Bloggtips: Jungeljerta.

En blogg som jag egentligen ger alldeles alldeles för lite kredd är Jungeljerta. Marielle är fantastisk och skriver alltid underbart leksamt, vackert och tankeväckande. Som detta inlägg hon skrev om människor som säger att de förstår när de inte gör det, och att hon själv inte längre kan förstå vissa saker trots att hon tidigare upplevt dem. Jag älskar rubriken: Jag oförstår. Jag älskar hur hon använder sig av olika storlekar och vikter på texten för att ytterligare framföra sitt budskap. Jag älskar hur hon skriver ”&” istället för ”och” och att det liksom flyter på sådär perfekt.

Marielle är en skribent som får mig att bli avundsjuk. Jag önskar att jag också kunde skriva som hon. Få allt det där svåra att blir så fullkomligt naturligt och så jävla vackert. Hon har verkligen en egen stil, jag har aldrig tidigare stött på ett språk som liknar hennes. Hon får minsta lilla sak att bli intressant, hon gör om sin vardag till fantastiska historier.

Jag tycker att alls, verkligen alla, ska lägga till Marielle i sin blogglista ty hon är fantastisk och hon förtjänar så otroligt mycket mer uppmärksamhet än vad hon får. Läs hennes blogg och förundras, det är allt jag kan säga.

Lästips.

Jag tycker att ni alla ska läsa denna ledare om nobelfestens paradox som förklarar varför så få kvinnor får nobelpris. Tror det ligger mycket i det där att kvinnor inte uppmuntras till stora prestationer. Mycket bra. Jag tycker även att Hannahs gästblogg hos Pelle Billing förtjänar att bli läst.

Slumpmässig bild för att lätta upp stämningen lite.

Gränslös idioti.

DennisM gör det igen. Han skriver att Blondinbella var snyggare innan, när hon var smalare.

Blondinbella har visserligen inte varit lika sjuk som Hanna Fridén (av vad som uttrycks offentligt) men hon har skrivit mycket om hur otroligt dåligt hon mådde över sin kropp innan och att hon mår väldigt mycket bättre nu när hon har en friare inställning till mat och vikt.

Inte för att det är något fel med att vara mullig eller lite tjock – absolut inte! Men jag tycker att hon var bra mycket snyggare förr och det kan nog de flesta hålla med mig om.

Men herregud människa. Om det inte var något fel med att vara mullig eller tjock så skulle du väl kunna strunta i att skriva din åsikt om Blondinbellas utseende? Varför måste du uttrycka dig om andra människors kroppar?

Jaja, jag vet varför. För att du är en uppmärksamhetskåt slyngel som gör vad som helst för att få din statistik att öka. Eller bara för att du älskar att göra andra människor illa och sprida sjuka ideal, så kan det också vara.

Herregud, jag var också snyggare innan när jag var smalare men det spelar ingen roll. Hör här: meningen med min existens är inte att falla dig i smaken utseendemässigt. HUR I HELVETE KAN DET VARA SÅ SVÅRT ATT FATTA?

Avsked.

En grej som jag hör många av mina au pair-vänner säga är att man inte ska fästa sig för mycket vid sin värdfamilj eller sina vänner här eftersom det gör avskedet så mycket jobbigare, då tänker jag på den där krönikan av Lisa Magnusson.

För det är väl ändå väldigt tragiskt att ha den inställningen att man inte ska uppskatta det man har för mycket eftersom det kan tas ifrån en. Det är den här viljan att vara stark och osårbar som alltid tränger sig på och hindrar oss från att leva ut när vi kan. Och så tänker jag på att jag redan nu, tre dygn innan jag kommer vara i Japan, oroar mig för avskedet som oundvikligen kommer komma.

Innan så ville jag bygga mig stark så att jag slapp vara beroende av andra människor. Ty relationer är sårbara och sårbar vill man inte vara. Men nu när jag vågar knyta an och erkänna att det finns mycket som verkligen betyder något för mig så känner jag mig också starkare i mig själv. Om jag förlorar någon som betyder något så kan jag sörja och sedan gå vidare, men om jag inte hade erkänt vikten av det så hade det nog blivit svårare att bearbeta.

För hur oberoende man än försöker göra sig så är ingen människa en ö. Alla behöver andra människor oavsett om man erkänner det eller ej. Och ju fler betydelsefulla personer man har i sitt liv, ju fler nära relationer man har, desto finmaskigare är det skyddsnät som kan fånga upp en om en försvinner.