Hittade denna lilla text i en tidning hemma hos min mamma och pappa riktad till villaägare, det vill säga människor som ofta har pengar. En uppmanas till att köpa sig fri från skulden när en äter djur genom att köpa dyrt kött, eftersom djuren då (antas ha) behandlats bättre. Slutklämmen lyder ”du ska kunna ha sett djuret du äter i ögonen utan att skämmas”. Jag tänker att det är en konstig människa som kan se en varelse hen planerar att äta i ögonen utan att skämmas. Att döda djur för att äta bli väl knappast mer okej för att de lider mindre. Att det hela kopplas samman med priset är också ett utmärkt exempel på hur en låter medelklasspersoner sitta och mysa i sin självrättfärdighet samtidigt som ”någon annan” (människor som köper billig kött) är de ”verkliga” djurplågarna. Smakfullt.
Samma helg hälsade jag på en vän som hade en kokbok liggande framme. Jag kollade i den och såg att kapitlet om fläskött frontades med en död gris. Jag kommenterade detta med att det var en såndär rejäl machokokbok som minsann handlar om kött. Då svarade hen med att ”det är bättre än kokböcker där en inte låtsas om att det är ett djur en äter”, alltså underförstått att det är bättre att ”se sanningen i vitögat” och stå för att en faktiskt äter ett djur.
Jag håller med om att det är ett problem att vi inte få veta mer om de villkor under vilka köttproduktionen äger rum. Dock att när den frontas i böcker brukar det sällan vara bilder som avspeglar hur merparten av köttproduktionen äger rum. Det brukar tvärtom vara en ganska idealiserad bild av det hela: lyckliga kor på ängar, små slakterier. Inga brutala och äckliga scener. Det kan en ju såklart förstå eftersom kokböcker ska vara trevliga, men att då hävda att det på något vis skulle vara bättre att ”erkänna” att det är ett djur en äter samtidigt som en fortfarande inte erkänner de villkor under vilka merparten av allt kött produceras så blir det en dubbel lögn: lögnen om att en är ärlig, samtidigt som en fortfarande ljuger om väsentliga delar av förloppet.
Jag förstår inte heller varför det skulle vara bättre att vara ärlig. Det gör ju inte djurets lidande mindre på något vis. Enda skillnaden är att du också erkänner detta, men det är det väl fan ingen som mår bättre av. Är det inte snarare förnedrande? Tänk dig själv en människa som sparkar dig i ansiktet samtidigt som hen säger att hen ”förstår” att det gör ont. Som skadar dig samtidigt som hen gör anspråk på att ha medlidande och insikt om det hela. Vidrigt.
Jag måste säga att jag tycker att det är värre att ”erkänna” det hela och samtidigt fortsätta äta kött än att äta kött i förnekelse. Den som gör det i förnekelse må vara dum i huvudet, men inte en person som tror att lidandet blir okej bara för att en vet om det och ”erkänner” det. Att människor inte orkar göra vissa livsstilsförändringar eller ta in vissa insikter kan jag verkligen förstå och acceptera, men att människor tror att deras beteende blir okej bara för att de har insikt om det är bara skevt och konstigt.
Nu ska vi filma sista scenen. Ledtråd? Ett badkar och 50 påsar chips. Hahaha. I love my job!