Etikett: våldtäkt

Läs artikeln innan ni börjar dra upp förklaringar till varför friande kan vara rätt.

Som alltid när våldtäkt är på tapeten så ska folk hålla på och spekulera. ”Det låter absurt, kvinnan kanske ljög för att djävlas” och så vidare. Ja, det är klart att det kan vara så, men om man läser artikeln som det refereras till så står det klart och tydligt att hovrätten tycker sig kunna veta med säkerhet att samlaget ska ha inträffat och att mannen ska ha varit medveten om att kvinnan sov. Hovrätten kan såklart ha fel i sin bedömning, men eftersom deras utsaga är det enda vi har att gå på så är det den vi får utgå från.

Hovrätten menade att mannen i och för sig varit medveten om att kvinnan sov och att hon inte tyckt om anala samlag. Dessutom hade kvinnan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då hon sov.

Om Hovrätten hade tvivlat på att samlaget ens hade ägt rum eller att kvinnan sov så hade de troligen skrivit det i skälen för friandet. Nu var det inte vad som skrevs, utan det som angavs som skäl var att mannen kan ha blandat ihop hennes anal med hennes fitta. Mannen verkar dessutom ha erkänt att han ska ha haft sex med kvinnan när hon sov, som jag förstår artikeln.

De skäl som angetts för friandet har inte varit att ord står mot ord eller att offrets anses ha bristande trovärdighet, de skäl som angetts är att mannen inte är kapabel att skilja på analen och fittan. Människor borde ta och läsa artikeln innan de börjar dra upp alla sina standardmässiga förklaringar till varför ett friande kan vara rätt och riktigt.

Om Hovrätten friat av skälen att de inte ansåg bevisningen tillräcklig så hade jag inte brytt mig om att skriva om saken, då hade det bara varit ett i mängden av alla frianden i våldtäktsmål som sker.  Jag anser det dessutom rätt och riktigt att man friar istället för att fälla när ord står mot ord. Men nu är det som så att det över huvud taget inte är fallet, situationen är en helt annan.

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.

Falska våldtäktsanklagelser.

Ibland sägs det att kvinnor har en ”fördel” i något slags ”könskrig” i och med att vi kan falskanmäla folk för våldtäkt. Problemet är som sådant, att eftersom människor i regel misstror rättssystemets förmåga att döma skyldiga våldtäktsmän så blir man i praktiken socialt dömd om man blir anklagad.

För det första så läggs de allra flesta våldtäktsmål ner redan vid anmälan eftersom åklagaren inte anser sig ha något att gå på och då blir det i regel heller inte allmänt känt att något åtal existerar. Rättssystemet fungerar inte som så att du kan traska in och göra en anmälan och sedan tvinga personen av närvara på en massa rättegångar, en åklagare måste vara villig att anta ditt case och det görs i regel inte om man inte tror att det kan leda till fällande dom. Vissa fall, som till exempel rörande stureplansprofilerna, blir uppmärksammade av olika skäl. Men sånt sker ju i alla typer av rättegångar: vissa blir uppmärksammade och då har folk åsikter. Det är verkligen inga konstigheter.

För det andra så kan precis alla, precis när som helst, bli anklagade för vilket jävla brott som helst eller varför inte något som inte är brottsligt utan bara anses dåligt socialt. Det är ju också en ”social dom”. Gud, folk sprider ut lögner och skit om varandra precis hela tiden, det är ju inte som att just precis en falsk våldtäktsanklagelse är något helt annat än andra lögner folk kan tänkas sprida om varandra.

För det tredje så betyder inte att möjligheten till falskanmälan finns att de sker i särskilt stor utsträckning. Jag vill påpeka att en falskanmälan inte är detsamma som att göra en anmälan som inte leder till fällande dom. En falskanmälan borde ju vara när en person faktiskt utstuderat väljer att anmäla ett brott hen vet inte har begåtts för att göra livet surt för en annan människa. Ett sådant beteende är givetvis alldeles förkastligt. Det är dock inte omoraliskt att sakna kunskap om hur man ska rubricera något man blivit utsatt för i juridiska termer.

Lösningen på problemet med bristande tillit till rättssystemet borde ju vara att skapa bättre rutiner kring dessa mål, inte något annat. Dessutom tycker jag inte att samhället brukar vara sent med att komma till ”falskt anklagade” killars försvar, redan innan rättegång avslutats. Givetvis kan det ändå vara en börda att gå igenom en rättegång, men det är det nog oavsett vilket brott man är anklagad för. Rättegångar tar liksom en massa tid och energi i anspråk, så är det oavsett. Det är ändå viktigt att de sker för att rättssystemet ska fungera.

