Etikett: godtycke

Socialbidragssystemet är komplicerat och utlämnar socialbidragstagare åt tjänstemännens godtycke.

Det här med socialbidrag då. Folk har skrivit om sina erfarenheter här och det är jävligt intressant läsning. Skriv gärna mer om era erfarenheter!

Jag tänkte gå igenom några av berättelserna och börjar med denna som skrevs under ”namnet” anonyma. Jag hoppas att det är okej att jag publicerar den såhär.

Jag är sjukskriven med minsta möjliga ersättning (under sextusen i månaden), min sambo är sjukskriven med ett par tusen mer i månaden. När sjukskrivningsersättningen tog slut sökte vi socialbidrag, fick bra bemötande, lämnade in alla kontoutdrag (allt man haft sen tre månader vill dom se) och väntade. Sen fick vi ett brev där det stod att vi levt med överskott de senaste månaderna och därför inte kunde få bidrag från socialen. Vi hade haft för mycket pengar. Vi borde ha sparat av den rätt låga sjukersättningen och när vi inte lyckats med det så kunde vi inte få några pengar från soc. Avslag pga överskott. Jag fattade ingenting.

En person har alltså varit sjukskriven och fått den ersättning han är berättigad till. När perioden av sjukersättning tagit slut så har de ansökt om socialbidrag men inte kunnat få något eftersom de levt på ”överskott” innan. Visst är det bra om folk lägger undan pengar men det ska väl ändå inte förväntas av en att man ska leva under den ersättning man är berättigad till? Jag tycker verkligen att det låter otroligt märkligt.

Sådär i efterhand kan man ju alltid tänka att man borde ha levt mer sparsamt, men har man gjort av med pengarna så har man ju det och då spelar det liksom ingen roll hur mycket man hade innan. Det är ju fortfarande för stunden man är pank och har ett behov. Dessutom rör det väl sig knappast om några enorma summor utan om ganska lite pengar.

Jag antar att de hör personerna har fått en för hög ersättning innan sjukersättningsperioden tog slut, för man brukar ju knappast få avslag på socialbidragsansökan om man innan haft ett jobb som man sedan förlorat eller varit tvungen att sluta på. Då förväntas det ju inte att man ska leva på minimum under den period man har inkomst för att man eventuellt kan förlora sin inkomst.

Om det nu är som jag tror så är det ju de som delar ut sjukersättningen som har gjort fel och gett för mycket och inte personerna som antagit att de pengar man får är pengar man kan använda för att leva. I så fall borde det ju vara de som ska stå till svars för misstaget, inte sant? Om det inte är som jag tror skulle jag gärna vilja ha en annan förklaring, för det kan väl inte vara så att man inte kan få ersättning om man innan levt på över socialbidragsnormen. Det vore ju fullständigt orimligt.

Det hade varit en sak om socialbidragssystemet var tydligt. Då hade man kunnat attackera de delar man tyckte var orimliga, diskutera hur hög ersättningen ska vara och så vidare. Det akuta problemet för tillfället är att det är alldeles för svåröverskådligt vilket skapar en situation där bidragstagaren inte har något att säga till om eftersom hen inte är medveten om reglerna eller sina rättigheter. Man är i princip utlämnad åt tjänstemännens godtycke.

Jävla fittpolitik.

Chillade i valstugor idag, framförallt i socialdemokraternas valstuga där jag hamnade i en hetsig diskussion med nån jävla brud.

Det hela utmynnad ur att jag ifrågasatte deras politik och hon svarade med att säga att det visserligen inte var så bra men att det moderaterna gjorde var ännu sämre. Jahaja. Hon klagade på ungdomsarbetslösheten men hade inget vettigt förslag på hur man skulle lösa det (mer utbildning tyckte hon, hur löser det arbetslöshetsproblemet undrade jag).

Sen sa jag: ”men bara för att det finns sämre bli inte dåligt bra”. Då blev hon arg och sa: ”den här diskussionen är över”. Haha. Orka att hela valet handlar om smutskastning och innehåller nada konstruktivitet, orkar inte röst på något för att det är ”minst dåligt”, jag tycker nämligen inte ens att det finns något ”minst dåligt”, jag tycker allt är under all jävla kritik.

En annan anmärkningsvärd grej är att socialdemokraterna inte hade någon liten broschyr om psykvård, enligt mig ett av de viktigaste områdena eftersom jag tycker att man som medborgare har rätt till att inte bli kränkt, utsatt för godtycke eller ovärdigt behandlad bara för att man mår dåligt, som det ganska mycket ser ut nu.

Om burkaförbud och friheten att bära vilka jävla kläder man vill.

