Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Vardag

Barndrömmar.

image201502200003Drömde att jag helt plötslig var gravid och födde barn. Känslan av alienation var total. Jag ville verkligen inte ha med barnet att göra. Jag gick på en fest och hade panik inför de stundande inskränkningarna av mitt livsrum, men ingen förstod mig. Jag funderade på om det inte fanns något sätt att göra sig av med barnet. Jag tänkte hoppfullt ”ja det finns ju barn som dör tidigt”.

Det värsta med drömmen var hur sjukt realistiskt allt var. Jag började fundera på vem som kunde ha gjort mig gravid och räknade precis rätt i tiden mellan mina olika sexpartners och vilken typ av sex vi hade haft och så vidare. Kom fram till vem som kunde vara fadern och fick kalla kårar.

Drömde till och med att jag försökte vakna ur drömmen men inte lyckades och ba ”satan detta är mitt liv nu”.

Har sällan känt mig så lättad av att något var en dröm. Var ett tag där jag trodde att 18 år av mitt liv skulle präglas av att vara morsa och behöva komma överens med någon äcklig man. Fy fan.

Var i alla fall flera på twitter som ba ”gud det där brukar jag också drömma”. Är det vanligt eller?

Livsfunderingar.

022

024Funderar en massa på om jag ska söka till en konstlinje på en folkhögskola till hösten eller om jag ska fortsätta plugga på högskola. Börjar bli stressad över att typ ~*ordna upp min livssituation*~ och skaffa någon slags ”vuxen” utbildning, samtidigt har jag fått nytt intresse för allt som är kopplat till skapande och mår väldigt bra av det.

2014.

IMG_20140203_0910042014 var uppbrottets år. Både frivilligt och ofrivilligt. Jag har brutit upp från en mängd olika relationer som fick mig att må dåligt. Jag har brutit upp med stora delar av min uppväxt mentalt. Jag har brutit upp med min bostadsort två gånger, både när jag flyttade från Uppsala till Stockholm och från Stockholm till Örebro.

I början av året tog det slut mellan mig och min dåvarande partner, som jag även bodde tillsammans med. Det hade varit dåligt länge men vi var för djupt beroende av varandra för att någon av oss skulle ha vågat ta steget innan. Nu blev det i alla fall gjort, vilket kastade mig in i total panik i flera veckor. Jag var deprimerad redan innan och det var som att han var det enda som höll mig flytande. Så var det såklart inte, men känslan vid uppbrottet var att jag föll ner i en avgrund utan slut och utan något att klamra mig fast vid.

Jag tror aldrig att jag mått så dåligt som jag gjorde perioden efter detta i hela mitt liv. Jag flyttade hem till Stockholm under en period. Det enda som betydde något för mig var att tillfredsställa mina grundläggande behov och att hålla mig ständigt distraherad. Jag mådde verkligen så jävla dåligt, det är svårt att förstå när jag ser tillbaks på det. Fick stort stöd av mina vänner som umgicks med mig trots att jag verkligen inte var något fantastiskt sällskap. Är väldigt tacksam för detta.

Efter ett tag började jag känna mig instängd i min situation. Jag antar att detta är ett friskhetstecken; när en känner en lust till att göra mer, se mer. När en känner att det en har inte räcker till. När en vill stimulera sinnet. Jag ville inte vara kvar i Stockholm, jag känner mig ofta väldigt instängd där.

Jag försökte med nya relationer med män, men blev helt enkelt uttråkad av det. Jag kände mig inte stimulerad. Detta är inget nytt, men det nya var att jag kunde se att det inte tog mig framåt och avsluta istället för att klamra mig fast i hopp om att få ut något av det som jag inte fick. Jag hade en annan tilltro till mig själv och min förmåga än jag haft innan.

Kom in på Örebro universitet på sen anmälan och flyttade hit på bara några dagars varsel. Visste inte om det var en rimlig sak att göra men var verkligen tvungen att komma bort från Stockholm. Sov på en väns soffa en vecka, hade ett tillfälligt boende och hittade sedan lägenheten jag bor i nu. Hade ett stort sammanbrott och funderade på att skita i allt, men valde att stanna kvar vilket jag är glad för. Mår överlag väldigt bra i min situation nu.

