Älskade detta café i Amsterdam där man istället för att köpa färskpressad juice som görs bakom disken kunde köpa apelsiner och sedan ett hyra ett juicepressarset och pressa juicen själv och detta kostar alltså mer pengar än att bara köpa den färdig. Jag antar att folk tycker att det är lite gulligt att få pressa sin egen juice, att det ger en air av att man uträttat något själv. Jag finner det ändå fascinerande hur företag kan ta mer betalt av en kund för att efterlikna något du gör i hemmet mer, en slags lightversion av att låta medelklassmänniskor från innerstan betala skitmycket pengar för att få leka bondgård i en vecka.
Kategori: Vardag
Minnen.
Idag när vi satt i parken på kvällen så var en pappa där med sina två barn. Han hade med sig en stjärnkikare som de kollade i. Jag gick fram och frågade om det var något särskilt och han förklarad att tre planeter står på rad idag: Jorden, Venus och Jupiter. Sedan fick jag titta i hans kikare. Det påminde mig så mycket om min egen pappa för han brukade alltid ta fram stjärnkikaren när man kunde se planeter, en gång kunde jag till och med se ringarna på en (jupiter antar jag). Jag hade säkert en massa annat att tänka på då men det är en sån grej som jag minns från min barndom. Och jag tänker att det är viktigt, att det finns saker som man kan minnas.
Har ni nåt sånt där minne från er barndom som ni älskar? Något som betydde lite sådär extra mycket för er?
Amsterdam och ”reseguider”.
På fredag åker jag till Amsterdam med denna brud. Ni fattar inte hur peppad jag är!
Ett litet moln på min himmel dock: läste en resegudie om Amsterdam i den eminenta tidningen Elle författad av Elsa Billgren. Jag blir så fascinerad av vissa människors extremt konstiga perspektiv på andra människors privatekonomi. Jag menar, detta är ju en reseguide och då kan man tycka att det är på sin plats med till exempel prisupplysningar, men icke!
Blir så trött på dessa ursäkter till att vältra sig is in goda smak och lyckade liv som kallas reportage.
Lägg band på er.
Igår så mådde jag verkligen skitkasst på grund av lite olika saker, slutade med att jag grät en massa och hatade livet. Efter att ha lugnt ner mig så mötte jag upp mina vänner och berättade vad som hade hänt och det var så jävla skönt för dem tog det verkligen så lugnt. Lyssnade, gav lite respons men gjorde ingen gigantisk jävla grej av det. Så otroligt skönt att bara kunna berätta hur det är utan att folk ska gå omkring och typ oroa sig och skit eller göra värsta numret av det.
När jag mår dåligt pallar jag inte att någon ska komma och överdramatisera det hela, jag behöver få snacka av mig lite och sedan tänka på något annat. Jag orkar inte någon som ställer en miljon jävla frågor om hur det känns och liksom agerar som om det var obegripligt sorgligt det som händer. Jag vill prata lite och sedan gå vidare.
Vissa människor har verkligen den här förmågan att få det att kännas som en skyldighet att tala om hur man känner sin snarare än något man gör för sin egen skull. De får det att känna som om man är otacksam som inte tar vara på deras omtanke om man inte orkar prata om det som tynger en just då. Sådant tycker jag verkligen är så otroligt jävla jobbigt.
Jag förstår att vissa blir nyfikna när andra har det jobbigt men det är verkligen ett så jävla dåligt beteende att göra om andra människors dåligmående till något som handlar om en själv. Lägg band på er för fan!
Skatteåterbäring och couchsurfingdebut.
Fick nyss reda på att jag får 7000 spänn i skatteåterbäring. Är mycket nöjd med detta.
I övrigt tänkte jag berätta att jag hade min couchsurfingdebut igår då jag tog en öl med en snubbe därifrån. Jag är faktiskt stolt över mig själv på grund av detta eftersom jag generellt är en såndär inbunden jävel som inte vågar träffa folk jag inte känner.
Bilden på mig har Jonas tagit.
Jämförelser.
Jag vill gärna veta detta: jämför ni er mycket med andra? Om ni gör det, vilka jämför ni er med och var hittar ni information om dessa personer? Hur brukar ni göra för att sluta jämföra er?
Jag jämför mig nog ganska lite med andra eftersom jag försöker att inte göra det men ibland kommer det och då tycker jag verkligen det är skitjobbigt. Saker som föranleder mindervärdeskomplex är personer som är mer intelligenta än jag fast de är yngre eller i samma ålder och personer som orkar mer än vad jag gör.
Statuskapningar.
Läste denna krönika om ”retweetens förbannelse” och funderade lite över den kapningskultur som råder i min generation. Om man glömmer att logga ut från twitter, facebook eller sin blogg så kan man i princip räkna med att få sitt konto kapat och man förväntas även tycka att detta är en ”kul grej”. Det kan det väl förvisso vara, jag kan uppskatta när någon gör en rolig statuskapning på facebook och bryr mig inte nämnvärt om den inte skulle vara det eftersom de flesta som ser den där nog fattar vad som är mina egna uppdateringar och vad som inte är det. Till saken hör att jag väldigt sällan skriver något på facebook själv eller odlar några kontakter där så det är inte en plats där jag i någon större utsträckning bygger mitt ”personliga varumärke” (den termen alltså… Men ni fattar vad jag menar). Däremot om någon kapade mitt twitterkonto eller min blogg och skrev saker jag inte kan stå för så skulle jag tycka att det var jobbigt.
