Kategori: Feminism

Menskopp.

Kolla på denna film och bli övertygad om menskoppen storhet! Jag ser mig helt klart som övertygad och ska införskaffa menskopp så snart det går. Det är egentligen sjukt hur mycket pengar man lägger på mensskydd som dessutom torkar ut slemhinnorna när det finns ett mycket bättre, billigare och mer miljövänligt alternativ att tillgå. Jag blev aldrig informerad om menskopp i skolan, på ungdomsmottagningen eller hos gynekologen vilket jag tycker är mäekligt med tanke på hur många gånger det talades om just mens och mensskydd.

Filmen har såklart fått en massa antifeministkommentarer, bland annat denna jag tyckte va så otroligt symtomatisk för just det problem med samhällets syn på mens som videon beskriver.

Han fick mensblod på fingrarna = kan ha fått någon sjukdom.

Barnet sprang omkring med den i MUNNEN, hur bra är det?

I filmen så beskriver en kvinna hur en polis tagit upp menskoppen ur hennes väska. Då var den använd och han fick alltså mensblod på fingrarna. Denna person menar alltså att detta ger en risk för att han blir sjuk. Visst en minimal sådan risk kan ju finnas men mensblod är fan inte kemiskt avfall.

Det andra rör en kvinna som berättar att hennes barn hade hittat menskoppen och trott det var en napp. Dock var det ju i början av hennes mens (som jag förstå anekdoten) och menskoppen bör alltså ha varit både avtvättad och kokad. Det är inte farligt då! Bara för att något först varit i kontakt med könet och sedan är i någons mun är det inte farligt. Jag menar, folk har ju fan oralsex, till och med under mens. Kvinnor sväljer mäns sperma utan att det ses som ohygieniskt. Vad jag vet har ingen dött av det.

Politiska livsstilsval.

Folk har ofta åsikter om människor bevekelsegrunder för att gör än det ena, än det andra, beslutet kring hur man ska leva sitt liv. En bevekelsegrund som har extremt låg status är den politiska; att av politiska skäl välja att inte raka sig, leva i relationer på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt anses inte lika bra som att göra detsamma för att man bara råkar föredra det. Ofta när det kommer till just rakning så får man som feminist höra att om man undviker rakning för sin övertygelses skull så är det synd om en, ty man ska inte låta något sådant som politiska övertygelser styra över ens kroppsbehåring.

Jag tycker detta är så märkligt. Det är klart att man inte ska kämpa sig till att leva på ett sätt man inte gillar bara för att man har en viss övertygelse, men annars så tycker jag att just politiska övertygelser är ett utmärkt skäl för att göra olika val i livet. Det är dessutom sällan så att man väljer att till exempel inte raka sig enbart för att man vill göra en politisk poäng, snarare är det så att man har en politisk analys av världen och ens livsval som leder till att man öppnar ögonen inför olika saker. Det är ju inte som att till exempel kroppsbehåring är en feministisk fråga bara för att man ville ha någon symbol att samlas kring, det rör sig ju om att det finns ett faktiskt behov av att skapa en mer tillåtande kultur kring kvinnors kroppsbehåring. Det kommer ju inte ur ingenting.

För mig är det en jättebra bevekelsegrund för att fatta vissa beslut kring min livsstil att det går i samklang med min politiska filosofi. Inte bara för att jag kan gå långt för mina övertygelser utan också för att mina politiska övertygelser baserar sig på min syn på människan som varelse och därför även mig själv. Det är inte så att mina åsikter är helt frikopplade från min människosyn, det är tvärtom så att min syn på människans, samhället och mig själv är nära sammankopplade.

Så när jag säger att jag inte rakar benen delvis på grund av feministisk övertygelse är det snarare så att feminismen som idébygge har hjälpt mig att hitta de val jag vill göra i mitt liv snarare än att jag tvingar mig till det för att uppnå något slags feministiskt ideal. Man kan väl säga att feminismen har hjälpt mig att hitta mig själv bakom alla dessa lager av påtvingade livsstilsval.

Alla hatar en våldtäktsman.

Igår så diskuterades rättskipning i sällskapet, ett ämne som folk alltid har intressanta åsikter kring. En person vid bordet tyckte att våldtäktsmän skulle kastreras. Jag ställer mig verkligen emot den typen av rättskipning, jag tycker att straff ska ha som syfte att rehabilitera brottslingar och minska brottsligheten i samhället, något som hårda straff har visat sig fungera väldigt dåligt för att uppnå.Om jag blev våldtagen och visste att kastrering var straffet för förövaren skulle jag aldrig anmäla, hur stort mitt hat än var. Jag tycker aldrig någonsin att det kan bli rätt att staten begår den typen av övergrepp på medborgare. Jag tror ändå att alla människor kan förändras och jag skulle inte vilja ta ifrån någon den framtida möjligheten att ha sex eller skaffa barn.

