Jag och Hilda gick i Eu-kvarteren för att kolla om det fanns något spännande.
Det fanns det absolut inte så vi åkte tuben till Porte de hall istället.
Åt lunch på ett mysigt och billigt café.
Handlade godis.
Chillade i parken bredvid ett ”coolt ungdomsgäng”.
Gick förbi en kyrka som vi inte gick in i.
Fikade ännu mer. Sen åkte Hilda hem till Stockholm.
Fikade med Clara. Detta är nog den första bilden jag tagit med mitt 50/1,8-objektiv som var det första objektivet jag köpte efter det som följer med.
Tog suddiga bilder från lilla essingen.
Sov hemma hos Emanuel.
Mötte Boel och Elis på vägen hem från skolan.
Drack kaffe.
Fotade Emanuel medan han sov i soffan.
Det fanns äpplen i trädgården.
Hängde en del med min klasskompis Sarah.
Hämtade Boel från skolan.
Gick ganska mycket till Eriksdalsbadet.
Rökte med Olivia i min trädgård.
Gick promenader på kyrkogården.
Var med Emil och fikade på numera nedlagda Multikulti.
I slutet av Oktober kom den första snön.
Nu är min feministskolan del tre ute här. Denna vecka handlar den om särartsfeminism och likhetsfeminism. Jag hade vara en kväll på mig att skriva den eftersom Hilda var på besök och jag inte ville sitta och göra det då, men jag tycker ändå att det blev ganska bra. Ämnet var enkelt den här gången också. Läs den och kom gärna med feedback!
Annars så har jag det bra. Igår ägnade jag och barnen eftermiddagen åt att lyssna på Black Sabbath och äta våfflor. En av dem har dessutom visat sig ha en oväntad talang för att rita så nu sitter vi med mina akvarellkritor.
I helgen har Hilda varit på besök och vi har gått omkring en massa på stan. Detta har vi gjort.
Kollat in Justitiepalatset som var helt folktomt.
Kollat på utsikten från Porte de namur.
Varit på en jättestor och jättestökig antikaffär.
Tänt ljus i en kyrka.
Chillat vid kyrkingången.
Kollat på gatukonst.
Kommit för sent till en marknad.
Handlat i konstiga mataffärer.
Köpt fula vykort.
Ätit en våffla tillsammans med Jonas.
Kollat drömskt i fjärran.
Varit vid grand place.
Sen har vi såklart druckit en massa öl, pratat om livet, varit på ett gäng mysiga caféer och så vidare.
Här i Bryssel har jag besökt många kyrkor och tänkt lite på det där med gud. Vissa religiösa vill ju få det till att vi ateister saknar ”något” i livet i och med att vi inte tror på gud. Jag antar att det handlar om att vi inte tror på något ”större”, alltså en högre makt och att vi saknar ”rättesnören” i livet, alltså en moral instiftad av en högre makt. Vi saknar även förmåga att förundras över skönheten i gud skapelse.
Jag tänker såhär: jag tror på en massa saker. Jag tror på människans förmåga att uträtta storverk såväl socialt som politiskt. Jag har en personlig moral som jag tror på, en idé om hur jag ska behandla människor som jag har kommit fram till genom diskussion och praktik. Jag kan stundtals bli förbluffad och förundrad över skönheten i naturen. Allt detta som religiösa pratar om som fina saker de får från gud får jag på andra vis.
Jag förstår att man som religiös blir uppfylld av något när man går in i en kyrka; det blir jag också. Det är otroligt vackert, mäktigt och fridfullt. Men jag har också något annat i bakhuvudet; av vem uppfördes detta, varför och vem fick betala. Och svaret på den frågeställning är tyvärr väldigt ofta att det betalades av ett folk som var förslavat under kyrkans makt som ytterligare manifesterade sig i dessa byggnader, och att de som profiterade på det var prästerskapet. Då föredrar jag att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.
Jag har det väldigt jobbigt just nu. Jag vet inte hur ni som läser bloggen uppfattar mig, men jag är som person otroligt inbunden. Att jag har åkt bort till Bryssel handlar mycket om att jag behöver komma bort från min sociala trygghet för att kunna bli vuxen, det är i alla fall den iden jag har.
Och nu har det blivit väldigt mycket på en gång. I ett slag så har jag lämnat min familj som jag annars har träffat dagligen, det hus och den stad jag har bott i i hela mitt liv, mina vänner, min pojkvän och mitt land. Det har liksom inte blivit någon stegvis övergång där jag har lämnat trygghet efter trygghet, utan allt har kommit i ett enda slag.
Det är så jävla jobbigt att bli vuxen och att vara ensam. Att inte längre kunna söka tröst hos sina föräldrar. Att behöva ta reda på vad man vill göra i livet. Jag vet att det är så det är att växa upp, att det är jävligt jobbigt och att det går över. Men just nu känner jag mig bara förvirrad, liten och rädd.
Gårdagen var otroligt jobbig. Jag var trött och barnen var bråkiga och jag orkade verkligen inte vara sådär pedagogisk som jag vill vara, utan blev bara arg och sur. Idag har jag bara myst med barnen och druckit te och ätit mackor som kompensation.
Det kan vara otroligt svårt att veta på vilken nivå man ska lägga saker och ting. Hur man ska säga till. Man vill inte tjata men man vill inte vara barnens slav heller. Det är viktigt att man kan säga ifrån, men om man gör det för ofta så tappar det i slagkraft.
Tänkte ba informera om att min feministskola ligger uppe här nu. Denna vecka handlar det om hur kvinnors konsumtion får stå som exempel för överkonsumtion generellt, och hur det tar sig uttryck i bloggvärlden. Håll till godo och ge mig gärna feedback!
