Etikett: hedersvåld

Rasism inom kvinno- och tjejjoursrörelsen.

En grej jag tyvärr ofta stöter på inom såväl kvinno- som tjejjoursrörelsen är en viss inställning till ickevita kvinnor som jag tycker är mycket problematiskt. Eller det är väl inte så mycket en inställning som en ickeinställning. Ickevita kvinnors situation berörs knappt förutom i et sammanhang, nämligen när det diskuteras hedersvåld eller hur kvinnoförtryck ser ut i ”andra kulturer”. Det sägs sällan explicit att det är ickevita kvinnor det handlar om, men det är nästan alltid vad som åsyftas. Kvinnor som antas vara eller är muslimska, kvinnor med slöja, kvinnor från ”hederskulturer” och så vidare.

Jag kan absolut tycka att det är meningsfullt att prata om att alla som söker hjälp har olika erfarenheter, livssituationer och så vidare som gör att det patriarkala våldet de utsätts för tar sig andra uttryck. Vad jag däremot har problem med är när den extra utsatta positionen en ofta har som ickevit kvinna lokaliseras till familjen, kulturen eller liknande och inte till ”vårt” (vita) samhälle. Alltså att det ses som något externt som ”vi” ska komma in och reda upp i.

Jag tänker såhär: som ickevit kvinna så kommer du mötas av rasism i kontakt med de människor som är tänkta att hjälpa dig. Människor kommer att ha åsikter om ”din” (förmodade) kultur, religion och så vidare. Detta kommer att göra att du beläggs med ännu mer skuld och skam när du söker hjälp för övergrepp du blivit utsatt för. Det finns till exempel en stor risk för att du uppmanas till att ta avstånd från kulturella eller religiösa uttryck som du egentligen inte vill ta avstånd från, eftersom ”problemet” kommer att lokaliseras där. Om du vill exempel bär slöja och blir utsatt för våld i hemmet så kommer din slöja troligen att ifrågasättas, den kommer att kopplas ihop med det våld du blir utsatt för. Det är klart att det tar emot ännu mer att söka hjälp i en sådan situation, där en inte bara belastas med alla de fördomar som alla våldsutsatta kvinnor bemöts med, utan även de fördomar folk känner inför en på grund av ens hudfärg eller olika kulturella och religiösa uttryck som på ett eller annat sätt associeras med ickevithet.

Det en måste göra är att försöka se hur vi också upprätthåller och utövar rasism. Jag tror verkligen inte att vi (och ja, nu pratar jag om en rörelse som är nästan uteslutande vit) kan nå ickevita kvinnor om vi går omkring med föreställningar om att det förtryck de utsätts för skulle vara något särskilt, extra grovt eller helt annorlunda än det ”vanliga” (vita) patriarkala förtrycket.

Som tur är finns det föreningar som specialiserar sig på just det här, till exempel Terrafem. Trist nog finns det ofta en uppfattning om att de skulle hantera specifikt ”hedersvåld” eller ”patriarkalt våld i andra kulturer”, vilket av vad jag förstått inte är en korrekt uppfattning. Snarare försöker de jobba intersektionellt med dessa frågor, alltså se att en som ickevit kvinna kan råka ut för både samma gamla patriarkala förtryck som alla andra, men att det blir jävligt mycket svårare att söka hjälp för detta i ett samhälle där du dessutom utsätts för en jävla massa rasism, som såklart sätter en massa käppar i hjulet när en försöker få hjälp.

Hedersvåld.

När en diskuterar våld mot kvinnor dyker ofta begreppet hedersvåld upp, i betydelsen våld som förekommer inom starkt patriarkala muslimska familjer. Även inom kvinno- och tjejjoursrörelsen talas det om hedersvåld, på min introduktionsutbildning hölls det till exempel ett speciellt utbildningspass kring detta, och det finns också tjejjourer som är specialiserade på detta.

Jag menar att begreppet hedersvåld i den här betydelsen är problematiskt. Hedersvåld brukar officiellt definieras i termer av våld som riktas mot en kvinna som anses bryta emot familjens heder med sin sexualitet, alltså typ utleva sin sexualitet på olämpliga sätt eller dejta fel personer. De enda tillfällen där begreppet faktiskt används är dock när våldet anses vara religiöst betingat av Islam.

Det är ett problem att heder på det här sättet blir något som endast anses förekomma i muslimska familjer. Även bland ickemuslimska familjer förekommer den här formen av hedersrelaterat våld och kontroll. Kvinnor lär sig att de ska vara på ett visst sätt sexuellt för att det är ”pinsamt” för familjen annars, och kan bli straffade om de inte är det. Även om begreppet heder kanske inte används på samma sätt så är det samma fenomen. Det är ju inte som att det endast är inom muslimska familjer där unga kvinnors sexualitet kontrolleras och ”fel” sexualitet bestraffas, utan det förekommer i patriarkala familjer överallt.

