Kategori: Sex

Avhållsamhet.

Jag tänkte återkomma till det här om celibat. Jag tänkte lite på det idag och kom på att jag ju levt mer eller mindre i celibat sedan jag kom till Bryssel. Jag har varken raggat på någon eller låtit mig raggas på, inte heller har jag legat med någon. Detta är delvis självvalt eftersom jag inte ansträngt mig för att få ligga och dessutom har ett sätt att föra mig på som inte är särskilt inbjudande, något som kommer naturligt för mig utan att jag väljer det men som jag samtidigt inte heller skulle kunna tänka mig att anstränga mig för att få bort.

Och jag tror faktiskt att det på sätt och vis har påverkat mig positivt. Dels så har jag blivit mindre intresserad av vad andra tycker om min kropp vilket såklart är befriande. Jag känner mig också mindre intresserad av killar i stort vilket är skönt. Jag är säker på att intresset av att ha sexuellt umgänge och relationer kommer att återvända men just nu klarar jag mig bra utan det. Eftersom jag och mina pojkvän gjorde slut innan jag åkte hit så är det skönt att inte ha ersatt honom med någon ny utan kommit över honom helt på egen hand. Jag känner mig starkare i mig själv på många sätt. Nu tror jag absolut inte att det enbart har att göra med avsaknaden av sex men jag tror att avsaknaden av

Samtidigt upplever jag också att jag skulle känna mig mer osäker i ett sexuellt sammanhang om jag hamnade i det idag vilket gör att det känns lite jobbigt när jag tänker på framtida relationer och sexliv. Min bild av hur det är att vara i en relation har väldigt lite med sex och göra och fokuserar mer på typ mys och att sova i samma säng. När jag tänker på en sexuell situation jag skulle kunna befinna mig i så har jag svårt att föreställa mig det.

Aja. Det jag tänkte komma fram till var väl i princip att jag har kunnat se positiva sidor med att ha ett obefintligt sexliv. Jag tror att det kommer hjälpa mig att hitta nya sexuella preferenser och att kräva mer när jag har sex. Just nu känns det skönt att inte behöva fokusera på sex och därmed inte heller på sexighet. Jag tror att det kommer göra mig mindre fokuserad på att uppfattas som attraktiv även i en sexuellt aktiv framtid. Förhoppningsvis alltså, det är väl något jag kommer få se.

Men jag skulle nog fortfarande knulla på ”första dejten” (dejtar ej men ni fattar) om det var någon jag fann intresse i. Ville bar säga att jag nog kan förstå värdet i att inte ha så mycket sex under perioder bättre nu.

Den som bangar för hår under armarna göre sig icke besvär.

Man ska tydligen vara fräsch om man vill ha sex och fräsch innebär alltså att vara rakad under armarna. Jag tänker på om jag hade bangat sex varje gång min partner varit lite ofräsch, typ inte tvättat håret, bytt kläder eller duschat för dagen. Det är ju inte helt ovanligt att killar är ganska dåliga på att sköta sin personliga hygien. Men alltså gud, man är väl inte kinkig. Det är för fan bara lite svett eller hår och det är liksom ingen big deal, inte tillräckligt för att banga sex för i alla fall. I så fall har man nog ett otroligt tråkigt sexliv, om man bangar på grund av lite hår. Speciellt om man liksom redan ligger där och upptäcker det först när personen klätt av sig och ba: ”nej, detta går fan inte, du har ju hår där”. Försöker tänka mig in i något motsvarande men finner det bara skrattretande.

Jag tror att många inbillar sig att det bryr sig mer än de faktiskt gör. Kanske vill man ge sken av att vara väldigt kräsen när man väljer partner för att på något vis verka svårfångad. Är dock rätt övertygad om att när det väl kommer till kritan så bryr sig de flesta inte så jättemycket egentligen. Det verkar liksom orimligt att mäns kåthet generellt skulle vara så känslig för kroppshår.

