Kategori: Politik

Spotify är ingen välgörenhetsorganisation.

Anna Troberg har skrivit en artikel på Newsmill om att Spotify tänkte strypa gratistjänsten. I stora drag håller jag med henne. Men sen börjar hon tjata om att de konsumenter som inte betalar med pengar faktiskt betalar med sin tid. Den tid man spenderar på att lyssna på reklam, får man anta.

Spotifys agerande signalerar även att man inte hyser någon större respekt för de kunder som använt sig av ”gratistjänsten”. Dessa kunder är inte osnutna gratisätare. Vi har betalat med något som för individen ofta är värt betydligt mycket mer än pengar. Vi har betalat med vår tid. Vår tid är pengar. Det har reklamsäljare insett för längesedan. Det är därför de kan sälja vår tid för dyra pengar. Det är hög tid att vi konsumenter också börjar värdera vår tid ordentligt och kräver att bli respekterade som vilka kunder som helst.

Det må vara sant att vi betalar med vår tid, men någonstans måste det ju faktiskt komma in pengar också. Dessa pengar kommer ju in genom att företag vill annonsera på Spotify, och anledningen till att de önskar annonsera är ju knappast bara att folk ska höra deras reklam, de förväntar sig ju även att en liten del av dessa människor också konsumerar produkten. Varför skulle man annars betala för reklamutrymme? Det verkar ju knäppt!

Reklam är ingen universallösning på finansiering av allt. För att folk ska vilja annonsera så måste ju annonsen öka försäljningen, annars går det ju inte ihop. Det är ju inte så att det magiskt skapas pengar för att jag lyssnar på en jingel.

Jag tvivlar på att Spotify behöver strypa gratistjänsten för att fler ska lyssna, men i idealistiska resonemang om att Spotify borde värdera vår ”tid” fungerar liksom inte i kontexten. Antingen är Spotifys modell lönsam, och då kan de fortsätta med den, eller så måste de förändra den. För hur mycket man än vill det är Spotify ingen välgörenhetsorganisation utan ett företag, som liksom de flesta andra företag drivs av profitintresse.

Sverige borde tagga ner sexualpolitiskt.

Jag tycker såklart att det är jättetråkigt för den här kvinnan som uppenbarligen blivit våldtagen i Grekland, men som blivit åtalad för förtal när hon anmält händelsen. Det är givetvis en oförlåtlig rättsröta som aldrig bör få inträffa och jag beklagar detta djupt. Jag tror inte heller att den utsatta kvinnan har agerat oförsiktigt eller överreagerat i efterhand. Så, färdigbraskat nu.

Men samtidigt så känns det som att Sverige kanske borde se detta som en signal till att tagga ner en aning i fråga om sexualpolitiken. Typ förslag som att kriminalisera sexköp även utomlands och att en våldtäktsanklagad ska kunna uppvisa bevis på att samtycke ingåtts för att gå fri är helt enkelt inte rättssäkra eller rimliga.

Om vi försätter i samma anda så kommer vi inte att kunna räkna med att bli tagna seriöst rörande sexualpolitik utrikespolitiskt. Redan idag tycker man ju i många länder att Sverige är helt nippriga rörande detta, speciellt i våra envisa försök att exportera sexköpslagen, som man i många länder helt enkelt inte önskar införa för att man har en helt annan syn på det hela. Vi kan bråka i evigheter om vad som är ”rätt”, men hur vi än vrider och vänder på det så bör Sverige inte spela moralisk världspolis. Speciellt inte gentemot ansedda demokratiska nationer.

Feminism och kamp mot sexhandel i all ära men se då till att göra det på ett smidigt sätt så att alla svenska kvinnor slipper gå omkring med stämpeln att vi är radikalfeministiska slampor som ringer polisen så fort vi fått kuk. Vi måste även respektera att olika länder har olika definitioner av olika brott, såsom våldtäkt eller sexköp. Svensk definition råder helt enkelt inte överallt, det är ett utrikespolitiskt faktum som vi måste förhålla oss till.

En stilla undran.

Om man nu tycker att det ska ”löna sig att jobba” (i motsats till att supa och röka) varför vill man då sänka ingångslönerna för vårdbiträden och diverse andra kommunalanställda? Jobbar inte dem? Tycker Anders Borg att det inte ska löna sig med arbete fören man har arbetat minst fem år i trogen tjänst?

En stilla undran, sådär i alla välmening.

