Månad: maj 2012

Lämna den peppiga entreprenörsbubblan, Blondinbella.

I Blondinbellas peppiga entreprenörsbubbla är alla kvinnor som har något negativt att säga om henne bara bittra. Bittra för att de inte har lika mycket pengar, lika bra liv, lika snygga kläder och kanske framförallt; lika bra självkänsla. Självkänsla bra nog att ”våga” kasta kläderna på omslaget till sin egen tidning. Visserligen ganska tillfixad, uppiffad och sexig, men ändock. Nåja, jag spekulerar ju bara i hur kvinnan resonerar men faktum är att hon anklagar en kritiker till hennes ”Size me”-kampanj för att vara bitter när hon i själva verket levererat högst relevant kritik som dessutom delas av många många men henne.

Blondinbella tycker att kvinnor ska stötta varandra och det kan jag hålla med om. Men sen när betyder stötta varandra att alla sak ställa upp på den linje som Blondinbella har bestämt sig för att köra? Blondinbella kör gärna feministkortet, eller girlpower som hon väljer att kalla det, när folk inte ställer upp på hennes agenda. Men själv kritiserar hon andra kvinnor till höger och vänster.

Och hon verkar liksom lite beklämd. Lite ledsen över att ”vi” kvinnor aldrig kan ställa upp för varandra utan alltid ska hacka ner på varandra. För det är ju så vi är, vi kvinnor. En stor skock höns som inget annat gör än att hacka på varandra, trampa varandra på tårna och skrika åt varandra.

Linda borde tydligen ha läst texten om kampanjen. Alltså, texten om kampanjen är bra och tänkvärd och jag tycker att hon lägger fokus på rätt saker i den. Men om man skriver en text och sedan kastar kläderna, då kan man ge sig fan på att det senare kommer står i centrum. Och då an man inte säga ”du borde läst texten istället” utan då måste text och bild samverka, sprida samma budskap, eller så skiter man i bilden. Det är orimligt att förvänta sig att folk ska se bilden och sedan skita i att analysera den. Och detta vet Blondinbella. Hon är inte puckad, hon visste precis vad hon gjorde när hon kastade kläderna, hon visste precis vilken uppmärksamhet det skulle få. Vidare kan hon inte hävda att utviket och texten ska ses som två separata saker, det var alldeles uppenbart två delar av samma kampanj.

Att säga att någon är bitter när hon kritiserar ett tilltag man gjort är bara så fel och verkligen verkligen inget som stödjer kvinnosaken. Som kvinna måste man kunna kritisera andra kvinnor utan att få tjafs om bitterhet och avundsjuka uppkört i ansiktet. Bara för att jag råkar tillhöra en grupp som är förtryckt i samhället så behöver jag inte hålla med precis allt som alla andra personer från denna grupp säger. Det är orimligt. Det är totalt jävla åt helvete.

Dessutom ligger det i allra högsta grad i mitt intresse att typiska kvinnofrågor sköts på ett bra sätt. Därför är den interna kritiken så viktig, för jag bryr mig verkligen om en kampanj mot sjuka ideal slår väl ut eller inte. Det är inte en fråga om att jag vill klanka ner på någon och jag hade absolut inte tvekat med att hylla tilltaget om jag tyckte det var bra. Det handlar om att jag verkligen verkligen vill att det ska funka, jag vill att det ska bli bra.

Om Blondinbella vill ha samarbete kvinnor emellan så borde hon läsa vad alla vi som sagt att kampanjen är hedervärd men har brister har att säga. Hon borde ringa folk som verkar vara duktiga på det här med ideal och kvinnofrågor och be om råd. Inte bara ”köra sin grej” och sedan förvänta sig att få uppbackning från varje hörn för att det är en ”bra grej”. Men icke! Hon går väl på ”magkänsla” för att sedan hoppas att alla andra ska tycka att hennes tilltag åtminstone är tillräckligt gulligt för att de ske ge henne g för att hon försökte.

Det finns inget demokratiskt med skönhetsoperationer.

Ett argument som ofta hörs när man diskuterar plastikkirurgi är att det skulle ligga någon slags rättvisa i att även den som fötts ful kan bli vacker. För det första är det djupt tragiskt att det ses som en lösning på problemet med utseendefixering att fixa till alla fula istället för att chilla lite på hur mycket man läser in i utseendet, men framförallt så ser jag absolut inte hur ett sånt system skulle kunna ses som rättvist. Det gör ju bara utseende till ännu mer av en klassfråga än vad det redan är och det är väl inte rättvist. Det gör ju bara att ytterligare en kvalitet som anses viktig kan köpas för pengar.

Jag ser inte fram emot ett samhälle där allt kan köpas för pengar. Jag tänker att i ett välbalanserat samhälle så finns det gränser för vad man kan anskaffa sig med ett specifikt medel.

