Etikett: objekt

The Sexy Lie.

Ofta så talas det om kvinnors sexuella makt. Kvinnor antas ha en alldeles särskilt typ av makt som vi borde ”använda” för att nå diverse fördelar i en mansdominerad värld. Om denna idé talar Heldman i sin föreläsning The Sexy Lie. Hen börjar med att definiera objektifiering som:

The process of representing or treating a person like a sex object, one that serves another’s sexual pleasure.

Under föreläsningen så sätter Heldman fingret på varför objektifiering aldrig kan vara ”empowering”. Ett subjekt är något som agerar, ett objekt är något någon agerar på. Så även om du blir det perfekta sexobjektet så kommer du fortfarande att ageras på.

Detta fick mig att tänka på en kommentar jag fick:

Det enda jag undrar över är om man inte kan säga att vissa kvinnor faktiskt tjänar riktigt bra på patriarkatet. En väldigt snygg kvinna enligt samhällets normer som kan hänga med i den grabbiga jargongen, skämtar om feminismen och har byggt upp en fantastisk karriär där hon exponerar sin kropp i en grad som inte angriper hennes självförtroende fundamentalt är väl inte nödvändigtvis ett offer? [ni kan läsa kommentaren i sin helhet här]
Det finns en utbredd uppfattning om att snygga kvinnor tjänar på patriarkala strukturer, eftersom de är begåvade med den egenskap som uppskattas inom patriarkatet. Dessa kvinnor blir satta på piedestal, de bli omdiktade, hyllade, blir bjudna på saker, få gifta sig rikt och så vidare.
Visst kan en säga att dessa kvinnor har fördelar gentemot andra kvinnor på grund av patriarkatet, men de har fortfarande nackdelar gentemot män i egenskap av kvinnor. Även om de blir hyllade av sina förtryckare så är det fortfarande förtryckta. De har ingen riktigt makt, de har bara en möjlighet att spela med i patriarkatets spelregler och därmed vinna relativa fördelar i förhållande till sin egen grupp. De får fördelar såsom förtryckta, i enlighet med patriarkatets spelregler. Allting sker fortfarande på patriarkatets villkor.
Visst kan det säkert vara otroligt glassigt att leva som lyxhustru, och jag ifrågasätter inte att dessa kvinnor i någon mån är vinnare. Däremot så har de fortfarande ingen makt. De är fortfarande objekt i den betydelsen att det är någon annan som sitter inne på makten, och att de ständigt måste agera efter den personens nycker. En kvinna som gifter sig rikt har visserligen fått en fördel, men det var fortfarande mannen med pengarna som hade och har möjligheten att bestämma. Det är han som sätter upp spelplanen, hon har bara att lyda.
När jag ser på samhället så ser jag det i termer av makt. Hur lyxigt en jävligt snygg kvinna än kan ha det, så är hennes makt fortfarande begränsad. Och nu menar jag inte makt som i makt över andra, utan som i makt över sig själv, som i möjligheter till att styra över sitt eget liv. Han har bara, med en kombination av tur och slit, lyckats med att tillfredsställa denna makt och därmed fått fördelar relativt andra medlemmar i gruppen kvinnor. Nå, grattis till det, men inbilla dig inte att det är samma sak som att ha makt.

Visa gärna upp dig själv i underkläder, PAOW!

PAOW har återigen lagt upp en lättklädd bild på sig själv. Folk är sura, som vanligt. Inte ska en ung kvinna behöva visa upp sin kropp på det sättet. PAOW har skrivit ett inlägg till sitt försvar, där hon snackar om att hon är stolt över sin kropp och om att killar inte alls möter samma respons när de visar upp sig.

Jag menar, när Hugo lägger ut en bild på sin överkropp eller på sig själv i underkläder så är det helt ok. Ni skriver att det är sexigt. Snyggt. Läckert. Ni vill ha mer. Men ingenting om att han saknar självrespekt? Varför inte det? VARFÖR ska det vara så?

Läser lite i kommentarsfältet och stöter såklart på det vanliga gamla tjafset om att en feminist minsann inte visar upp sin kropp!