Just rörande våldtäktsmän så har jag hört det ena kreativa förslaget efter det andra, det mest absurda är nog en person som tyckte att man skulle tända eld på våldtäktsmännens kukar och ge dem valet att antingen själva klippa av den eller brinna upp (hur det skulle skötas rent praktiskt vet jag inte, men det var så hen sa i alla fall). Inte ens när det kommer till mord hör man sådana här saker föreslås, även om nog de flesta vid eftertanke inser att mod är värre att utsättas för än våldtäkt (i regel).

Det tycks inte finnas någon hejd på människors uppfinningsrikedom när det kommer till straff mot våldtäktsmän. En våldtäktsman är samhällets avskum. Man hör ju ofta om hur våldtäktsmän har bland den lägsta statusen i fängelserna, att de blir misshandlade och ibland till och med dödade av andra brottslingar så att de måste sitta på specialanstalt. Vissa tycker att detta är rätt, att man ska strunta i att skydda våldtäktsmännen från de andra brottslingarna i fängelserna eftersom de ändå förtjänar att lida och till och med dö.

Men hatet mot våldtäktsmän har nog inget att göra med ett brinnande engagemang för kvinnorättsfrågor och kvinnors rätt att själva avgöra när, hur och med vem de ska ha sex utan är snarare en fråga om machokultur. Detta baserar jag på att det för det mesta är personer (oftast män) med en i övrigt dålig kvinnosyn som brukar ha den mest extrema inställningen till våldtäktsmän, även om det är ganska utbrett även i resten av samhället. Jag tänker mig att det handlar om att våldtäkt ses som något otroligt omanligt; en riktig man behöver inte våldta. Jag tror också att det handlar om ett behov av att skydda ”sin” kvinna från andra män.

Det är också intressant hur den extremt hårda synen på dömda våldtäktsmän i samhället går hand i hand med ett rättssystem där våldtäktsmän väldigt sällan blir dömda eller där skulden läggs över på kvinnan även i de fall där mannen ansetts skyldig. Inte sällan är det samma personer som anser att män har en otygelbar sexdrift som berättigar ”tjatsex” och så vidare som också tycker att våldtäktsmän är jordens avskum. Jag tror att dessa personer väldigt ofta när en schablonartad bild av hur en ”riktigt” våldtäktsman är, en kufisk och pervers person som inte får komma till om han inte lurar i buskarna sent på kvällarna. Detta till skillnad från vanliga män som snarare blir lurade till våldtäkt av knepiga fruntimmer.

Det är riskfritt att säga att våldtäktsmän ska utsättas för en det ena, än det andra, för alla hatar en våldtäktsman. Om sedan någon i ens omgivning skulle bli anklagad eller dömd för våldtäkt så slätas detta över med att han ”inte är sån”. Kvar hägrar bilden av den asociala och perversa våldtäktsmannen, personen som inte är som ”vi andra” utan snarare sjuk, knappt mänsklig.

Jag har extremt svårt att känna medlidande med han som skrev att armhålehårsbruden såg ut som en fitta på tvären.

Jag fann en yngre motsvarighet till Marcus Birro när jag läste några gnälliga krönikor av Ronnie Sandahl och fastnade för denna om det så kallade drevet angående tjejen med den håriga armhålan i mello. Men inte handlar det om drevet mot henne som bedrevs på Facebook utan om drevet mot en man som skrev att hon såg ut som en ”fitta på tvären” i kommentarerna. Det cirkulerade ju en bild på vad han skrivit helt ocensurerad på internet, men all information var sådan som var offentlig. Han valde själv att skriva dessa saker under sitt eget namn.

Tydligen har arga personer ringt till hans jobb, fotbollsklubben där han är tränare och så vidare för att berätta om vad han skrivit. Han har, som jag förstått det, fått sluta på jobbet som tränare och klubben har lagt ut ett avståndstagande på hemsidan. Det är såklart otroligt pinsamt, både för honom själv och hans familj.

På ett sätt tycker jag såklart att det är fel, det rör sig om en privatperson som fått utstå ett otroligt lidande för detta. Å andra sidan kan jag verkligen känna att det är rätt, ty han deltog under sitt eget namn i ett drev mot en annan privatperson. Hon hade, till skillnad från honom, inte gjort något fel. Ja, han är också en person och det är säkerligen skitjobbigt för honom detta, men å andra sidan har han till stor del själv satt sig i situationen.

Jag tycker att det finns något bra i att man visar att drevet kan gå åt båda hållen, det gör det nämligen smärtsamt uppenbart vem som har rätt. Den här mannen har fått utstå det han fick utstå på grund av handlingar som drabbade en annan person, vilket han troligen var medveten om. Det enda som har skett är att människor ringt runt och berättat vad han har gjort, och för det har han fått utstå konsekvenser. Kvinnan med hår under armarna har däremot inte gjort någonting för att skada en annan person.

