Sannolikheten för att en pedagog på dina barns förskola skulle ha burka är så jävla liten att det bara är fånigt att bygga ett argument på det.

Kommentarerna under detta inlägg av Lady dahmer är ju bara för mycket. Ta denna som exempel.

Skulle du välja ett dagis till din son där alla pedagoger bär ansiktstäckande slöjor?

Det här läser man så jävla ofta när det diskuteras burka och nikab och jag blir bara så jävla trött på att höra det. Under mitt liv har jag sett typ tre personer som burit burka, och jag har aldrig i hela mitt liv stött på en person med burka eller nikab i sitt yrke. Aldrig!

Jag kan bli så trött på att man måste ta upp sådana här ickeproblem när frågan diskuteras. För det första har jag aldrig ens hört talas om en pedagog som haft burka eller nikab på jobbet. Snälla, ta ett jävla exempel på en enda gång det skett i Sverige innan ni börjar gasta om att ”så kan vi ju inte ha det”.

Jag anser inte att man ska ha större rättigheter än någon annan bara för att man har en viss tro, och därför tycker jag såklart att man på en arbetsplats ska kunna ställa krav på klädsel. Men vi behöver faktiskt inte lagstifta kring det för den sakens skull. Om det är ett hinder i arbetet så kommer folk med dessa plagg inte att anställas. Och redan som det är idag så möter man väl så otroligt mycket fördomar att man aldrig skulle få jobb.

Människor som inte bär burka är inte en marginaliserad grupp i samhället, även om vissa försöker få det att låta så. Det kommer helt enkelt aldrig att ske att alla pedagoger på en förskola eller skola har burka. Det skulle ju fan vara ett under om ens en person hade det, allvarligt talat.

Sen skulle jag också vilja ifrågasätta den här uppfattningen som finns om att det är så jävla viktigt att se folks ansikten. Alltså, det är ju klart att man får bättre kontakt men för mig är det knappast som att jag blir nervös om jag inte ser den jag pratar meds ansiktsrörelser. Man kan faktiskt relatera till människor på andra sätt. Det känns ganska trångsynt att hela avvisa att personer som täcker ansiktet skulle kunna vara pedagoger.

Och visst om du har något emot att dina barn går på förskolor där personalen har burka. Sätt dem på en annan förskola då! Men grejen är att sannolikheten för att du över huvud taget ska behöva göra det valet är så otroligt liten att det bara är fånigt att basera ett argument på det.

En jävligt pissig dag.

Igår var en riktigt jobbig dag. Gick och la mig klockan sex dagen innan och sov typ tre timmar, och var dessutom lite bakis. Försökte ta mig ut och göra saker men var så jävla dum i huvudet och orkade verkligen inte.

När jag kom hem så grät jag en massa på grund av stor smärta och ensamhet. Ville bara ha närhet och omtanke. Tyvärr blev jag avbruten i detta av att barnens pappa dumpade barnen för tidigt, så jag fick passa dem. När mamman sedan kom hem så orkade jag bara inte och bröt ihop lite. Blev bjuden på ett glas vin och gick sedan ut på krogen där jag stannade på tok för länge samt blev antastad.

Herregud alltså, vissa människor fattar verkligen inte vinken när man liksom aktivt knuffar bort dem. Vad är felet egentligen? Vill träffa lite feministiska snubbar som fattar att ett nej är ett nej. Eller bara snubbar med lite vanlig jävla hyfs. Var finns sådana i Bryssel? Får börja gå på bögklubbar.

Elfte september.

Idag har jag blivit avrådd från att åka tunnelbanan eftersom någon terrorist kanske skulle få för sig att fira tioårsjubileet av 11 september. Nu har jag förvisso inte planerat att åka tunnelbana men jag kan väl känna att det kan vara värt att dö för att man vägrat vara rädd och anpassa sitt liv efter detta.

Jag minns att jag vägrade delta i den tysta minuten vi hade i skolan. Varför minns jag inte men såhär i efterhand kan jag väl tycka att det fanns en himla massa att sörja, även om man inte fattade det då.

Drabbas av lite nostalgi nu med tanke på hur jävla naiv man var. Jag fattade ju ingenting då, fattade inte vad som skedde eller varför och inte heller de konsekvenser det fick, hur det diskuterades i media och så vidare.

