Disqus.

Fan vad jag hatar disqus som OWC-hannah har som kommentarsprogram. Det är så jävla osmidigt, kraschar hela tiden, vägrar spara mina uppgifter och så vidare.

Jag blev så glad när hon bytte blogg eftersom jag tänkte att man kanske skulle slippa det där med att inte lyckas skicka sina kommentarer. Men icke!

Så om du läser detta så vet du varför jag aldrig kommenterar. Jag vill hemskt gärna, men det går tyvärr inte.

Mognad?

Två saker jag börjat tycka är totalt ointressanta på sista tiden:

  1. Shopping. Jag tycker fortfarande att det kan vara kul att ”piffa till” sig och ha fina kläder men satan vad tråkigt det är att shoppa. Innan så älskade jag att shoppa. Nu kan jag ibland drabbas av den där konsumtionssugna känslan men då tänker jag bara lite på att gå i affärer så går den över. Innan så kunde jag kolla på ett modefoto och tänka att jag skulle vilja ha den där prylen, men nu känner jag verkligen inte så längre.
  2. Träning och ”hälsa”. Innan så var ju sjukt intresserad av kost och träning men nu tycker jag bara att det är brutalt ointressant. Det är dock inte enbart positivt eftersom det leder till att jag inte pallar bry mig om min kropp, vilket faktiskt gör att jag mår sämre.

Är det det här som är mognad?

Vad jag vill ha efter Ohly.

Vad jag hoppas på efter Ohly: en cool feministisk vänsterbrud, helst med bakgrund som nationalekonom, som kan langa lite kritik av kapitalismen och borgerligheten. Helst vill jag att hon ska vara rakad och peka finger i debatter. Som en blandning av Kajsa Ekis Ekman och Lady Dahmer kanske.

Eller kanske inte riktigt peka finger i debatter. Men det hade varit otroligt trevligt med lite arg intellektuell vänster tycker jag.

Hjälp mig att få äta cupcakes med bloggtoppen!

Nu har jag nominerat mig själv till årets blogstar och årets bloggprovokatör. Varför? För att jag så himla gärna vill gå på blogawards och bli fotad tillsammans med Blondinbella!

Hjälp mig i min strävan och nominera mig till någon passade kategori, jag rekommenderar blogstar (som är för ”bubblare”), bloggprovokatör och guldpennan. Ser inte hur jag skulle kunna platsa i någon annan kategori. Kanske blogginspiratör, eftersom jag inspirerar mina läsare till mer ilska och hat i vardagen.

Nu är jag sådär pinsam och höjer upp mig själv. Whatever, jag vill verkligen verkligen träffa Blondinbella och äta cupcakes med bloggtoppen.

Era rubriker: Den ideala välfärdsmodellen.

Egentligen kan jag alldeles för lite om ekonomi för att kunna uttala mig exakt om hur samhället ska vara ordnat. Det är ju svåra grejer.

Däremot tror jag att det absolut viktigaste i ett bra samhälle är att folk känner sig trygga. Att man vet vad man är berättigad till och att man känner sig säker på att man faktiskt får det man är berättigad till. Ett perfekt sätt att skapa oreda och olycka är att låta folk vara osäkra på hur de ska klara sig i framtiden.

Därför tror jag stenhårt på konceptet medborgarlön. Medborgarlön innebär att alla medborgare får ett grundbidrag som räcker till att leva på. Alltså till mat och husrum och kollektivtrafik och kanske en ny vinterjacka från h&m. Kanske 7000 kronor.

Med medborgarlön skulle man kunna avveckla en massa andra bidrag. Bland annat socialbidrag och studiemedel. Man skulle kunna ha kvar bostadsbidrag och försörjningsstöd för den som behöver extra pengar, och kanske ha ett lite högre barnbidrag. Det vore såklart väldigt mycket enklare och billigare för staten att ta hand om ett sånt här bidragssystem, eftersom man inte behöver gå igenom en massa ansökningar och skicka runt allt till olika instanser. Det skulle helt enkelt bli otroligt mycket mer effektivt.

Eftersom folk grundtrygghet inte på samma sätt skulle komma från arbetet så skulle man kunna ställa högre krav på sina arbetsplatser. Det skulle också bli mer intressant att ta deltidsjobb eller timanställningar för många. Man slipper även problemet som finns nu med att folk hamnar i bidragsfällor, eftersom medborgarlönen är lika stor oavsett hur mycket man arbetar. Många fler skulle våga ta steget och skola om sig eller starta eget. Det finns helt enkelt många fördelar med medborgarlönskonceptet.

Utöver medborgarlön så tycker jag också att det ska bli lättare för privatpersoner att ta upp konflikt med statliga institutioner. Om man har blivit felbehandlad på sjukhus eller i skolan så ska man kunna ta det till domstol utan en massa krångel som det ibland är idag. Statliga institutioner måste kunna leva upp till det dem lovar. Sedan tycker jag inte att det ska bli någon jävla orgie i stämningar som i USA, men det tror jag inte kommer ske om man inte delar ut sådana fantasibelopp i skadestånd.

Det var lite kort om några reformer jag tror skulle leda till ett bättre och tryggare samhälle. Jag vet inte om det skulle fungera i verkligheten, men det finns gott om ekonomer från både höger och vänster som argumenterat för medborgarlön.

Rubriken kom ifrån Sarah.

Den som har åsikter måste kunna försvara dem.

När jag kritiserar ”krossa jantelagen”-tänket så menar jag inte att folk ska gå omkring och må dåligt, det är bra att folk tycker de är snygga och bra på saker. Problemet uppstår när folk börjar tänka likadant kring sina åsikter. Det finns ett åsiktsklimat idag som handlar väldigt mycket om att roffa åt sig utrymme och att den som tycker högst tycker bäst. Ibland hör man även folk svara på eventuell kritik med att vi faktiskt har åsiktsfrihet och man får tycka vad man vill.

Det är sant och det är jättebra. Jag tycker såklart inte att vi ska leva i någon jävla diktatur. Men grejen är den att trots yttrande- och åsiktsfriheten så har man ett ansvar för vad man säger och tycker. Om man ska gå omkring och ha åsikter och dessutom göra en grej av det på ens blogg så borde man också kunna ta till sig kritik för ens åsikter.

Varför då undrar många. Jo, för att åsikter inte ät något man föds med utan något man skaffar sig under lång tid. Man får dem från föräldrar och media och sina vänner. Således kan man inte bar säga att ”såhär tycker du och såhär tycker jag” som om det låg i själva ens person att ha just den här åsikten, och det kan ingen göra något åt.

Alla åsikter är inte heller ”bara” åsikter. Att blått är en fin färg eller att djurgården är det bästa laget är typiska helt ofarliga åsikter, att alla muslimer är våldsbejakande extremister är inte en ofarlig åsikt. Vissa åsikter leder till vissa resultat. Vad man röstar på i val får konsekvenser, vilka ord man använder får konsekvenser. Därför tycker jag att det är var och ens skyldighet att revidera sina åsikter då och då, speciellt om man stöter på mycket kritik.

Därför blir jag så jävla irriterad på all bloggare som har sina åsikter som någon slags accessoar. Typ såhär: ”Hej, jag är en ung driftig tjej/kille som inte är rädd för att säga vad jag tycker”. Detta utan att de har någon som helst kapacitet att argumentera för dessa åsikter, utom då möjligtvis argumentet att vi har åsiktsfrihet i det här landet.