Vi behöver en samtyckeslagstiftning.

Läs detta av Hanne Kjöller om våldtäktsmålet mot flickan med Aspergers. Det är verkligen vidrigt. Hennes slutsats är följande:

Här öppnar hovrätten för en helt ny syn på samtycke. Psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, dementa eller andra med ”svårtolkade uttrycksformer” får helt enkelt finna sig i att våldtas eftersom juristerna inte tycker de säger nej på rätt sätt.

Med grund i detta så kan jag mer och mer tycka att en samtyckeslagstiftning vore på sin plats. Inte så att bevisbördan ska vara omvänd, alltså att man ska behöva bevisa att samtycke getts, men att man om rätten kommer fram till att det har funnits anledning för en att känna tvivel kring om personen ville eller ej ska bli dömd för våldtäkt.

Det ska inte krävas att man säger ”nej” rakt ut eller knuffar bort personen (inte ens det verkar alltid räcka), har man inte på något sätt sagt eller visat att man vill så borde det räcka. Speciellt i fall som detta, när flickan blivit intvingad på toaletten till att börja med. Då finns det anledning för henne att känna sig hotad och därför inte våga göra tydligt motstånd.

En våldtäkt består ju inte bara av själva sexet utan även av situationen innan. Inte så att den som flirtat till att börja med inte ska kunna säga nej, men det är naturligt att anta att någon som varit på innan är intresserad av att fortsätta om inte annat signaleras. Däremot en person som inte visat intresse tidigare bör absolut tillfrågas om man känner för en ”snabbis”, det är väl inte så konstigt?

Jag funderar själv om jag hade vågat säga nej i den situationen. I ett främmande hus, full, med en kille som släpat mig med till en toalett. Klart som fan man är rädd. Om killen hade varit det minsta intresserad av vad hon ville hade han frågat, men det var han inte. Att hon då inte sa nej spelar fan ingen roll, skulden ligger helt och hållet på honom.

Om denna dom kvarstår är det ett bevis på att den nuvarande lagstiftningen inte är tillräcklig.

Vidrigt.

Bra skrivet av Johanna Sjödin om att ordföranden i sameföreningen i Jokkmokk är med i en facebookgrupp som stödjer två män som blivit dömda för våldtäkt. Hon säger att hon inte tror att männen har begått brottet de är anklagade och faktiskt även dömda för. Hon säger att det är hemskt att folk ska behöva sitta inspärrade för ett brott de inte är dömda för.

Att som ordförande i en viktig politisk förening i ett litet samhälle på Jokkmokk vara medlem och aktiv i en sån hör grupp är fruktansvärt oprofessionellt. Detta är vad hon har skrivit i gruppen:

Vi tror på pojkarna och ingen ska behöva sitta i fängelse oskyldigt dömda!

Samt detta:

Ja herregud, dom borde ju ha varit frikända för länge länge sen. Vad är det som gjort denna sak så helt galen, att rätten dömmer så här???

Det är viktigt att slå vakt om att ha en välfungerande rättssystem och att ingen döms om det finns anledning att tvivla på personernas oskuld. Men detta handlar nog inte om rimligt kritik av rättsväsendet utan om en ovilja att i ett litet samhälle acceptera att omtyckta personer har kunnat begå handlingar såsom dessa.

Inte nog med att de är svårt att få någon dömd för våldtäkt och att människor kommer att tvivla på dig inom rättsväsendet och under rättsprocessen, inte ens när man har fått en fällande dom så upphör människor att spekulera och tvivla i vad som verkligen har skett. Nej, vårt rättssystem är inte perfekt men om man tvivlar på domen kan man begär resning, gå igenom rättegångs- och förhörshandlingar och leta efter hål.

Jag tror inte att det finns något annat brott där folk till denna grad förnekar domen som fällts enbart med motivationen att man ”tror” de som blivit dömda för att man känner människor som känner dem, och som i sin tur säger sig veta att de inte skulle vilja våldta någon. Vidrigt är vad det är.