Idag kostar det ganska många tusen att fixa brösten.Vidare så kräver många operationer att man inte utför ansträngande fysisk arbete strax efter operationen. Det är ingenting som alla kan göra, absolut inte. Lika lite som alla kan lägga tusentals kronor på kläder, krämer och smink. Det är inte en utjämnande faktor, det är bara ytterligare en sak som överklassen kommer kunna köpa sig till. De som inte har mycket pengar kommer inte att kunna ta del av denna ”fördel” eller kommer behöva prioritera bort en massa andra saker för att kunna göra det.

Så försök inte att framställa operationer som något slags demokratiskt under tack.

Skönhetsbubblan.

Kollade klart på Skönhetsbubblan igår, alltså sista delen som handlade om de som jobbar med skönhet. Intressant onekligen eftersom fokuset nästan alltid uteslutande ligger på personerna som gör ingrepp, vilket är ganska beklämmande. I alla fall så är det en plastikkirurg som intervjuas lite extra mycket, och han är så otroligt slemmig att jag blir helt till mig. Finns sådana människor, vill jag tänka. Jag fattar det inte.

Han kör i alla fall hela registret av förklaringar och ursäkter så jag tänkte att jag skulle bemöta några:

  1. Hur vet vi att jag inte räddar liv? Här menar han typ att utseende faktiskt är skitviktigt för många och att han lika gärna kan rädda liv som någon annan läkare. Jaja, det kan väl hända att det finns någon patient som var när självmord om hen inte fått näsan fixad, men det känns som en mer adekvat behandling med psykiatrisk vård i den hypotetiska situationen. Och man kan ju alltid spekulera i vem som räddar liv och inte, men med det resonemanget blir ju ingen handling någonsin bättre än den andra. Alltså ursäkta, men det är viktigare att bota folk från cancer än att fixa deras näsor, allt annat är bara ändlös relativism.
  2. Verkligheten ser ut såhär, det finns inget jag kan göra åt det. Ingen har sagt att du ska viga ditt liv åt att stoppa skönhetsidealen. Men du profiterar ju faktiskt på dessa ideal, du tjänar pengar på det. Gör man det står man inte fri från skuld, hur mycket man än försöker. Det är väl inget konstigt att anses ha ansvar i något som man bidrar till och tjänar pengar på?
  3. Vackra människor blir bättre bemötta i yrkes- och kärleksliv, jag gör dessa människor lyckligare. Det må vara sant, men det fråntar inte det faktum att man genom fler operationer höjer ribban mer och mer. Konstigt argument.

Detta gör mig så trött och ledsen, detta eviga ansvarsfrånsägande från de personer som faktiskt är det som tjänar pengar på detta. ”Jag ger bara folk vad folk vill ha” sägs det hela tiden och i slutänden blir det alltid konsumenten som får stå med hundhuvudet. Trots att det inte är konsumenten som marknadsfört det, möjliggjort det eller tjänat pengar på det. Industrin står alltid fri från skuld.

Tabu.

Läste Mogis blogg lite och hon har tydligen medverkat i ett program om folk som livnär sig på att jobba online. Såhär skriver hon om saken:

De pratar om människor som livnär sig genom att jobba online, mycket intressant då det fortfarande är otroligt tabu att man kan livnära sig genom ett jobb som är online.

Alltså, ordet ”tabu”. Satan vad folk överanvänder det ibland. Kan ni snälla ta och chilla ner lite för jag kan absolut inte se att det finns något tabu kring onlinejobb. Tabu, det är ju sådana saker man inte får prata om. Sedan när får man inte prata om onlinejobb? Skulle det vara något fult med det? Det har jag otroligt svårt att se.

Vad som däremot är lite tabu, och det på goda grunder, är att säga att man jobbar ”otroligt hårt” när man i själva verket driver en blogg. Menar inte att säga att det är fult att tjäna pengar på bloggen, men ett särskilt hårt jobb är det inte.

Feministisk rövslickartävling.

Tänker på detta med att ”det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” och att det ses som osolidariskt om man kritiserar andra kvinnor. Ja, det är sjukt tröttsamt med brudar som sätter någon slags prestige i att trycka ner andra på typiskt misogyna sätt, typ anklaga dem för att vara slampiga eller på olika sätt ”för mycket” men måste måste ju för helvete kunna tycka att en kvinna beter sig fel eller att en kampanj träffar fel utan att anses vara en dålig feminist för det. Eller ska feminism bara vara någon slags rövslickartävling där den som har det mest hyllande sättet gentemot andra kvinnor är den som vinner. Det har jag ingen lust att vara med i.

Våld och borgarpiñator.

Detta tycker jag var läsvärt av Vänsterns studentförbund angående borgarpiñatan. Allvarligt talat så borde borgerligheten ta ut pinnen ur röven och försöka se det humoristiska i tilltaget. Piñatan är något som generellt förekommer i festliga sammanhang, den ursprungliga idén är att det är djävulen som snott saker, som man sedan måste slå på honom för att han ska lämna ifrån sig. Det är en symbol, inget annat. Det är inte en symbol för att slå ihjäl djävulen heller.