Och ja, alla sådana  här massuppslutningar kring en enskild person är såklart jobbiga för den drabbade och man kan väl alltid i någon mån ifrågasätta hur berättigat det egentligen är. Men jag måste säga att jag har extremt svårt att känna medlidande med han som skrev att armhålehårsbruden såg ut som en fitta på tvären.

Antiprostitutionsreklam.

Kolla på hela denna video, den är verkligen så otroligt smart gjord att jag får rysningar av att se den.

Att på detta sätt först få något att framstå som något slags spex och sedan trycka på folk budskapet är ett otroligt smart sätt att skapa uppmärksamhet kring frågan. Älskar reaktionerna på åskådarna när syftet går upp för dem.

Jag tänker mig att många personer instinktivt trycker ifrån sig budskap de kan uppfatta som ”moraliserande” och därför tycker jag att det är så snyggt att fånga uppmärksamheten med något helt annat. När budskapet väl kommer går det liksom inte att trycka bort det, chockeffekten blir för stor.

Bekräftandet av svinigheten.

En typ av kvinnor jag stör mig något otroligt på är såna där käcka brudar som ständigt ursäktar killars sviniga beteende och till och med bekräftar män som beter sig illa. Jag har stött på det många gånger framförallt med killar som anses åtråvärda och som därför går från tjej till tjej, ta vad han vill ha och sedan försvinner. Att kvinnor som är intresserade av att bli en i raden av dessa mäns erövringar vill hålla sig på god fot med dem är givetvis förståeligt, vad som fascinerar mig är alla kvinnor som inte är (eller i alla fall säger sig inte vara) intresserade men ändå ursäktar den ena svinigheten efter den andra.

Jag menar inte att man ska gå omkring som någon slags feminismens och 0svinighetens väktare men jag anser att det är beklämmande att många kvinnor ser mellan fingrarna på ett beteende de själva skulle tycka var fruktansvärt att bli utsatt för. När man hör andra behandla vänskaper på ett sätt man inte skulle acceptera själv så brukar man ju påpeka det eller i alla fall inte bekräfta beteendet men när män berättar historier om kvinnor vars situation man absolut inte vill vara i så är det mycket vanligare att kvinnorna i sällskapet skrattar med.

Extra vanligt tycker jag att det är när män på olika sätt har ingett förhoppningar hos kvinnor som haft ett romantiskt intresse i dem för att sedan avvisa henne och låtsas som om hon inte var värd att tas i ens med tång. Detta avvisande kan väcka nästan hurrakörer bland kvinnorna i dessa mäns närhet. Jag tror ibland att det handlar om att man vill stå näst på tur, men desto oftare tror jag bara att det handlar om vanliga gamla könsojämlikheter. Som kvinna ska man skämmas om man tagit initiativ och försökt ragga på ett hångla upp en man, då är det mannens fulla rätt att besvara intresset för att sedan förlöjliga och håna kvinnan ifråga. Man ska inte heller göra misstaget att tro att man kan få hem denna åtråvärda man, det är givetvis otroligt pinsamt.

Aldrig mer ska jag stämma in i detta hån mot hoppfulla kvinnor som blivit avvisade av åtråvärda män ty jag tycker att det är ett förkastligt beteende dels att på det viset utnyttja sin dragningskraft för att inge hopp hos människor man inte har en seriös agenda med men framförallt detta efterspel i form av spott och spe. Jag tycker att det är osmakligt och jag har svårt att begripa varför andra kvinnor är intresserade av att delta i smutskastningen. Jag ser aldrig män delta i liknande aktiviteter från kvinnor sida, nämligen.

Och så ännu en ”slöseri med liv”-lista.

Jag tycker att ni ska läsa ”slöseri med liv”-listan som Lisa har skrivit. Den innehåll två punkter jag fann extra intressanta, nämligen Skitsnack och Prata om kärlek, gå in och läs resten av punkterna och motivationen här vettja.

Vissa reagerade på att jag angett att smörja in kroppen och ansiktet i min egen lista och menar att detta är viktigt för vissa personer med så kallad problemhy. Jag förstår absolut att man kan ha det behovet, speciellt om huden gör ont och spricker, men jag vill poängtera att vad man definierar som ”slöseri med liv” inte är menat att vara allmängiltigt utan högst personligt. Min tanke är att få folk att tänka till kring sina prioriteringar i livet. För mig är hudvård fullkomligt överflödigt eftersom jag har väldigt bra hy. Vidare så tror jag att många får mer problem med hyn av att använda för mycket och fel produkter när de egentligen inte behöver några.

Det som är en värd investering av liv för en person kan vara ovärd för en annan, det är upp till var och en. Men jag tycker att alla borde tänka över sina livsvanor regelbundet.