Man kan väl för helvete tro lite vad man vill om saken men att starta en facebookgrupp enbart i syfte att visa sitt stöd för gärningsmännen, och alltså sitt motstånd mot deras offer, är att sprida vidare den kultur som skapar mytbildningar kring vad en ”riktig” våldtäktsman och våldtäkt är. Om man är intresserad av att på allvar söka upprättelse för personer som blivit oskyldigt dömda bör man göra det genom att granska rättsprocessen, inte genom att ge uttryck för vad man ”vet” om dessa personers karaktär.

Ingen riktig våldtäkt.

Kollade på denna Svt-dokumentär som heter Ingen riktig våldtäkt och kände verkligen bara att det är synd om människorna. Och så tänker jag på hur otroligt skönt det är att vara förskonad från de där värsta tonårsupplevelserna. Förskonad från att någon ska komma och delge sitt jävla ”perspektiv” på hur man ”ska” vara som kvinna, eller som människa, till exempel.

Att människor har dessa inställningar till våldtäkt lyckas av någon anledning förvåna mig. Jag vet ju rent intellektuellt att det är så, känner till alla dessa klyschor och tankevurpor. Men det förefaller så absurt att en lärare kommer fram till en flicka som figurerat på sexbilder som spridits över hela skolan och ber henne tala tyst om det, för att det annars kan skada skolans rykte. Även inställningarna hos tonåringarna förvånar mig. Kanske har det att göra med att jag omgett mig av vettiga personer, mer mer troligt har det att göra med den brist på social kontakt jag hade överlag som ung.

Som tonåring var jag en asocial jävel som nästan alltid tog avstånd från klasskamrater som sökte kontakt. Jag hängde aldrig i något ”gäng” i någon större omfattning och gick inte på fester, började dricka sen och så vidare. Och på ett sätt är jag glad för det idag, för fy fan vad jobbigt det där verkar. Inte bara för hon som det berättades om i filmen, som blev utsatt för en gruppvåldtäkt, utan liksom hela kulturen kring allt det där, allt som har med sex, kärlek och status att göra i den åldern. All skuld och skam som är förknippat med det.

Jag tänker att det faktisk tär mycket man slipper undan genom att vara asocial och impopulär. Att inte ha någon stor umgängeskrets, att mest ha kompisar utanför skolan och så vidare. Jag var aldrig mobbad, men jag var liksom inte med i ”gänget” heller, inte i något gäng. Jag gick förskonad från våldtäkter, sexuella trakasserier och dåliga förhållanden under hela min uppväxt. Numera så känner jag att även om ett övergrepp vore hemskt så skulle jag nog kunna reagera på det utan att känna skam, eftersom jag dels är så säker i mig själv, dels så medveten om dessa mekanismer. Kanske hade min självkänsla blivit grunden skadad om jag inte fått gå så oskadd som jag gjort, jag vet inte.

De personer som medverkar i filmen tycker jag är värda all beundran. Dels kvinnan som berättar om övergreppet hon blivit utsatt för, dels de ungdomar som låter sig intervjuas som, även om de säger mycket dumt, överlag verkar vara sympatiska människor. Även om filmen inte gav mig mycket nytt i fråga om faktisk kunskap så var det lite av en realitycheck. En insikt om hur okunniga de flesta faktiskt är om sexuellt våld, hur våldtäkter förnekas och skulden läggs på offret, hur många vuxna undviker att tala om det även om de har alla möjligheter att se vad som pågår och så vidare.

Även den som alltid säger ja måste frågas först.

När man ska hälsa på någon så är det brukligt att ringa eller knacka på dörren även om den står olåst och personen kan förväntas vilja ha besök. Även om dörren står på vid gavel brukar man meddela sin ankomst på något vis innan man går in, speciellt om det är en person man har en ganska ytlig bekantskap med. Det hör så att säga till god sed, och det anses väldigt oartigt att inte fråga först innan man går in. Även om personen skulle ha sagt ja på frågan om du fick komma in så kan hen anse det oartigt att stövla in utan tillstånd, och avvisa dig bara därför.

Och lita samma sak gäller för beröring och sex. Det kan finnas många personer som vill ha samlag, som inte har något emot en klapp på rumpan på scen på mello. Man kan till och med anta att att en person vill. Men det hör ändå till god sed att fråga innan, antingen med ord eller handlingar, och kan ses som en kränkning att inte göra det. Även om personen skulle ha svarat ja på frågan betyder det inte att hen uppskattar att du tar för dig fritt utan att fråga innan, precis som du kanske inte uppskattar att någon klampar in i ditt hem utan att fråga om lov.