Om du skulle vara det minsta lilla feminist så skulle du inte lägga upp dessa typer av bilder, det bekräftar bara vad vårat mansdominerade samhälle anser om kvinnor, dvs att det ända de duger till är att klä av sig och tillfredställa männen och göra saker som de vill. Jag är minst lika stolt över min kropp som du är men jag skulle aldrig lägga ut en bild på mig själv i vare sig underkläder eller bikini, för jag vet att det finns människor ute på nätet som inte alltid har så goda avsikter med andra personers bilder och för mig räcker det att jag själv vet hur stolt jag är över mig själv.

Den här tjejen snackar om att folk inte alltid har goda avsikter med andra människors bilder. Ärligt talat så bryr jag mig inte ett skit om någon runkar åt en bild jag lägger ut. Jag vill kanske inte veta det men det är verkligen inget som hindrar mig från att lägga ut bilder på mig själv. Är inte det lite samma resonemang som att det är upp till mig som kvinna att inte klä mig sexigt för att ingen ska vilja våldta mig.

Jag undrar varför folk måste vara så himla sexnegativa hela tiden. Jag tror verkligen att det är fel väg att gå, att ständigt vilja att folk ska gömma sina kroppar. Det snackas alltid om objektifiering men är det verkligen att vara en sak att ta en bild på sig själv med underkläder? Hur mycket hud måste man visa för att förvandlas till en pryl.

Seriöst: jag gillar att knulla och jag gillar att vara snygg och sexig. Jag rakar gärna benen och fitthåret till en söt liten frisyr och tar på mig lite schyssta underkläder när det vankas knulle! Jag gör mig mer än gärna åtråvärd för min partner. Jag ser absolut inget problem med det. Om jag hade raggat på folk (vilket jag inte gör då jag har fast sällskap) så hade jag troligen visat upp min kropp. Inga konstigheter!

Hur kommer det sig att när tjejer visar lust att vara snygga och åtråvärda så är vi objekt och när killar visar lust så är de onda players? Jag är inget objekt för att jag vill ha kuk och gör vad som står i min makt för att få det. Jag skulle vara ett objekt om jag bara låg helt livlös och lät vem som helst göra vad som helst med mig.

Jag blir så trött på att det fortfarande, år 2011, är fult av tjejer att visa lust till sexuellt umgänge. Så fort man låter någon stoppa snoppen i en så handlar det om att man är svag för tjejer ska alltid alltid spara på sig och hålla på sig och inte falla för sina lustar. Och killar uppgift i livet är att ständigt tänja på våra gränser och använda sitt övertag som män för att kunna knulla oss!

Visst kan det vara så att PAOW gör saker de flesta inte skulle göra eftersom hon vill ha bekräftelse. Men det är faktiskt inget konstigt med det heller. Hon är 17 år gammal och experimenterar med sig själv och sin sexualitet och det finns inget dåligt eller fel med att vilja bli uppmärksammad för sin kropp då.

Det är år 2011 och man kan vara både kropp och själ, allt i ett. Man degraderas inte till enbart kropp bara för att man visar upp den och använder den. Man förlorar inte förmåga att tänka för att man lägger upp en bild på sig själv i underkläder. Och framförallt: både tjejer och killar kan visa upp sig, vara sexiga, vara åtrådda utan att för den sakens skull degraderas från människor till prylar.

Det finns ingen kvinnlig mystik. Det finns ingen kvinnoroll, bra eller dålig, som man kan sätta alla kvinnor i.

Det här bråket mellan Peter Englund och Björn Ranelid är så… vackert! Jag älskar dissen: ”Allt som håller Björn borta från skrivande välkomnas”, myntad av Peter Englund. Det är en sån diss, inte konstigt att Ranelid är ”kränkt”, han skulle aldrig ha kunnat formulera det bättre själv.

Nu har jag inte läst en enda av Björn Ranelids böcker så jag kan inte uttala mig om honom som författare. Men det är så tröttsamt med detta ständiga upphöjande av kvinnan som han alltid ägnar sig åt.

”Kvinnan! Detta mysterium! Denna ängel vandrande på jorden! Denna överjordiska varelse, som räddar oss män från våra meningslösa liv! Och kärleken! Oh kärleken, denna livets mening!” skulle Ranelid till exempel kunna säga. Kultureliten beundrar honom och applåderar. Vilken kärlek till kvinnan! Vilken känslig man! När han egentligen bara upprepar samma gamla ramsa som han alltid kört och som tusentals ”manliga genier” kört innan honom.

