Jag har märkt att mitt kommentarsfält är sjukt rörigt. Svar trådas inte upp på rätt grejer vilket leder till en del missförstånd.
Så jag undrar: händer det att ni svarar på en kommentar och att svaret inte trådas upp under den kommentaren? Eller är folk bara slarviga med att svara korrekt?
Om det är det tidigare som gäller, vet nån vad man kan göra åt saken?
PAOW har återigen lagt upp en lättklädd bild på sig själv. Folk är sura, som vanligt. Inte ska en ung kvinna behöva visa upp sin kropp på det sättet. PAOW har skrivit ett inlägg till sitt försvar, där hon snackar om att hon är stolt över sin kropp och om att killar inte alls möter samma respons när de visar upp sig.
Jag menar, när Hugo lägger ut en bild på sin överkropp eller på sig själv i underkläder så är det helt ok. Ni skriver att det är sexigt. Snyggt. Läckert. Ni vill ha mer. Men ingenting om att han saknar självrespekt? Varför inte det? VARFÖR ska det vara så?
Läser lite i kommentarsfältet och stöter såklart på det vanliga gamla tjafset om att en feminist minsann inte visar upp sin kropp!
Om du skulle vara det minsta lilla feminist så skulle du inte lägga upp dessa typer av bilder, det bekräftar bara vad vårat mansdominerade samhälle anser om kvinnor, dvs att det ända de duger till är att klä av sig och tillfredställa männen och göra saker som de vill. Jag är minst lika stolt över min kropp som du är men jag skulle aldrig lägga ut en bild på mig själv i vare sig underkläder eller bikini, för jag vet att det finns människor ute på nätet som inte alltid har så goda avsikter med andra personers bilder och för mig räcker det att jag själv vet hur stolt jag är över mig själv.
Den här tjejen snackar om att folk inte alltid har goda avsikter med andra människors bilder. Ärligt talat så bryr jag mig inte ett skit om någon runkar åt en bild jag lägger ut. Jag vill kanske inte veta det men det är verkligen inget som hindrar mig från att lägga ut bilder på mig själv. Är inte det lite samma resonemang som att det är upp till mig som kvinna att inte klä mig sexigt för att ingen ska vilja våldta mig.
Jag undrar varför folk måste vara så himla sexnegativa hela tiden. Jag tror verkligen att det är fel väg att gå, att ständigt vilja att folk ska gömma sina kroppar. Det snackas alltid om objektifiering men är det verkligen att vara en sak att ta en bild på sig själv med underkläder? Hur mycket hud måste man visa för att förvandlas till en pryl.
Seriöst: jag gillar att knulla och jag gillar att vara snygg och sexig. Jag rakar gärna benen och fitthåret till en söt liten frisyr och tar på mig lite schyssta underkläder när det vankas knulle! Jag gör mig mer än gärna åtråvärd för min partner. Jag ser absolut inget problem med det. Om jag hade raggat på folk (vilket jag inte gör då jag har fast sällskap) så hade jag troligen visat upp min kropp. Inga konstigheter!
Hur kommer det sig att när tjejer visar lust att vara snygga och åtråvärda så är vi objekt och när killar visar lust så är de onda players? Jag är inget objekt för att jag vill ha kuk och gör vad som står i min makt för att få det. Jag skulle vara ett objekt om jag bara låg helt livlös och lät vem som helst göra vad som helst med mig.
Jag blir så trött på att det fortfarande, år 2011, är fult av tjejer att visa lust till sexuellt umgänge. Så fort man låter någon stoppa snoppen i en så handlar det om att man är svag för tjejer ska alltid alltid spara på sig och hålla på sig och inte falla för sina lustar. Och killar uppgift i livet är att ständigt tänja på våra gränser och använda sitt övertag som män för att kunna knulla oss!
Visst kan det vara så att PAOW gör saker de flesta inte skulle göra eftersom hon vill ha bekräftelse. Men det är faktiskt inget konstigt med det heller. Hon är 17 år gammal och experimenterar med sig själv och sin sexualitet och det finns inget dåligt eller fel med att vilja bli uppmärksammad för sin kropp då.
Det är år 2011 och man kan vara både kropp och själ, allt i ett. Man degraderas inte till enbart kropp bara för att man visar upp den och använder den. Man förlorar inte förmåga att tänka för att man lägger upp en bild på sig själv i underkläder. Och framförallt: både tjejer och killar kan visa upp sig, vara sexiga, vara åtrådda utan att för den sakens skull degraderas från människor till prylar.