Detta handlar för helvete om människor som får sina liv förstörda, inte något äckligt politiskt spel.

Jättebra att regeringen ska förändra reglerna i f-kassan. Underbart.

Men de nya reglerna kan nog inte införas fören 2012. Nehe. Tack säger alla utförsäkrade som inte har ett år att leva i en ekonomiskt ohållbar situation på sig.

Vad sägs om att byta tillbaks till det gamla systemet provisoriskt? Eller bara luckra upp de hårda reglerna och låta tjänstemännen själva kunna fatta beslut i stil med att en person med parkinsons kanske inte kan jobba bara för att han kan släktforska? Eller åtminstone följa utbildade läkares rekommendationer.

Herregud. Alla kunde så från första början att detta var sjukt. Även om det rörde sig om ”enskilda fall” så ska sådana saker fortfarande inte kunna ske i ett välfärdssamhälle. Och sen handlade det inte om enskilda fall längre.

Jag tycker att det är hemskt att en sån här sak ska få ta så lång tid. Om man genomför en reform och märker att den inte funkar så kan man väl backa och säga: ”okej, det gick inte. Vi får gå tillbaks till det innan i väntan på något bättre”. Det är kanske politiskt ”omöjligt”, vad vet jag. Men detta handlar för helvete om människor som får hela sin livssituation förstörda, och då tycker jag faktiskt, ursäkta mig, att statsskulder och spel för gallerierna kan vänta en aning så att politikerna kan göra sitt jobb: att tjäna sveriges medborgare.

Analysen av kvinnobilder i media måste sträcka sig utanför objektifiering.

Lady Dahmer har skrivit om den här reklamen från jack&jones.

Jag måste säga att jag tyckte den var utomordentligt fånig och inte riktigt förmår uppröra mig över den. Den är såklart skamlöst sexualiserad, det går inte att komma ifrån.

Jack & Jones har tagit sexualiseringen ett steg längre. De framställer inte längre kvinnan som ett passivt objekt. Här är hon aktiv. Hon förför. Hon simulerar samlag och avsugningar och jag blir alldeles grinfärdig och illamående när jag inser att allt går baklänges.

Vad jag inte begriper är varför detta är att gå ett steg längre. Det man alltid tjatar om rörande sexualiseringen av det offentliga rummet är ju att kvinnor framställs som objekt så enligt den analysen måste ju detta i någon mån vara bättre, ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det känns som att objektifiering är ett ganska irrelevant begrepp i sammanhanget. Objekt betyder ju att man är passiv, det är ju liksom den där passiviteten som hela analysen bygger på.

Jag tycker att man istället borde tala mer om likriktning då det är en mer adekvat analys i sammanhanget. För även aktiva viljestarka kvinnobilder kan vara negativa som ideal.

Anton Abele köper ut.

Hohohohoho.

Såg ett klipp från en intervju med Anton Abele där han på frågan ”vad skiljer dig mest från de andra 349 riksdagsledamöterna” svarar ungefär ”ja jag är ju yngst här, jag är till exempel den enda som inte får köpa ut”.

För det första så tycker jag att det är stor humor att det enda Anton Abele kan nämna som skiljer honom från alla andra gråpolitiker är att han är ung.

Det roligaste är dock att han säger ”köpa ut”. Då undrar jag följande a) planerar Anton att köpa ut när han blir tillräckligt gammal b) tror Anton ”fler poliser” Abele att det är lagligt för en som är 20 att köpa ut c) är utköp en vanligt förekommande uppgift bland riksdagsledamöter?

Hårklyverier månne, men jag satt och skrockade förnöjt.

Alltid lika jobbigt när folk är skyddade av grundlagen.

Detta är en fruktansvärt obehaglig artikel. Nämndemän blir ju som känt politiskt tillsatta vilket såklart innebär att även Sd-politiker får sitta som nämndemän. Nu har emellertid Värmlands tingsrätt velat sparka en nämndeman från Sd eftersom han har länkat till antisemitiska hemsidor i en, och håll för fan i er nu, privat mejlkonversation!

Om man nu har ett system där politiskt tillsatta får har beslutsrätt i domstolar så ska man väl låta det vara så också. Nämndemännen ska ju representera ett snitt på Sveriges befolkning och nu är det ju så att sju procent av dessa har röstat på Sd, då är det väl inte mer än rätt att en människa med åsikter som speglar Sd:s ska sitta i rätten. Annars är det ju inte en äkta representation av folket. Eller är det kanske bara den politiskt korrekta delen av befolkningen som ska ha representation i rätten?

