Tonåringar behöver föräldrafria zoner.

När det gäller om man som förälder ska läsa sitt tonårsbarns blogg så tycker jag att det är en ganska tam ursäkt att det trots allt är offentlig. Det är sant, och det finns en massa information som är offentlig om en massa människor men det betyder inte att det är respektfullt att gräva fram den. Man kan även argumentera för att den som bloggar vill att folk ska läsa, det är också sant, men man kanske inte vill att just ens föräldrar ska det.

Jag tycker att man ska respektera om ens barn inte vill att man ska läsa deras blogg, på samma sätt som man ska respektera om de inte vill vara ens kompis på facebook (det finns en del föräldrar som har problem med det, som jag förstått det). Jag har bett mina föräldrar att inte läsa min blogg och det respekterar dem (dessutom är de ganska ointresserade).

Men om man nu inte kan hålla sig ifrån att läsa sina ungars bloggar så borde man i alla fall ha vett nog att inte berätta om det eller agera efter det (såvida det inte är något väldigt allvarligt). Det är naturligt att vilja hålla koll på sina barn, men tonåringar har ett behov av att testa gränser utan att känna att deras föräldrar är ständigt närvarande.

Jag kommer ihåg från när man var liten och trodde att ens föräldrar inte fattade att man till exempel hade rökt när man kom hem från en tiominuterspromenad. Det är klart de fattade, men de tog väl ett steg tillbaka och såg på istället för att ingripa och kommentera direkt. Och det är jävligt vettigt tycker jag, för om man ingriper för minsta lilla sak så lär ens barn till slut undvika hemmet mer och mer, för att slippa den ständigt vakande blicken. Resultatet är att föräldern får mindre koll än innan.

Så visst, läs era tonårsbarns bloggar. Ingen kan hindra er. Men för både er egen och deras skull: antyd det inte, kommentera den inte om det inte skulle stå något väldigt allvarligt där. För tonåringar behöver känna att det finns zoner där de inte känner sig övervakade av sina föräldrar.

Bloggtips: Emma Hå.

Jag följer generellt inte mode eller livsstilsbloggar. Jag kollar in på en hel del då och då, och skummar kanske ett 50-tal inlägg men jag följer dem liksom inte. För det mest brukar innehållet vara så tunt att jag måste läsa väldigt många inlägg på raken för att få något ut av det.

Men det finns faktiskt en som jag läser och det är Emma Hås. Det är en av få stilbloggare som faktiskt lyckas uppmärksamma kläder jag tycker är snygga och som inspirerar mig stilmässigt. Hon har inte det där extremt trånga acne-perspektivet som många svenska stilbloggar har och som man kan bli så jävla trött på. Det är mycket mer bärbart, billigt, spexigt och roliga färger. Hon skriver även vettigt om andra saker då och då, som senast om blogg och integritet. Dessutom är hon otroligt söt.

Så ja, om ni inte redan följer den, kolla in den. Det är som sagt den enda stilbloggen jag följer.

Att ta tag i sig själv.

Innan så har jag tänkt att jag ska chilla hela sommaren och så ta tag i mitt liv när jag kommer till Bryssel, men nu har jag insett att jag inte kan komma dit som ett hormonellt vrak. Jag måste hela enkelt börja träna och gå upp i rimligt tid och allt sånt där nu för att palla med resan och den känslomässiga omställningen.

Jag är så jävla känslig när det kommer till min livsstil. Kroppen säger ifrån, jag orkar ingenting och musklerna värker.

Jag vet ju att jag kommer må så otroligt mycket bättre om jag bara går till gymmet ett par gånger men fan vad det tar emot. Så otroligt jävla mycket faktiskt.

Den ständiga retorikexperten.

En sak som är lite intressant med svensk media är det ständigt valet av retorikexperter framför precis alla andra experter i debatter. Om ekonomi ska diskuteras, varför tar man inte in en nationalekonom som får kommentera förslagen?

Det säger en hel del om det politiska klimatet tycker jag. Media är mer intresserade av att diskutera hur duktiga politiker är på att lägga fram förslag än att diskutera själva förslagen. Det är extremt kunskapsföraktande tycker jag. Det ger dessutom fri lejd för typer som Borg, som framstår som extremt påläst. Ingen som inte har samma expertis som han kan ju säga emot honom med trovärdigheten i behåll, men förslagen han för fram är såklart ideologiskt rotade och inte bara vetenskapliga.

Myten om kvinnor som falskanmäler.

Lady Dahmer har skrivit om myten kring att kvinnor ofta anmäler killar för våldtäkt fast ingen sådan har ägt rum. Det är väl svårt att uttala sig om huruvida något sådant är en myt eller inte, jag kan verkligen tänka mig att den har fått spridning eftersom många killar som folk upplever som ”skön grabbar” bli anmälda med inte fällda, vilket såklart innebär att tjejen ljuger i deras ögon.

Fast det finns en problematik när det gäller folk som blir anmälda för våldtäkt. Alla är medvetna om hur otroligt svårt det är att få någon fälld för våldtäkt, alla vet vilka skamliga frågor som ställs till de utsatta kvinnorna och så vidare. Eftersom alla är medvetna om att nästan ingen blir fälld så innebär det att många automatiskt antar att den som blivit anmäld också har begått brottet. Det är annorlunda när det gäller ett rån eller en bilstöld, då antar man ofta att den som inte blivit dömd också är oskyldig.

Det är såklart också hemskt för alla kvinnor som anmäler våldtäkter utan att gärningsmannen blir dömd, men våldtäkt är till sin natur ett brott som det är svårt att fälla för. Det sker i regel utan vittnen och behöver inte leda till några fysiska skador. Det kan dessutom vara så att de olika parterna har upplevt det hela helt annorlunda, vilket inte lär vara fallet vid en bilstöld.Kvinnor som anmäler våldtäkter ska givetvis inte behöva svara på frågor om vilka underkläder de har, men man ska inte heller trumma på rättssäkerheten för att uppnå någon slags strukturell rättvisa. Tyvärr finns det vissa debattörer som tycker att man ska ta mer hänsyn till tjejen än killen, men det är ju fan en helt absurd ståndpunkt.

I rättssäkerhetskonceptet ingår även att man är oskyldig till motsatsen bevisats och detta gäller även för brott som är svårbevisade. Jag tror helt enkelt att myten om kvinnor som fejkanmäler har uppstått för att våldtäktsanmälda men icke dömda män ska kunna hänvisa till något när de hävdar sin oskuld. Det gör såklart inte myten mer försvarlig, men det är en hypotes kring varför den finns.

Tre veckor kvar.

Fy alltså. Natten var ett sånt jävla helvete. Låg och hade asmycket ångest inför resan och alla saker jag skjutit upp och att jag låtit min stackars kropp och mitt psyke förfalla. Önskar att jag hade tränat yoga varje dag istället.

Började även fundera lite på om det här med Bryssel verkligen är rätt beslut. Som tur är har jag inget val längre och jag kommer absolut inte att åka hem när jag väl är där. Det har jag bestämt.

Idag är det tre veckor till det att jag åker och jag börjar bli nervös. Det är nog inget emot hur det kommer vara när jag sitter på flyget. Herregud, jag kommer behöva ta ångestdämpande för att inte kollapsa.