Nu rakar jag mig faktiskt under armarna så även om folk bryr sig lär det inte vara ett problem för mig. Jag kan dock med säkerhet säga att jag ser det som en extremt avtändande egenskap att vara kinkig och jag tycker det är jävligt kinkigt att bry sig om hår under armarna i sexsammanhang. Den som inte tål lite hår under armarna göre sig icke besvär, även om jag nu faktiskt rakar mig under mina.

Insemination av singlar.

Jag lovade ju att jag skulle skriva om detta med insemination så här kommer det. Låt mig först och främst påpeka att det finns två olika scenarion som kan diskuteras här, dels att man gör det lagligt att inseminera singelkvinnor och sedan låter marknaden sköta resten. Det andra alternativet, som jag också förstått är det aktuella, är att ge singelkvinnor samma rättigheter som par. Vad detta innebär vet jag inte, men jag tolkar det som att inseminationen är statligt bekostad eller subventionerad. Och det, det tycker jag faktiskt är fel.

Inseminering är sjukvård. För att få statligt bekostad hjälp med insemination så måste du vara sjuk. Du kan inte gå till sjukhuset ens som par och ba: ”hej, vi vill ha barn men pallar inte knulla, kan vi bli inseminerade?”. Det finns absolut inget rimligt skäl till att singelkvinnor som är fullt kapabla att skaffa barn på annat sätt, kanske genom att skaffa sig en partner eller knulla tills man får träff, ska få bli befruktade på statens bekostnad.

Om man däremot lider av någon slags åkomma, till exempel är asexuell eller har något slags problem med att ingå i förhållanden eller knyta sexuella kontakter så skulle man väl kunna få inseminering bekostad av sjukvården även som singel. Det ser jag inga konstigheter med. Däremot har jag lite svårt att tänka mig vilka tillstånd det skulle kunna röra sig om och jag tror inte det förekommer i särskilt stor utsträckning.

Jag vill påpeka att det finns en stor skillnad på att vara sjuk och få hjälp att leva ett ”normalt” liv trots det och på att få ekonomisk uppbackning för att göra vissa livsval. Om du vill vara singelmamma, absolut, men förvänta dig inte att det ska ge dig samma rättigheter som personer som faktiskt har medicinska hinder i vägen för att skaffa barn.

Vad jag även ser som problematiskt med att ge singelkvinnor offentligt finansierad insemination är att iden om att människor har rätt till barn skulle förstärkas. Jag tycker inte att människor har rätt till barn, däremot tycker jag att de har rätt till sjukvård. Jag tycker även att människor ska ha rätt till frihet att skaffa barn, vilket jag alltså definierar som att ingen ska kunna hindra dig från det, det betyder inte att någon har skyldighet att hjälpa dig med det. Om singelkvinnor skulle ges rätten till barn på det viset att de kan kräva att deras inseminationer ska bli offentligt finansierade så skulle nog även diskussionen om singelmäns rätt till barn blossa upp, och den vet vi var den landar: i surrogatmödraskap.

Frågan om insemination av singlar är ett problem som uppstår i länder där sjukvården är så reglerad som i Sverige. Även om man som läkare skulle vilja inseminera singelkvinnor mot betalning så skulle man inte få. I det här fallet tror jag att det beror på hanteringen av sperman som väl ses som något slags organ, för jag har svårt att tänka mig att en insemination är en särskilt riskfylld operation. Det enda rimliga är att öppna upp marknaden på det här området.

Nu kanske jag har förstått förslaget helt fel och det kanske aldrig har varit på fråga att dessa inseminationer ska vara offentligt finansierade. Oavsett så är detta min hållning i frågan. Vad tänker ni?

Avhållsamhet.