Tydligen så är det viktigt att alla nämndemän har värderingar om alla människors lika värde. Står det i lagen att det måste vara så, undrar jag? Hur garanterar vi att de gamla gubbar och gummor som mestadels sitter som nämndemän har fräscha och uppdaterade åsikter och inte styrs av en massa fördomar?

Jag har stor sympati för tingsrättens beslut, men jag förstår också problemet med hur mycket en nämndeman får säga. Han är ju skyddad av yttrande- och tryckfrihet. Det han sagt i TV kan man inte avskeda honom för. Det är svårt att dra gränsen för vad man som person får tycka och inte, säger Anne Ramberg.

Man ska alltså dra gränser för vad personer får och inte får tycka? Anne Ramberg verkar se det som en tråkigt försvårande omständighet att han är skyddad av grundlagen. Sen tycker jag att hela problemvinklingen är konstig. För problemet är väl ändå vilka åsikter som påverkar hans arbete, inte vilka han uttrycker? Om man skulle kunna statistiskt bevisa att han t.ex. tenderar att döma färgade personer hårdare så kan det väl vara ett skäl till att avskeda honom men i sådana fall ska alla nämndemän utsättas för samma granskning.

Personligen tycker jag att det är ytterst obehagligt att det kanske sitter någon Kristdemokrat i rätten. Jag skulle för mitt liv aldrig vilja bli dömd av en människa med den typen av åsikter. Otroligt obehagligt hade det varit.

Jag tycker att man ska avskaffa det där jävla nämndemanssystemet direkt istället för att försöka utesluta folk på luddiga grunder när det börjar bli lite hett om öronen. Politiker stiftar fan i mig lagarna och där tycker jag att deras inflytande ska sluta. Det ska vara upp till utbildade jurister att rättvist döma folk efter dem.

Feminism del fyra, om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Jag skrev ju innan om Malin Swalins idiotiska ledare. Jag har även en reflektion kring den på temat feminism.

Malin skriver att det är konstigt att samma människor som försvarar det offentliga hånglet också är dem som tycker att man bör kämpa emot den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.

Jag läste en forskningsrapport om populära tv-serier riktade till kvinnor och där framfördes tesen att det var pornofierad puritanism det rörde sig om. Jag vet inte om jag skulle använda uttrycket pornofierad i sammanhanget men hela poängen var hur som helst att tv-serierna genomgående var fasta vid könsroller och idéer om att samspelet kvinnor och män emellan mest centrerar kring könsumgänge. Trots detta så nämndes eller visades inte sex som sådant ofta och om det gjorde det så var det lite pinsamt och ”fel”. Tjejerna gick omkring och var snygga och sexiga mest hela tiden och antogs vara intresserade av att killar skulle gilla dem, men deras egen sexualdrift var tabubelagd.

Jag tycker detta är en utmärkt analys av den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet. Var man än tittar så ser man avklädda kvinnor (och män, ibland) som är ”sexiga”. Men det finns något unket i sexigheten, för sex ser väl för helvete aldrig ut så? Sådär finputsat och onaturligt.

Ofta refereras det till en reklam som ”sexig” för att den innehåller avklädda människor. Men det är sällan mängden kläder på modellen som avgör hur vi uppfattar en reklam. Det är något annat: ett ansiktsuttryck, en miljö, en förväntan. Jag tror till exempel att vi kan enas om att bilden nedan är betydligt mycket mer sexuell än en genomsnittlig underklädesreklam trots att tjejen har kläder på sig (oavsett om man tänder på djur eller ej).

Så vad är egentligen sexigt? Hur ser ”riktigt” sex egentligen ut? Det är säkert olika för olika personer men jag hävdar att de flesta som har en någotsånär utvecklad sexualitet (alltså haft sex ett tag och njuter av det) har ett begrepp av sexighet som skiljer sig från det där kliniska som man ser i underklädesreklamer. När jag knullar ligger jag i alla fall inte med lätt särade läppar och perfekt glansig hy. Jag stönar och grismacherar och luktar säkert fruktansvärt mycket svett. Tiden när jag tänkte på att vara snygg medan jag knullade är lyckligtvis långt borta. Sex är inte kliniskt, sex är svettigt, smutsigt men framförallt något ytterst fysiskt, djuriskt och naturligt.