Två kommentarer på Kissieinlägget.
Bilden är självklart redigerad. Du kan inte lita på bilder som Kissie själv lägger upp i sin blogg.
Jag fattar inte varför hon skulle redigera sin arm på det sättet. Jag tycker inte den ser redigerad ut och tror inte att den är det. Faktiskt. Jag har reagerat på att Kissie ser väldigt smal ut på sista tiden både på bilder på hennes egen blogg och på andras bloggar och framförallt på ett mer ohälsosamt sätt än innan. Mer ben och skrynklig hud. Kissie har aldrig sett undernärd ut innan, men hon har alltid retuscherat sina bilder.
Jag kan inte låta bli att bli illa till mods över sånna här spekulationer. Jag förstår inte riktigt vem som har med hennes välmående att göra annat än hennes närmaste. Att sitta och titta på bilder och försöka psykologisera en främmande människa tror jag tyvärr inte annat än fungerar destruktivt. För vem vill egentligen bli analyserad på det sättet offentligt? Det känns inte som annat än en förlängning av skvallerpressen – oavsett hur väl ens intentioner än må vara.
Det är sant det du säger, du har en stor poäng.
Jag skulle kunna försvara mig med att Kissie själv satt sig i den här situationen (hon har ju faktiskt det, för bövelen) men vet inte om det är en rimlig ståndpunkt. Jag ska tänka vidare på den här grejen, jag vet inte var jag står än.
En sak jag tycker är lite skum är detta: alla tjatar om att man ska ha mycket fina foton i sin blogg om den ska bli stor.
Om man kollar på alla storbloggare så har de visserligen mycket foton, men fina? Det är ju verkligen så att bildmaterialet överlag är sjukt kefft. Bilder på chipsskålar tagna ur konstiga vinklar, ofta skeva och suddiga.
Jag vet att mina bilder knappast är fantastiska alla gånger men de är skarpa och raka och ofta komponerade på ett sätt som är någorlunda behagligt för ögat. Det tog inte lång tid att lära sig att ta en hyfsad bild. Det är liksom inte svårt att lära sig att hålla kameran rakt.
Jag har också svårt att se att detta skulle handla om estetiska preferenser, jag har svårt att se varför någon skulle finna dessa bilder attraktiva.
Om man nu driver en av Sveriges största bloggar, varför lägger man inte lite mer energi på det? Varför satsar man inte på lite kvalitet i sitt bildmaterial?
Nån skrev här i bloggen om att Kissie inte ser tillräckligt undernärd ut för att käka så lite som hon hävdar att hon gör. Det stämde kanske då, men dessa bilder är i min mening direkt obehagliga. Hon är uppenbart sjuk. Kolla hennes arm. Jag tycker att det är direkt obehagligt.
Att reklamen med Boxermannen iförd endast kalsonger blev fälld av RO väcker reaktioner.
Jag har läst flera blogginlägg som handlar om att detta är ”fel” eftersom kvinnor objektifieras varje dag i reklamen.
Eller såhär:
Återigen detta inlägg hos Bloggkommentatorerna om modekritik. Under så har en tjej vid namn Hanna skrivit följande.
Jag tycker att det roligaste med alla de här modebloggarna är liksom att de tar sig själva och det de gör på sådant jävla stort allvar, som om det vore något viktigt liksom?
Ursäkta, men det är väl klart som fan man tar sitt jobb och sina intressen på allvar. Hur ska man annars göra? Skriva: ”tihi, detta är ju egentligen inte viktigt och lilla jag är ju bara en dum oviktig modebloggerska men jag tyckte denna tröja var ganska så fin”. Ständigt förminska sig själv, sina inkomst och sina intressen?
Jag hatar detta förakt mot typiskt kvinnliga intressen. Ingen skulle skriva samma sak om en snubbe som bloggade om typ datorer eller spel, men så fort det kommer till traditionellt kvinnliga intressen så ska det ständigt nedvärderas. Det är så jävla idiotiskt att jag inte blir klok.
En av anledningarna till att jag bloggar dagens outfit är att jag vägrar se ner på mina egna intressen. Jag vägrar anpassa innehållet i den här bloggen efter vad som är coolt och rätt. Av samma anledning myglar jag inte med att jag ser på Gossip Girl och Desperate Housewifes.
Jag vägrar ta avstånd från kvinnlighet för att skaffa mig respekt i manssamhället. Verkligen vägrar. På ett sätt är det en av de bästa sakerna man kan göra som feminist (och som människa): att stå för sig själv och ens intressen, oavsett vilket kön attributen ”tillhör”.
