Att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld.

Kissie har skrivit ett inlägg om att Anders Breivik inte förtjänar en advokat, speciellt inte en skicklig sådan. Jag kan tänka mig att hon inte är ensam om den här åsikten. Många personer tycker nog att Breivik är jordens avskum och borde skjutas på fläcken.

En absolut grundpelare i demokratin är rättssäkerheten. Att alla får en rättvis rättegång, hur vidrigt brottet de har begått än är. Även de högt uppsatta tyskar som begick brott mot mänskligheten under andra världskriget fick en ordentlig rättegång efter kriget. Och det är fantastiskt, tycker jag. Att även de hemskaste människorna som begått de vidrigaste brott får en ärlig chans att försvara sig.

Att döma ut en människa på förhand och inte ens berättiga den en rättvis rättegång passar sig inte i en demokrati. Förvisso kan man tycka att demokrati bara handlar om att folket får bestämma, men i en utvecklad demokrati har man även en massa mekanismer som försvarar systemet och skyddar medborgarnas rättigheter. Rättssäkerheten är en sådan, för det är jävligt lätt för en illvillig stat att ta makten om man kan döma vem som helst på helt godtyckliga grunder utan rättegång.

Terrorism syftar till att förstöra demokratin, att få igenom sin politik genom våld. Om man inte ger terrorister en rättvis rättegång så har de vunnit. Det är det som har skett i USA, där har grundlagen stått på undantagstillstånd sedan kriget mot terrorismen inleddes. Detta leder till att staten har fri lejd för att utsätta medborgarna för terror. Man har tagit bort demokratin i hopp om att man ska kunna bekämpa de krafter om hotar den.

Men att sätta demokratiska principer åt sidan för att skydda demokratin är som att knulla för att bli oskuld. Det kommer aldrig att fungera.

Grön ungdom.

Had nyss världen märkligaste samtal med en vän.

Ringde för att bjuda med henom till pyssel inför pride med grön ungdom, eftersom jag är på tok för rädd av mig för att gå dit helt själv. Först blir personen ifråga typ… förolämpad av min inbjudan? ”Varför bjuder du in mig?” Jag ba: ”kanske skulle kunna vara trevligt och jag vågar inte gå dit ensam”. Efter mycket om och men visar det sig att hen trots allt är intresserad av att dyka upp, men vill fortfarande veta hur jag kunde räkna ut det. Aja, nu får jag i alla fall sällskap.

Önska mig lycka till på min GU-visit i alla fall. Om de är trevliga och vettiga så hade jag nog tänkt gå med, ty jag gillar stora delar av deras politik och tycker att de känns nyskapande och öppna för nya idéer.

”Feminismens problem”.

Herregud. Det absolut mest tragikomiska i hela världen måste ju vara när tre vita män diskuterar vad felet med feminism är på facebook. Så jävla världsfrånvänt att jag smäller av, att verkligen inte reagera på det faktum att man bara sitter där och rättfärdigar sig egen ignorans.

Överlag folk som ska förklara för en vad feminismens felslut är gör mig så matt. Inte så att man inte får kritisera ideologier, men människor som ska kritisera feminism tenderar att vara så otroligt oinsatta.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken.

Detta är verkligen ingen kritik mot den norska polisens agerande, för de har verkligen gjort helt rätt i sak när de stoppade alla spekulationer om extremistisk islamism genom att direkt gå ut och säga att gärningsmannen var etniskt norsk. Men satan vad skönt det hade varit om man hade kunnat vänta med att delge den informationen ett dygn eller så, så att alla efterblivna islamofober hade fått spekulera röven av sig innan det kom fram att den här killen faktiskt inte hade något med islam att göra alls.

På bara några timmar han ju väldigt många människor visa färg genom att antyda att det skulle röra sig om extremistisk islamism. Så tänk om det hade fått fortsätta lite till, om det hade skapats en debatt om vad man ska göra åt detta islamistiska våld. Det hade med sådan otrolig slagkraft och effektivitet visat på vad som är fel i människors attityder.

Jag hade verkligen verkligen inte haft något emot att alla fördomsfulla spekulationer hade fått löpa fritt ett tag för att sedan med ett slag slås till marken. För nu kan vissa komma undan med att de inte tänkte så, men vi vet väl alla att det var precis vad de gjorde.

Vinnaren.

Just det. Jag hade ju en tävling här på bloggen.

Först tänkte jag att jag skulle lotta ut priset men sen läste jag igenom alla kommentarer, och såg att en av de tävlande är bosatt i Norge. Jag tänkte att det kanske kan vara en liten liten liten tröst nu i allt kaos att få pennorna.

Vinnaren av pennorna är alltså Elin. Skicka din adress så skickar jag pennorna.

Varför det som hände i Norge angår oss mer än en massa andra katastrofer världen över.

Fan vad irriterad jag blir på alla som anlägger ”varför bryr vi oss när det händer i Norge men inte i Afrika”-perspektivet på det som har skett. Vissa försöker få det till att det handlar om att vi har lättare att känns medlidande med folk som har ungefär samma hudfärg och klädstil som vi har.

Anledningen till att detta berör mer än vad någon avlägsen afrikansk bys hungersnöd gör är för att det ger oss insikten om att det kan ske även här, i Sverige. Det är klart som fan att det angår oss mer om ett land med liknande, ekonomiska, geografiska och kulturella förutsättningar drabbas än om ett land som har en helt annan politik och kultur gör det.

Och det är inget konstigt i det och det är inget man borde skämmas för. Faktiskt. För det här är ju en varningssignal om vad som kan tänkas komma till Sverige, inget abstrakt som händer andra.

Jag är helt övertygad om att vi hade kunnat känna med Norge även om varenda en där hade varit svart för våra likheter sträcker sig över hudfärgen. Det handlar om förutsättningar, och olika länder har olika förutsättningar. Det är olika lätt att tänka att vi hade kunnat vara med om samma sak.

Iden om att vi ska bry oss precis lika mycket om alla människor är absurd. Vi kan omöjligt bry oss om allt som sker i världens alla hörn och då är det rimligt att bry sig om det som ligger närmast, som man kanske kan göra något åt eller i alla fall hindra att det upprepas igen. Det som berör ens vardag mest.

Och det här berör vår vardag. Visst skulle man kunna hävda att även den stundande svältkatastrofen i Afrika berör vår vardag eftersom vi kan tänkas vara medskyldiga på något sätt, men den kommer inte drabba oss. Det samhällsklimat som det här är ett symptom på kan däremot drabba oss.

Att glömma sin egen födelsedag.

Mamma ringde ett för mig helt obegripligt samtal igår. Hon ba: ”vad har du för planer för måndagen. Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta. Det vore väl mysigt?” och lät extremt sentimental.

Okej, tänkte jag, inte bangar man på god mat liksom. Fattade dock över huvud taget inte syftet.

Nu idag fattade jag vad grejen var, för tydligen fyller jag år imorgon. 20 år blir jag. Inte för att det kommer leda till så mycket mer än ångest över förlorad ungdom, men vad fan. Nu vet ni.