Men detta inte sagt att det inte är intressant att diskutera hur detta tar sig uttryck beroende på kulturella omständigheter, för det finns givetvis skillnader som är relevanta att ta hänsyn till om en vill arbeta emot hedersförtryck och -våld. Dessa skillnader uppkommer inte bara i hur det tar sig uttryck inom familjen, utan också i hur det bemöts av samhället. Hur är det till exempel att inte bara bli utsatt för hedersförtryck inom familjen utan dessutom bli utsatt för rasism och förutfattade meningar när du söker hjälp för det? Samhällets förtryck och rasism är också en relevant faktor att ta med i bilden när det kommer till att bemöta detta. På samma sätt är det relevant att diskutera hur det är att utsättas för hedersrelaterat våld i familjer som inte anses ägna sig åt detta i det allmänna samtalet, alltså ickemuslimska familjer.

Jag tycker vi ska benämna allt våld och förtryck som har med heder att göra som hedersvåld, men att vi ska diskutera vilka skillnader som kan finnas på grund av etnicitet, alltså jobba intersektionellt med frågan istället för att rakt av definiera hedersvåld som något som endast förekommer i vissa kulturer. En sådan definition kan nämligen stjälpa mer än den hjälper, eftersom den delar upp olika former av patriarkalt förtryck och definierar det som något kvalitativt annorlunda, inte bara olika varianter av samma fenomen.

Hedersvåld eller bara vanligt gammalt kvinnoförtryck.

Något man ofta får höra som feminist och tillika ”muslimkramare” är att en ökad invandring leder till att vi importerar kvinnoförtryck. Detta motiveras bland annat med det så kallade hedersvåldet, alltså att man dödar kvinnor för att upprätta familjens heder. Feminism och invandrarvänlighet är alltså inte förenligt, enligt dessa personers logik. Därför tycker jag att det är glädjande att F! tar avstånd från hedersvåldsbegreppet.

Hedervåldsdebatten rymmer stora problem. Dels så är den främlingsfientlig i sin naturliga utformning eftersom den skyller våldet på en grupp människor och på att dessa människor helt enkelt bara är sådana. Omständigheter eller strukturer tas inte med i beräkningen och om de gör det så är det i så lättviktiga ordalag som ”kultur”. Främlingsfientliga krafter försöker lägga beslag på feminismen och använda den i sina egna syften.

Men det är inte bara ett problem för att det är främlingsfientligt, det är även ett problem för feminister. Som feminist tror man ju att det strukturella förtrycket mot kvinnor är (så gott som) världsomspännande. Man tror inte att det är en företeelse isolerad till ”religiösa (och då primärt muslimska) länder” även om det tar sig mer extrema uttryck i vissa av dem. När man isolerar debatten om mäns våld mot kvinnor till hedersvåld så missar man de stora sammanhangen. Beskrivningen går från den feministiska om att kvinnor är strukturellt underordnade och därför blir utsatta för en mängd orättvisor, allt från några kronor mindre i timlön till mord, till en idé om att ”i vissa länder är det inte som här, där dödar man kvinnor för att de har pojkvän”. Och alla tycker såklart att det är helt förskräcklig och är så glada över att vi i alla fall inte är så ociviliserade här i Sverige, som ju är ett jämställt land i alla fall i jämförelse.

Kvinnoförtrycket är globalt och kan inte isoleras till vissa kulturer. Det finns här såväl som i Saudiarabien, det tar sig bara olika uttryck och är olika extremt.

Om burkaförbud och friheten att bära vilka jävla kläder man vill.

Jag har hört två argument för ett förbud mot Burka och Niqab, det första är att man inte borde täcka sitt ansikte på allmän plats för att man ska kunna identifieras. Det handlar i grund och botten om att man inte ska ha rätt att vara privat i det offentliga rummet, en synvinkel som jag ställer mig starkt emot. Det finns många anledningar till att man skulle vilja dölja sitt ansikte, kanske vill man inte bli igenkänd av människor som kan skada en eller folk man känner men inte orkar prata med, kanske skäms man över sitt utseende till den grad att man inte vill visa sitt ansikte eller liknande, eller så är man religiös och tror att det är vår allsmäktiga skapares vilja att man ska täcka ansiktet, håret och annat sexigt. Galenskap, förvisso, men trots det en helt rimlig anledning till att bära burka som folk borde respektera. Vi hyser orimliga misstankar kring muslimer, det är som om folk tror att det ska dölja sig en massa terrorister under burkan, men i praktiken är det nog knappast en säkerhetsfara att man får täcka sitt ansikte en helt vanlig dag på stan. Givetvis får man lov att ta av sig plagget om man måste identifieras, men det måste man inte göra stup i kvarten.

