Dag: 15 december 2011

Återförening.

Om bara tre dagar så kommer jag sitta på planet på väg till japan, delvis för att träffa denna människa. Vi skildes åt för ungefär tre och en halv månader sedan, då satte vi även punkt för vårt förhållande.

Jag är nervös för hur det kommer kännas att träffa honom igen. Om det kommer kännas ansträngt eller om jag kommer bli hals över huvud förälskad igen. Jag känner mg självständigare nu är jag gjort i hela mitt liv, kommer allt detta rinna av mig när jag träffar honom igen? Eller kommer jag inte fatta varför jag en gång blev kär?

Jag hoppas såklart på att vi ska kunna njuta av varandras umgänge utan att det river upp för mycket känslor. Att jag ska kunna förstå varför jag spenderade två och ett halvt år av mitt liv med honom utan att vilja ha det tillbaka.

Spamkommentar.

Fick en fin spamkommentar idag.

Hej! :D Följa varandra på bloglovin? :)

(Förlåt om du redan fått en kommentar)

Inte nog med att personen langar den sedvanliga ”följa varandra”-grejen. Hen är dessutom medveten om risken att hen har skrivit samma sak på min blogg innan, och ber därför om ursäkt om det skulle vara så. Lustigt.

Funderar fan på att börja följa bara för sakens skull.

Ordmärkeri.

Det här med ordmärkeri då. Man kan märka ord på väldigt olika sätt.

Jag har lite svårt för det här med ”de” och ”dem”. Jag har skrivit ”dom” hela mitt liv och aldrig riktigt lärt mig skillnaden. På sista tiden har jag tänkt att jag ska lära mig men ibland blir det fel, vilket folk kommenterar.

Typ såhär:

Bra inlägg! Jag tycker dock att du ska se över hur du använder ”de” och ”dem”. Du blandar ihop orden ibland.

Eller:

Du har skrivit ”dem” där det ska stå ”de”. Kanske dags att läsa på lite 😉

Eller:

Måste du alltid bland ihop ”de” och ”dem”. Lär dig svenska människa!

Det första sättet har jag absolut inget emot. Det behöver inte ens föregås av något snällt, även om det såklart gör det ännu bättre. Om jag får en sådan kommentar tackar jag och så ändrar jag. Inga problem. Jag vill ju gärna skriva korrekt.

Sen har vi det andra exemplet, det lite halvsnorkiga som avslutas med någon jävla smily. Får jag sådana kommentarer brukar jag ändra men inte tacka.

Och så har vi det sista och uppenbart aggressiva sättet. Sådana kommentarer brukar jag inte bry mig om alls. Det är ju ingen konstigt med att man ibland skriver fel, speciellt om man håller på att lära sig. Tråkigt att ha så pissig attityd då kan jag tycka.

Så det är inte själva ordmärkandet som är grejen utan hur man gör det.

Att ”bara” vilja ligga.

Ofta när jag diskuterar mina relationer med diverse snubbar så får jag höra att dessa personer ”bara vill ligga” med mig. Jag är så förbannat trött på det.

För det första så antar man att jag inte är tillräckligt duktig på att avläsa människor för att fatta när det enbart finns ett sexuellt intresse, något som jag tycker brukar vara ganska uppenbart. För det andra så antar man att jag inte är intressant på andra sätt än för att jag har en fitta. Det kan ju måhända vara så att en person har ett romantiskt intresse i mig eller har en attraktion till mig, men att ”bara vilja knulla” är i min erfarenhet ganska ovanligt.

Men framförallt så sprider det en bild av killar som kreatur som genomlider diverse oönskade sociala situationer enbart på grund av deras otygelbara vilja till sexuellt umgänge. Ingen kille är väl så kåt att han umgås med en person han ogillar bara för att få sticka in kuken någonstans. Det verkar otroligt korkat och onödigt tycker jag.

Sedan att någon vill ligga, det är en annan sak. Jag vill också ligga och gör det gärna med personer jag uppskattar även personlighetsmässigt. Eller snarare; jag gör det inte alls med personer jag inte uppskattar, sexet blir sällan bra då. Men det är liksom inte något ”bara” med det.

Färger.

När detta med ”neger” diskuteras så är det alltid någon person som ba; ”men om man måste beskriva en person, kan man inte få säga hudfärgen då”. Jo, det kan man väl få om det är nödvändigt men säg då för guds skull färgen och inte ”neger”. Färgen heter nämligen ”svart”. Lika lite som vi säger ”arier” för att beteckna att något är vit så behöver vi säga ”neger” för att beteckna att någon är svart. Hur svårt kan det vara?

Självförtroende och självkänsla.

Denna uppdelning mellan självkänsla och självförtroende som alla vill göra stör mig. Jag förstår vad uppdelningen syftar till och varför man vill göra den, men jag menar att folks försöker få två saker som är tätt sammankopplade att verka helt olika och frikopplade från varandra.

Att ha bra självkänsla är alltså att känna att man har ett värde fast man inte presterar jämt och ständigt. Att ha bra självförtroende är alltså att lita på sin egen förmåga. Jag tycker att jag har ganska bra självkänsla, jag känner till mina bra och mina dåliga sidor utan att tycka att det är jobbigt, jag kan ta kritik utan att min självbild rasar samman och så vidare. Men min självkänsla är starkt beroende av att det finns saker som jag upplever att jag är duktig på, som skrivandet, det intellektuella och fotandet. Om jag inte få uttrycka det på ett tag så blir det jobbigt. Alltså; om jag har dåligt självförtroende inom några specifika saker så blir även min självkänsla drabbad.

Jag tror inte att någon människa kan gå omkring och aldrig känna att hen är bra på något men ändå känna att hen är värd något (utöver något slags rent teorietiskt människovärde, vill säga). Jag vill hävda att även vår självkänsla är starkt beroende av hur vi känner att vi presterar, eller vad vi känner att vi kan. Sedan tror jag absolut att man kan vara mer eller mindre känslig för upp- och nedgångar i prestationsförmåga.

Så jag tänker såhär; självkänsla och självförtroende handlar båda om hur man presterar, men det ger utslags på olika lång sikt. En person som aldrig upplever att hen kan något tror jag får väldigt svårt att bygga upp en bra självkänsla. Jag menar inte att uppdelningen är fel, bara att den tillmäts större vikt än vad den faktiskt har.