Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Film

Innehållsförteckning på film.

Idag ska jag gå på bio med min syster. Jag tänker mig att filmer skulle kunna ha innehållsförteckningar som förtäljer om filmen klarar bechdeltestet och andra viktiga saker. Hade varit trevligt.

Sex and the city.

Herregud. Kollade nyss på ”sex and the city”-filmen…

I min hjärna: ”rolig folk med shopping och klackskor som man kan kolla på lite ironiskt”. Tänkte att det skulle vara lite som en äldre version av gossip girl. Men det var tyvärr bara en kavalkad av tvåsamhetsromantiserande och vältrande i iden om att äkta kvinnlig frigörelse handlar om att ständigt ha en dildo och en chokladkaka i sin märkesväska. Sjukt.

Det absolut sjukaste med allt detta, det är att en vän till mig tydligen hade tyckte att den var en ”helt okej film att dricka en drink till”.

När jag var liten.

Minns när jag var typ 12 och såg The Truman Show och var hemskt upprörd eftersom det dem gjorde faktiskt ”borde vara olagligt” och tyckte att det var hemskt att poliserna bara satt där och kollade utan att ingripa i det hela. Gulligt.

Att jag skulle leva i The Truman Show var för övrigt min största skräck tills att jag var typ 16, sen byttes rädslan ut mot mer verklighetstrogna scenarior.

Är det bara jag?

image

Är det bara jag som tycker att Harry Potter ser ut som en rädd uteliggare på den här affischen?

Fiskar.

Kommer ni ihåg när man forskade i typ lågstadiet? Jag forskade alltid om fiskar. Jag visste fan inget bättre än fiskar när jag var liten, tänkte att man i framtiden kanske skulle kunna skapa gälar på människor. Det var typ min absoluta dröm att få simma runt i havet med alla fiskar.

Men inte delfiner och såna tråkiga fiskar. Min favoritfisk var rocka eftersom de har så cool superhjältesiluett. Kommer ihåg att jag fick klappa en på universeum i göteborg och det var typ det vackraste jag upplevt. Detta har hängt sig kvar även i vuxen ålder, det finns få saker jag peppar så mycket inför som fiskfilm. Jag har nog sett BBC:s ”the blue planet” tre gånger i alla fall.

Har ni nån såndär naturgrej ni älskar?

Musikaler.

Det är inte många som vet det, men jag är en sucker för musikaler. Jag tycker helt seriöst att det är den bästa filmgenren. Tyvärr vet jag bara tre stycken som är bra:

Moulin rouge. Vem älskar inte den? Jag gråter alltid i slutscenen. Först av lycka, sen av sorg. Jag hoppas alltid lika mycket att den ska sluta lyckligt.

Hair. Handlar om en massa hippies som knarkar och sjunger grymma låtar. Fast på slutet blir det krig =(. Alla som inte sett den måste se den. Brukar gråta när jag ser den pga att jag vill vara ung på 70-talet.

Hedwig and the angry inch. Det är ganska ovanligt att folk har sett denna. Den handlar om en misslyckad transa från östberlin och hans liv. Jättesorglig. Brukar gråta när jag ser den pga livets oändliga svärta och smärta.

Men detta är ju bara tre fantastiska filmer. Så jag vill ha tips på fantastiska spektakulära och känslosamma musikaler. Ju extremare desto bättre.

Säljsekten.

Sitter och kollar på Dokument inifrån – säljsekten som handlar om företaget the Phone House och deras säljare. Det är så fruktansvärt obehagligt hur den här äckliga säljarandan hjärntvättar dessa människor. Jag ryser.

Fantastiskt att man ska behöva wallraffa på ett jävla säljföretag. Jag menar, det är ju liksom inte nån kolgruva vi talar om. Men det är fantastiskt att de har gjort det. Jag har alltid undrat hur fan människor klarar av den där typen av jobb. Uppenbarligen så gör man inte det.

Aja. Se dokumentären. Ett fantastiskt tidsdokument, en otrolig inblick i den nya sköna ”alla-kan-bli-entreprenörer”-andan.

Det är ett barn som beter sig som barn gör, inte ett barn som spelar vuxet.

Läste en text i SvD om trailern till filmen las palmas där en ettåring spelar en tant som trashar en bar.

Så frågan är således snarare: varför är det så oändligt spännande med barn som beter sig som vuxna på film?

Jag tycker att det är skittrist med barn som beter sig som vuxna. Hatar även djur som beter sig som människor. Tråkigt är vad det är. Däremot tycker jag att den aktuella videon är otroligt rolig. Malena johansson sätter fingret på varför. Det är helt enkelt otroligt träffsäkert.

Och, visst, ettåringens glupskhet, ostadiga gång och asociala beteende kommenterar effektivt vuxenvärldens emellanåt högst primitiva beteende.

Sen frågar hon sig om de flesta inte skrattar åt barnet snarare än parodin.

Men är det inte barnet som gulligt och groteskt spektakel de allra flesta skrattar åt?

Allvarligt talat: jag tror inte det. Jag garvar inte åt videon för att jag tycker att barnet i sig beter sig konstigt eller lustigt. Jag tycker inte heller att det är gulligt. Jag tycker bara att det är en genial satir över grisigt vuxenbeteende.

Jag tycker sjukt illa om humor som går ut på att barn gör vuxensaker. Typ att barn säger vuxna saker eller spelar vuxna. Jättetråkigt och dessutom potentiellt destruktivt för barnet. Jag minns själv när folk tyckte att jag var ”rolig” när jag försökte bete mig på ett sätt jag antog var socialt gångbart: så som vuxna gjorde. Det är extremt obehagligt.

Det roliga med den här videon är att barnet beter sig precis som ett barn gör. Det finns inget falskspel eller någon onaturlighet över det. Jag hade tyckt att det var astrist om det var regisserat eller om ett barn som var mer medveten om situationen hade varit med i filmen. Men nu är det inte så.

Det är helt enkelt bara ett barn som är placerat i en ”vuxen” miljö och beter sig som ett barn gör. Och detta belyser på ett otroligt roligt sätt hur vuxna beter sig ibland. Det är inte ett barn som spelar vuxet.

Den värsta pk-smörja jag läst!

Det här är så förbannat jävla löjligt. Den absolut värsta pk-smörja jag någonsin läst.

Jag har ju då aldrig varit något större fan av Åsa-nisse, men att avvisa filmen för att snubben som ritade serien (?) eventuellt sköt judar är bara så jävla fånigt.

Jag menar inte att förintelsen inte var superduperhemsk, men vad jag vet så finns det inga dolda nazibudskap i Åsa-nisse. Inte fler än det finns kvinnohatarbudskap i Triers film Antichrist i alla fall.

Nosferatu.

Typ världen snyggaste filmaffisch (till en väldigt bra film, även) såhär innan jag går och lägger mig.

Ge mig pengar!
Arkiv