När jag flyttade hit så tänkte jag att jag ska undvika vissa misstag som jag gjort tidigare. Till exempel så tänkte jag att jag ska undvika relationer med män, och framförallt att på något sätt bli materiellt beroende av en man. Det har jag gjort. Jag har träffat många underbara kvinnor i Örebro som jag hoppas att jag ska kunna knyta starkare band till. Det känns nytt och spännande.

Jag träffade också Linn för några månader sedan när jag var och föreläste i Göteborg och blev väl ”intresserad”. Kunde inte riktigt kategorisera känslan från första början, eftersom jag inte på riktigt tänkt mig att jag skulle kunna bli kär i en kvinna. I alla fall så sågs vi igen ett par veckor senare och jag blev jättekär och bla bla bla. Jag är väldigt glad över att jag faktiskt vågade agera på de här känslorna, något som jag nog inte hade gjort för ett år sedan. Jag känner att jag har haft en helt annan kontroll över mitt känsloliv, och kunnat förstå mina behov och begär på ett helt annat sätt än innan.

IMG_20141213_132226På det stora hela har 2014 varit ett av de mest smärtsamma men också bästa åren i mitt liv. Jag har brutit upp med så mycket skit, jag har haft så jävla mycket ångest, men det har verkligen varit värt det. Jag är stolt över att jag har tagit mig själv på allvar, att jag har funderat över varför jag mår dåligt och vad jag behöver, att jag har vågat begära ett bättre liv. Jag har nog aldrig vart så tillfreds med min tillvaro som jag är nu.

Jag hoppas att 2015 lir året då jag får nya rötter, knyter nya friska vänskapsband och bygger vidare på den känslomässiga grund jag skapat mig nu. Jag hoppas att jag ska våga ta mig själv och mina relationer på allvar. Jag hoppas att jag ska fortsätta röra mig framåt och uppåt.

Låt mig odla min bitterhet ifred.

En går sin dagliga internetrunda på olika bloggar med perfekta kvinnor som lever sina perfekta liv och bloggar om det illustrerat av väldigt väldigt ljusa bilder på skrattande människor. En twittrar bittert och hånfullt om detta. Plötsligt kommer det in en massa personer som ska berätta för en att en minsann bara är ”avundsjuk” och att en ska slita vara så ”bitter”.

Detta fenomen stöter jag på i en massa olika sammanhang. Folk som försöker rädda en från ens egen bitterhet och ska ge en små föreläsningar om att en minsann inte ska bry sig om andra och så vidare och så vidare. Så kan en väl tycka antar jag, det som är störigt är hur de får det till att vara något de säger för mitt eget bästa. Att det skulle vara för mitt eget bästa de läxar upp mig i någon slags vett och etikett.

Grejen är denna; att jag är bitter och hatisk är inte ett problem för mig. Jag är verkligen 100 % nöjd med att då och då sprida avsky och förakt omkring mig, det fyller mig med en känsla av glädje och lugn som jag finner mycket angenäm. Om någon känner samma glädje inför att raljera om mig så unnar jag dem det!

Det finns en utbredd idé om att det är väldigt viktigt att vara ”positiv” och liknande, och framförallt undvika att vara ”bitter” till varje pris. Frågan är för vems skull en ska vara ”positiv”. Jag upplever nämligen inte att jag mår bättre av att lägga band på min bitterhet. Tvärtom så tycker jag att det är rätt jobbigt att inte få utlopp för dessa känslor.

En ska vara så jävla snäll och aldrig någonsin missunnsam, för det skulle ju kunna röja faktumet att en är missnöjd med sitt eget liv. Att en tycker att andra har det oförtjänt bra i förhållande till en själv. Men vet ni vad, jag tycker faktiskt det. Jag tycker verkligen verkligen det. Jag tycker att det är helt absurt att vi lever i ett samhälle som premierar den typen av saker som jag går omkring och är förbittrad över. Typ heterosexualitet, reklambranschen, ogrundad ”peppighet” och liknande.

