Birro skulle inte fått debattartikelkörkort om sådana utfärdades.

Alltså herregud. Marcus Birro överträffar ständigt sig själv när det kommer till att vara fördomsfull, nedvärderande och allmänt dum i huvudet. Han har skrivit en ”debattartikel” om att man ska införa körkort (?) på författare. Varför? Jo, för att han inte vill klumpas ihop i samma hög som Linda Rosing, som släppt en bok.

Det är ingen risk att jag sätter Birro och Rosing i samma fack. Jag har sympati för Rosing, hon verkar vara snäll och himla trevlig. En sympatisk person. Birro ligger i min mentala idiothög, och jag skulle aldrig ens drömma om att nedvärdera Rosing till samma nivå som honom. Hon är inte den skarpaste kniven i lådan, men hon är inte en arrogant, uppblåst och självrättfärdigande idiot. Hon har inte gjort karriär på att vara ett föraktfullt as.

Den som skriver kan väl få kalla sig författare. Speciellt om man lever på sitt skrivande. Att jämföra det med att flyga flygplan är givetvis idioti, eftersom ”författare” inte är en formell utbildning eller titel man kan ha i någon egentlig mening. Den som skriver och framförallt den som tjänar pengar på att skriva kan väl mycket väl kalla sig författare. Sedan är det upp till förlagen att välja ut böcker och namn som är bra och som säljer. Och upp till konsumenter och recensenter att hitta det som är kvalitativt. Men att införa något författarkörkort bara för att Birros ego inte klarar att bli ihopklumpad med personer som Linda Rosing känns inte så himla relevant.

Ärligt talat så tror jag inte att det finns en enda person som köper Rosings bok i hopp om att få lite god kvalitetslitteratur eftersom hon trots allt är författare och som sedan känt sig besviken för att den inte levt upp till deras högt ställda förväntningar. Däremot tror jag att det finns många som låtit sig luras av Birros framtoning som någon slags intellektuell som sedan blivit himla besvikna när han visat sig vara en sådan formidabel idiot. Jag tycker att det ska krävas körkort för att få skriva debattartiklar. Kravet: var inte en trångsynt, fördomsfull, föraktfull idiot. Tack!

Updatering: blev uppmärksammad på att artikeln är flera år gammal. Aja, min diss kvarstår.

Varför hata Linda Rosing?

Jag tänkte på en grej när jag läste bloggkommenterorerna om att Linda Rosing (eller Thelenius som hon heter nu) kanske ska öppna sitt kommentarsfält på sin blogg igen. För den oinsatta så var hon tvungen att stänga det för att folk skrev så mycket elakt, framförallt om hennes barn.

Innan jag visste något om Linda Rosing så var min utgångspunkt också att hata henne. Hon hade opererat pattarna, var blonderad, varit med i Big brother och var på det stora hela nidbilden av en blåst dokusåpadeltagare. Sen såg jag Den rätte för Rosing av nån anledning (för övrigt där ärkepajasen Hugo Rosas figurerar för första gången) och jag slogs av hur totalt orimligt det är att folk hatar Linda så mycket. Hon är verkligen inte förarglig på något vis, inte ens på det där sättet som Maria Montazami är genom att vara totalt verklighetsfrånvänd som ett resultat av sin totala brist på förmåga att tänka.

Jag tyckte verkligen bara synd om Linda. Det var massa killar som ville bli ihop med henne för att de ville ha nåt våp med stora pattar att sätta på, alternativt för att få vara med i tv. Och jag fattar bara inte varför folk ogillar henne, varför folk fortsätter tjata om alla idiotiska grejer hon har gjort. Det är ju fan bara synd om henne, en korkad trashkändis som folk tycker om att ömsom utnyttja, ömsom snacka skit om. Ändå bemödar sig folk med att gå in på hennes blogg, läsa den och skriva långa kommenterar om hur tjock hennes dotter är, hur korkad hon är och hur värdelöst unika partiet var.

Det kan nog vara så att det som gör för ont att tycka synd om måste man hata istället och jag tror det är det som är fallet med Linda. Antingen tycker man synd om henne och det är en förolämpning i sig, för man tycker synd om henne för att hon är hon, eller så bara hatar man för att man inte orkar leva sig in i hennes situation, för det är liksom lite för smärtsamt.