Mamma ringde ett för mig helt obegripligt samtal igår. Hon ba: ”vad har du för planer för måndagen. Jag tänkte att vi kunde gå ut och äta. Det vore väl mysigt?” och lät extremt sentimental.
Okej, tänkte jag, inte bangar man på god mat liksom. Fattade dock över huvud taget inte syftet.
Nu idag fattade jag vad grejen var, för tydligen fyller jag år imorgon. 20 år blir jag. Inte för att det kommer leda till så mycket mer än ångest över förlorad ungdom, men vad fan. Nu vet ni.
Jag tänker inte läsa några detaljerade beskrivningar av det som har hänt i Norge. Jag kan förstå vidden av det inträffade ändå, utan att läsa om det i ungdomarnas egna ord.
För jag vet att om jag läser allt det där så kommer jag att bli rädd. Jag kommer att kunna sätta mig in i om det var jag som var där bättre, scener av vad som skedde kommer spela upp sig i mitt huvud, jag kommer att kunna tänka mig hur jag hade känt om jag var där.
Och jag orkar inte det. Men framförallt; vad hjälper det? Jag är redan arg och jag vill redan ha ett annat samhälle, jag kan redan argumentera för det med full kraft. Vem skulle då må bättre av att jag går omkring och känner mig hotad och har ångest, att jag inskränker mitt liv för rädslans skull. Faktiskt bara terrorismen. Och de som vill ha ”hårdare tag” och ”fler poliser”.
Jag är rädd för allt, hela tiden. Men jag orkar fan inte mer nu. Jag vägrar vara rädd och jag vägrar låta det här inskränka mitt liv. Och om någon tycker att jag är en hjärtlös människa för att jag inte har lust att känna mer empati för de drabbade: vem fan tjänar på att du sitter där och gnäller? Vem fan tjänar på att du sitter där och upprepar att det är så ofattbart att det skedde nära oss? Vem blir gladare av att du är förlamad av sorg och skräck?
Man kan vara fullt kapabel att inse vidden av något och agera utan att för den sakens skull vara fullständigt känslomässigt insyltad. Jag vill inte förstöra min vardag med det här, men jag tänker fortsätta stå för det jag står för och ställa mig i opposition till dumheter.
Jag, Clinton, Emil och Baby Chris åkte till Ornö i helgen. Vi bar ved, diskade och blev hemskt fulla i bastun. Blev även ett med naturen under fyllan. Jag tog inte så många bilder tyvärr men här är två fina.
Vissa tycker att det är fel att folk skriver som om allt vore som vanligt nu efter det som skett i Norge. Jag kan inte säga att jag tycker att det är fel eller märkligt att blogga sin dagens outfit såhär tätt inpå. Kanske om man känner någon som var med eller har någon annan personlig anknytning till det, men jag slutade inte skriva sådant för att det var en jordbävning i Haiti eller för tsunamin i Thailand, så varför skulle jag nu.
Jag är inte chockad. Det politiska klimatet har hårdnat alltmer sedan krisen och jag ser egentligen bara detta som en naturlig följd av det allmänna läget i världen. Vissa väljer att se detta som ett enskilt vansinnesdåd, men jag tror att vi kommer få se mer av sådant här framöver. Från en massa grupper i samhället.
Jag orkar inte tänka på varför det är så just nu, men så är det. Jag kommer i alla fall inte att låta detta hindra mig över huvud taget. Jag är lika rädd nu som jag var innan. Och framförallt är jag inte rädd för att själv bli skjuten eller sprängd i luften, jag är rädd för att Anton Abele med pack ska få intrycket av att deras infantila lösning med ”fler poliser” och ”hårdare tag” har fått mer bäring än innan. Och det bästa sättet att motverka det är att behålla lugnet, att leva sitt liv precis som innan.
Nu kommenterar jag förvisso detta ändå men jag har ju för vana att kommentera saker som sker i världen. Men jag tänker inte låtsas som att jag ser världen annorlunda, som om något jag inte trodde kunde hända mig har kommit obehagligt nära. Jag tänker inte känna mig mer hotad eller otrygg än jag redan gjorde.
Jaja, det här som har hänt i Norge är jättetragiskt och det suger att sånt händer.
Men. Fan vad skönt det är att det inte var en muslim som gjorde det. Eller ens en invandrare. Så jävla skönt.
Så just nu är jag mest glad för det faktiskt. Min första tanke var ungefär: ”fan, nu kommer allt främlingsfientlig pack gå igång med sitt jävla skitsnack”. Det skulle inte ens behöva ha en vederlagd koppling till Islam, det skulle räcka med att förövaren var mörk.
Det kanske är okänsligt av mig det här, jag vet inte. Kanske inser jag inte vidden av denna tragedi. Men vad fan, nu när det ändå har skett är det bättre att folk får en mer nyanserad bild av terrordåd istället för att främlingsfientligheten närs.
Ahapp. Det verkar som om Patria åker då, orkar inte räkna rösterna men det verkar vara en övervägande del som tycker att han ska ut. Så som han gått på Hanna Fridén i mitt kommentarsfält (har modererat kommentaren) och med tanke på det hon berättat om honom så känns det orimligt att ge honom mer utrymme här.
Personligen så har jag aldrig tagit illa upp över något han skrivit, men jag förstår verkligen om andra gör det och dessutom vill man ju inte ha en massa trams i kommentarsfältet. Jag ser ju aldrig kommentarerna i själva fältet utan bara som ett flöde, och därför har jag inte reflekterat över hur mycket han skrivit men har kollat runt lite nu och fattar hur jävla mycket plats han tar här egentligen.
Så hejdå Patria! Ha ett bra liv.
Detta var ju otroligt roligt tycker jag. Timbro skrev en debattartikel om att man borde sänka skatterna och dra ner på välfärden så att folk kan spara pengar och köpa sin egen sjukvård och slippa vara beroende av staten. Nu har några från Alliansfritt Sverige svarat och skriver att den amerikanska modellen kanske låter bra, men att den tyvärr inte fungerar eftersom svenskar sparar dubbelt så mycket som amerikaner.
Så jävla roligt när folk försöker lyfta upp bra sakar med den amerikanska modellen och misslyckas med att bevisa att den skulle vara något bra gång på gång.