Det handlar om känslan att det är en själv som sätter gränserna, som bestämmer när någon ska komma in, och inte andra personer. För även om du var sugen just då, vad garanterar att du är det alla gånger efter det? Det ger en känsla av obehag när folk tar det för givet att de har tillståndet att klampa in. Det skänker en känsla av otrygghet, att ens hem inte är ens eget att förfoga över.

Det spelar ingen roll om jag vill eller inte vill, fråga ska man göra ändå. För oavsett vad jag kommer svara är det viktigt för mig att veta att du är intresserad av svaret, av min åsikt. Det är viktigt för mig att veta att du inte bara klampar in, utan frågar innan. Även i framtiden. Varje gång. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt ja innan, fråga ska man göra ändå.

Om du inte förstår så försök tänka på situationer där du mer än gärna delar med dig, nästan alltid säger ja, men ändå uppskattar om folk frågar innan, blir stött om de inte gör det. Kanske när någon ber att få smaka av din dryck eller din mat? Visst kan de få smaka, men du uppskattar väl om de frågar först? Eller om en vän vill låna pengar till fikan. Klart man kan låna ut, men man vill inte att de bar börjar gräva i plånboken. Och visst pratar du gärna med dina vänner om deras problem på telefon, men visst är det trevligt om de frågar om du har tid innan? Ingen vill att deras ägodelar, deras hem eller de själva ska ses som allmän egendom. Även den som gärna delar med sig vill bli frågad först. Detsamma måste även gälla vid sex och beröring. Även den som knullar gärna och ofta, även den som älskar kroppskontakt, måste få möjligheten att välja innan. Även om personen alltid säger ja så måste möjligheten att säga nej finnas där. Något annat är vad vi i folkmun kallar tvång.

Näthat.

Lyssnade på medierna om näthatet som riktas mot kvinnor och jag tycker att det är så otroligt beklämmande detta. Jag drabbas själv av ganska lite av denna vara, vilket såklart delvis beror på att jag inte når ut till lika många människor, men det äcklar mig att kvinnor hotas med både våldtäkt, mord och så vidare bara för lite jävla texts skull.

Och det fascinerande är hur snabbt detta har blivit vardag, något som liksom förväntas, som man tänker att man ”får ta” om man som kvinna uttrycker sig offentligt. Ett hot om våldtäkt eller mord är ju i alla sammanhang ett för mycket, men ändå tänker jag att jag inte är särskilt drabbad eftersom det inte sker ”så ofta”. Det är jag ju för helvete visst det, för jag får ju den här typen av kommentarer. Bara inte dagligen, bara inte varje gång jag skriver, men än dock på en regelbunden basis.

Vad jag också tycker kan vara beklämmande i denna fråga är hur den här typen av väldigt grova saker blandas ihop med den typen av kommentatorer som mest bar är oartiga, ignoranta och använder tillmälen. Det är också otrevligt med sådant, men det är inte alls samma sak som att faktiskt skriva att någon borde våldtas eller hota någon till livet. Visst, det är väl sprunget ur samma skitkassa kvinnosyn till viss del, men man kan inte ha en sansad debatt kring något när man blandar ihop dessa företeelser.

Idag har vi ett sätt att prata om dessa saker där antifeminist närmast är synonymt med anonym man som mord. och våldtäktshotar feministiska kvinnor. Så kan vi ju inte ha det.

Vidriga attityder kring våldtäkt.

Denna bild alltså. Det måste vara något av det vidrigaste jag någonsin någonsin sett. Vad är det egentligen för jävla stil att göra såhär. Kvinnan på bilden hänger ju inte ens ut någon person, hon verkar inte heller ha anmält händelsen. Det enda hon säger är att hon blivit våldtagen och för det ska hon hånas på det här sättet. Jag tycker att det är så jävla vidrigt. Som tur är finns det underbara människor som går in och försvarar:

Jag undrar verkligen vem den här snubben är att avgöra vem som har blivit utsatt för en ”riktig” våldtäkt eller ej. Dessutom är jag intresserad av hur han resonerar kring detta med kvinnohat. Det är väl klart att han inte är en kvinnohatare, som om det upptog hela hans identitet, att han alltid betraktade kvinnor med avsky. Däremot ger han här uttryck för extremt misogyna tendenser och sprider misogyna uppfattningar. Personer kan gå omkring med dessa uppfattningar och uppfattas som helt normala, men ibland kryper det fram. Jag har varit med om det både en och två gånger att personer som jag trott varit vettiga rörande dessa frågor visat sig ha väldigt konstiga åsikter i vissa fall och det är klart att sådant måste konfronteras. Men killen verkar tycka att man kan skriva vad som helst om kvinnor så länge man inte är en kvinnohatare. Men vet du var, det spelar ingen roll vad du definierar dig som utan det är vad du ger uttryck för och sprider som är grejen. Ett kvinnohatiskt uttalande blir inte okej för att du inte hatar kvinnor till vardags, för att du annars är en så kallad ”skön kille” eller vad fan som helst. Misogyni är misogyni, och det blir inte mindre misogynistiskt för att det kommer ur din käft. Om det nu är som du säger att du inte alls behandlar kvinnor illa i ditt övriga liv är detta endast ett bevis för hur djupt dessa vidriga attityder kring våldtäkt sitter.

Sen kom det. Det jävla manshatarargumentet. Jag har läst tråden och kan intyga att hon inte skrev något över huvud taget som är det minsta manshatiskt, hon har bara skrivit att man inte ska komma och ogiltigförklara och förnedra en persons historia bara för att det finns vissa kvinnor som har ljugit om att de blivit våldtagna. Att kritisera misogyna tendenser är tydligen manshat, men att sprida misogyni och hetsa mot våldtagna tjejer har absolut inget med kvinnohat att göra tydligen. Hm, bara jag som ser en liten lucka här?

Sedan detta som jag nästan tycker är det mest äckliga. Kvinnan på bilden har inte alls skrivit att hon följde med, hon har inte skrivit någon som helst detalj om hur själva våldtäkten gick till. Nej, hon har inte skrivit att hon sa nej men hon har inte skrivit något annat om det heller. Måste man redovisa händelseförloppet in i minsta detalj för att det inte ska antas att man ljuger? Måste man skriver att man sa nej för att bli tagen på allvar? Varför måste historien vändas ut och in på detta vis, kan ni inte bara ta henne på orden? Jag menar, det är ju inte en jävla rättegång. Gärningsmannen är inte ens namngedd. Hade denna reaktion kommit om det var någon som berättade om ett rån hen blivit utsatt för. troligen inte.

Nu kommer alltså statistiksnacket. De flesta som anmäler har tydligen inte blivit utsatta för brott. Herregud, vilket äckligt cirkelresonemang. Om man anmäler så är man alltså mindre trolig att ha blivit våldtagen, enligt denna kille. Sedan kan man ju för övrigt undra hur denna statistisk blivit framtagen för om det, som jag tror, rör sig om hur många anmälda våldtäktsmän som blivit dömda för sitt brott så är det ju rentav löjeväckande. Alla vet ju att det är svårt att få någon fälld för våldtäkt. Låter verkligen jättekonstigt.

Rörande det sista så är det klart att det är fel att medvetet ljuga i rätten. Dock tror jag att det är ganska ovanligt och framförallt så är det faktiskt ingen som vet hur vanligt förekommande det är. Det påstås ju ofta att det är det, men det är ju en myt som många våldtäktsmän och deras, förhoppningsvis, godtrogna vänner har ett intresse av att sprida. Men faktum är att jag aldrig någonsin sett någon slags statistisk som talar för att det skulle vara så. Och jag fattar inte heller varför man skulle vara intresserad av att utsätta sig för det utan att ha blivit utsatt för det, vad skulle man kunna tjäna på det egentligen?

Hur som helst så slutade bilduppläggaren med detta. Alla hade tydligen missförstått honom, för det han menade var ju att vissa blir oskyldigt anklagade och de han syftar på är folk som inte ens var i samma stad när det inträffade. Jobbigt att bli misstolkad…

Och så avslutar han men det där helt obetalbara, att tjejer som anmäler falskt sabbar för kvinnokampen för ingen tror på tjejer sedan. För det första är det så jävla vidrigt att skuldbelägga kvinnorna som anmäler för en fördom som andra människor går omkring och bär på. Vad fan, det är ni som ska ta itu med eran kvinnosyn, inte kvinnor som ska sluta anmäla våldtäkt om det inte garanterat leder till fällande dom. Jag menar, klart som fan det händer att folk ljuger om vad de blivit utsatta för, rätt upp och ner, men detta är absolut inget argument för att misstro kvinnor som anmäler våldtäkt i regel. Om folk nu brukade anmäla rån falskeligen, skulle det vara ett argument för att misstänkliggöra alla som anmäler sig rånade? Troligen inte.