Om man bara tycker att det är ”obehagligt” att folk döljer sitt ansikte så har man problem med sin tolerans. Vi kan inte ha ett samhälle där saker förbjuds för att de är socialt obekväma, det skulle leda till allt för många förbud. Jag tror till exempel att de flesta delar min åsikt om att knarkare och alkoholister i kollektivtrafiken är otrevligt, dels för att de ofta är pratglada och därmed stör min ro men också för att jag hatar att bli påmind om att människor lider. Man blir helt enkelt ofta illa berörd av det som är annorlunda och avfärdar det som förtryck, galenskap och primitivitet. Som om vi skulle vara så jävla civiliserade och perfekta.

Man kan också se det ur den ”liberala” synvinkeln, som menar att man till varje pris måste undvika att kvinnor bär ett plagg som de ”egentligen” inte vill bära. Här ser man givetvis direkt tvång som något dåligt, vilket är helt korrekt, men man tenderar också att tala om indoktrinering som något som ska kunna ses som tvång, och man utgår då också ifrån att alla kvinnor som önskar bära burka är indoktrinerade. Vad man kan se här är att man i våran kultur ser burkan som något så sjukt att ingen som är vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna bära plagget frivilligt. Detta kan säkert stämma, men det är knappast någon grund för lagstiftning. Alla är vi mer eller mindre indoktrinerade i ett sätt att tänka och att döma ut vissa som mer eller mindre ”naturliga” och bra är bara godtyckligt.

Dessutom så är burkan i sig inget farligt, det är ju förtrycket bakom som är intressant. Att tro att man kan komma åt sjukdomen genom att förbjuda symptomen är bara löjligt och den dålig ursäkt får att låta våra känslor av obehag inför det som är annorlunda spela fritt. Det är en ganska äcklig reaktion att bara angripa det vi kan se direkt med våra ögon, istället för att vara intresserade av att komma åt det som verkligen skadar människor. Troligen kommer burkaförbudet inte att göra muslimerna mer integrerade i samhället, det kommer om något späda på utanförskapet och ilskan i redan extrema grupper. Förbudet signalerar ju tydligt att det dem tror på anses fel.

Jag menar inte att det bara handlar om olika synsätt och att båda är lika legitima, jag tycker också att det är förkastligt att ha en så repressiv sexualsyn att kvinnorna måste täcka hela sin kropp för att inte anses hetta upp det manliga begäret till obegränsbara nivåer. Man får dock inte glömma att våran kultur och har sina efterblivna drag och på intet sätt är ett moraliskt föredöme, i alla fall inte om man ska utgå från någon slags liberal princip vilket man ändå verkar vilja göra i det här fallet, vi har också våra moralistiska påfund som på intet sätt är grundade i någon slags allmängiltig moral.

Det enda föredömliga man kan göra i den här situationen är att acceptera olika kulturers särdrag och vara så tillåtande som möjligt, för om vi skapar motsättningar så kommer de extrema grupperna stärkas i sin övertygelse och att deras kultur är bäst och att vi bara är fientliga och inte fattar. Man kan inte kräva att de ska uppvisa tolerans om inte vi gör det. Att ha en liberal inställning är den enda värdiga utvägen ur detta, och med det menas att man ska acceptera alla kulturella särdrag som inte innebär en direkt kränkning av individens frihet. Därmed ska man självklart inte tillåta hedersvåld, bortgifte, tvång eller någons lags subtilt hot om våld. Problemet att vi aldrig med säkerhet kan veta om burkan bärs frivilligt eller på grund av tvång finns alltid, på samma sätt som vi aldrig med säkerhet kan veta om ett blåmärke kommer från en olycka eller en aggressiv familjemedlem.

Utgångspunkten bör dock vara att man får bära vilka kläder man vill, men att det ska finnas ett socialt skyddsnät inom t.ex. skolan som är uppmärksamt på folks hemförhållanden och att man lär ut sekulära och demokratiska värderingar till alla. Att tillåta att folk inte närvarar på sexualkunskapen eller idrotten på grund av religiösa skäl är mycket farligare än att låta folk täcka ansiktet, för då accepterar man att religionen kan stå över en lag som gäller alla, det vill säga skolplikten, det är inte särskilt sekulärt. Samhället måste signalera att det finns hjälp att få för den som känner sig förtryckt i sitt hem och att man får lov att inrätta sig under svensk lag trots religion. Men att skapa lagar endast avsedde för att hindra att folk utövar sin religion är varken sekulärt eller respektfullt.