Detta är inte menat som en kritik mot någon, så ni vet det. Men alltså detta med sexuell avhållsamhet: varför? Varför ska man avhålla sig från något som sex fast man vill ha det och har möjligheterna att ha det. Jag menar, det är ju skönt, gratis och dessutom nyttigt. Sedan om det är så att man inte ha någon sexlust, det fattar jag alldeles utmärkt. Men varför en person som har sexlust aktivt ska anstränga sig för att inte ha sex känns bara så främmande. Så jag undrar helt enkelt om någon av er har försökt vara/varit/är sexuellt avhållsamma och varför?

Inlägg om sexuell exklusivitet.

Jag har varit så fruktansvärt seg på min relationsutmaning men nu blir det nya tag. Ska köra en i veckan hade jag tänkt.

Ämnet denna gång var sexuell exklusivitet. Det blev tre inlägg allt som allt.

Marysaintmary skrev om fördelarna med att ha öppet förhållande.

Sanna skrev om hur hennes syn på sexuell exklusivitet förändrats med tiden.

Och så mitt eget inlägg då, som handlar om vad öppet förhållande är och vad folk ofta ser det som.

Om jag har tappat bort ditt inlägg så hojta till. Jag är lite virrig av mig så sånt händer lätt.

Detta var ämne nummer fem i min kärleks- sex- och relationsutmaning. Hela utmaningen finns här.

Sexuella obligationer.

Kollade lite på Sex and the city för ett tag sedan (minns inte om det var filmen eller tv-serien dock) och en av bihandlingarna var att Mirandas kille hade varit otrogen mot henne. Anledningen: de hade inte haft sex på ett halvår. Miranda flippar fullständigt och tycker att det är helt oförlåtligt.

Detta med att å ena sidan kräva att någon bara ska ha sex med en själv och å andra sidan inte underhålla sexlivet är så konstigt tycker jag. Om man tycker sig ha rätt att kräva att någon ska vara sexuellt exklusiv så tycker jag också att det ska finnas ett sexliv. Detta innebär inte att man har rätt att kräva sex av sin partner när som helst eller hur som helst, däremot att man skapar någon slags lösning om sexlivet inte fungerar.

Jag tycker att det är absurt att det anses helt okej att avkräva sexuell exklusivitet men att det ses som fel att vilja ha ett fungerande sexliv med den person man är sexuellt exklusiv med.

Manligt sexuellt ansvar.

Att män inte kommer vid samlag är ju inte är närheten av lika vanligt som att kvinnor inte gör det. Mångas föreställning om sex utgår liksom från den manliga kåtheten och orgasmen. Sexet anses vara avslutat när mannen kommit. Några gånger har jag hört om män som inte kommer så lätt från kvinnor och då har det alltid föranlett en massa ångest över att man som kvinna inte duger, ty män ska liksom komma. När en kvinna inte kommer är det inte alls en lika stor grej för kvinnor förväntas inte komma, det ses mer som en bonus och ett tecken på att mannen ifråga är bra i sängen (ja, jag utgår från heterosexuellt tvåsamt sex här).

Det ligger absolut något i att man som man förväntas prestera mer i sängen medan det räcker med att kvinnor bara ligger och särar på benen, som det så vackert heter. Men att man är den part som står för själva juckandet betyder ju liksom inte att man är bra i sängen. Visst finns det de som är totalt passiva oavsett vad som händer men om man är lite intresserad av ens partners njutning så bör man ju försöka undvika att hen bara ligger stilla. Jag tänker själv om jag hade haft sex med en man som liksom bara låg där och inte gjorde något, jag hade nog inta bara ”kört på” utan försökt skapa något slags samspel. Om det ändå inte gick hade jag nog hellre bangat sex än att bara använda kroppen som något slags verktyg för min egen njutning. Det verkar vara ett tråkigt sätt att ha sex på.

Min poäng är inte att männen ska ha ansvar för kvinnors njutning helt på egen hand, däremot har båda parter i en sexuell situation ansvar för att sexet bli bra, och bra sex innebär att båda har det skönt. Jag ser det som en självklarhet att man inte bara accepterar att ens partner ligger helt passiv och inte tar några initiativ till varken sin egen eller ens egen njutning.