Så här ser det inte ut i det offentliga rummet. Snarare handlar sexualiseringen av det offentliga rummet om någon slags falsk sexualisering, där man gärna visar hud och hintar om saker som sägs vara sexuella, men aldrig går över gränsen till det där djuriska och naturliga.

Jag läste ett inlägg på tuttrevolution om att Asos hade suddat ut bröstvårtorna på sin modell.

Och detta får nog sätta fingret på det jag famlar efter. Här står modellen, hon visar hud, klyfta, hon har särade glasiga läppar och en genomskinlig bh. Sexiga attribut från topp till tå. Men hennes bröstvårtor är bortretuscherade.

Många tycker säkert att det skulle vara stötande med bröstvårtor. Men kom igen, den här bilden anspelar på sex, oavsett bröstvårtornas befintlighet. Är det inte egentligen värre att kvinnor växer upp med iden om att en snygg kvinna saknar bröstvårtor än med att få se naturliga kvinnobröst på stan. Ofta handlar nog moralpaniken inte om sex, utan om naturlighet. Att vi är rädda för det naturliga.

I sexualiseringen av det offentliga rummet så förflyttar man sex ifrån vad det egentligen är, något naturligt fullt av kroppsvätskor, till något slags låtsassex. Retuscherat och regisserat. Snyggt och avskalat. En halvöppen mun med läppglans på en kvinna utan bröstvårtor. Och kvinnor förvandlas i samma veva till några slags låtsassexobjekt. Ständigt pigga, fräscha, vältränade, airbrushade, slätrakade och med den där kåta och villiga blicken. Och numera dessutom utan bröstvårtor.

Och det är därför det är okej att hångla offentligt och fortfarande vara emot den ständiga exploateringen av perfekta kvinnokroppar i sexiga positioner. För att hångla är naturligt, det är jämställt, det är inget obehagligt ideal som sätter press på människor att vara perfekta till omänsklighetens gräns.

Jag skiter fullständigt i hur mycket sex som finns i det offentliga rummet, men jag skulle bra gärna vilja ha lite mer naturlighet.

Fyndigt och slagkraftigt.

Den här lappen tyckte jag var mycket festlig.

Tänker mig folk som tycker att Patriot.nu (som det är ”reklam” för) är en bra sidan som sitter och fnular. Vad ska de komma på för slagkraftigt?

EU är ju en dålig union. Och Sovjet var också en dålig union. Så vi kopplar ihop dem såhär i vår lapp va! Så alla fattar hur dålig Sovjetunionen är!

Och alla ba: ”gu vad fyndigt och slagkraftigt”.

Hoho.

Gud vad förvirrande när folk tycker olika.

Malin Siwe skriver en synnerligen idiotisk ledare i Expressen om att man minsann inte borde få hångla på tunnelbanan. Det uppfattas tydligen som stötande. Hon drar en parallell till att ha samlagsrum på skolor, vilket jag ändå tycker är ganska skilt från offentligt hångel.

Förutom att vara en moralkärring så skriver Malin också att det är märkligt att folk försvara offentligt hångel samtidigt som det så att säga ligger i tiden att vara moralist. Detta tycker Malin är förvirrande.

Det underliga är att det offentliga hånglet har så många försvarare i en tid som annars sätter upp nya gränser för sexualitet i det privata. Statligt anställda får inte bo hotell som har porr i utbudet på tv:n och inte kolla porr i datorn på ledig tid på tjänsteresa. Trots att det tittandet är alldeles frivilligt och högst enskilt.

Man får då anta att Malin inte tror på det här med att olika åsikter och rörelser kan existera i samma tid. Jag kan meddela att det tack och lov kan göra det! Rörelse och motrörelse existerar samtidigt. Gud va bra!

Jag kan till exempel se en mycket rimlig förklaring till denna förvirring i den ”svenska” inställningen till detta: sexliberalerna blir mer högljudda just eftersom det finns så många moralister som ska komma och förstöra. Om det inte fanns en så stark rörelse mot allt som har med sexualitet att göra så skulle åtminstone inte jag vara särskilt engagerad i frågan.

Jag menar herregud. Vi lever i en tid där en statligt anställd inte få titta på porr på sin fritid. Är inte det sinnessjukt? Det är inget annat än ett oförlåtligt ingrepp på den personliga friheten och det borde vem som helst med minsta gnutta vett i kroppen fatta. Och just därför är det så viktigt att alla som är emot denna nypuritanism höjer sina röster emot denna ordning.