Och nu när det ska skrivas om det så är jag betydligt mycket mer intresserad av att höra om konceptet ”kriget mot terrorismen” än hur mycket folk sörjer sina familjemedlemmar. Alltså, det är ju skittrist att dessa människor dog, men jag orkar fan inte lyssna på mer vältrande i martyrskap.

Vi måste börja respektera blyghet.

Det här är ett otroligt bra inlägg om att få vara blyg.

Jag har själv aldrig varit blyg, utan alltid varit en person som pratar mycket. Men jag kan verkligen förstå hur jobbigt det kan vara att vara blyg och dessutom ständigt bli utsatt för det här kravet att synas och höras som finns i samhället nu.

Jag relaterar detta till den här grejen jag har skrivit om, att människor trycker ner andra för att de har dåligt självförtroende. Blyghet kan lätt förväxlas med dåligt självförtroende och vi har verkligen en kultur idag där allt handlar om att ta plats, att synas och höras, och de som inte tar den här platsen är det ingen som tar hänsyn till.

Vi måste börja respektera människors ovilja att tala och ta plats i alla sammanhang och kanske uppvärdera den där förmågan att stå ett steg tillbaka, att inte behöva sätta sig själv i centrum precis hela tiden. För nu har det som innan handlade om självförtroende och att peppa folk börjat handla om att trycka ner dem som inte armbågar sig fram.

Använd inte feminismen för att rättfärdiga era unkna rasistiska värderingar.

Herregud vad trött jag blir på folk som ska berätta om hur dåligt islam är. Alltså, jag har aldrig försvarat Islam som religion och jag kommer inte göra det heller. Lika lite som jag försvarar kristendom eller judendom. Religion ställer till en massa problem i världen, jag vet om den saken.

Jag tycker inte att någon ska ha speciella rättigheter på grund av sin religion. Jag tycker inte att man ska acceptera våld bara för att det är religiöst betingat. Jag tycker inte att omskärelse är okej och jag tycker inte att tvång är okej.

Men när man säger att man vill få bort kvinnoförtrycket ur en religion genom ett förbud mot slöjor så undrar jag om man egentligen är så intresserad av de kvinnor som förtrycks. Är det någon som på allvar tror att kvinnor som tvingas bära slöja på något vis får det bättre genom att det förbjuds? Det handlar snarare mer om att det finns en företeelse man ogillar, som känns främmande, som man letar skäl för att förbjuda. Och då drar man till med den där om kvinnoförtryck för att det är ju så himla viktigt att kvinnor inte förtrycks. Det handlar om att ge sin rasism en aura av pk, att försvara sina unkna fördomar med feministisk retorik.

Dessutom bär många slöja av egen vilja. Det är klart att de har blivit uppfostrade till att bära slöja av sin kultur, men när det kommer dit är det fortfarande deras val och de kan avstå. Vi skulle väl inte säga att vi var tvingade att ha höga klackar bara för att vi har levt i ett samhälle som ständigt uppmuntrar det.

Nej, men man vill göra något för dessa kvinnor så måste man jobba annorlunda. Kanske driva mer riktad kvinnojoursverkssamhet? Men om vi bara förbjuder slöja rakt av så kommer det enda som händer att vara att dessa personer får sin frihet än mer kringskuren, och om man ska söka skaffa legitimitet för detta ur ett feministiskt perspektiv så kan jag väl sådär på rak arm säga att feminism måste handla om vilken frihet dessa kvinnor i slutänden faktiskt har, inte om att spackla kosmetika över ett problem som är så otroligt mycket djupare än att det går att få bort genom att förbjuda ett jävla klädesplagg.

Första utekvällen.

Igår gick jag då ut för första gången här. Kom inte hem fören sex men vaknade tyvärr nu av att barnen kom hem. Hej på er liksom. Har huvudvärken från helvetet.

Men gud vad trevligt det var att vara ute, och gud vad mycket god öl det finns här. Det är ju självklart men jag blir alldeles till mig av att slippa betala 500 spänn så fort man ska ut.

Ett moln på min himmel dock: alla närgångna killar. Och alla personer som vill bjuda en på hasch i varje gathörn. Och uteliggarna, inte för att de stör mig som personer utan för att det är så sorgligt.