För övrigt så blir jag i allmänhet så irriterad på folk som måste klargöra hur oviktiga folks intressen är. Jaha, tänker jag. Vad fan ska jag använda informationen att det jag bryr mig om är oviktigt till? Tackar ödmjukast för att du berättar för mig att mitt engagemang är helt oviktigt.
Jag får överlag intrycket att det handlar om människor som inte själva gitter ta sig något för och därför måste ägna sig åt att kategoriskt dissa alla som uträttar något. Lätt sätt att slippa undan tvånget att aktivera sig, att tycka att alla som gör det suger på ett eller annat sätt.
Sen kan man ju fundera på hur jävla relevant och viktigt det är att sitta och dissa folk i Bloggkommentatorernas kommentarsfält också. Kom tillbaka när du uträttat något för världen själv.
UnderbaraClara och Bloggkommentatorerna skriver om bristen på kritik bland modebloggare. Nöjesguiden skrev ett reportage om det för ett tag sedan, som dissades gruvligt att Martin Schori (hör inte till saken, men Viktor har skrivit roligt om det).
Det stämmer att få modebloggerskor ägnar sig åt kritik. Men frågan är: vem gör det? Folk som skriver om konsumtion brukar väl i regel vara fruktansvärt okritiska vad jag vet. Jämför med den genomsnittliga prylbloggaren eller maclifestylesnubben. Ändå är det nästan bara mot modebloggare denna kritik riktas. Varför?
Tyvärr så är det ju lite detta som konsumtionssamhället bygger på: det okritiska uppslukandet av produkter. Produkterna man äger är ens jag och man ska aldrig aldrig erkänna att något i ens liv är fel, skevt och fult. Vem vill erkänna att man gjorde ett dåligt köp, att man ägnade en timme av sitt liv åt att se en dålig visning eller att man peppade inför en utekväll på en tråkig klubb med tråkig musik?
Men framförallt så är det liksom inte underhållande med den typen av ärlighet för vem är intresserad av att läsa om det halvdana. På samma sätt som jag inte skriver om halvlama sömniga fikor med mina vänner eller om tråkiga fyllor så skriver inte Sofi Farhman om halvtråkiga visningar. Det är egentligen inget konstigt med det för man skriver ju bara om extremerna. Jag tror att de flesta modebloggeskor hade skrivit om de varit på en helt fruktansvärd visning också, men man brukar ju försöka undvika att ägna sig åt fruktansvärda saker.
Jag ser inte Sofi Fahrman eller Elin Kling som någon slags konsumtionsrådgivare, jag ser dem som inspiratörer. Det dem gör är att visa upp den där perfekta ytan och låta den som vill inspireras av den. Det är inget konstigt med det egentligen.
Det hade varit en annan sak om de utgav sig för att ägna sig åt moderecensioner och skrev om varenda visning de varit på och dessutom försökte gå på alla, men så är det inte. De går av naturliga skäl på visningar med märken de gillar och skriver om saker de finner ett värde i att skriva om. De gör inte anspråk på att vara konsumentrådgivare eller leverera någon slags objektivitet.
Visst hade det varit kul med lite mer miljötänk, idealdebatt (som i och för sig inte är helt ovanlig) och politik bland modebloggarna men det finns faktiskt ingen anledning för dem att skriva om fula kläder. Allvarlig talat så tycker jag bara att det är konstigt att framhålla det. Ungefär som om jag skulle skriva om dåliga böcker eller dåliga fotografer.
För den som vill läsa bra och intressant om skönhet så finns alltid Benjamin Rasks blogg på Rodeo. Alltid intressant och relevant blogg som handlar om skönhet och framförallt trender inom skönhet, vilket ju brukar ha en hel del att göra med mode.
Benjamin Rasks bylinebild. Hoppas det är okej att jag använder den eftersom jag skrev så fint nu.
Sitter och chilläser Mogis blogg lite sådär på kvällskvisten.
Har ni någonsin känt ett behov av en ”ultimat te/varm choklad med fluffif grädde mugg” någon gång? Till den grad att ni ”måste” köpa den, och sex stycken dessutom.
Jag slår väl in öppna dörrar nu men… konsumtionssamhället och människorna som anammar det till denna grad gör mig bara så trött.
Folk som skapar 40 bloggar, för att sedan anmäla alla till bloggportalen, knuff och annat och skriva inlägg om ens ”riktiga” blogg för att man ska hamna på ”mest länkade”-listan… hur orkar man?
Ibland undrar jag bara: vad driver folk?