Jag hatar denna tillbedjan till ”kvinnan” som koncept som så många manliga konstnärssjälar ständigt måste ägna sig åt. Det är så förlegat. Även om det är ett hyllande så anspelar det fortfarande på det gamla fina objektifierandet av kvinnor. Det är fortfarande en schablonbild, en myt om kvinnan som koncept, en kvinnoroll man kan sätta alla kvinnor i. Och fortfarande ett sätt att göra kvinnan mindre mänsklig, mindre lik männen.

Strindberg älskade kanske kvinnan men han älskade blott sin fantasibild av vad en kvinna är. Men det betyder inte att han var mindre av en gris för det, för om man bara ser kvinnan så kan man inte se människan därunder. Och kvinnan upphör inte vara ett objekt, oavsett om man älskar eller hatar henne.

Men tänk: det finns ingen kvinnlig mystik. Det finns ingen urkvinna, ingen kvinnoroll, bra eller dålig, som man kan sätta alla kvinnor i. Kvinnor är människor, precis som män är det. Och först när folk slutar tala om ”kvinnan” som koncept så kan man nå jämställdhet. Med detta inte sagt att man inte ska tala om kvinnor som samhällsgrupp, ty det är en helt annan sak.

Man förlorar inte förmågan att göra saker bara för att man tar av sig kläderna.

Veckorevyn har gått ut med en kampanj som heter ”size hero” som i stort handlar om att man ska vara stolt över sin kropp, en del i detta är att redaktionen ”viker ut” sig i tidningen.

Daniel Nordström har i sin tur kritiserat kampanjen eftersom han tycker att det är ”unket” och att kvinnorna framställer sig själva som objekt för att motverka en annan objektifiering. Det här jävla tjatet om objektifiering kan göra mig så matt. Jag tycker att det är tråkigt att kvinnor som klär av sig och visar upp sina kroppar alltid ska antas vara ”objekt”. Ett objekt är man ju om man är passiv och viljelös, men en kvinna som visar upp sig själv naken på eget initiativ och på samma sida där hon skriver en text om att hon är stolt över sin kropp är väl inte ett objekt. Jag kan vara stolt över min kropp och vilja visa upp den utan för att den sakens skulle göra mig ”tillgänglig” på samma sätt som ett objekt är tillgängligt. Hur kan han påstå att det är objektifierande att aktivt driva en kampanj för något, med bilden av sig själv som ett medel.

Vem är det som objektifierar här om inte Daniel själv? Det finns inget i bilden eller upplägget som är särskilt objektifierande, mer än nakenheten! Måste en kvinna behålla kläderna på för att hon ska kunna tillmätas en egen vilja och varför är det så? Så fort en kvinna kastat av sig kläderna är hon inte längre ärbar eller handlingskraftig, hon förvandlas automatiskt till ett objekt! Det är ju en helt absurd syn på kvinnor, kan jag tycka. Bloggkommentatorerna skrev om att en man har mycket lättare att klä av sig, vilket är helt och hållet sant. Så fort en kvinna klär av sig ”förlorar” hon något, sin förmåga att ta beslut! I alla fall enligt Daniel Nyström.

Poängen i Veckorevyns kampanj är hursomhelst inte att verka emot objektifiering utan snarare den mediala bilder av kvinnliga kroppar i allmänhet. Problemet med de avklädda kvinnor i reklamer är egentligen inte de enskilda bilderna i sig, utan den otroliga likriktningen i utbudet. Tjejer har ett fåtal medialt gångbara sätt att vara, klä sig, föra sig och se ut. Detta leder givetvis till att många blir missnöjda, för om det fanns ett större utbud av eftersträvansvärda ideal så skulle många fler känna att de kunde passa in i något av dem. Därför är det viktigt att visa upp andra typer av kvinnor, vilket också inkluderar andra typer av kroppar.

Man kan kritisera Veckorevyn för att vara banala, men initiativet måste förstås mot bakgrunden att Veckorevyn är en tidning som riktar sig till unga kvinnor som är intresserade av heterosexualitet, utseende, mode och ”hälsa”. I det formatet funkar inte nån långsökt analys av utseendeideal, däremot är inpräntandet av några olika ideal och det faktum att alla har lite skavanker en fungerande koncept. Det blir kanske inte blir sådär perfekt som det vore om alla bara kunde släppa det där och se ”insidan” istället, men det är en förbättring. Så jag tycker att veckorevyn ska köra på som de gör!