Detta är del ett i min och Schmenus bloggutmaning om sex. För den som vill delta så finns inlägg med ämnespresentation och instruktioner här. Imorgon kommer de andra som deltagit i utmaningen att presenteras.
Jag tänker på sexualundervisningen. Jag tänker på att den ändå var ganska bra på min skola efter av vad jag hört om andras, men att det dröjde tills att jag var 21 innan jag insåg att min klitoris inte bara är en liten knopp, utan att det är ett stort organ som kan bli stimulerat på en massa olika sätt. Det var en fascinerande upptäckt. Och anledningen till att jag tänker på den är för att den så tydligt beskriver vilken relation jag har till min fitta. Jag har liksom inte tänkt på den som något mer än ett hål, men en liten ”knapp” en kan trycka på om det blir för tråkigt. Jag har aldrig tänkt på min fitta som något som lever, förändras, känner.
Länge när jag hade sex så var det så mycket som handlade om att det skulle gå. Jag skulle vara tillräckligt våt för att kunna omsluta en kuk. Det handlade inte om att det skulle vara skönt och lustfyllt, utan om att det skulle vara fysiskt möjligt. Det var såhär jag såg på min kropp och det var så männen jag hade sex med såg på min kropp. Om det inte gick så var problemet inte att vi hade sex på fel sätt, utan problemet var att min fitta var ”fel” eller ”trasig”. Jag upplevde aldrig att männen jag hade sex med brydde sig särskilt mycket om min njutning, och ärligt talat så gjorde inte jag det heller.
Det finns en idé när det kommer till omslutande sex, eller penetrationssex som det brukar kallas i folkmun, att fittan är passiv och kuken är aktiv. Att fittan bara finns där, för att penetreras av kuken. Och det är ju även så kvinnor och män och betraktas när det kommer till sex, till raggande, till det mesta i det här livet. Kvinnor är objekt som män kan agera på, män är ständigt agenter. Detta smittar såklart också av sig i hur vi betraktar de könsorgan som är förknippade med kvinnor och män. Det är liksom ingen slump att vi tänker att fittan är passiv och kuken är aktiv, det är tätt förknippat med hur vi betraktar de olika könen.
Jag har fått veta väldigt lite om hur fittor agerar på sexuell upphetsning. Jag har alltid tänkt att det bara sitter i hjärnan, i att bestämma sig för om en vill ha sex eller inte. Jag har liksom inte tänkt att jag kan känna min kropp, min fitta. Att jag kan känna den svullna upp, bli fuktig och känslig. Att jag kan känna att jag vill ha sex, att jag är kåt, och inte bara intellektuellt komma fram till det, göra en viljeansträngning och få sexet att fungera.
Jag var sexuellt aktiv mycket länge innan jag började känna min fitta på riktigt, innan jag började få kontakt med den. Många samlag har jag över huvud taget inte haft kontakt med min fitta, med hur det känns. Det var aldrig fysiskt skönt, bara mer eller mindre jobbigt, mer eller mindre bekräftande. Detta handlar såklart om att jag har haft sex med människor som jag egentligen inte borde ha haft sex med, människor som inte var omtänksamma och kärleksfulla. Samtidigt tänker jag mig att det har att göra med min syn på vad sex är och bör vara. Jag tänkte liksom inte att sex var något som skulle vara skönt, som jag hade för min egen njutning skull. Det var mer en fråga om att kunna få närhet, bekräftelse och något som jag då tänkte var eller i alla fall kunde leda till kärlek. Min fitta har inte varit något som finns till för min egen njutning, utan en känslomässig handelsvara, något jag kan använda för att få patriarkal bekräftelse.
Allt det här har också handlat om hur jag har uppfattat min fitta. Eftersom jag inte har sett på min fitta som aktiv, deltagande i sexuella handlingar, så har jag inte brytt mig om vad den tycker om det. Jag har sett min fitta som ett hinder att överträda, inte som något som ska skänka mig njutning. Jag har sett fittan som ett problem, precis som jag under åratal av ätstörningar sett resten av min kropp som ett problem. Det handlar om självförnekelse, det handlar om att inte vara kapabel att känna eller erkänna sina fysiska behov, om att ständigt trycka ner dem och underordna den något större. Något som jag då trodde var min vilja, men idag inser var patriarkatet.
Jag tänker att patriarkatet tvingar in många kvinnor i en sämre kroppskännedom, helt enkelt eftersom vi inte tillåts vara ”djuriska”, styrda av våra kroppar. Mäns kroppar och fysiska behov äger ett helt annat erkännande, äger ett helt annat rum i samhället. Det talas ofta om män som behovsstyrda varelser, som kroppsliga. Det talas om mäns könsdrift, deras kukar, deras kåthet. Att kvinnor kan bli kåta och att det faktiskt är något som sker fysiskt, genom att vi blir svullna, känsliga och våta, att det inte bara sker i våra hjärnor, är det något som det talas mindre om. Mäns kåthet beskrivs som en okontrollerbar fysisk reaktion som enbart har med kroppen att göra, kvinnors vilja till sex beskrivs mer som ett känslo- och tankemässigt kontrollerat beslut. Båda dessa idéer om vad lust och kåthet är, är såklart grovt förenklade. Lusten sitter såklart både i psyket och kroppen, eller snarare; det finns ingen åtskillnad mellan psyke och kropp.
Jag har kontakt med min fitta nu. Jag kan känna min lust, inte bara veta att den finns där. Jag kan känna hur den reagerar, jag kan känna hur den svullnar upp och blir känslig, hur den arbetar med musklerna. Jag kan känna min kåthet. Men jag är inte klar riktigt än, jag har fortfarande inte full kontakt med min fitta. Det är något jag ständigt jobbar på, att lära känna min fitta bättre, och att på det viset kunna njuta mer av sex.
