Feminism del ett, om höga klackar och om kroppens underkastelse.

Egentligen tänkte jag inleda den här kategorin med ett inlägg om varför man ska kalla sig feminist och inte humanist men jag blev intresserad av den här diskussionen rörande högklackade skor.

Högklackade skor skadar foten. Om du bär dem dagligen blir hälsenan förkortad vilket kan orsaka problem, man kan också få problem med ryggen och stressfrakturer. Det är lättare att snubbla om man bär högklackat och fötterna är sällan glada efter en hel dag i höga klackar.

För det mesta bär jag platta skor men ibland tar jag på mig klackar om jag vill känna mig lite extra fin. Jag tycker inte att man ska mygla med att det hindrar rörelsefriheten att bära höga klackar.

Ofta så hörs ett försvar för höga klackar som går ut på att man ska bära det för att det är snyggt och att det inte har något med kvinnoförtryck eller ideal att göra, utan att det rör sig om en subjektiv uppfattning som är fri för alla att välja om de vill inta eller ej. Samma försvar hörs ofta för plastikoperationer och smink.

Men frågan om höga klackar kan inte bara ses ur det förlovade individualistiska perspektivet utan måste även betraktas som samhällsfenomen. Det går inte att sticka under stol med att höga klackar är ett ideal i dagens samhälle, på samma sätt som det är ett ideal att vara smal. Vad som är intressant är vad detta ideal beror på och förmedlar.

Höga klackar ger dels illusionen av längre ben, vilket uppfattas som attraktivt. De gör även att musklerna i benet blir mer definierade och att gångstilen blir mer kvinnlig (förutsatt att man kan gå i dem, givetvis). Många tycker att ideal i sig är förtryckande men jag vet inte om jag håller med. Det vore såklart trevligt om alla kroppsformer och klädstilar såg som jämlika men jag tror inte att det är en möjlighet; människan kommer alltid att ha en uppfattning om snyggt och fult, och det gäller såväl kvinnor som män. Däremot kan man sträva efter ett samhälle där många olika ideal är tillåtna.

Men vad jag tycker är mer intressant än de rent estetiska aspekterna är vilket psykiskt ideal höga klackar förmedlar. Vi minns väl alla Alexander Mcqueens otroliga klackar som utgjorde någon slags kulmen på modet med extrema klackar som rådde för några säsonger sedan.

Jag tror att alla kan enas om att dessa skor inte är särskilt vackra. De ser inte mänskliga ut. Men blir man inte lite imponerad ändå? Tänk att det finns folk som kan bära dessa skor, människor som kan utsätta sig för det lidandet bara för att ha ett par skor på sig. På samma sätt som vi någonstans imponeras av en otroligt smal person, inte för att det egentligen tilltalar oss utseendemässigt utan på grund av själva lidandet som personen måste utstå för att kunna se ut så.

Och är det inte någonstans också det som höga klackar handlar om. Att sätta estetiken över bekvämligheten. Att låta kroppen underkasta sig något högre, ett ideal, själen, jaget, viljan eller vad man nu vill kalla det. Ofta kritiseras ideal med grunden i att de är omänskliga, men är det inte just det vi vill åt? Vi vill vara lite mer än bara människor, vi vill få våra kroppar att underkasta sig våra själar.

Och om man ser omkring sig, på de ideal som präglar samhället, handlar det inte väldigt mycket om lidandet som sådant? Folk imponeras inte så mycket av kroppar, skor eller kläder som sådana utan av vägen dit, av det man är tvungen att offra.

Dagens outfit och lite konsumtionssnack.

Skorna och byxorna är second hand, tröjan är från h&m.

Byxorna var ett otroligt bra köp, helt vanliga kostymbyxor och bra kvalitet för det extremt låga priset två kronor. Det är svårt att hitta kostymbyxor som sitter bra och dessutom har en schysst färg och bra material, men igår lyckades jag plocka på mig tre par riktigt fina  mysiga beige nyanser.

Skorna var inte lika billiga, jag fick lägga en hundring, men de är otroligt fina tycker jag.

Idag har jag även handlat fyra kilo lax. Mamma och jag läste tidningen i morse och ba: ”åh gu vilket bra pris på lax, de måste vi passa på att köpa”. Jag kände mig som familjen Brynebrink (kul serie av Lena Ackebo som handlar om en familj med konsumtion som största hobby) när jag gick till affären och plockade på mig bara för att det var så himla billigt. Men lax är alla gånger min matfavorit (lättlagat, svinnyttigt och svingott, vad mer kan man begära?) så det var en mycket rimlig ”investering”.

Monki.

Jag gillar verkligen Monkis Lookbook för i år, den är så himla gullig. Jag har alltid tyck om Monkis formspråk, det är eget och både mysigt och kitschigt på samma gång. Jag gillar Monki överlag, mest för att det är så jävla billigt på rean och för att de gör fina (alltid rosa) t-shirts.

Mest vill jag ha skorna. Jag tycker alla skor är jävligt snygga. Tyvärr äger jag redan ca 300 par skor varav jag måste slänga 1/4 för att få plats med mina kläder så det får nog vara. Men herregud vad fina de är.

Vem eftersträvar att se ut som en balthora?

Det här med lårhöga stövlar är ju inne nu. Likaså pälsar sydda av (till synes) slumpmässigt ihopplockade pälsbitar. Mode är allt bra märkligt ibland.

Men det här med lårhöga stövlar: hur fan kan man bära det? Det är både obekvämt och fult. Jag förstår hur detta kan tolkas men det har inget att göra med skev kvinnosyn, tjejer får slampa runt hur mycket de vill (även för betalning, enligt mig), men allvarligt: vem fan eftersträvar att se ut som en gatuprostituerad?

Dessa från din sko tar nog priset. Herregud vilka brutalt fula skor. Jag testade dem (endast på skämt) för nån vecka sedan och ba: hur fan kan ett seriöst skoföretag producera något som känns så jävla lågkvalikativt. Både material, passform och design var fruktansvärd. Jag tänkte mig hur jag köpte dem, tog på min en kort röd lackkjol och en billig h&m-korsett för att ”sexa till det” med min pojkvän. Jag ryser av bara tanken.

Nu tycker jag inte att fetischmode är snyggt över huvud taget och det kan man väl ha delade uppfattningar om, men en sak är fan säker: om man ska göra såna kläder måste de hålla kvalitet. Det funkar inte med en korsett med dåliga byglar eller skor som känns billiga, det måste kännas exklusivt och fint. Annars blir balthorakänslan lite väl påtaglig.