverk för gatumiljön och fördömer tiggeri generellt.

Samhället är bra, problemet är att det kommer en massa saker från utsidan som riskerar att bryta sönder det. Vad ska vi göra? Vi förbjuder det! Gud vilken bra lösning på problemet. Nu skickar vi en ”signal” om att vi inte tycker att tiggeri hör hemma i samhället. Eller? Kanske skickar de lite lite mer en signal om att vissa människor inte får synas på våra gator och i våra tunnelbanor.

I början av artikeln står det lite om att tiggeriet verkar vara organiserat:

Under den senaste sexmånadersperioden har vi sett att gruppen tiggare växer i en allt snabbare takt i Stockholm stad. Bland annat i Stockholmsförorten Högdalen, där ett större antal rumäner har sin nattvila ser vi en cirkulation. Gruppen byts ut ungefär varannan månad och man verkar avlösa varandra.

Och i slutet står detta:

Det ska inte vara lagligt att utnyttja andra på det sätt som ligorna gör.

Solberg argumenterar för att tiggeriet är organiserat och drar likhetstecken mellan det och ”ligor” som utnyttjar tiggarna. Om det vore så att det fanns ligor som utnyttjade tiggarna vore det såklart dåligt, faktum är dock att det verkar finnas väldigt lite skäl för att tro detta. Detta är en vanlig myt kring tiggeri som ständigt sprids, men det verkar inte finnas några belägg för den. Gud, kriminella organisationer har väl bättre sätt att tjäna pengar på än att ta de futtiga slantar som tiggarna lyckas få ihop.

Jag kan däremot tänka mig att tiggeriet är organiserat, vilket är en helt annan sak än att det är någon slags ondsint liga som står bakom. Det är väl egentligen inget konstigt med att människor åker tillsammans eller delar på inkomsterna. Tänk er själva om ni var tvungna att tigga och hade vänner eller familj som också var det, skulle ni inte samarbeta med dem då? Det är väl för fan bättre att vara tillsammans än att vara ensam.

Solberg verkar tycka att tiggare ska agera helt individuellt för att det ska vara legitimt. Detta synsätt speglar Moderaternas individualistiska människosyn. Enligt denna är det individer som är fattiga. Men det är inte så det fungerar: fattigdom är inte ett individuellt problem, fattigdom drabbar familjer, byar och länder. Och det är klart att en hjälper varandra i den situationen. Att sätta likhetstecken mellan att folk samarbetar med varandra bland vänner och familj och att det är ligor som utnyttjar tiggarna är förhastat. Det finns helt enkelt ingen grund för att dra sådana slutsatser.

Sohlberg skriver:

En av Moderaternas arbetsgrupper för att utveckla vår politik för framtiden föreslår att det ska bli olagligt med organiserat tiggeri. Det är alltså inte tiggarna själva vi vill komma åt utan de ligor som organiserar tiggeriet.

Det låter väl bra, men hens exempel på lyckad lagstiftning är London där de verkar ha förbjudit allt tiggeri i tunnelbanan. Hen skriver också genomgående i artikeln som om det var allt tiggeri det rörde sig om. Tror hen att allt tiggeri är organiserat av ligor? Finns det något belägg för detta? Det verkar vara tunt med det. Kanske tycker hen att det är ett pris värt att betala att människor som inte har något med ligor att göra också blir bortkörda från sin enda inkomstkälla för att komma till bukt med ”ligorna”.

Artikeln avslutas med en tårdrypande svada om hur hemskt det är med tiggeri:

Ingen ska behöva tigga. Ungdomar ska kunna tjäna pengar på ett vanligt jobb, människor med funktionsnedsättning ska få rehabilitering och stöd, och barn ska vara i skolan. Det är ovärdigt och ingen ska behöva leva så.

Nå, jag håller med om att ingen ska behöva leva så men är förbud verkligen lösningen?

Oförenliga krav.

Blondinbella skriver om gymnasietiden och när hon tog studenten. Jag är knappast förvånad över att det inte var så rosaskimrande som hon ville få det till då. Blonsinbella satsade som bekant på sitt företag istället för skolan det sista året, ett fullt rimligt val jag också hade gjort i hennes situation. Hon skriver om skolans ovilja att samarbeta med henne kring detta:

Men innan jag tog beslutet så försökte jag få skolan att samarbeta, hjälpa mig att få jobbet och plugget att gå ihop men det var helt omöjligt. Det fanns inget utrymme för nytänk eller resurser för att ens fundera.

Det är sant att det är tråkigt att det inte finns rum för alternativa lösningar i skolvärlden, men jag kan verkligen förstå hennes skola samtidigt. Själv gick jag ett halvår extra i gymnasiet på grund av depression, en lösning som var ganska enkel att ordna. Men det finns ingen anledning för en skola att lägga resurser på en elev som rätt upp och ner väljer att prioritera något annat.

Alla skolor är tilldelade en viss summa pengar, en skola som Jensen (där Bella gick om jag inte minns fel) är ju dessutom en privatskola som vill gå med vinst. Att dessa pengar skulle läggas på entreprenörsungar är en absurd ide. Speciellt med den åtstramningspolitik som Blondinbellas älsklingar moderaterna för. Skolan är en tjänst som erbjuds en på vissa villkor, bland annat att man ska upplåta tid och energi åt den.

Jag tycker att det är fascinerande hur man kan vara för en åtstramningspolitik samtidigt som man i sin egen kontakt med statliga institutioner kräver att de ska vara individanpassade och flexibla. Sånt kostar pengar.

Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker!

När det gäller vad SD röstar på så har de gånger där oppositionen fått ”hjälp” blivit betydligt mer uppmärksammade i media, än de gånger där SD röstat med regeringen, men tydligen har de i frågor där de kan avgöra röstat med regeringen en stor majoritet av tillfällena.

Jag tror knappast att oppositionen har samarbetat med SD, det finns för många inom de rödgröna som skulle ställa sig starkt emot en sådan uppgörelse. Det skulle inte gå. Jag tror inte heller att regeringen har gjort det, men där handlar det nog mer om pr-strategi än om ett faktiskt ställningstagande.

Bert Karlsson berättade i en intervju jag läste om Ny Demokrati och att socialdemokraterna hade dragit tillbaka ett förslag när de fick reda på att Ny Demokrati skulle rösta för det. Det är olyckligt att man antar att folk är idioter på alla punkter bara för att man är det gällande invandrarpolitik, men än olyckligare att förslaget i sig inte är det som räknas, utan varifrån det kommer.

SD måste ju mörka sina åsikter på grund av det rådande klimatet, för inget av blocken skulle driva en fråga som SD också drev. Det gör att man inte vet var SD står i andra frågor än invandrarfrågan och då är det omöjligt att bemöta dem på ett vettigt sätt om man nu skulle få för sig att vilja göra det. Det är i och för sig knappast en önskan hos de flesta.

Det blir såhär eftersom samtliga partier saknar ideologisk kompass, om ingen tror på något så är det lätt att göra avkall på sina låtsasåsikter för att SD har samma. Om partierna verkligen trodde på sina förslag så skulle de fortsätta göra det oavsett SD:s åsikt. Diskutera förslagen sakligt istället för vilka man samarbetar med. Ett bra förslag är ett bra förslag oavsett vad SD tycker.