Jag brukar faktiskt säga till folk att jag inte vill att de göra någon statuskapning och detta tycker man ju borde respekteras men det gör det faktiskt inte. I mina ögon är det ett övertramp, speciellt när jag uttryckligen sagt att jag inte vill att folk gör så. Jag brukar inte bli arg när någon gör det ändå, däremot tycker jag att det är lite konstigt att min vilja rörande detta inte respekteras av människor som annars brukar respektera den. Jag antar att det är för att folk helt enkelt inte begriper att man faktiskt kan uppfatta det som obehagligt att bli statuskapad.
Det jag tycker illa om med hela den här statuskapningskulturen är att man förväntas tycka att det är ”roligt” även om uppdatering kan vara väldigt grova, lite som att man förväntas tycka att det är ”kul” när någon drar sexistiska skämt eller tafsar. Om man tycker illa om att någon sprider budskap man inte ställer upp på i ens namn så ska man ”släppa loss” lite. Ärligt talat så hatar jag verkligen att ”släppa loss” och jag hatar framförallt när folk ålägger mig med krav på att göra det.
Det ska vara givet att man respekterar personers integritet och rätt att förfoga över det intryck man ger andra även på internet. På samma sätt som man inte tar någons mobil och skickar sms till alla på deras kontaktlista så kapar man inte heller någons statusrad, speciellt inte om personen ifråga värderar forumet man gör det i högt. Sedan kommer det alltid finnas personer som går över gränsen när det gäller sådant men då tycker jag också att man som utsatt har rätt att bli sur även när det rör sig om mer oskyldiga statuskapningar.
Slöseri med liv.
Saker jag undviker för att jag tycker det är slöseri med liv:
- Raka benen. Tar tid och kostar pengar. Är dessutom äckligt eftersom jag alltid gjorde det i badkaret för att mjuka upp benen ordentligt.
- Läsa eller titta på program om hälsa. Tar en massa tid och ger mig dessutom prestationsångest utan att jag får något ut av det. Bättre att lägga de minuterna på en löprunda.
- Läsa tjejtidningar. Kan visserligen hända att jag gör det någon gång ibland men jag försöker att undvika sådant i så hög grad som möjligt eftersom det mest bara leder till komplex alternativt frustration.
- Läsa ”inspirerande” bloggar med typ bilder på cupcakes och smala tjejer i fönster. Är varken underhållande eller konstruktiv. Bättre att lägga tiden på att läsa en bok.
- Smörja in mig i bodylotion/ansiktskräm eller liknande. Visst skulle min hy kunna vara mjukare men jag tycker varken det är värt besväret eller pengarna.
- Använda fundation. Jag sminkar mig då och då men använder aldrig fundation. Min gamla tog slut för något år sedan och sedan dess har jag aldrig orkat gå och köpa en ny för hela iden att prova ut en och sedan lägga 300 spänn på det ger mig spader.
- Fönstershoppa. Tar mycket tid och ger mig bara ångest för att jag inte har råd att köpa alla fina saker.
Fyll på listan va!
För ungefär ett halvår sedan.
Slöseri med liv.
”Slöseri med liv” är ett uttryck jag använder ganska ofta som jag tycker är bra. Jag ogillar uttrycket ”slöseri med tid” eftersom det ger mig konnotationer till att man ska vara tidseffektiv vilket är ett koncept jag ogillar (håller på att formulera en kritik mot något som jag kallar effektivitetsmyten men är inte riktigt klar än). Slöseri med liv är bättre tycker jag för det förmedlar mer var jag vill säga. Ett typiskt exempel på slöseri med liv är i min mening att läsa en massa hälsotips som är motstridiga, ger en ångest och inte förbättrar ens hälsa. Det handlar inte om att man inte är tillräckligt effektiv i vad man faktiskt ägnar sig åt (för tillfället läsa och lära sig utantill) utan om att man ägnar sig åt fel saker i förhållande till vad man är intresserad av att uppnå (i fallet en bättre hälsa) samt att man i viss mån har konstiga uppfattningar om vad för saker som är värdefulla i livet. I hälsoexemplet kan det handla om att man har en ide om att optimal hälsa skulle få en att vara lyckligare och därför hänger upp hela sitt liv på just hälsan istället för att se till andra faktorer.
Jag använder ofta det här uttrycket när jag motiverar varför jag valt att inte raka mig, sminka mig (till vardags), syssla med hudvård, bära klackar eller någon annan skit man anses vara obligerad att göra. Det är för att jag tycker att det är slöseri med liv, kort och gott. Att säga slöseri med tid i den kontexten skulle vara missvisande för det handlar inte bara om de extra minuter man lägger på hårborttagning, sminkning eller hudvård den veckan, det handlar också om de pengar och den psykiska möda man lägger ner på det. I exemplet med klackskor eller obekväma men snygga kläder blir det än mer tydligt att det inte handlar om tid utan om annat, psykiskt välbefinnande framförallt. Jag tänker mig också att jag på en lite längre sikt vinner mycket mer tid än vad dessa aktiviteter på pappret tar eftersom jag helt slutar lägga ner tankekraft på att bestämma under vilka omständigheter de ska uträttas.