Jag har hört två argument för ett förbud mot Burka och Niqab, det första är att man inte borde täcka sitt ansikte på allmän plats för att man ska kunna identifieras. Det handlar i grund och botten om att man inte ska ha rätt att vara privat i det offentliga rummet, en synvinkel som jag ställer mig starkt emot. Det finns många anledningar till att man skulle vilja dölja sitt ansikte, kanske vill man inte bli igenkänd av människor som kan skada en eller folk man känner men inte orkar prata med, kanske skäms man över sitt utseende till den grad att man inte vill visa sitt ansikte eller liknande, eller så är man religiös och tror att det är vår allsmäktiga skapares vilja att man ska täcka ansiktet, håret och annat sexigt. Galenskap, förvisso, men trots det en helt rimlig anledning till att bära burka som folk borde respektera. Vi hyser orimliga misstankar kring muslimer, det är som om folk tror att det ska dölja sig en massa terrorister under burkan, men i praktiken är det nog knappast en säkerhetsfara att man får täcka sitt ansikte en helt vanlig dag på stan. Givetvis får man lov att ta av sig plagget om man måste identifieras, men det måste man inte göra stup i kvarten.

Om man bara tycker att det är ”obehagligt” att folk döljer sitt ansikte så har man problem med sin tolerans. Vi kan inte ha ett samhälle där saker förbjuds för att de är socialt obekväma, det skulle leda till allt för många förbud. Jag tror till exempel att de flesta delar min åsikt om att knarkare och alkoholister i kollektivtrafiken är otrevligt, dels för att de ofta är pratglada och därmed stör min ro men också för att jag hatar att bli påmind om att människor lider. Man blir helt enkelt ofta illa berörd av det som är annorlunda och avfärdar det som förtryck, galenskap och primitivitet. Som om vi skulle vara så jävla civiliserade och perfekta.

Man kan också se det ur den ”liberala” synvinkeln, som menar att man till varje pris måste undvika att kvinnor bär ett plagg som de ”egentligen” inte vill bära. Här ser man givetvis direkt tvång som något dåligt, vilket är helt korrekt, men man tenderar också att tala om indoktrinering som något som ska kunna ses som tvång, och man utgår då också ifrån att alla kvinnor som önskar bära burka är indoktrinerade. Vad man kan se här är att man i våran kultur ser burkan som något så sjukt att ingen som är vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna bära plagget frivilligt. Detta kan säkert stämma, men det är knappast någon grund för lagstiftning. Alla är vi mer eller mindre indoktrinerade i ett sätt att tänka och att döma ut vissa som mer eller mindre ”naturliga” och bra är bara godtyckligt.

Dessutom så är burkan i sig inget farligt, det är ju förtrycket bakom som är intressant. Att tro att man kan komma åt sjukdomen genom att förbjuda symptomen är bara löjligt och den dålig ursäkt får att låta våra känslor av obehag inför det som är annorlunda spela fritt. Det är en ganska äcklig reaktion att bara angripa det vi kan se direkt med våra ögon, istället för att vara intresserade av att komma åt det som verkligen skadar människor. Troligen kommer burkaförbudet inte att göra muslimerna mer integrerade i samhället, det kommer om något späda på utanförskapet och ilskan i redan extrema grupper. Förbudet signalerar ju tydligt att det dem tror på anses fel.

Jag menar inte att det bara handlar om olika synsätt och att båda är lika legitima, jag tycker också att det är förkastligt att ha en så repressiv sexualsyn att kvinnorna måste täcka hela sin kropp för att inte anses hetta upp det manliga begäret till obegränsbara nivåer. Man får dock inte glömma att våran kultur och har sina efterblivna drag och på intet sätt är ett moraliskt föredöme, i alla fall inte om man ska utgå från någon slags liberal princip vilket man ändå verkar vilja göra i det här fallet, vi har också våra moralistiska påfund som på intet sätt är grundade i någon slags allmängiltig moral.

Det enda föredömliga man kan göra i den här situationen är att acceptera olika kulturers särdrag och vara så tillåtande som möjligt, för om vi skapar motsättningar så kommer de extrema grupperna stärkas i sin övertygelse och att deras kultur är bäst och att vi bara är fientliga och inte fattar. Man kan inte kräva att de ska uppvisa tolerans om inte vi gör det. Att ha en liberal inställning är den enda värdiga utvägen ur detta, och med det menas att man ska acceptera alla kulturella särdrag som inte innebär en direkt kränkning av individens frihet. Därmed ska man självklart inte tillåta hedersvåld, bortgifte, tvång eller någons lags subtilt hot om våld. Problemet att vi aldrig med säkerhet kan veta om burkan bärs frivilligt eller på grund av tvång finns alltid, på samma sätt som vi aldrig med säkerhet kan veta om ett blåmärke kommer från en olycka eller en aggressiv familjemedlem.

Utgångspunkten bör dock vara att man får bära vilka kläder man vill, men att det ska finnas ett socialt skyddsnät inom t.ex. skolan som är uppmärksamt på folks hemförhållanden och att man lär ut sekulära och demokratiska värderingar till alla. Att tillåta att folk inte närvarar på sexualkunskapen eller idrotten på grund av religiösa skäl är mycket farligare än att låta folk täcka ansiktet, för då accepterar man att religionen kan stå över en lag som gäller alla, det vill säga skolplikten, det är inte särskilt sekulärt. Samhället måste signalera att det finns hjälp att få för den som känner sig förtryckt i sitt hem och att man får lov att inrätta sig under svensk lag trots religion. Men att skapa lagar endast avsedde för att hindra att folk utövar sin religion är varken sekulärt eller respektfullt.