Varför lova att inte göra det man absolut inte vill göra?

Johanna Sjödin har skrivit bra och kort om otrohet och sexuell exklusivitet i förhållanden.

Jag vill ligga med personer som vill ligga med mig. För att försäkra mig om att personerna vill förmår jag dem att skriva under ett kontrakt innan vi har sex om att det sex vi kommer att ha är i sin ordning.

Ofta när folk snackar om sexuell exklusivitet och öppna förhållanden så säger de att de visst inte har något emot att deras partner ligger med andra men att de när de är kära bara vill ligga med sin partner. Kontentan blir ofta att man inte behöver vara sexuellt exklusiv men att det är fint att vara sexuellt exklusiv av egen vilja. Om man säger att man inte har lust att ligga med andra förväntas man i samma veva gå med på att lova sexuell exklusivitet eftersom det ändå inte spelar någon roll. Man ska lova något men löftet ska signalera att man gör det frivilligt, inte bara när man skriver upp sig på det utan även i framtiden.

Om hon vill bära slöja finns det rimligen inget skäl att hon lovar dig att göra det, invänder kanske vän av ordning, men de missar att bindande kontrakt på ett alldeles utmärkt representerar och kommunicerar frivillighet.

Det faller ju på sin egen orimlighet att man ska lova något för att det ”ändå är så man vill ha det” som ju förvånansvärt ofta anförs som argument för att man ska signa upp sig på sexuell exklusivitet. Varför ska man behöva lova något som man ändå gör frivilligt? Anledningen är väl att personen man avger löftet till ska kunna ha någon slags hållhake och rätt att känna sig sviken om löftet bryts. Men om det bryts har ju personen uppenbarligen velat ha sex med andra och därmed är en av grundpremisserna för löftet borträknat.

De flesta som är nyförälskade är väl inte intresserade av att ha sex med andra än sin partner, detta är emellertid något som kan komma att förändras. Är det då meningen att man ska revidera det ”kontrakt” man har emellan sig? Risken är väl tyvärr betydligt mycket högre att man inte vågar ta upp de förändringar i sin inställning som man upplever och istället är otrogen. Det är dessutom alltid svårare att förändra en redan ingången överenskommelse än att från första början ta hänsyn till eventuella förändringar i ens inställning.

Så hela grejen är alltså att man ska vilja gå med på sexuell exklusivitet frivilligt men det är fortfarande något man måste lova. Jag tycker det känns som en väldigt konstig tankevurpa. Antingen vill man inte ha sex med andra och då behöver man inte heller lova något eller så vill man ha sex med andra men då kan man inte anse att den sexuella överenskommelsen bara är en formalitet för något som ändå hade varit på det viset.

Sedan kan man givetvis ha sexuell exklusivitet på andra premisser, till exempel erkänna att man känner sig frestad att ha sex med andra men komma fram till att man inte ska ha det för att man tror att det skulle skada förhållandet. Men att lova att man inte ska göra något för att man inte vill göra det verkar ju otroligt orimligt.

Sexfråga: mödomshinnan.

Jag tänkte köra vidare på detta med sexfrågor och undrar således: trodde ni på mödomshinnan när ni var ”små”? I så fall, hur länge trodde ni på den och var ni rädda för att den skulle ”spricka”?

Jag blev så jävla chockad när jag träffade en tjej som gick i typ tvåan i gymnasiet som fortfarande trodde på mödomshinnan, och det fick mig att fundera. Jag har inget minne av när jag fick iden om mödomshinnan krossad, men jag har ändå en bestämd uppfattning om att jag har trott på mödomshinnan men inte gjorde det när jag förlorade oskulden. Så jag undrar helt enkelt om ni trott på mödomshinnan och när ni slutade tro på den, och i så fall varför.