Kjolen är second hand, halsbandet och t-shirten är från Turkiet.
Det är istiden vi har att tacka för våra släta klippor.
Bilder jag tog på en båttur i Turkiet. Bra grejer vi har i Sverige men inte där: de ljusa sommarnätterna, allemansrätten och de släta klipporna som ju uppstod pga istiden. Tänk på det i vinter.
Peppar som fan.
Peppar som fan inför morgondagen då Gossips enligt ryktet drar igång igen. Ska fan göra popcorn, bänka mig framför datorn och trycka på uppdatera en gång i minuten.
Jag vill också.
Lyssnar på sommar i p1 med UnderbaraClara. Det verkar lovande tycker jag, och kul att få höra vilken musik hon lyssnar på. Det är så skönt att man kan lyssna på nätet så man slipper passa tider.
Jag har verkligen alltid velat sommarprata. Så himla mysigt att bara få snacka om sig själv. Sen tänker jag på att jag bara skulle kokettera med mitt världsförakt alternativt ironisera över allt och det orkar man ju inte.
Skulle dessutom bara spela skrikopera. Vem orkar?
Oron.
Jag är fan helt otrolig när det kommer till att oroa mig. Så fort något trevligt händer så skissar jag upp värsta Burman show-scenarierna om att allt bara är ett enda stort lur från någon som vill mig illa, typ en töntig före detta klasskompis. Det var i alla fall därför jag sökte upp en kurator men det hela gav mig absolut ingenting, alltså måste jag lösa det på annat sätt, oroar mig dock för mycket för att handla. Kan man lida av kronisk oro? Jag gör nog det i så fall.
Skön grafitti.
Skön grafitti jag hittade i ett övergivet hus i Turkiet. Måste säga att jag tycker att den har ett skönt flow.
Personlig utveckling.
När vårat flygplan blev försenat så fick vi sådana där värdecheckar som vi kunde köpa grejer på flygplatsen med som jag köpte tidningen cosmopolitan för. Jag läste ju skitmycket tjejtidningar för drygt ett år sedan, men la av med det.
Hur som helst var det så jävla otillfredsställande. Det var inte ens lite kul som skräpunderhållning, utan bara genompissigt och tråkigt. Jättetråkiga uppslag om typ ”relationer” och skit och dålig journalistik. Jag är så jävla glad att jag inte köper sån skit längre. Fan den största personliga utvecklingen jag gjort det här året.
Min pappa.
Era rubriker: mina idoler.
Jag har aldrig varit sådär jättemycket för det här med idoler. Jag beundrar generellt sätt inte folk eftersom jag har för vana att inta fittattityden till precis allt i min tillvaro.
Men det finns två människor vars intellektuella kapacitet och intellektuella hederlighet jag tycker är fantastisk. Det är Rasmus Fleischer som är samtidshistoriker och driver bloggen Copyriot är en av dem. En otroligt vettig människa som förmår att se spännande problem och lösningar i samhället. Har varit med och grundat piratbyrån som drev väldigt vettig debatt kring upphovsrättslagstiftning och kultur.
Det jag gillar med honom är att han verkligen ser saker och ting ur olika perspektiv och på för mig nya sätt. Jag får alltid nya infallsvinklar när jag läser vad han skrivit. Han är totalt orabiat vilket jag tycker är befriande.
Den andra är Kajsa Ekis Ekman som har skrivit boken Varat och Varan som handlar om prostitution. Jag tror att många av er har läst den, och om ni inte gjort det är det hög tid. Det är nog det mest ögonöppnande läsupplevelsen jag haft. Jag har intervjuat henne och även sett henne tala ett antal gånger, och hon är alltid briljant.
Det jag gillar med henne är hur otroligt rakt på sak hon är. Hon skräder inte orden för fem öre, hon säger alltid precis vad hon tycker. Hon har även en befriande strävan efter att se världen som den är, hur människor verkligen mår och påverkas av saker och ting. Hon är även en stark motståndare till relativism av den typ jag beskriver i punkt två i det här inlägget som jag tycker är en väldigt viktig debatt att ta i denna tid.
Sen finns det andra människor jag beundrar också, men dessa två har en intellektuell förmåga som jag hemskt gärna skulle vilja förvärva under mitt liv. Jag hoppas att jag kan komma dit någon gång.
Hotellet.
Det finns få saker jag tycker är så sorgliga som misslyckade affärsverksamheter. Det andas mänskligt misslyckande på något sätt, en massa drömmar och visioner som grusats.
När vi var ute på en båttur i Turkiet så åkte vi förbi ett jättelikt hotell, det fanns säkert plats för 3000 personer eller något i den stilen. Det var verkligen gigantiskt. Det var helt öde och rostigt och jag och pappa tänkte att vi skulle promenera dit, för det låg på gångavstånd från hotellet.
Men när vi kommit halvvägs så kom vi till en vägspärr där en kille satt. Han sa att vi inte fick gå förbi eftersom det var ”under konstruktion”. Det var verkligen inte under konstruktion, bygget hade avstannat totalt.
Jag tänker bara: vilket ensligt yrke. Att vakta något som ingen längre bryr sig om.