Det finns ju faktiskt inget sätt för någon att veta om en  ljuger eller inte, ord står mot ord. Att ett mål läggs ner betyder inte att det är säkert att personen var oskyldig, det betyder att man inte kunnat bevisa personens skuld, något som är svårt när det gäller just våldtäkt. Vissa brott är enklare att bevisa, andra mycket svårare. Att vissa är svåra att bevisa borde inte göra att man ska misstänkliggöras när det anmäls. Så ser man inte på annan brottslighet, det är i princip bara våldtäkt.

Folk har en så otroligt vidrig syn på våldtäkt. Jag mår fan illa av denna tråd. Och förresten: lär er stava det jävla ordet! Det stavas för helvete inte med ”ck”.

Alla hatar en våldtäktsman.

Igår så diskuterades rättskipning i sällskapet, ett ämne som folk alltid har intressanta åsikter kring. En person vid bordet tyckte att våldtäktsmän skulle kastreras. Jag ställer mig verkligen emot den typen av rättskipning, jag tycker att straff ska ha som syfte att rehabilitera brottslingar och minska brottsligheten i samhället, något som hårda straff har visat sig fungera väldigt dåligt för att uppnå.Om jag blev våldtagen och visste att kastrering var straffet för förövaren skulle jag aldrig anmäla, hur stort mitt hat än var. Jag tycker aldrig någonsin att det kan bli rätt att staten begår den typen av övergrepp på medborgare. Jag tror ändå att alla människor kan förändras och jag skulle inte vilja ta ifrån någon den framtida möjligheten att ha sex eller skaffa barn.

Just rörande våldtäktsmän så har jag hört det ena kreativa förslaget efter det andra, det mest absurda är nog en person som tyckte att man skulle tända eld på våldtäktsmännens kukar och ge dem valet att antingen själva klippa av den eller brinna upp (hur det skulle skötas rent praktiskt vet jag inte, men det var så hen sa i alla fall). Inte ens när det kommer till mord hör man sådana här saker föreslås, även om nog de flesta vid eftertanke inser att mod är värre att utsättas för än våldtäkt (i regel).

Det tycks inte finnas någon hejd på människors uppfinningsrikedom när det kommer till straff mot våldtäktsmän. En våldtäktsman är samhällets avskum. Man hör ju ofta om hur våldtäktsmän har bland den lägsta statusen i fängelserna, att de blir misshandlade och ibland till och med dödade av andra brottslingar så att de måste sitta på specialanstalt. Vissa tycker att detta är rätt, att man ska strunta i att skydda våldtäktsmännen från de andra brottslingarna i fängelserna eftersom de ändå förtjänar att lida och till och med dö.

Men hatet mot våldtäktsmän har nog inget att göra med ett brinnande engagemang för kvinnorättsfrågor och kvinnors rätt att själva avgöra när, hur och med vem de ska ha sex utan är snarare en fråga om machokultur. Detta baserar jag på att det för det mesta är personer (oftast män) med en i övrigt dålig kvinnosyn som brukar ha den mest extrema inställningen till våldtäktsmän, även om det är ganska utbrett även i resten av samhället. Jag tänker mig att det handlar om att våldtäkt ses som något otroligt omanligt; en riktig man behöver inte våldta. Jag tror också att det handlar om ett behov av att skydda ”sin” kvinna från andra män.

Det är också intressant hur den extremt hårda synen på dömda våldtäktsmän i samhället går hand i hand med ett rättssystem där våldtäktsmän väldigt sällan blir dömda eller där skulden läggs över på kvinnan även i de fall där mannen ansetts skyldig. Inte sällan är det samma personer som anser att män har en otygelbar sexdrift som berättigar ”tjatsex” och så vidare som också tycker att våldtäktsmän är jordens avskum. Jag tror att dessa personer väldigt ofta när en schablonartad bild av hur en ”riktigt” våldtäktsman är, en kufisk och pervers person som inte får komma till om han inte lurar i buskarna sent på kvällarna. Detta till skillnad från vanliga män som snarare blir lurade till våldtäkt av knepiga fruntimmer.

Det är riskfritt att säga att våldtäktsmän ska utsättas för en det ena, än det andra, för alla hatar en våldtäktsman. Om sedan någon i ens omgivning skulle bli anklagad eller dömd för våldtäkt så slätas detta över med att han ”inte är sån”. Kvar hägrar bilden av den asociala och perversa våldtäktsmannen, personen som inte är som ”vi andra” utan snarare sjuk, knappt mänsklig.