”Ameh vad hade du sagt om Muf gjort samma sak med vänstern” kanske vissa brölar fram. Ja, jag hade då inte sagt att det var en symbol för att de ville slå ihjäl vänstern, ty mycket tror jag om Muf men inte det. Däremot hade jag tyckt att det var ganska missriktat eftersom vänsterpartiet inte snott något från folket, dels för att de inte kunnat eftersom de inte suttit i regeringsposition på hur länge som helst. Det är alliansregimen som praktiskt taget skänkt bort allmän egendom och betalat skattesänkningar med utförsäkrades ersättning, inte vänsterpartiet.

Men det mest intressanta i hela debatten är ju hur man pratar om våld. Liberaler och konservativa älskar att snacka om våld, om hur dåligt det är med våld, hur våldsam vänstern är och hur vi absolut inte i vårt samhället kan tillåta våld. Våld är sällan så enkelt att det bara råkar finnas vissa människor som ägnar sig åt våld och att det enda som kan göras åt saken är att de buras in. Våld är tvärtom i mångt och mycket ett strukturellt problem. Desperata människor gör desperata saker.

Jag har skrivit om detta innan apropå Hillevi Engströms världsfrånvända uttalande i Kaliber där hon verkligen vägrar inse att hur samhället är ordnat har en effekt på hur människor agerar, och tycker våldsproblematiken ska lösas med nolltolerans istället för att undvika att människor hamnar i dessa situationer. Om detta skriver även Vänsterns studentförbund:

Våld är inte något som nödvändigtvis måste vara fysiskt. Enligt Johann Galtung, en av pionjärerna inom freds– och konfliktvetenskap, kan våld också vara att bli berövad det essentiella för sin överlevnad. Detta våld får vi möta varje dag när det utövas av den borgerliga regeringen med ekonomiska, osynliga händer. I en tid av privatiseringar och utförsäljningar blir vi successivt berövade rätten till utbildning för alla, rätten till en trygg anställning med värdig lön, rätten till sjukvård som kan tillgodose alla patienters behov oavsett verksamhetens lönsamhet, rätten till billig kollektivtrafik. Det är detta våld vi vill protestera mot.

Man kan ha åsikter om exakt vad som ska ingå i det essentiella, men jag håller helt och hållet med om att våld även kan vara strukturellt. Att stanna sin analys av vad våld är vid direkta knytnävsslag blir alltför banalt och platt som samhällsanalys.

Vissa är kanske obekväma med att använda begreppet våld om andra företeelser än de direkt fysiska. Nåja, man kan väl använda vilket begrepp man vill men poängen är denna; det kan vara minst lika illa, om inte värre, att få sin grundtrygghet förstörd i form av indragen ekonomisk ersättning, påbud att jobba när du enbart kan ligga raklång och så vidare, som att bli slagen rakt i ansiktet. Det kanske är mer abstrakt, svårare att ta in, men jag tänker att den som försöker förstå hur smärtsamt det kan vara och hur desperat man blir också kommer att göra det.

När människor hotar med att använda våld för att få sitta i häkte och i alla fall få något att äta så är det ju något som är fel i samhället. När människor allt mer passerar dessa gränser på grund av sin desperation så måste man tänka efter, fundera på vad som föranlett dessa handlingar och om det är rätt. Fundera på vem som ska skyllas; den desperata människan i slutet av kedjan eller de människor som fattat besluten.

Som politiker så har du en skyldighet att hantera samhällsproblem. Du kan tycka att det är rätt eller fel att människor reagerar som de gör, du kan tycka att man istället för att hota tjänstemän ska gå hem till sin boning och svälta ihjäl, men det är verkligheten som du har att deala med, och den går inte att komma ifrån.

Näthat.

Lyssnade på medierna om näthatet som riktas mot kvinnor och jag tycker att det är så otroligt beklämmande detta. Jag drabbas själv av ganska lite av denna vara, vilket såklart delvis beror på att jag inte når ut till lika många människor, men det äcklar mig att kvinnor hotas med både våldtäkt, mord och så vidare bara för lite jävla texts skull.

Och det fascinerande är hur snabbt detta har blivit vardag, något som liksom förväntas, som man tänker att man ”får ta” om man som kvinna uttrycker sig offentligt. Ett hot om våldtäkt eller mord är ju i alla sammanhang ett för mycket, men ändå tänker jag att jag inte är särskilt drabbad eftersom det inte sker ”så ofta”. Det är jag ju för helvete visst det, för jag får ju den här typen av kommentarer. Bara inte dagligen, bara inte varje gång jag skriver, men än dock på en regelbunden basis.

Vad jag också tycker kan vara beklämmande i denna fråga är hur den här typen av väldigt grova saker blandas ihop med den typen av kommentatorer som mest bar är oartiga, ignoranta och använder tillmälen. Det är också otrevligt med sådant, men det är inte alls samma sak som att faktiskt skriva att någon borde våldtas eller hota någon till livet. Visst, det är väl sprunget ur samma skitkassa kvinnosyn till viss del, men man kan inte ha en sansad debatt kring något när man blandar ihop dessa företeelser.

Idag har vi ett sätt att prata om dessa saker där antifeminist närmast är synonymt med anonym man som mord. och våldtäktshotar feministiska kvinnor. Så kan vi ju inte ha det.