Om en nu tror att en mår bättre av att låtsas att en älskar alla så kan en väl göra det, men blanda inte in mig i detta. Låt mig odla min bitterhet ifred.

Septum!

Idag kom jag över en lista som någon snubbe hade skrivit om varför det är osexigt med tatuerade/piercade brudar, så tänkte att jag skulle göra slag i saken och fixa septum som jag funderat på ett tag.
Screenshot_2014-10-17-13-20-31Gjorde den i en ~*cool studio*~ med en massa män + rockmusik. Som alltid när män göra någonting, speciellt något som är obehagligt, så var han extremt opedagogisk. Men aja.

Såhär blev det:

IMG_20141017_131831

IMG_20141017_152413Är väldigt nöjd! Och känner mig sexigare än någonsin.

Minnen.

Tänkte att jag skulle göra ett sånt där ”september 2013”-inlägg, men det känns så konstigt med alla minnen. Ger det ett försök i alla fall:
164Hade långt hår. Saknar denna frilla lite när jag ser den här bilden.

053

Var på ”vattenkrig mot raskrig”, motdemo mot nazistmarsch. Tänker på hur mycket som har hänt politiskt sedan dess och blir rädd. Nu är nazistnärvaro vardag. Det handlar säkert om att min egen politiska medvetenhet höjts också, men det har verkligen varit många många nazistmarscher/torgmöten på sista tiden och polisen har också agerat på ett väldigt aggressivt sätt. På den här demonstrationen var det många som lyckades bygga blockader och blöta ner nazisterna, på den senaste jag var på fanns det inte en chans. Samtidigt känns det som att även motståndet har blivit större. Uppslutningen på den senaste jag var på var enorm.

132

 

125Bodde i Uppsala. Mådde väldigt väldigt dåligt hela sommaren och även under hösten. Hade en panikångestattack i början av sommaren och sedan träffade jag en människa som jag kom väldigt nära väldigt snabbt och som ifrågasatte mycket av det jag innan hade tagit för självklart, och det satte nog igång en jävla massa processer. Processer som var nödvändiga och som jag är tacksam för men som tog väldigt mycket i anspråk. Jag var väldigt olycklig i min dåvarande relation men jag var för känslomässigt beroende och förvirrad för att kunna ta mig ur den. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag behövde.074Gick många promenader. Saknar omgivningarna i Flogsta en del. Saknar inte mitt liv där. Tror jag. Saknar vissa saker. Det är smärtsamt att tänka på det.040

172Det är intressant att kolla igenom gamla foton. Mycket bilder på människor som har försvunnit ur mitt liv. Det är tungt att tänka att en faktiskt hade fina stunder med dem också. Samtidigt; det känns så oerhört avlägset, trots att det bara är ett år sedan. Det har hänt så jävla mycket, varav jag är glad över vissa saker och sörjer andra. Har fått så många insikter, varav vissa har varit väldigt smärtsamma.

Inreder lite.

IMG_20141001_102511Istället för väggord fyller jag rummet med ångestfyllda kvinnor, handlingsprogrammet från SCUM, en gubbe som säger ”allt åt helvete” och patriarkala ordlistor.

Livet.

wpid-img_20140902_122136.jpgLite tyst här senaste dagarna, det beror på att jag tog mitt pick och pack och flyttade till Örebro efter att ha kommit in på sen anmälan, så fick beskedet bara några dagar innan kursstart. Har med andra ord haft totalt kaos denna helg. Stressen håller på att lägga sig men det är fortfarande mycket som ska ordnas, bland annat långsiktigt boende. På återseende.

Skolstart, livet och så vidare.

wpid-img_20140824_143739.jpgVarit sjuk i några dagar och därmed fått sämst möjliga start på terminen som börjar nu (eller det är obligatoriskt upprop idag eftersom Södertörn tror att en är ett barn, själva terminen börjar nästa vecka). Ska läsa historia på Södertörn. Hade hellre läst någon konstskola men nu är det som det är när en gör allt i sista stund. Rädd för att gå in i väggen men det får väl bära eller brista ~*positiv inställning*~. Hur som helst: här är min kurslitteraturlista och jag vore jätteglad om någon har böcker att låna ut/sälja.

Arkiv