Detta är galenskap. Micah, den femtonåriga morsan som bloggar, har skrivit ett inlägg om jämställdhet. Inget särskilt med det egentligen, hon är uppgiven för att hon alltid får skit för att hon inte tar med Kelly, hennes barn, jämnt och ständigt.
När jag skriver om något annat än Kelly får jag kommentarer ”Vart är Kelly?? Varför tar du inte hand om Kelly?”. Men varför ska jag ha Kelly hela tiden? Varför får inte Kevin sånna kommentarer? Behöver inte han också ta hand om Kelly? Det är väl lika ”hemskt” när han är ute med kompisar?
Micah har ju så rätt. Men för detta har hon behövt skriva inlägg till sitt försvar inte mindre än fyra gånger. För folk går fullständigt bananas i hennes kommentarsfält, ni kan ju se själva. Jag håller väl med om att det är en aning oansvarigt att skaffa ett barn när man är så ung, men det tar inte ifrån poängen i att barnet faktiskt har en far.
Detta är så himla sorgligt tycker jag. Det är någon form av nykonservativa värderingar som börjat dyka upp och som folk sprider i alla jävla mammabloggar, jämt och ständigt. Inte bara ska man alltid vara med sitt barn, man ska inte heller bry sig om något annat i hela världen. Inte skriva ett ord om något annat än sitt barn på sin blogg.
Man är faktiskt två om en unge, alltid. Och även ett spädbarn kan bli omhändertagen av sin farsa nån gång ibland. Faktiskt. De flesta verkar ju vara överens om att det är en bra grej med delat föräldransvar så varifrån kommer egentligen denna hets mot mammor? Jag finner den helt obegriplig.
Ett barn.
Det beror förstås på att människor har en djupt nedärvd föreställning om att era ungar skall vara ert allt, och så fort ni för en tusendels sekund uraktlåter den eller dem, då är nu egoistiska fittor som förtjänar att mobbas till döds. Åtminstone om det är för att ägna er åt ser själva. Men om ni alltid tjatar om era ungar så tycker folk å andra sidan att ni är enkelspåriga, maniska och hysteriska med era äckliga pissungar, för den sakens skull istället. Surt, men det bara är så. 😀
Ja, men då får man väl försöka göra något åt det då?
Visst, men vem? Omedelbums! 😀 😀
Gosh, kan du inte lägga ner med dina lamea kommentarer någon gång.
herregud… nog visste jag att många håller stenhårt fast vid att kvinnor är så himla omvårdande och helt ovärderliga för sina ungar. men det där var över alla gränser. något slags näthatsmecka. extra trist då tjejen ändå skriver ett ganska insiktsfullt och bra inlägg som man tycker att de allra flesta borde hålla med om eller åtminstone vara smarta nog att inte säga emot.
undrar hur de tror adopterade ungar överlever. utan en mamma med de magiska hormonerna liksom. stackars barn.
Bra där.
– ”Saknar du inte AG när hon är hon sin pappa?”
– ”Klart jag inte gör, det är ju jätte skönt.”
– ”Åh! Är det för att du vet att hon har det bra hos sin pappa?”
– ”Om det handlade om det skulle jag väl inte ’sakna’ henne utan snarare vara orolig?”
– ”Men känns det inte alldeles tomt när hon inte är där?”
– ”Jag är väl min egen person också?”
Nu projicerar jag lite, förlåt, behövde nog bara bikta mig lite.
Patria är ovanligt nära sanningen idag, man ska inte vara besatt men man ska minsann inte heller vara ifrån sina barn eller ha ett eget liv. Och du Fanny skriver så bra att jag blir alldeles matt.
Jag tror att det är en del av den allmänna kritiken som kvinnor står under och det faktum att vissa människor (för att inte skriva ”tjejer” eftersom jag anser att det är en stereotyp att det främst är tjejer som gnäller på varandra, mina killkompisar är också skvallriga haters) ÄLSKAR att gnälla på andra och göra dem ledsna.
Lägger man ut bilder på sina fötter är de äckliga. Lägger man ut bild på sitt ansikte är man ful, har fula drag, fula ögonbyn, fult smink, äcklig p.g.a. inget smink eller fult hår. Lägger man ut bilder på sin outfit är man fet och har ingen smak. Lägger man ut bilder på sitt hem är det smaklöst inrett. Lägger man ut bilder över huvud taget är de för retuscherade, tråkiga, fula eller irrelevanta. Skriver man en text med sina åsikter i tror man att man är nått.
Det är ju jäkligt tacksamt att racka ner på mammor angående deras föräldraskap för det är ju verkligen ett slag som mamman känner av och man kan glädjas åt att ha fått
någon att ifrågasätta sig själv.